Jag brukar inte berömma mig med att ha särskilt sofistikerad smak men tillhör nog ändå skiktet “kulturella finsmakare”. Hellre Axess än Expressen, hellre Doris Lessing än Liza Marklund, hellre Timmarna än Dum & Dummare, liksom. Det gör även att jag tillhör ett skikt av människor som har hyfsat välbetalda jobb, en del ansvar och ganska ont om tid. Och vi gillar bekvämlighet. Detta får mig att misstänka att vi kommer att vara de stora vinnarna i Pirate Bays fildelningssamhälle.
Lång näsa på fildelarna!
Anledningen är att vi gärna betalar lite extra för att få den där filmen i originalförpackning och skivan med låttexter och bilder på bandet. Brända DVD-filmer med dåligt surroundljud är inte så kul och vem orkar ladda ner när man har barn att ta hand om? Kort sagt; vi kanske inte konsumerar så mycket kultur men till skillnad från den fildelande generationen är vi villiga att betala för den.
Marknadskrafterna kommer därför att driva kulturproduktionen till att i allt högre grad tillfredsställa den bildade medelklassens önskemål. Jim Carrey kommer inte att göra Dum & Dummare II, utan i stället satsa på något i The Eternal Sunshine of a Spotless Minds anda. Det är ju där pengarna finns att hämta.
Även om resurserna för kulturproduktion totalt sett kommer att minska som konsekvens av fildelningen är det alltså inte nödvändigtvis dåliga nyheter för den bildade medelklassen. Vi slipper helt enkelt slåss med andra kulturkonsumenter om produktionsresurserna. Så må Pirate Bay vinna i rätten, för min kulturkonsumtions skull!
Ekonomistas 
Sant, så länge fildelningen inte blir såpass enkel och högkvalitativ att även den bildade medelklassen ger sig in i leken helhjärtat.
Problemet med digital distribution är ju just att den är… digital. En piratkopia behöver inte nödvändigtvis vara sämre än orginalet.
Intressant vinkling! Det är sant att bekvämlighet kan få kosta lite mer. Det som spar tid kan få kosta lite mer. Kvalitet kan få kosta lite mer. Å andra sidan är det kanske inte samma produktionsresurser som gör Expressen och Axess, mer än i nationalekonomiskt perspektiv …
Din rubrik är fantastisk Jonas men:
Det är väl så att även utbudet skapar sin efterfrågan?
Att du köper dvdn och driver på efterfrågan innebär inte att denna konsumtion inte kommer fildelas – kanske ännu mer om utbudet ökar och den innehållsmässiga kvaliteten på dessa billiga produktioner (som inte behöver dina dvd-pengar utan klarar sig på biointäkter) överträffar hollywood. Dessutom tror jag inte att vi blir lyckligare av surroundljud men visst kommer även den kulturproduktion du syftar på ibland att göra sig bäst på bio. Bio är kul och socialt också! Och dessa besök tror inte jag kommer att minska men det vore kul om en icke medelklass får möjlighet att ladda ner också.
Det kan ta tid men visst våras det för den bildade medelklassen eftersom den kommer att växa med en fri fildelning och fri kultur av alla för alla.
Kan vi dessutom kopiera gratis kan vi lägga pengarna på annat och ekonomin som helhet gynnas. Dessutom förstår jag inte hur du kan mena att det är bekvämare att beställa en dvd (du måste vänta på) eller att åka till en butik och handla dvder än en nedladdning man betalar för eller ej.
Men visst är det svårt att sia om vad fri fildelning kommer innebära i framtiden, för finnas – det kommer den göra. Att tro något annat är korkat. Jag tror att fri fildelning är mer positiv än negativ i sitt värdeskapande och i sin strävan efter förhöjd civilisationsgrad och kulturutbyte av tankar, ideér mm.
Man kan också ladda ner skivorna, blixtsnabbt googla fram låttexter och bilder och gå på musikernas (nu med all rätt lite dyrare) konserter istället! Det skulle de nog uppskatta mer!
