År 2007 beslutade utbildningsnämnden i Essunga att andelen gymnasiebehöriga elever vid Nossebro skola — kommuens enda högstadieskola — skulle öka från 77 till 100 procent på tre år. Detta ambitiösa mål skulle uppnås genom förändrade arbetssätt och utan att mer resurser skulle skjutas till. Man anammade en modell som i mångt och mycket fångade det rådande tänkandet i svensk pedagogisk forskning: inkludering och individanpassning. Elever med särskilda behov skulle få hjälp i klassrummet, varje elev skulle få en egen utvecklingsplan och förväntningarna på eleverna skulle vara höga.
Resultaten lät inte vänta på sig och efter tre år hade man uppnått det till synes ouppnåeliga målet: samtliga elever hade gymnasiebehörighet och andelen elever som hade godkänt i samtliga ämnen hade ökat från 63 till 96 procent. Nossebro skola och Essunga kommun kallade det hela “Att göra en synvända” och Skolsverige applåderade: media rapporterade, Skolverket hyllade arbetssättet, forskningsprojekt har dragits igång och skolfolk vallfärdar till Essungas fullbokade konferenser för att bättre förstå deras arbetssätt.
Själv går jag istället till Skolverkets Siris-databas och tar fram nedanstående diagram. Mycket riktigt verkar synvändan lett till något verkligt positivt de första åren men mellan 2009 och 2010 händer något konstigt: måluppfyllelsen ökar markant men samtidigt ökar även andelen elever som får högre betyg än resultat på de (lokalt rättade) nationella proven mycket kraftigt. När man tittar närmre på siffrorna visar det sig att andelen elever som inte uppnår godkänt på de nationella proven i matematik bara sjunkit från 18 till 16,5 procent mellan 2007 och 2010.
Detta väcker frågor om hur uppföljning och utvärdering av skolan egentligen fungerar i Sverige. Varför verkar ingen ha noterat att Essungas framgångar till en betydande del kan förklaras av generösare betygssättning? Hur kommer det sig att forskare i pedagogik, skolvårdande myndigheter och en samlad journalistkår okritiskt verkar ha accepterat Essunga kommuns beskrivning av resultatutvecklingen?
Min misstanke är att det till stor del kan förklaras av att den “synvända” Nossebro skola använt sig av ligger nära vad många redan på förhand tror fungerar. Man har helt enkelt fått sina fördomar bekräftade och när projektet väl fått uppmärksamhet och uppskattning så finns det mycket prestige att förlora genom att kritskt granska vad man håller på med.
Ytterligare en lärdom är att betygsinflation och resultatmanipulation har fler förklaringar än konkurrensutsättning och fritt skolval: Nossebro skola är kommunal och saknar dessutom lokal konkurrens. Drivande verkar istället varit skolans önskan att uppnå de mål som utbildningsförvaltningen beslutat om.
Det finns ingen anledning att kritisera Nossebro skola och Essunga kommun för att ha de försökt vända en dålig utveckling; likgiltighet inför dåliga resultat vore betydligt värre. Dessutom verkar synvändan haft vissa positiva effekter, om än inte så dramatiska som betygsutvecklingen antyder. Däremot finns det anledning att ifrågasätta den lätthet med vilken olika metoder och modeller för skolutveckling kan sprida sig i landet. Behovet av en mer kritisk och vetenskapligt baserad granskning av skolan är utan tvekan stor.
Ekonomistas 
Ökningen av andelen elever som har godkänt i samtliga ämnen från 63 till 80 procent kan vara rimlig och det är en betydande ökning.
En fråga som infinner sig är i vilken grad projektet stimulerade lärarna och eleverna att arbeta lite extra hårt under några år och i vilken grad det är en förbättrade metodik som ligger bakom de bättre resultaten.
Att forskningsprojekt dras igång om detta kan vara mycket lämpligt. Det vore intressant att få kommentarer från Skolverket och från Bengt Persson, professor i specialpedagogik vid Högskolan i Borås.
“Det finns ingen anledning att kritisera Nossebro skola och Essunga kommun för att ha de försökt vända en dålig utveckling; likgiltighet inför dåliga resultat vore betydligt värre. Dessutom verkar synvändan haft vissa positiva effekter, om än inte så dramatiska som betygsutvecklingen antyder.”
