Ekonomisk tillväxt är något som ofta missförstås. Många verkar tro – lite som tycks vara fallet med synen på vad ekonomer pysslar med i största allmänhet – att det uteslutande handlar om pengar och konsumtion av materiella grejer. I själva verket handlar ekonomisk tillväxt helt enkelt om att bli bättre på att skapa värden. I abstrakt mening kan man tänka på det mesta som görs som att människor kombinerar sin egen arbetsinsats med resurser i sin omgivning för att skapa något av värde. Sättet på vilket vi kombinerar arbete och resurser är vår teknologi och att bli bättre på detta, alltså kunna skapa större värden givet arbetsinsats och resursåtgång är ekonomisk tillväxt.
Den viktigaste insikten ifrån den mest grundläggande av ekonomiska tillväxtmodeller, den så kallade Solow-modellen, är att det enda sätt på vilket vi kan uppnå långsiktig tillväxt är genom att bli bättre på att kombinera arbetskraft och resurser. Denna insikt har fått modern tillväxtteori – så kallad endogen tillväxtteori – att nästan uteslutande handla om drivkrafterna bakom teknologiska framsteg, det vill säga frågan: “Vad driver den process som gör att vi kan skapa allt större värden med en given mängd resurser?”
På konsthall Magasin 3 i Stockholm pågår för närvarande en utställning som driver denna fråga ett steg längre. En av utgångspunkterna i Tino Sehgals konstnärskap är frågan om värdeskapande utan att använda materiella resurser (lyssna på intervju med Tino Sehgal i Snittet). I hans utställning finns inga objekt. Som besökare möter man istället människor som blivit instruerade av Sehgal, som tolkar det han sagt till dem. Konsten är de konstruerade situationer som uppstår mellan besökare och tolkare. Åsikterna kan tänkas gå isär om i vilken utsträckning Tino Sehgal lyckas fullt ut, men värde skapar han och dessutom ställer han en bra fråga. Det är inte lite.
Ekonomistas 
Mjo – detta låter ju fint och så – problemet är väl bara att detta icke-materiella värdeskapande sker parallellt med ett materiellt värdeskapande (dvs. värdeskapande genom uttnyttjande av mer resurser) och att nettoeffekten av tillväxt därför alltid tycks bli att mer resurser uttnyttjas?
Den modern konsten bygger på kejsarens nya kläder-tricket. Medan den gamla konsten byggde på kravet att kunna teckna och måla, vill man inom den moderna konsten fly detta tvång – i stället vill den moderna konstnären skaffa sig själv värde genom att spela på människors rädsla att framstå som okultiverade. Liksom originalet skapade kläder utan att använda tråd, skapar Tino konst utan att använda material. Det är bara att lyfta på hatten.