Kul resonemang, men jag tror att du har fel. Högskolestudenter är förmodligen den grupp som fildelar allra mest. Låga studiemedel är förstås en anledning, men för datorvana personer med bredband (alltså nästan alla i den yngre “medelklassen”) är fildelning av film och musik minst lika smidigt som att köpa samma saker. Att ladda hem en hel DVD-skiva tar bara några minuter på en 100/100-lina, och om några år kommer all film och musik du hittar på din videobutik att få plats på ett USB-minne. Hur ska du då motivera en hel vägg fylld med CD-skivor? Eftersom det är dyrt med lokaler och billigt med mekaniska hårddiskar, är dessutom utbudet av “finkultur” betydligt större på internet än på Åhléns. Tekniken gör framsteg, och medelklassen är ofta snabbast att dra nytta av dem!
Vilken otroligt orattvis bashing av Dum och Dummare! Den ar ju grym!
Det grundläggande problemet som ekonomer måste försöka besvara är hur analyserar vi varor där kostnaden för att kopiera varan är noll?
Givet att marginalkostnaden är noll ( dvs. resursutgången att producera en kopia ) ska det optimala priset vara noll om jag fattat Arrow-Debreu rätt.
Viktigt att skilja på kostnaden att producera en vara som som kan kopieras och kostnaden att producera och distribuera en kopia. Gäller att hitta en lösning som ger incitament till nyproduktion och maximerar spridningen.
En lösning kan vara att distributörerna av kopiorna köper rättigheterna av producenterna. Ungefär vad Google gjort med sökbara böcker.
Lösningen är inte att kriminalisera en ungdomsgeneration.
Givet att vi går in i ett informationssamhälle där det mesta blir enkelt att kopiera är detta en central fråga.
Det kommer också att vara mycket svårt att etablera och upprätthålla traditionella äganderätter för dessa varor.
Jonas, jag tror inte riktigt du har insett vad det är för material som fildelas. Titta på toplistan på piratebay för nedladdad musik:
http://thepiratebay.org/top/101
Pink Floyd, Metallica, Beatles, Slumdog Millionaire (soundtrack), Cold Play, Led Zepellin ligger alla på top 20 om inte top 10. Visst, du hittar också Britney Spears och Beoynce, men det är inte så enkelt som du påstår.
På ett sätt håller jag med dig, de DVDs jag äger är till exempel “De 400 slagen”, “Brända av solen” och “Planet Terror”. Minst två av dessa skulle du kanske se som “högkultur”, medan “Planet Terror” en bättre Tarantino-rulle för massorna…
Men samtidigt har jag en liten hårddisk med 200 filmer som senaste James Bond, alla Family Guy och Slumdog Millionaire som jag lånat av en kompis som äger filmerna och förde över dem till datorn och sedan glömde den hos mig.
Eftersom illegal fildelning i många fall är bra mycket smidigare än att köpa materialet legalt så tror jag att kulturproduktionen snarare kommer riktas mot personer med låg datorvana för vilka konventionella distributitionsmetoder fortfarande är konkurrenskraftiga ur smidighetssynpunkt.
Den gruppen kommer ju dock bara att fortsätta att krympa med tiden så industrin behöver verkligen lansera en distributionsmetod som faktiskt kan konkurrera med fildelning i enkelhet och smidighet för att den ska ha en framtid.
Bekvämlighet förstår jag inte riktigt? Vad kan vara mer bekvämt än att söka efter filmen på pirate bay, klicka på “download” och några minuter senare ha filmen hemma?
Allt är klart medans jag skalat potatisen till middagen. Datorn är kopplad till tv:n, och efter middagen slår du dig ner i soffan för att se filmen. Säger inte att det är rätt, men bekvämligheten och det enorma utbudet även av “finkulturell” film (bättre än någon fysisk videoaffär jag besökt) är snarare skäl till varför det är lätt att gå in på sådana sidor…
Hur mycket är en generationsfråga snarare än persontyper? Jag gissar att en stor majoritet av “kulturella finsmakare” under 30 fildelar de också. Medan de flesta över 50 som helst ser en Bruce Willis-rulle inte gör det.
