Finanskrisen och nationalekonomerna

Finanskrisen ses av en del som en djup kris för hela det kapitalistiska systemet. En del andra verkar i stället använda krisen som ursäkt för att kritisera nationalekonomer. En av vetenskapsvärldens mest prestigefulla tidskrifter, Nature, som ytterst sällan publicerar nationalekonomisk forskning, publicerade igår en skarp kritik av nationalekonomin från den franske professorn i fysik Jean-Phillippe Bouchaud.

Bouchaud kritiserar nationalekonomer för att sätta större tilltro till teoretiska axiom än hur marknader faktiskt fungerar. Det ligger förmodligen en hel del i hans kritik att nationalekonomiska jämviktsmodeller inte är så väl lämpade att förstå de snabba, kaotiska svängningar i det finansiella systemet som sker just nu. Bouchaud gör en intressant jämförelse med fysik:

Physics, on the other hand, has developed several models that explain how small perturbations can lead to wild effects. The theory of complexity shows that although a system may have an optimum state, it is sometimes so hard to identify that the system never settles there. This optimum state is not only elusive, it is also hyper-fragile to small changes in the environment, and therefore often irrelevant to understanding what is going on. There are good reasons to believe that this paradigm should apply to economic systems in general and financial markets in particular. We need to break away from classical economics and develop completely different tools.

Bouchaud sätter viss tilltro till beteendeekonomisk forskning och ”ekono-fysik” (som jag villigt erkänner att jag inte vet vad det är), men han är inte lika positiv till beteeendeekonomi som David Brooks kolumn i New York Times häromdagen. Brooks skriver att finanskrisen kommer att bli något av ett ”coming-out party for behavioral economists”. Trots att jag själv identifierar mig som beteendeekonom vågar jag inte vara riktigt lika optimistisk…

Comments

  1. Nu säger jag inte att det inte ligger någonting i hans kritik, men hur relevant är egentligen en analogi till fysik, en vetenskap som undersöker döda ting? En förklaring till att den ekonomiska vetenskapen inte är lika bra på att förstå ”wild markets” (som han kallar dem) är kanske att det är *betydligt* mer komplexa system?

    Stämmer för övrigt hans påstående att resultat från beteendeekonomin inte är ”taken seriously by mainstream economics”?

  2. Jag håller med dig om att analogin kan vara missvisande, men jag tycker ändå det är intressant att fysiska modeller verkar ha så väldigt annorlunda egenskaper trots att de som du påpekar handlar om mindre komplexa system. Till exempel verkar kaosteoretiska effekter aldrig dyka upp i nationalekonomiska modeller — jag har inget bra svar på varför, men det tål att tänkas på. Hans påstående att beteendeekonomin inte tas på allvar är gudskelov numera förlegat, men det stämde för 10 år sedan.

  3. ”Hans påstående att beteendeekonomin inte tas på allvar är gudskelov numera förlegat, men det stämde för 10 år sedan.”

    Utan att vara ekonom (men med många vänner och bekanta som är ekonomer), så är det precis det intryck jag också fått.

    Vilket i så fall får mig att misstänka att han inte är helt insatt, eller i alla fall inte uppdaterad kring det han kritiserar..

  4. Nej, som så ofta när det gäller kritik av nationalekonomi är kritikerna inte särskilt insatta — vilket naturligtvis inte behöver innebär att de har fel. Å andra sidan är det väl tyvärr få som har en riktigt bra kunskap om både fysik och nationalekonomi som kan hjälpa oss utvärdera Bouchauds påståenden…

  5. En annan, mer optimistisk, tolkning är att economics strikes back.

    Det finns flera grundläggande ekonomiska teorier som har haft förvånansvärt svagt stöd i data. Ett exempel är ränteparitetsvillkoret: den riskjusterade avkastningen på investeringar i olika länder bör vara lika stor. Om räntan på Island är högre än i Storbritannien bör det antingen bero på att den isländska kronan förväntas falla i värde mot pundet, att isländska obligationer är mer osäkra än brittiska, eller kanske på att de isländska obligationerna kan bli illikvida. Trots sin enkelhet har teorin som sagt svagt stöd, speciellt på korta tidshorisonter, och så kallad carry trade — att låna i lågränteländer och placera i högränteländer har länge varit lönsamt. Teorin verkar alltså missa något. Kanske är finansdirektörerna i brittiska kommuner inte speciellt smarta, kanske är de smarta men tror att andra placerare är mindre smarta, eller kanske tar de en kalkylerade risk och räknar med hjälp från brittiska staten om problem uppstår. Det kan alltså behövas beteendeekonomi för att förstå deras placeringsstrategier. Men på något sätt känns det som att krisen ändå indikerar att vissa fundamentala samband kommer att gälla på längre sikt.

