Jag är i grunden ganska positivt inställd till hyresregleringen. I en värld där det är svårt att via skattsedeln omfördela från rik till fattig kan det vara motiverat att på andra sätt försöka utjämna konsumtionsskillnader. Jag bor också hellre i ett bostadsområde som är socialt och etniskt blandat än ett där det bara bor välbärgade etniska svenskar. När det gäller hyresregleringen kan det dock ifrågasättas i vilken utsträckning den lyckas uppnå dessa mål och vilket priset vi betalar för detta är.

På dagens DN Debatt gör Hyresgästföreningens Barbro Engman ett utspel om att hyrorna kommer att höjas rejält om marknadshyror införs. Till stöd för detta använder hon Hyresgästföreningens egna undersökning som bygger på att jämföra nuvarande hyror med motsvarande boendekostnad i bostadsrätt.

Marknadshyror kommer förstås inte att leda till höjda hyror för alla — och definitivt inte till dubbelt så höga hyror vilket rubriken för debattinlägget låter påskina. Det kommer att bli betydligt dyrare att bo centralt i storstäder, men förmodligen också billigare i en del mindre städer och mindre attraktiva förorter. Hyresgästföreningen väljer dock att bara att jämföra hyror med bostadsrätter i de 30 största städerna. Men inte nog med detta — i dessa städer har de knappast valt representativa stadsdelar för jämförelsen. I exempelvis Göteborg har de bara undersökt två av de mest attraktriva stadsdelarna, Örgryte och Domkyrkoförsamligen!

Det intressantaste med Hyresgästföreningens undersökning är att den ger ett mått på hur mycket de som haft turen att få tag på en hyresrätt i attraktivt läge subventioneras i dagsläget. Exempelvis visar deras undersökning att de som bor i hyresrätt på 2 rum och kök på Södermalm i Stockholm betalar drygt 6000 kronor mindre per månad än de som äger en likadan lägenhet i grannhuset.

(Den nationalekonomiskt skolade invänder förstås också mot metodologin i undersökningen, det vill säga att räkna ut vad marknadshyrorna skulle vara med fri hyressättning genom att jämföra med dagens priser på bostadsrätter. Skulle marknadshyror införas kommer förstås både priser på hyresrätter och bostadsrätter att påverkas. I attraktiva områden kommer hyresrätterna att bli dyrare, men bostadsrätterna kommer förmodligen att sjunka en del i pris då det blir möjligt att välja att bo i hyresrätt.)

Siffror säger inte alltid så mycket, men det finns undantag. Ta till exempel nedanstående diagram. Den blå linjen visar reell BNP per capita i USA från 1978 fram till idag. De gröna prickarna visar andelen feta, det vill säga andelen som har ett BMI över 30, för de år som det finns BMI-data.

Diagrammet visar att BNP per capita har ökat 1,65 gånger sedan 1978, medan andelen feta har fördubblats — från att 15 procent till att drygt 30 procent av befolkningen har ett BMI över 30. Hur ser det då ut i Sverige?

I Sverige är vi varken lika feta eller rika som amerikanerna. År 1989 var 6 procent av svenskarna feta vilket har ökat till knappt det dubbla år 2005. Under samma tid steg BNP per capita 1,3 gånger. Ju rikare vi är, desto tjockare blir vi. På individnivå är det dock snarast tvärtom. Nedanstående bild visar andelen feta i USA uppdelat i elva olika inkomstgrupper.