Här tror jag du har helt fel. De som är högutbildade eller har datorvana/teknikintresse är de som laddar ner. Tittar jag lite lätt på min egen bekantskapskrets (de flesta kring 30 år) så är det endast de som tjänar över 25k som laddar ner medans kompisar i byggbranschen eller andra lågstatusyrken fortfarande hyr DVD eller köper senaste plattan. Jag laddar t ex ner en hel dvd på 7-8 minuter och den har exakt samma kvalitet som en köpt variant med surround och alltihop. Om jag skulle önska kan jag ladda ner det hela blurayskivan, Det finns bättre distributionskanaler än Piratebay för den som kan lite mer. Att Bygg-leffe som precis skaffat en mailadress men inte kollar den mer än en gång i veckan kan dra nytta av fildelning är jag tveksam till.
Kul grej för övrigt är att man märker tydligt på arbetsplatsen vilka som inte laddar ner, de som pratar om reklamfilmer. Själv ser jag ut som ett UFO när dem försöker förklara det roliga i nån reklamfilm.
Om du själv hade tillhört den “bildade medelklassen” (och inte bara medelklassen) så hade du insett att det är bekvämare att ladda ned än att köpa t.ex. en DVD. Du kan på några minuter få ner en film i HD-format, i bättre kvalitet än en DVD. Och ja, du får surroundljud också.
Jag är en aning chockad över den omoral som bloggens läsare visar prov på. Naturligtvis bygger min analys på diverse antaganden om relativ köpbenägenhet som kan vara tveksamma. Jag som trodde att alla var som jag! Tror åtminstone att det kommer att produceras en mängd indignerade filmer om ungdomens förfall och gratiskulturens omoral. Min betalningsvilja är i varje fall hög.
Dock är det inte mängden nerladdningar som är intressant utan i vilka marknadssegment betalningsviljan finns kvar. Det kanske är i finkulturskiktet OCH i dansbandsskiktet. Alla kommentatörer tycks vara eniga om att den kultur som bara lockar fildelare kommer att få det svårt eftersom det inte finns några pengar där. Precis som att forskningen kring läkemedel mot tropiska sjukdomar har det svårt.
En fördel med att betalningsviljan för masskultur sjunker är dock att lockelsen för talanger att slänga bort sin begåvning på tom underhållningskultur torde minska. Det kanske blir på teaterscenen vi får se Jim Carrey framöver?
Kanske är jag orättvis mot Dum & Dummare. Det var länge sedan jag såg den och kan ha blandat ihop den med The Cable Guy.
Jag förstår knappt att det ens är en debatt. Naturligtvis för att det finns så stora ekonomiska intressen bakom i dagsläget som likt andra utdöende branscher vägrar anpassa sig. Men för sjutton liksom – det är väl bara att sluta fighta teknologin i det här sammanhanget och inte jämföra med läkemedelsforskning.
Musiker kommer klara sig utmärkt på spelningar mm och inom den sektorn kommer kvaliteten öka markant med inspirationsutbytet, det enda är att ingen kommer kunna bli svinrik utan att arbeta och uppladdad/nedladdad musik är marknadsföring för spelningar.
Vad gäller film så står inte världen och faller med denna, det finns så sjukt mycket annat att göra om denna (opium)produktion minskar ner. Här däremot ser jag att mer talar för upphovsrättsskydd då alternativa inkomstkällor är mer problematiska att finna, men ett skydd är helt enkelt inte värt det. Övervakning mm skulle bli för kostsamt – ekonomiskt och integritetsmässigt.
Biografer får bli mer uppfinningsrika i sitt utbud – kombinerad restaurang och uppstyrda diskussionsgrupper där man diskuterar filmerna efteråt etc. Jag och många med mig tycker fortfarande att det är jätteskönt att komma hemifrån och byta miljö för att se på film.
Sådärja, Jonas, där fick ni er en ny bloggpublik på Ekonomistas: fildelarna. Gratulerar! 🙂
Jonas: “filmen i originalförpackning och skivan med låttexter och bilder på bandet”
– Gillar du att ha snygga bokryggar i bokhyllan också? Är det inte innehållet man vill åt? Dem där jävla CD-fodralen går ju ändå alltid sönder. Bättre att ha musik och filmer i filer som man kan titta på vid behov. Man spar utrymme också!
Spotify med ett litet program för nedladdning och där man surfar efter dem låtar man vill lyssna på tror jag är framtiden.
Jonas V: Har du läst rapporten Patent och Copyright behövs det? (pdf) ?