    Jag tycker mig se fler liknande exempel från andra områden: De stora och långlivade globala obalanserna (i bytesbalanser) har vållat ekonomer huvudbry under de senaste åren. Krisen tyder på att obalanserna inte kan fortleva. Ekonomer var inledningsvis mycket skeptiska till Greenspans lågräntepolitik. Han fick hjältestatus när han inledningsvis tycktes ha rätt — låg ränta verkade till ekonomernas förvåning gå att kombinera med den rekordhöga ekonomiska tillväxten. Nu har även det omdömet börjat omprövas och tilltron till gamla fundamentala samband har stärkts.

    Nu låter det här kanske som att ”nationalekonomi kan förklara allt”. Det är inte vad jag försöker säga — jag är skeptisk till vår förmåga att förklara ekonomiska händelseförlopp. Vad jag försöker säga är att min tilltro till de fundamentala ekonomiska sambanden inte har försvagats på grund av krisen. Möjligen har min tilltro till och med stärkts.

  6. Mycket intressant synpunkt, Martin. Det kan mycket väl vara så att du har rätt, d.v.s. att vi förstår de långsiktiga fundamenten ganska bra, men har sämre förståelse för de mer kortsiktiga avvikelserna från dessa.

  7. Jag skulle vilja hålla med Martin i att krisen stärkt min tilltro till fundamentala ekonomiska samband. Även om skeendena delvis är rätt komplexa beror det ofta på rena fakta är rätt kluriga att begripa sig på: vad är egentligen ett visst instrument, hur ser den lagen ut etc. Annars tycker jag att det mesta i krisen är tämligen enkelt att förstå med hjälp av traditionella verktyg (till vilka jag inkluderar asymmetrisk information och kontraktsteori). Den stora svårigheten är väl själva bubbelfasen men inte heller bubblor är omöjliga att förklara. Sedan finns det ju en hel del institutionalia som kan bidra till att förklara denna: lågräntepolitiken, American Dream Down Payment Act, Fannie och Freddie, moral mazard i kreditgivning osv som kan förklara mycket av den. Problemet är att det på kort sikt är så otroligt mycket som händer och vi är genuint dåliga på att veta när något kommer att ändra riktning och hur vägen till jämvikt ser ut.

  8. von Mises says:

    Min storsta invanding mot nationalekonomer ar att de flesta av dem ater fran skattefinansierade trag. Detta medfor ett start incitament att forespraka den typ av losningar som politiker alskar (las: Keynesianism). Har i USA tex sa ar en overvaldigande del av nationalekonomer finansierade direkt eller indirekt via Federal Reserve. Pga detta ar man som nationalekonom ganska kord om man skulle ha mage att pasta att central banking (las: planekonomisk styrning av penningutbud) inte ar nagon bra ide. Paminner en del om klimatforskare. Vilken politiker vill finansiera icke-alarmistiska forskare? Det vinner man inga roster pa.

  9. von Mises, jag tror du har en kraftigt förenklad bild av kopplingen mellan forskningsfinansiering och forskningsresultat. I likhet med väldigt många andra nationalekonomer i Sverige är jag i princip helt och hållet finansierad av Handelsbankens forskningsstiftelser sedan fyra år tillbaka. Dessutom har jag doktorerat på Sveriges enda privata högskola. Men jag har väldigt svårt att se att detta har gjort min forskning politikerkramande (eller Handelsbankskramande)…

  10. Johan Richter says:

    ”This optimum state is not only elusive, it is also hyper-fragile to small changes in the environment, and therefore often irrelevant to understanding what is going on.”

    Att det inte finns nagon teoretisk forklaring varfor marknader ska hamna i jamnvikt ar val valkant? Det ar val en del av den klassiska jamviktsteorins resultat att tâtonnement-processen bara leder till allman jamvikt under mycket restriktiva forhallanden. Den ar ju inte vidare realistisk sa klart men ingen har vad jag vet foreslagit nagon mer realistisk process som skulle leda till jamvikt.

