När gymnasiets tvååriga yrkesutbildningar gjordes treåriga var tanken att sänka tröskeln till högre utbildning genom att ge alla högskolebehörighet (cyniker menade att man ville gömma undan ungdomsarbetslösheten). Invändningen har varit att det är meningslöst att tvinga teoretiska studier på dem som ändå inte vill läsa vidare. I värsta fall kan detta få eleverna att hoppa av vilket lämnar dem utan vare sig yrkesutbildning eller högskolebehörighet. Regeringen har tagit fasta på kritiken och vill göra en tydligare åtskillnad på gymnasiets teoretiska och yrkesförberedande utbildningar. En sällsynt vältajmad IFAU-rapport tyder på att detta är rätt väg att gå.
Som hade man IFAUs framtida utvärderare i åtanke gjordes yrkesprogrammen om stegvis i olika kommuner. Doktoranden Caroline Hall har därför kunnat jämföra elever i försökskommunerna före och efter reformen med samtida förändringar bland elever i andra kommuner. Resultaten är nedslående. Avhoppen bland eleverna på yrkesprogrammen ökade med 3,8 procentenheter; en dramatisk ökning med tanke på att ca 11 procent hoppade av i snitt. Ökningen av elever utan kompletta betyg var än större. Då de negativa effekterna nästan helt koncentrerades till dem med svaga akademiska förutsättningar ser det betydligt värre ut bland dessa elever.
Någon ökning av benägenheten att läsa vidare står däremot inte finna. En förklaring kan vara att komvux redan tidigare lyckades bra med att fånga upp de yrkeselever som kom på att de ville studera vidare. Eftersom eleverna på framtidens yrkesutbildningar ska garanteras plats på komvux förefaller regeringens förslag att vara välgenomtänkt, åtminstone på denna punkt. Sedan är det sorgligt att regeringen väljer att behålla styggelsen kursvisa betyg (se här och här), men det är en annan fråga.
Ekonomistas 
Är det inte naturligt att sannolikheten att hoppa av ökar när utbildningstiden förlängs från två till tre år? Nu vet jag inte exakt om detta kontrolleras för i uppsatsen, men om dom inte kontrollerar för år, och alltså får en skattning av sannolikheten att hoppa ett givet år under utbildningen, då tycker jag resultatet egentligen är intetsägande. Det är ju så klart större chans att en person pga exogen händelse (toppenbra jobberbjudande, familjeskäl etc) hoppar av under en treårsperiod än en tvåårsperiod, allt annat lika.
Men detta kanske man tar hänsyn till…
Bra observation. Studien kan inte separera effekten av ett ökat akademiskt innehåll från effekten av fler år i skolan särskilt bra, vilket är en svaghet för möjligheten att tolka resultaten. Dock kan man med säkerhet säga att fler inte började studera vidare. Dessutom hittar man inga positiva effekter på inkomsterna bland dem som gick i den längre utbildningen. Å andra sidan hittar man inga negativa effekter på inkomsterna heller så kanske inte de ökade avhoppen är ett stort problem i sig. Om det bara är en mekanisk effekt så är det ändå en tveksam reform eftersom målet inte uppnås. Kanske kan man hoppas att den nya yrkesutbildningen införs stegvis så kan man separera de olika effekterna från varandra på ett mer övertygande sätt.
Under samma period som gymnasiereformen infördes ökade Sveriges flyktingrelaterade invandring kraftigt. Eftersom den undersökta populationen i flertalet kommuner har förändrats påtagligt mellan undersökningstillfällena, är väl risken stor att man jämför äpplen och päron. Den ganska måttliga skillnad som doktoranden kunde notera kan väl lika gärna bero på detta.
För det första är dessa effekter stora. För det andra går den empiriska strategin ut på att rensa bort den typ av faktorer som du nämnder. Försökskommunerna skiljer sig inte (för observerbara karakteristika) från övriga kommuner. Dessutom är de skattade effekterna likartade oavsett om man tar hänsyn till elevernas bakgrundskarateristika (bla invandringsstatus) eller inte. Alltså kan man vara relativt säker på att estimaten faktiskt fångar effekten av reformen och inte något annat.
Krisen och klyftorna i samhället drabbar inte i första hand låginkomsttagare. Istället ökar klyftorna mest mellan den som har arbete och den som inte har arbete. Den grupp av dessa utanförgrupper av arbetslösa som drabbas allra värst ekonomiskt är de som nu med 65% av sin a-kassa hamnar i steg 3 i Jobb och utvecklingsgarantin. De kan aldrig få ett riktigt arbete då de genom att hamna i denna samhällstjänst stämplas som värdelösa på arbetsmarknaden. Man ska även hålla i minnet att den arbetslöse aldrig får uppräknat sin ersättning vilket ex den pensionerade får årligen likväl som den med sjukbidrag får, före detta förtidspensionären. Den som inte kommer in på arbetsmarknaden är dömd att leva på bidrag och därifrån finns för många ingen väg ut. Därför ser vi nu steg 3 som sista utposten viken är lika förödmjukande för den drabbade som det är för den som måste leva på försörjningsstöd före detta socialbidrag. Detta är förlorarna i vårt samhälle de ingen talar om och media inte skriver om.