Författaren argumenterar, i mina ögon ganska övertygande, för att de flesta intellektuella monopolen spelat ut sin roll (med en viss reservation för medicinska patent). Har du utifrån din nationalekonomiska bakgrund synpunkter på hans argument och slutsatser?
Jag gjorde en intressant iaktagelse på IMDB:
Dum & Dummare
http://www.imdb.com/title/tt0109686/business
Inspelningskostnad: $16,000,000
Sålde biljetter för $16,300,000 första helgen på bio.
——————-
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
http://www.imdb.com/title/tt0338013/business
Inspelningskostnad $20.000.000
Sålde biljetter för $8,175,198 första helgen på bio.
——————-
Exakt vad det betyder vet jag inte men jag hoppas verkligen att du har rätt — det får vara nog med grimasfilmer nu.
jojo, den bildade medelklassen kommer nog att betala för sig. Om man förstår livscykeln på den bildade medelklassen så förväntar jag mig att inom en snar framtid så inleds den bildade post-ironiska medelklassens trotsålder. Då finkultur varvas med fulkultur, inte som underhållning förstås (nejnej) men som en post-ironisk kommentar till vår samtidskultur och en upprorisk aktion för att stävja den bildade men ack så pretentiösa medelklasstereotypen. Allmän förvirring följer då den bildade medelklassen inte kan anse se sig själv som bildad då dem inte längre följer kriterierna för detta, så istället beger dem sig på jakt efter det “äkta”. Där kvalité spelar en underordad roll i förmån för robusthet, tyngd och gammaldags charm (jag hänvisar till ett valfritt avsnitt av Sommartorpet). Då kommer den bildade medelklassen fnysa åt den utbredda praxis av nedladdning (oavsett uppnådd kvalité) och istället samla på DVD för det speglar en svunnen tid som var mer äkta, (hänvisar till varan: vinylskivor). Skulle inte förvåna mig ett dugg om det är den bildade medelklassen som i slutändan upprätthåller och finansierar masskulturen.
Är inte detta egentligen ett inredningsproblem? I ett modernt hem är inte den välmatade bokhyllan och den omsorgsfullt utvalda cd-samlingen ett utslag för bildad medelklass – snarare för föråldrad gubbighet.
Om man ändå måste gömma undan sina dyrbara cd-boxar och directors cut-utgåvor i källarutrymmen, kan man ju lika bra lagra alltsammans på en diskret hårddisk.
Sedan finns det ju nördar (som jag) som gärna betalar “originalförpackning och skivan med låttexter och bilder på bandet”. Men jag tror inte att vi är tillräckligt många för att rädda en hel marknad.
Det kanske beror lite på vem man umgås med men i mina kretsar är teknologiskt kunniga knappast de jag ber om råd vad gäller kulturkonsumtion. Snarast gäller det motsatta; kan de alla fildelningens trick så har de i allmänhet även dålig smak (i mina ögon, alltså). Så det finns hopp, det gäller bara att hålla de två kulturerna åtskilda.
Marcus: Nej, den har jag inte läst och har inte tid att göra det för tillfället.
Lo: Min tes är helt enkelt att betalningsviljan för kultur kommer att minska asymmetriskt mellan olika grupper. Eftersom det frigörs resurser när betalningsviljan sjunker kan utbudet och kvaliten höjas i de marknadssegment där den relativa betalningsviljan är hög. Med lite tur tillhör man detta segment och jag försöker via normbildning få människor med liknande smak som jag att betala för sin kulturkonsumtion. Alla andra får gärna fildela ihjäl sig — det är bara bra för mig.
Snygg fisking!
Till och med en så pass grundlig dito att Jonas känner sig tvingad att komma med anekdotiska resonemang (“i mina kretsar..”). Kul läsning. 🙂
Jonas> poängen är väl att man i princip inte behöver vara teknologiskt kunnig längre för att komma åt ett fantastiskt (även fin-)kulturellt utbud på nätet på ett olagligt sätt.
Det är inte svårare än att kolla sin webmail, typ. Vilket de flesta kids idag vet.
Som lärare på universitetet har jag lärt mig en sak: “Kidsen” är verkligen inte bra på att använda sig av nätet. De kan för tusan knappast googla.
Två tankar.