    Men vad det har for relevans for den nuvarande krisen ar svart att se.

    Om han tycker helt nya verktyg behovs for att studera ekonomin borde han utveckla dem sjalv. Att bara klaga over begransningar som ar valkanda i den neoklassiska ekonomin gor ingen vetenskaplig nytta.

  11. von Mises says:

    Jovisst Handels ar visserligen nominellt privat, men med en hel del direkt och indirekt skattefinansiering och desutom med starka statliga intressen i sin styrning. Dessutom grundades ju skolan av Wallenbergarna som ju maste anses vara ett utmarkt symptom pa sveriges socialistsikt korporativistiska tradition.

    Jag inte sekund pa att Handelsbanken finansierar dig till 100%. Tror du pa fullt allvar att du hade kunnat sitta och sjunga den statliga interventionismens lov utan stod fran det staligt agda Stockholms Universitet? Dessutom, sist jag kollade efter var Handelsbanken en del av ett system som staten genom Riksbanken kartelliserat och givit privilegiet att skapa pengar (genom fractional reserve banking) och darigenom indirekt beskatta folket.

  12. När jag läste Human Action så framstod inte Mises som komplett galen. Men det är klart, har man varit död i 35 år så blir man kanske lite gaggig.

  13. von Mises says:

    Om du tycker kritik av ett genomkorporativistiskt samhalle och central banking ar galenskap sa tvivlar jag pa att du last Human Action……..

  14. David Rosenlund says:

    Jag tror inte att så många fysiker skulle hålla med om att ”deras” vetenskap är mindre komplex än nationalekonomin. Tvärtom anser väl de flesta att just deras specialitet inte bara är det viktigaste utan även det mest komplexa och invecklade man kan ta sig an. Det ger nog ett seriösare intryck att möta kritiken med argument istället för att avfärda kritiken så lättvindligt.

    Som varande icke nationalekonom förefaller, med finanskrisen i åtanke, nationalekonomins oförmåga att se varthän utvecklingen är på väg vara ett problem. Förbättring där skulle förmodligen öka andra discipliners respekt för denna gren inom vetenskaperna.

  15. von Mises: Det var inte idéerna i sig jag syftade på, utan hur de framförs.

  16. angående långsiktiga fundament, tillåt mig citera keynes: in the long run we are all dead. höhö

  17. ”In the short run we are all horny”. Pengar ger makt ger status ger sexuella partners ger vildsint utlåning och överproduktion som försöker konsumeras upp med ännu mer vildsint utlåning ger finansiell kris ger protektionism ger hänsynslös råvarujakt ger krig ger svält och så börjar vi om… Länge leve kapitalismen!

  18. M Lärfars says:

    Angående David Brooks och den citerade Mr Greenspans förvåning över marknadsaktörernas oförmåga att handla ”rätt” (rationellt?). Har inte väldigt många människor tjänat stora pengar på de senaste årens kreditexpansion och bostadsbubbla?

    Så länge vi enbart kan observera hur andra agerar och inte varför kommer individuell rationalitet leda till kollektiv irrationalitet, dvs bubblor är oundvikliga på dagens finansmarknader.

  19. M Lärfars says:

    Tillägg, ovan går även att tillämpa på s.k. carry trades som Martin nämnde, eftersom handlarna signalerar att de tror på fortsatt billiga lågräntevalutor kommer detta att bli en självuppfyllande profetia.

  20. Johan Richter says:

    ”Jag tror inte att så många fysiker skulle hålla med om att “deras” vetenskap är mindre komplex än nationalekonomin.”

    Inte vetenskapen men vad man studerar. Jag har hört naturvetare också uttrycka liknande åsikter för övrigt.

    En artikel om hur kaos kan dyka upp även i nationalekonomiska modeller http://www.ams.org/notices/199502/saari.pdf

  21. Anna Dreber Almenberg says:

    Här är en artikel från tidigare i månaden appropå ”ekono-fysik”:
    http://www.nytimes.com/2008/10/01/opinion/01buchanan.html

  22. pontus says:

    Angaende kaosteorier sa kanner jag i alla fall till en artikel i econometrica fran 1994 av Cars Hommes som applicerar det pa aktiemarknaden. Det flög aldrig riktigt. Inte sa konstigt, sjalva karnan av kaosteorier ar ju just att de saknar total predicerbarhet.