Tack Jonas! Hoppas du är inbjuden på konferensen den 1:a december alternativt den 2:a februari.
Våra forskare i didaktik och pedagogik har nog för esoteriska intressen för att bry sig.
http://torestad.blogspot.com/2011/11/forskning-om-skolan-som-inte-ar.html
Att det finns en diskrepans mellan nationella prov och slutbetyg noterar Skolinspektionen redan i sin tillsynsrapport 2010. Men noterar då också samtidigt att skolan har gjort glädjande stora förbättringar på en rad områden sedan den senaste tillsynen 2003.
Skolan är ett fantatstiskt roligt exempel på en skola som har bestämt sig för att arbeta med elevernas måluppfyllelse och lyckats väldigt väl. Sedan vore det intressant att höra Nossebros egen kommentar kring betygen och de nationella proven naturligtvis.
En av de roliga sakerna är att de startade det själva i den lilla kommunen. De startade en skolutveckling där de byggde på hur de uppfattade att den vetenskapliga grunden såg ut. När man pratar med lärare och rektorer där så får man inte bilden av att det var det politiska kravet som var det avgörande eller att det var det de ville uppfylla. Drivkraften var primärt att ge alla barn samma chans (och att inte vara sämst i Sverige).
Och de har naturligtvis inte gjort allt rätt och har säkert svept med av sin egen entusiasm – vem kan klandra dem för det? Det ska bli spännande att följa dem och se vad som händer – om de så att säga mognar i processen och vad som då händer.
Det är också viktigt att detta är en liten skola i en liten kommun. De fick ögonen på sig på grund av att de syns i SKLs öppna jämförelser. Minsta förändring i resultat gör att de åker upp i listan. En skola i en stor kommun som gör samma sak syns inte. Men det är viktigt att analysera vad de gjort etc. Vilket bland annat Bengt Persson håller på med. I övrigt kan jag bara hålla med Vlachos om att vi behöver mycket mer kunskap om hur vi kan nå måluppfyllelse i högre grad i våra skolor.
Ja, Skolinspektionen konstaterade denna avvikelse redan 2010, men om jag förstod rapporten rätt så avsåg detta förhållandena redan innan den stora ökningen mellan 2009 och 2010 (rapporten är inte glasklar på denna punkt, men då provresultaten för 2010 knappast var klara när rapporten släpptes så bör det vara så). Trots detta så går Skolverket och andra aktörer ut och framhåller skolans arbetssätt som ett föredöme och då baserat på att alla var gymnasiebehöriga år 2010.
Vidare hade skolan 81 avångselever år 2010 vilket knappast gör att den kan räknas som en väldigt liten skola.
Visst är det bra att Nossebro försöker förbättra sina resultat men det bör framhållas att den grundläggande måluppfyllelsen enligt de nationella proven i princip varit oförändrad mellan 2007 och 2010. Man bör även betänka att proven rättas lokalt varför de inte är helt tillförlitliga. Det kan ju vara så att entusiasmen inte bara påverkade betygssättningen utan även bedömningen av proven.
Per K: Jag gratulerar Nossebro för att de har nått bättre resultat.
Jag klandrar dem när de blir “svept med av sin egen entusiasm” och medvetet eller omedvetet, börjar förvanska bilden av verkligheten.
Vlachos: En hypotes är att orsaken till att så många professionella inom skolbranschen är så okritiska är att de i genomsnitt har för låga värden på Autism-Spectrum Quotient- skalan (AQ), se ref 1.
“All sciences” har 18,5 (sd 6.8). Social science har 16.4(5.8) i . “Social science” män har 17.1p (sd 6.1) och kvinnor har 15,8(5.5)
Kombinerat med preferensförfalskning (Timur Kuran, http://en.wikipedia.org/wiki/Timur_Kuran ) och dokumenterad värderingsmässig extremism hos sveriges befolkning (se World Values survey, http://www.worldvaluessurvey.org/ ) så får du antagligen ett klimat där kritiskt tänkande inte passar in.
Ovanstående är spekulativt, och jag känner inte till några bra studier som faktiskt testar hypotesen.