Den första tanken gällande motiven bakom producerandet av kultur. För producenter av de lite mer pretentiösa slaget tror jag de drivs av en rad andra motiv än just ekonomisk belöning. Därmed inte sagt att pengarna är oväsentliga, men jag tror det finns författare som främst vill berätta en historia, dokumentärfilmare som vill få ut ett budskap, musiker som drivs av en lidelse för exempelvis improviserad jazz. Producenter av masskultur (läs: skräpkultur) tror jag är de som kan tappa motivationen när de ekonomiska incitamenten minskar.
Vidare tror jag inte att kulturell smak är korrelerat med teknologisk kompetens. Även om jag slarvigt antar att kidsen är mer tekniskt kunniga och jag förfasas det jag hör på radion.
Den andra tanken gäller affärsmodellerna hos skivbolag och filmbolag. Där tror jag det stora motivet bakom fildelningen ligger. Det är fantastiskt bekvämt att som påpekades ovan att söka, ladda hem under potatisskalningen och sedan avnjuta mat och film i kombination. Men tänk om det fanns en sajt med exempelvis mängder av dokumentärfilmer logiskt indexerade efter område och bara ett musklick bort. Jag hade gladeligen betalat för den tjänsten i stället för att ladda ner. På samma sätt som jag i dag gladeligen betalar för Spotify.
Haha, jag vet inte riktigt om jag tror på din tes att kulturbarbarer som tittar på Dum och Dummare samt lyssnar på topplistemusik laddar ned i en större utsträckning än Den Bildade Medelklassen.
Starkt överrepresenterat i nedladdningsligan lär väl datornördar vara. Dvs det som kommer slås ut enligt din teori borde vara nördkultur som sci-fi, fantasy, vampyrer och synthmusik
När det gäller betalningsviljan hos fildelare så tror jag inte att den behöver vara så låg som många verkar tro. Huvudorsaken till att så många fildelar är nog till stor del för att det inte uppfatts som stöld i den traditionella bemärkelsen, att man faktiskt berövar någon något av värde, och därför saknas det en betalningsvilja baserad på den intuitiva moraluppfattningen att stöld är fel. Det behöver dock inte betyda att det inte finns andra grunder att bygga betalningsviljan på; som t.ex. känslan av att man vill göra rätt för sig och inte vara en snyltare på andras arbete.
Eftersom dessa känslor är av mer personlig karaktär så tror jag att upphovsindustrin skulle kunna vinna mycket på att bygga en affärsmodell där man försöker ge konsumenterna en mer personlig relation till upphovsmakarna. I musikbranschen skulle nog detta fungera bäst eftersom relationen till musik redan är relativt personlig medan det nog skulle nog bli svårare i filmbranschen där en stor del av upphovsmakarna är anonyma. Det skulle nog ändå gå att förbättra i den sistnämnda, man kan till exempel tänka sig att de inblandade i en filminspelning bloggar om inspelningen medan den pågår eller något liknande som en del av marknadsföringen.
Det blir även väldigt viktigt att ge konsumenterna känslan att deras pengar faktiskt kommer upphovsmakarna till godo och att de inte försvinner hos en massa mellanhänder samt för att finansiera distributionsmetoder som konsumenterna inte är intresserade av; detta är något som musikindustrin inte lyckats särskilt bra med minst sagt.
Om detta skulle fungera så blir en betalningsmodell helt baserad på frivillighet intressant, det vill säga att konsumenterna själva väljer hur mycket de vill betala. En stor fördel med den modellen som jag kan se är att den tar bort problemet med vad som är en lämplig prissättning i en global marknad där olika människor har dramatiskt skilda inkomstnivåer. Med ett fast pris så avstår till exempel många låginkomstagare från att köpa produkten överhuvudtaget samtidigt som höginkomstagare betalar det pris som anges trots att de kanske hade bidragit mer ifall de själva fått välja vad de tycker produkten är värd att betala för. Modellen skulle dessutom ge stora samhällsekonomiska vinster eftersom alla människor skulle få tillgång till produkten helt gratis men det påverkar väl inte affärsmodellen i sig utan bör kanske främst ses som en positiv externalitet.
Jonas: Digitalisering av film och musik innebär väl snarare att det som inte kan digitaliseras får högre värde / status / intresse. Titta på uppsvinget för livemusik, som exempel.