    Sen ar jag forvanad over kommentarer som David Rosenlund ovan. Det forvantas alltsa att nationalekonomer skall forutse ekonomiska kriser, och detta dessutom nar marknadens aktorer inte gor det sjalva (trots att det ar deras, hogavlonade, jobb). Det ar som att halla varldens psykologer ansvariga for all sinnessjukdom som ”aterstar”. Eller lakare for cancer.

  23. Johan Richter says:

    ”Inte sa konstigt, sjalva karnan av kaosteorier ar ju just att de saknar total predicerbarhet.”

    Till skillnad från aktiemarknaden i verkligheten som är totalt predicerbar? Helt ärligt förstår jag inte alls vad problemet skulle vara ur den synvinkeln.

    ”Sen ar jag forvanad over kommentarer som David Rosenlund ovan. Det forvantas alltsa att nationalekonomer skall forutse ekonomiska kriser, och detta dessutom nar marknadens aktorer inte gor det sjalva (trots att det ar deras, hogavlonade, jobb).”

    Jag tycker nog du friskriver ekonomer lite väl enkelt. Har en kris av det här slaget överhuvudtaget diskuterats som en möjlighet? Inte vad jag hört i alla fall, det har handlat om valutakriser och annat men inte om bankpanik.

    Jag tycker det är intressant att det finns så gott om ekonomer som är villiga att förklara i efterhand vad som gick fel, trots att de inte räknade på förhand med att det skulle hända. Har man hunnit få fram bättre teorier på några dagar (eller månader högst)?

  24. David Rosenlund says:

    Pontus: Jag vill inte påstå att jag vet vad som i allmänhet förväntas av nationalkonomin som vetenskap. Men jag uppfattar att delar av den kritik som riktas mot den består i att man saknar trovärdiga förutsägelser för vart ekonomin är på väg, utifrån nu kända faktorer. Det handlar inta bara om finansiella kriser utan den ekonomiska utvecklingen i stort.

  25. Lars Werin says:

    Jag har inte tittat på den här ganska intressanta diskussionen förrän nu, kanske ögonblicket innan den stängs. Jag vill bara erinra om en känd, tidig fysikalisk teori om det ekonomiska förlopper: Knut Wicksells gunghästanalogi. Ekonomin fungerar på samma sätt som fysiska system à la gunbghästar: den svarar på slumpmässiga, exogena stötar med att utveckla ett rytmiskt förlopp (konjunkturvågorna). Frisch och Slutsky utvecklade vidare. Adelman-Adelman testade resonemanget på en stor makroekonomisk modell (Klein-Goldbergermodellen) och den visade sig fungera bra. Antagligen i princip än idag den bästa grundläggande konjunkturteorin.

  26. pontus says:

    Johan – I dagens teorier sa ar aktiemarknaden predicerbar i att den reflekterar fundamenta. Forandringar i priser sker pga nyheter relaterade till framtida fundamenta. Att dessa nyheter inte kan forutspas ar en helt annan femma.

    Utan insyn i bankers balansrakningar sa ar det valdigt svart att skatta deras riskexponering. Men valdigt manga hade pa kann att systemet var oerhort kansligt for forandringar i huspriserna. Flertalet artiklar i FT och the economist har tagit upp detta de senaste aren. Paul Volcker gav varningar redan 2005, och Nouriel Roubini forutspadde nastan hela krisens forlopp. (men det var han ratt ensam om)

    Jag far inte riktigt kanslan, David, om att du faktiskt laser de tidskrifter som ar nodvandiga for att ta del av ”trovardiga” forutsagelser ”for vart ekonomin ar pa vag”. Laser du tillexempel FT eller economist? Aftonbladet kultur raknas liksom inte.

    Lars Werin – Kritiken handlar just om akademiska nationalekonomer borde kunna forutse dessa ”exogena slumpmassiga stötar” eller inte.

  27. Johan Richter says:

    ”Johan – I dagens teorier sa ar aktiemarknaden predicerbar i att den reflekterar fundamenta. Forandringar i priser sker pga nyheter relaterade till framtida fundamenta. Att dessa nyheter inte kan forutspas ar en helt annan femma.”

    Men det innebär knappast att den är totalt predicerbar. Det finns väl ingen som kan säga att aktiemarknaden kommer gå upp x % om regeringen tillkännager att bolagsskatten sänks med y%?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s