Ett annat problem är nog att personer med hög AQ missar enormt mycket av de sociala skeenden som är viktiga för att förklara skolresultat, genom att fnysa åt sådant som inte är “hårddata”.
1)”The Autism-Spectrum Quotient (AQ)”, Simon Baron-Cohen et al
Click to access BaronCohenWheelwrightEtAl2001.pdf
Det mätinstrument du nämner bör självfallet betraktas med stor misstänksamhet.
Självrapporterade tankar/upplevlser är mycket otillförlitliga och föremål för stora indivuella variationer och mätfel..
Intressanta hypoteser, om än, som du säger, väldigt spekulatuva. Kanske vore det optimala att befolka skolorna med personer med låg AQ och sedan sätta personer med hög AQ att kvalitetsgranska.
Detta resultat höjer lärarnas status inte bara i kommunen! Inga höjda löner behövs tydligen, bara ambition, kunskaper och intresse för det man arbetar med!
Det glädjer mig att se denna granskning. Jag började misströsta om att någon skulle granska denna framgångssaga lite närmre.
Vad händer med gymnasiebetygen hos elever från Nossebroskolan? Om något år kan vi veta.
Och vad händer på tio års sikt med arbetsmarknadsutfall och sådant?
Jag är övertygad om godkäntgränsens förkastlighet, bland annat då den orsakar utslagning ur skolsystemet helt i onödan. Det skulle därför inte förvåna mig om det går bättre för de elever som godkänts från Nossebro än för elever med motsvarande kunskaper men utan godkända betyg från en annan skola. Sådana positiva resultat skulle dock inte innebära att det finns pedagogiska lärdomar att dra av Nossebros arbetssätt, utan skulle främst vara ytterligare evidens för att godkäntgränsen är ett stort ont i skolsystemet. En eventuell framtida uppföljningsstudie skulle dock troligen inte dra dessa slutsatser (om inte någon som tänker jag gör den).
Oj då, jag föreställde mig att det är den frågan, alltså godkäntgränsens påverkan på framtida arbetsliv som är just den som främst skulle kunna studeras med en sådan uppföljning.
Såhär. Om man som Nossebroskolan har gått från en hög andel icke-gymnasiebehöriga till en väldigt låg under bara ett par år så betyder det att de pedagogiska förändringar man gjort endast verkat under en mycket kort tid av den eleverna totalt tillbringar i skolan, säg två av tolv år eller vad det kan röra sig om.
Dessutom är godkäntgränsen kunskapsmässigt naturligtvis näst intill helt godtycklig i förhållande till framtida arbetsmarknad. Om till det de nationella proven inte visar samma förbättring av kunskaperna som visas av behörigheten (minst G i ma, sv och en) är det väl högst kontroversiellt att hävda att ett eventuellt bättre arbetsmarknadsutfall beror på bättre grundskolekunskaper när alternativet är en treårig yrkesutbildning.
Då är vi ense om detta. Jag missförstod vad du menade.
Vad har vi egentligen journalisterna till i det här landet? Granska riksdagsledamöternas telefon och taxiräkningar? Det är ju tragiskt att det ska behövas disputerade forskare för att bena ut sådana här relativt simpla saker. Utmärkt inlägg hursomhelst!
Så bra att du tar upp det här, Jonas. Jag har varit vittne till samma sak ett antal gånger. Den skola som har sämst matteresultat i kommunen är bäst följande år, den kommun som får skarp kritik för låga resultat på lokaltidningens ledarsida är nästbäst i landet året därpå. Ingen vill hängas ut som sämst i landet, länet, kommunen – och vad betyder litet fiffel och båg när det gäller att rätta till det? I synnerhet som orsaken till de dåliga resultaten antagligen var att man var ensam om att sätta rättvisande betyg den gången.
Nej, fram för centralrättade NP, studentexamen och inträdesprov till attraktiva högskoleutbildningar. Det är otillständigt att människors framtid avgörs av det lotteri vi i dag kallar betygssystem.
Bra rutet, Helena!
*like*
Att enskilda skolor och kommunerna beter sig på detta sätt kan man förstå, även om det naturligtvis inte är bra. Att centrala skolvårdande myndigheter okritiskt bejakar beteendet och till och med lyfter fram betygsinflaterande skolor som pedagogiska mirakler är däremot obegripligt. Det är faktiskt svårt att kalla det annat än skandalöst.