Men frågan är hur man också ska förklara varför den “bildade medelklassen” slutat gå på teater. Och sen vet jag inte heller om jag tycker folk i medelklassen är så jävla bildad. Jämfört med t ex rysk underklass (med vår måttstock), som jag umgås mycket med i Moskva, så är vi urusla på litteratur, vi kan inte spela instrument och de flesta i Sverige kan bara engelska som andraspråk (knappt).
Och sen är det nog vanskligt att dra slutsatser om ungdomar från erfanheter av att undervisa i NEK.
I korthet tycker jag inte att din argumentation denna gång var den mest övertygande.
Martin: Din invändning snarare fördjupar än ifrågasätter min poäng som ju var att resurserna kommer att koncentreras till de marknadssegment där det finns betalningsvilja. Du pratar om livemusik (vilket de flesta gör), jag pratar om att det finns en kulturell klassdimension i detta också. Det finns även en moralisk dimension; om det finns en korrelation mellan kulturell smak och den moraliskt påbjudna viljan att betala för sig så kommer även detta att påverka utbudet, vilket väl är det Upset_nerd är inne på.
Huruvida medelklassen är bildad eller ej känns som ett sidorspår, men jag måste säga att ungdomar i universitetsmiljö nog är mer representativa för sin generation än tekniknördarna kring Pirate Bay. Dessutom har mig närstående personer exakt samma erfarenhet från gymnasieungdomar; den unga generationens mytomspunna datorkunnande är nog mest en myt. Men ladda ner verkar de ha lärt sig.
Jag är dock inte heller övertygad, vilket oroar mig. Marknaden brukar ju vara bra på att hitta på sätt att få betalt. En möjlighet (är väl redan ett faktum) är att det finns för mycket pengar att tjäna på “reklamfilmer” för nedladdningsmarknaden fulla av produktplaceringar eller avsedda att sälja leksaker etc. Detta motverkar naturligtvis att resurserna flyttas över till sektorer där folk är villiga att se (och betala för) själva verket.
Återigen, det viktiga är inte vilka som laddar ner mest utan vilka som även i fortsättningen är villiga att betala för sig. Jag hoppas Bob har rätt och att fildelarna snart kommer att drömma sig tillbaks till tiden då det fanns sci-fi och vampyrer i mängder. Jag kan se dem sitta där och oja sig över att det var bättre förr.
Ungeför som jag gör nu.
J.V.: det finns en hel disciplin som sysslar med rättssystem och normer, nämligen rättsociologi. Som vanligt med nationalekonomer sitter man torrskodd på kammaren i lackskor och funderar ut ett teoretiskt resonemang, istället för att kliva ner i empirins snömodd. http://www.soclaw.lu.se/.
Fast det är onekligen intressant att en nationalekonom blandar in ett begrepp som moral, jag hade fått för mig att alla försökte vinstmaximera…
Annars tycker jag situationen liknar den vid en fotbollsstadium runt vars murar det byggs höga hus. Är folket på balkongerna skyldiga att betala inträde bara för fotbollsklubben inte kan komma på ett sätt/ vill finansiera ett sätt att bygga högre murar? Skall även de som inte bor i höghusen finansiera de nya staketen (via rättsapparaten)? Antag att cykeltillverkarna surnar till när folk skjutsar varandra, vilken de inte hade tänkt på när de gjorde cykeln. Skall alla som åker bil tvingas betala för att rättsamhällets resurser används till att jaga skjutsande cyklister?
Vad är betalningsviljan hos min farmor, 88, som försökt få sina barn att läsa böcker istället för serietidningar, att betala för de rättsliga åtgärderna som krävs för att producenterna skall få betalt för Die Hard 2 och Madonnas smekningar och ålningar på scen , medan samma rättsapparat glatt skulle strunta i om någon rånade henne? Kan inte pengarna för pirate-bay-rättegångar användas till något annat? Det är det här den moraliska frågan egentigen handlar om.
En annan liknelse är gatumusikanter. Om man väljer en affärsmodell att spela på ett torg, är det a) moraliskt riktigt att stanna till och lyssna en längre stund på musiken utan att betala för sig och b) skall polisen tvinga de som stannar upp och lyssnar att betala för sig? För egen del kan jag någon gång tänka mig att ge en femma till en riktigt duktig musikant, men att ge pengar till Keith Richards, det vet jag inte riktigt om jag har lust med. Han har för övrigt ett rätt kul jobb.
Det går fortfarande att bra (eller bättre) sälja CD-skivor på bensinmackar, för övrigt… betalningsvilja verkar bland annat finnas bland country – och dansbandsdiggare…
Christoffer: För det första pratar vi om nyttomaximering, vilket sker under bivillkor. Vad som maximeras beror på preferenser vilka naturligtvis innehåller etiska element. Det är ingenting underligt, eller nytt.
“Empirins snömodd”. Vilken planet har du befunnit dig på under de senaste 15-20 åren? Har du läst vad nationalekonomer sysslar med? Uppenbarligen inte, för du hade du inte kunnat skriva något så fullständigt verklighetsfrånvänt.
Sedan undrar jag verkligen om Håkan Hydén och de andra på rättssociologen i Lund inte för teoretiska resonemang innan de tittar på data? Det är väl så vetenskapen brukar bedrivas, annars händer det så lätt att man bara slumpkör regressioner.
Sedan är det vanligt bland fildelare att klä sina medievanor i en ideologisk skrud. Denna brukar vara tämligen populistisk och innehålla utfall mot de bättre bemedlade. Utan att känna din farmor undrar jag om hon skulle tycka det var ok att ta vad man vill ha för att (i) det är enkelt och (ii) vissa av dem man tar av är rika.
Sedan är dina exempel lite fåniga. Det är en väldigt aktiv handling att ladda ner filmer och musik. Det händer väldigt sällan att “Dum & Dummare” självmant söker sig ner på min hårddisk medan jag kämpar för att hålla den borta. Men så är det kanske för dig…
“Det händer väldigt sällan att “Dum & Dummare” självmant söker sig ner på min hårddisk medan jag kämpar för att hålla den borta. ”
Intressant, så du säger att det har hänt, om än sällan? 😉
Men för att förtydliga vad jag själv menade, du skrev:
“Huruvida medelklassen är bildad eller ej känns som ett sidorspår, men jag måste säga att ungdomar i universitetsmiljö nog är mer representativa för sin generation än tekniknördarna kring Pirate Bay. ”
Jag upplevde att dina tankar kring den bildade medelklassens (vad är medelklass förresten? Hur mäter man kulturellt kapital t ex?) särställning var just allt annat ett sidospår i din argumentation. Vad jag upplever vidare är att vad som minskat är just efterfrågan på “finkultur”, och det oavsett fildelning (teater går ju också ner). Vad som går upp är livemusik, klubbar och annan “icke-institutionaliserad” kultur, de segment som inte anses fina och bildade samt inte heller erhåller fina kulturbidrag.
Frågan är om det är bildad medelklass som driver detta, likt huruvida det är samma klass som köper de flesta skivorna (majoriteten av 2007 års sålda skivor var Per Gessle och dansband).
Martin: Du har naturligtvis rätt i att det är den kulturella smaken bland dem som faktiskt fortsätter att köpa kultur som är avgörande. Jag ser ett stort intresse bland den (halv)bildade medelklassen att faktiskt hosta upp pengarna för att se (relativt) högkvalitativ film och tv. Det upplevs som struligt att hålla på att ladda ner, ibland är kvaliten kass och dessutom upplever många ett moraliskt obehag inför att snatta (kanske inte i juridisk, men dock i moralisk mening).
Det finns även ett kort minne. Det är inte så att livemusikutbudet är ojämförligt bra idag. Utbudet har varit rätt dåligt i Stockholm men blivit betydligt bättre på sistone. Men utbudet i exempelvis Lund under 80-talet var också mycket bra (under 90-talet betydligt sämre). Skulle tro att politik vad gäller alkoholrättigheter och vilket inflytande störda grannar har på öppettider etc är väl så viktiga i dessa sammanhang.
För övrigt har dansband och Per Gessle alltid sålt bra. Problemet med mitt resonemang är om de säljer mer idag relativt andra artister. En massa svältande popsnören kommer då att bli dansbandsmusiker när de får barn att försörja. Till fildelarnas stora sorg, men som man kollektivt bäddar får man ligga.