Uppenbart är att betygssystemet inte fungerar. Tyvärr verkar den politiska förmågan att ta fram lösningar dock vara begränsad. Vad hjälper det att kontrollrätta prov lite här och där när det inte finns en koppling mellan betyg och provresultat?
Jonas: samtidigt är det nog så att allt inte kan fångas provresultat. Finns det inte ideér om hur det går att motverka incitamenten att frisera betygen(något som naturligtvis kombinera med en starkare koppling mellan betyg och prov)?
I princip är det naturligtvis så att ett prov inte kan fånga allt, men frågan är om det har någon större betydelse. I matematik skall eleven visa upp ett antal förmågor, men ingen av dem är oberoende av de övriga. Med andra ord kan ett prov vara mycket representativt även om det inte mäter allt. Vi ser att 50-60 % av eleverna på Nossebro får högre betyg i matematik än vad de skrev på nationella provet 2010. Det anser jag vara helt uppåt väggarna. Genom åren har jag uppskattningsvis gett högst 5 % av mina elever högre betyg på kursen än vad de skrev på det nationella provet. Visserligen undervisar jag på gymnasiet, men har svårt att tro att de nationella proven för grundskolan skulle vara så pass mycket sämre utformade att det är motiverat att ge en avsevärt högre andel elever förhöjt betyg.
Niklas: det har du naturligvis helt rätt i. Är det dock inte enklare att dra slutsatser baserade på prov inom mer teoretiska ämnen, kanske framförallt naturvetenskap, språk och samhällsvetenskap?
Jag föreställer mig att i vissa ämnen, såsom vissa konstnärliga sådana, går det inte alls?
X: jag tror också att förutsättningarna är olika i olika ämnen. Kanske är matematik och fysik extra tacksamma att examinera genom prov.
X: Faktum är att det mesta kan fångas av bra provresultat, eller av bedömningar som andra människor gör.
När vi pratar om effekter på gruppnivå, så är detta påstående mycket starkare. Risken för att alla mina elever har en dålig dag är mycket låg, med reservation för att en influensaepidemi kan grassera hos dem.
X nummer 2: Du har rätt i att det är svårare att testa http://en.wikipedia.org/wiki/Procedural_knowledge än http://en.wikipedia.org/wiki/Declarative_knowledge
Även inom konstnärliga ämnen, såsom konstskridskoåkning, går det att ta fram bra bedömare. En bra domare, dömer som andra bra bedömare dömer. Se ex “Interobserver Agreement in Behavioral Research:
Importance and Calculation
MarleyW. Watkins,”
http://www.google.com/url?sa=t&rct=j&q=interobserver%20agreement&source=web&cd=2&sqi=2&ved=0CCgQFjAB&url=http%3A%2F%2Fedpsychassociates.com%2FPapers%2FKappa(JBE2000).pdf&ei=3Ne-Ts_WOuPj4QTS4NS9BA&usg=AFQjCNGqFSS45vHBycqMMw68altZvKhUIQ&cad=rja
Nej, allt fångas inte av nationella prov varför kopplingen mellan betyg och prov bör gälla på klass- eller skolnivå, inte för enskilda elever. Då minskas problemet väsentligt, precis som Niklas skriver. Däremot kommer det inte heller då att vara en perfekt kvalitetsindikator för skolan men det är en viktig pusselbit. naturligtvis kommer en sådan ordning att leda till än mer manipulation av själva proven och olika typer av “teaching to the test”. Så det är inte perfekt, men det kommer det aldrig att kunna bli.
Hur man ska göra med betygssättningen i ämnen utan prov är en svår nöt att knäcka. Jag tycker att provresultaten ska normera även dessa, men jag håller med om att det inte är helt logiskt att låta resultaten i matte, svenska och engelska styra betygen i hemkunskap, historia och slöjd. Det värsta vore dock att göra praktiska och estetiska ämnen till teoretiska bara för att kunna ha teoretiska prov i dem. Då tappar man ju poängen med dessa ämnen. Idrotten är det kanske mest uppenbara exemplet där man ökar det teoretiska inslaget trorts att ämnet primärt finns för att eleverna behöver röra på sig.
I grund och botten tror jag det är svårt att få en högkvalitativ skola utan huvudmän som först och främst är kvalitetsmotiverade.
Samma fenomen debatterades i min hemkommuns tidning häromdagen (http://www.nwt.se/karlstad/article1002389.ece) – där en av stans skolor som lyckas väldigt bra med att få behöriga elever också visar sig avvika ganska rejält (50% med högre betyg än resultat i NP för matematik). Rektorn för den skolan menade att han kände sig lugn med denna avvikelse (inte så oväntat uttalande förstås) då eleverna från skolan tenderade att höja sina betyg i första matematikkursen på gymnasiet.
Intressant om det stämmer. Borde det inte gå att kolla om skolor med större avvikelse mellan betyg och NP också i större utsträckning har elever som sänker sina första betyg på gymnasiet. Det skulle ge större tyngd till misstanken om att avvikelsen mellan betyg och NP i 9:an också speglar en alltför generös betygsättning.
För övrigt, vad menar du med kvalitetsindikator? Att det är en kvalitetsindikator att avvikelsen mellan betyg och NP är låg? Eller att resultat på NP är en kvalitetsindikator för skolan? Det sistnämnda utgår jag från att du inte menar?? (även om HSV nu har en sådan frånvänd attityd till våra högskolor, att studenternas (i form av omdömen om deras uppsatser) resultat är en bra indikator på utbildningarnas kvalitet).
Skolan har ett uttalat kunskapsuppdrag. Hur väl man lyckas med detta kan delvis fångas av resultaten på olika prov. Därför är provresultaten en viktig kvalitetsindikator.
Resultaten på de nationella proven mäter i större utsträckning vilka elever en skola har än utbildningskvaliteten på skolan. Skulle du inte säga detta? (Detta utan att säga att relationen mellan skolans kvalitetet och resultat är noll – men, inte otroligt att utan någon som helst justering för elevbakgrund så finns det en risk att det förvillar mer än vad det leder till insikt att se resultat på NP som en kvalitetsindikator?)
Naturligtvis så fångar provresultat i sig framförallt elevernas bakgrund och förutsättningar. Varje seriös kvalitetsanalys måste givetvis ta hänsyn till detta.
Du har rätt i att Skolverkets brist på analys och kritik är skandalös. Men jag tycker inte att vi ska ge frikort till de skolor där man sätter glädjebetyg för det. Som jag skriver i en kommentar i min blogg; Självklart ska man lasta den som sätter glädjebetyg och glädjerättar. Även om djävulen bjuder upp till dans kan man tacka nej.
Ytterligare en fundering, det som anförs vara det främst problemet med oförutsägbara betyg verkar vara att betygen är urvalsinstrument för vidare utbildning och tillträde till arbetsmarknaden? Men, är det inte ett minst lika stort problem att det inte går att jämföra resultaten av olika pedagogiska metoder och andra typer av insatser?
Anekdot från min första kurs i pedagogik i Lund: Jag efterfrågade information om hur olika metoder för läsinlärning fungerade. Mitt resonemang var att läsning är en mätbar färdighet (även om vi kan ha en diskussion kring detaljerna) samt att det är … viktigt att lära små barn att läsa.
Till svar fick jag att det var ett “positivistiskt” och “scientistiskt” sätt att tänka, vilket var föråldrat (reaktionärt?).
Det går att jämföra resultaten av vissa pedagogiska metoder, men det finns människor inom skolbranschen som är aktiva motståndare till att faktiskt göra jämförelserna.
Frågan är hur ofta personer som drar till med “positivist” som skällsord är värda att lyssna på.
Niklas: Ang att bli beskylld för att vara “positivist”
Den som kritiserade mig för min fråga var en disputerad lärare och mångårig medarbetare på pedagogiska institutionen på Lunds universitet.
Hennes kollegors tankegångar verkade rörda sig i liknande banor och ville man syssla med pedagogik i Lund, så fick man stå ut med detta. (Vet ej hur det ser ut nu).
Man blir dock fundersam över hur en vetenskap blir ideologicentrerad och verklighetsresistent.