Slutligen tror jag problemen för filmkonsten av fildelning är betydligt större än för musiken. Att göra musik är förhållandevis billigt och det finns alternativa inkomstkällor. Även den billigaste film är dyr att göra och utrymmet för livespelningar är begränsat.
Om de kulturella alster du anger skall anses utgöra ett sorts AAA-segment så har nog medelklassen ett problem. ( I och för sig inte helt okänt).
Var Pirate Bay killarnas intelligibilitetsgräns ligger förstår nog överhuvutaget inte denna medelklass.
till Jonas V.:
“…dessutom upplever många ett moraliskt obehag inför att snatta (kanske inte i juridisk, men dock i moralisk mening). ”
I mer än 15 år har jag bott med medel- och övre medelklassen på flera kommuner : De sätter käpp i hjulen för grannarnas bygge genom att överklagar i all oändlighet bara för att de är missunsamma. Tid är pengar. Så det kostar skjorta för andra. Detta är icke snatteriet,men dock i moralisk mening. Och de upplever ej det som ett moralisk obehag, en rättighet.
Är det konstigt att många obemedlade (och vi alla) får betala för denna missunsamhet genom högre hyror o dyrare bostäder ?
Möjligtvis ett litet sidospår, men Jonas skriver:
“..En massa svältande popsnören kommer då att bli dansbandsmusiker när de får barn att försörja. Till fildelarnas stora sorg, men som man kollektivt bäddar får man ligga.”
Kulturella bindningar och smak väger nog tyngre än viljan att spela sitt instrument mot betalning efter vilket helst notblad som föreligger.
Likt överallt annars på arbetsmarknaden så är tanken att man stämplar in vid 18 och ut vid 65 så hopplöst mycket 1900-tal. Människor kommer att vandra mellan sysselsättningar i betydligt högre grad än tidigare. Det gäller även inom kultursvängen.
Kanske kommer 70-talets proggrörelse till slut att få rätt? Mognar tiden för dess ideologi? Kollektiv, snarare än individuell professionalism?
Som med allt annat idag så kan det nog stämma för vissa. Vi lever i en flora av subkulturer där det bara är att välja och blanda. Vi vänjer oss vid lägre omsättningar och i en sådan miljö kan inte identifikationen med en specifik yrkersroll överleva i hela 47 år 😉
Ett möjligt scenario om 50 år:
Då har den sista musiken på CD blivit värdefull och säljs till höga priser.
Jonas V, “Nej, den har jag inte läst och har inte tid att göra det för tillfället. ”
Synd. Den verkar gedigen och bygger på empiriska studier och typiskt “nationalekonomi”-tänk. Du får väl återkomma med en ny bloggpost när du läst den. 😉
Marcus: Jag vet, men det svårt att hinna läsa allt.
Danne_Panne: Det är självfallet svårt att överblicka ens några av de möjliga kulturella följderna om all digitaliserbar kultur visade sig omöjlig att ta betalt för. Jag gjorde det enkelt för mig och pekade på en möjlig konsekvens. Jag undrar dock vad “kollektiv professionalism” egentligen betyder. Det skulle kunna bli en lång kedja av glada amatörer som kopierar andras alster på ett hafsigt sätt.
Jag känner att jag tömt ut vad jag har att säga i denna fråga för tillfället. Det verkar som om de flesta är överens om att den relativa (o)förmågan att ta betalt kommer att påverka den kulturella marknaden framöver. Då detta brukar nekas av vissa fildelningsideologer är det skönt att vi åtminstone kan enas om sådana fundamentala samband. Tanken med mitt inlägg var att fördjupa denna insikt och peka på så kallade allmän jämviktseffekter av fildelning; helt enkelt att resurser även frigörs när det blir svårt att ta betalt.
Om ingen kan ta betalt kan det bli mycket värre, men också bättre, vilket beror på vems smak man har i åtanke. Alltså lär vi inte heller kunna enas kring detta. Jag fasar en värld bestående av produktplacerade filmer och tunt förklädda reklamjinglar till musik. Särskilt förtjust i tanken på en strid ström av one-hit-wonders är jag inte heller.
Vad gäller klassbegreppet förordar jag läsning av Deidre McCloskey.
She was my preferred singers back then. Time changes and my heart adjustments at the same time