X: Du har alldeles rätt i detta. Betygsproblematiken är bara en aspekt.
Åtgärder har vidtagits på individnivå, gruppnivå, skolnivå och kommunnivå för att utvärdera och säkerställa ett målstyrt arbete. Avgångsbetyg läsåret 2011 visar i stort sett ingen diskrepans mellan betyg och nationella prov.
Under ht-11 gjordes en oberoende revisionsrapport kring diskrepansen mellan nationella prov och betyg för läsåren 2008-2011. Revisionsrapporten hade inget att anmärka.
Hittills har ingen av våra elever som slutade åk 9 2010 och 2011 har avslutat sina gymnasiestudier p g a bristande kunskaper.
Har du ytterligare frågor eller funderingar är du välkommen att höra av dig.
Här finns några rapporter från Essunga kommun:
http://www.essunga.se/Barn-utbildning/Kvalitet-styrning.aspx
Jag läste rapporten som hastigast, http://www.essunga.se/documents/essunga/documents/www.essunga.se/utbildning/kvalitetsredovisning%206-9%2010-11.pdf
“Tidigare har vi haft en väl stor diskrepens mellan resultaten på nationella
prov och slutbetyg, framför allt i matematik. Vi har arbetet med den frågan på
organisationsnivå, där vi har diskuterat undervisningsinnehåll men också
undervisningsmetoder och bedömning. bland annat i vårt Learning Study-projekt, detta har lett till bättre bedömning i ämnet som helhet.”
Eftersom företrädare för kommunen dykt upp så ställer jag frågan till dem: Varför var diskrepansen tidigare så stor?
Ni skall förtjänar beröm för att alla utom en (sjukskriven) elev gjorde de nationella proven.
Därmed uppstår också frågan om provresultaten numera styr betygen eller om det är provresulteten som snarare anpassats till betygen? Detta kan säkert Jonas Vlachos svara på, men den lokala rättningen (generellt sett, inte specifik i Essunga) har väl inte visat sig vara helt tillförlitlig?
Cosmoskitten
Våra elever var duktiga i matematik, men hade blivit dåligt förberedda för de nationella proven. Vi anpassade inte de nationella proven för de elever som var i behov av det. De flesta av eleverna med för ”högt betyg” var en eller två poäng ifrån betygsgränsen. Gällde det godkäntgränsen gjordes en individuell analys, vi tittade på vad de presterat tidigare och vi tittade på vilka moment de missat på de nationella proven. Intensivundervisning sattes in med ett individuellt studieupplägg beroende på vad vi kommit fram till i vår analys. När vi bedömde att eleverna var redo fick de göra ett nytt, sekretessbelagt, nationellt prov där de visade sina kunskaper. Utifrån det samlade betygsunderlaget och i diskussion med övriga matematiklärare sattes betygen.
I svenska och engelska var diskrepansen minimal redan 2010.
Bra att ni deltar i diskussionen här. Jag visste inte att det var möjligt att göra “ett nytt, sekretessbelagt, nationellt prov”. Jag antar att antalet elever som fick ett lägre betyg i matematik än vad de presterat på det nationella provet är mycket nära noll inte bara i Essunga utan även i hela riket. Och så kanske det är även i övriga ämnen? Men om det skulle vara så även i svenska och engelska samt att diskrepansen är minimal då är det nationella provet avgörande för den enskilde elevens betyg och det är väl inte syftet med de nationella proven?
Jag fattar inte varför era elever till skillnad från andra ska ha rätt att göra de nationella proven två gånger. (Det vore förstås värre om det var en gymnasieskola, men ändå…)
Tina Ljungsberg och Johanna Lundén, vad menar ni egentligen när ni skriver “I svenska och engelska var diskrepansen minimal redan 2010”?
Enligt SIRIS är läget följande:
I hela Sverige fick 9,2% ett högre betyg i engelska än resultatet i nationella provet och 6,5% fick ett lägre betyg. På Nossebroskolan fick 15% ett högre betyg och 1,3% ett lägre.
Om man översätter det i antal elever betyder det att Nossebroskolan sänkte 1 och höjde 12 av sina 80 elever. Hade man i stället gjort som i Sverige i genomsnitt hade man sänkt 5 och höjt 7. Då hade 9 av de 80 eleverna fått ett lägre betyg i engelska än de nu fick. Det är väl knappast minimalt?
Kan eleverna ha blivit dåligt förberedda för de nationella proven även i engelska? Men ska undervisningen styras av de nationella proven?
Och är de nationella proven korrekt rättade?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4802585
Nu ser jag fram emot Tinas och Johannas svar på Svantes fråga.
JNS, ang korrekt rättning av nationella prov:
Samlingssida: http://www.skolinspektionen.se/sv/Tillsyn–granskning/Central-rattning-av-nationella-prov/
Rapport från 2011: http://www.skolinspektionen.se/Documents/omrattning/omratt2011-slutrapport.pdf
Angående den pågående diskussionen om privat äldrevård:
“Alla skolor hade inte sparat elevlösningarna utan, i strid med gällande lagstiftning, slängt proven eller på annat sätt förlagt dem. Fristående skolor omfattas heller inte av lagstiftningen som säger att proven ska arkiveras.” (sid 38)
Svante: till Nossebroskolans försvar kan väl sägas vara deras storlek, förändringar för ett ganska litet antal elever ger stora utslag i procent.
X, det stämmer naturligtvis. Men det var ju inte det argumentet som anfördes från Essunga kommun.
Mitt inlägg gällde inte primärt det arbete som bedrivs i Essunga (och som jag inte är lämpad att bedöma). Skolan och kommunen ska ha all heder av att de försökt och försöker utveckla skolans verksamhet. Dessutom finns det en del tecken på att resultaten går åt rätt håll, även om det verkar ha varit ganska stora problem med betygssättningen.
I stället gällde inlägget den brist på kritisk distans som förefaller prägla skolans värld och den lätthet med vilken olika modenycker därmed sprids i systemet. Enligt en matematikutbildare jag diskuterat frågan med så spreds exempelvis iden att man bäst undervisar i matte utan att lära ut metoder som “liggande stolen” o dyl. I stället skulle eleverna själva luska ut dessa verktyg och därmed få en fördjupad matematisk förståelse. Forskningsstödet för denna metod var i princip obefintligt men ämndå anammades arbetssättet snabbt på en stor mängd skolor. Samma matteutbildare var övertygad om att man med data över metodförespråkarnas föreläsningsturne (finns tyvärr inte) skulle kunna identifiera stora negativa effekter på elevernas matematikunskaper.
Detta är naturligtvis inte bra men en ljusglimt är att det uppenbarligen går att (kanske för) snabbt sprida kunskap om nya arbetsmetoder i skolan. Därmed desto viktigare att metoderna utsätts för kritisk granskning och inte ses som frälsningsläror.
Fö hade Nossebro som sagt 81 elever år 2010. Det innebär att det är en skola exakt av medianstorlek.
Forskningsstöd i någon form kan man knappast få från i skolan verksamma lärare. De skolas in i en postmodernistisk paradigm, som saknar vettig verklighetsanknytning.
Se debatten mellan professor Tomas Kroksmark och mig om den s.k. Modellskolan i Gränna:
http://tomaskroksmark.se/2011/lararforskning-%E2%80%93-vetenskap-eller-humbug/
http://torestad.blogspot.com/2011/11/kroksmark-undviker-kritik-mot.html
http://torestad.blogspot.com/2011/11/kroksmark-duckar-aterigen.html
DN idag
http://www.dn.se/nyheter/sverige/mirakelskola-gav-eleverna-overbetyg
Och idag hakar DN på:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/mirakelskola-gav-eleverna-overbetyg
Dock utan att tacka för tipset…
Essunga har tydligen uppmärksammats av DN idag:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/mirakelskola-gav-eleverna-overbetyg
Dennis hann visst först med kommentaren om DN.
För att tillföra något kan jag ju påpeka att DN (precis som Tina Ljungsberg och Johanna Lundén ovan) verkar ha missat att man måste titta både på hur många som får högre och hur många som får lägre betyg än nationella provet för att få en korrekt uppfattning om omfattningen av “glädjebetyg”. Det blir tydligt när man till exempel tittar på engelskan, som jag skrev om i en tidigare kommentar.
En annan sak man måste fundera på är de ämnen som inte har nationella prov. Kemibetygen för 2010 är till exempel också mycket höga (37% VG och 39,5% MVG i betyg på Nossebroskolan jämfört med 29,5% VG och 13,1% MVG i betyg snitt i hela landet), men där gjordes inget nationellt prov på Nossebroskolan (i hela landet fick de skolor som gjorde kemiprovet 2010 27,7 VG och 12,2 MVG på det nationella provet).
Ang rättning av nationella prov. När lärarna på en gymnasieskola (i Sthlm) hade rättat de nationella proven i matematik visade det sig att 16 elever hade fått IG. Lärarna förstod problemet och gick igenom proven en gång till, men tyvärr samma dåliga resultat. Rektorn informerades och beslutade att biträdande rektor skulle stötta lärarna i bedömningen. Och ja, med chefen närvarande gick det genast bättre. Det visade sig att samtliga elever fick godkänt!
Incitamenten att bjuda på några poäng är alltför starka för att skolorna ska få rätta sina egna nationella prov.
Nossebro skola hålls än en gång fram som ett bra exempel, den här gången av public service TV:
http://www.ur.se/varldensbastaskitskola/lotteriet/
Ett riktigt uselt program. Var det nödvändigt att hänga ut en elev med övervägande IG-betyg på det sättet som gjordes i programmet?
Samtliga utom Anne-Marie Begler i panelen som diskuterade programmet borde ersättas av personer som har mer insikter än åsikter. Det är min åsikt!
Essunga: Just juking the stats?
“You show me anything that depicts institutional progress in America, school test scores, crime stats, arrest reports, arrest stats, anything that a politician can run on, anything that somebody can get a promotion on. And as soon as you invent that statistical category, 50 people in that institution will be at work trying to figure out a way to make it look as if progress is actually occurring when actually no progress is.” – David Simon, manusforfatter til The Wire
Även om mycket pekar på att ett antal betyg blev lite höga år 2010 så har troligen kraftsamlingen i Nossebros skola givet en del positiva resultat.
“Redan 2011 års resultat på de nationella proven, jämfört med slutbetygen, visar helt andra siffror. Detta på grund av vårt arbetssätt. 100 % av våra elever nådde då minst godkänt på det nationella provet i svenska. Gällande diskrepansen har 7,5 % av eleverna fått ett högre och 10,8 % ett lägre slutbetyg i svenska. Motsvarande siffror i engelska är att 98,5 % av eleverna nådde minst godkänt på det nationella provet, 1,5 % av eleverna fick ett högre betyg och 12,3 % av eleverna fick ett lägre. Statistiken för matematik visar att 95,3 % av eleverna nådde minst godkänt på det nationella provet. Diskrepansen var 18,5 %.”
http://www.ur.se/varldensbastaskitskola/angaende-nossebro-skolas-resultat-2010/
Samtidigt så går det så klart att ifrågasätta värdet av nationella prov så länge som skolorna rättar sina egna prov.
”Alla skolor hade inte sparat elevlösningarna utan, i strid med gällande lagstiftning, slängt proven eller på annat sätt förlagt dem. Fristående skolor omfattas heller inte av lagstiftningen som säger att proven ska arkiveras. (sid 38).” citerade Cosmoskitten ovan.
Vad tusan håller de på med på Utbildningsdepartementet? Varför dessa undantag för friskolor? Och vad har Utbildningsdepartementet (och skolverket) sysslat med under de senaste tjugo åren? Utöver att skapa en skolinspektion samt införandet av lärarlegitimation har det inte varit mycket positivt.
Ska det vara så svårt att besluta om att skolorna inte ska få rätta sina egna nationella prov?
JNS: Finns det inte anledning till viss skepsis mot att Nossebro börjat arbeta så aktivt med de nationella proven som skolan uppenbarligen gjort de senaste åren?
Jo, det finns anledning att vara skeptisk men “Det finns ingen anledning att kritisera Nossebro skola och Essunga kommun för att ha de försökt vända en dålig utveckling … ” . Hypotesen att man har utvecklat bra arbetsmetoder på Nossebro skola är inte falsifierad, (vilket du inte heller har påstått).