Foul judgement in the NBA

2010-06-15 av 4 kommentarer

För några månader skrev jag om en studie som använde baseballstatistik för att identifiera omfattningen av diskriminering. Genom att studera ett mycket stort antal kast och hur dessa bedömts av domare (”strike” eller ”ball”) kontrollerat för allt man kan tänka sig, visade det sig att sannolikheten att kastet skulle bedömas som ”ball” (alltså felaktigt) var större om domare och kastare hade olika etnisk bakgrund.

I en snarlik studie som accepterats för publicering i Quarterly Journal of Economics har Joseph Price och Justin Wolfers tittat på hur vanligt det är att domare i den amerikanska elitserien i basket, NBA, dömer ut personliga fouls. Återigen ger mängden data möjligheter att kontrollera för ett stort antal andra saker som skulle kunna påverka denna frekvens (som spelar-, domar- och match-fixa effekter). Resultatet är tydligt; domare är hårdare mot spelare av annan etnicitet än deras egen och effekterna är tillräckligt stora för att sannolikt påverka matchutfallet.

Filed Under: Arbetsmarknad, Beteendeekonomi, Kuriosa, Metod

Socialkonstruktivism i nationalekonomi

2010-06-04 av 11 kommentarer

Sociala konstruktioner i form av mänskligt skapade institutioner har länge tilldragit sig ekonomers intresse. På senare år har det dock dykt upp en mer radikal socialkonstruktivistisk strömning inom nationalekonomi som hävdar att även vårt sätt att se på världen är socialt konstruerat.

I en kort artikel i senaste numret av American Economic Review med titeln ”Equilibrium Fictions: A Cognitive Approach to Societal Rigidty” argumenterar Karla Hoff och Joseph Stiglitz för att ekonomer bör studera hur den socialt konstruerade ”kognitiva inramningen” påverkar hur människor tolkar omvärlden. Till exempel hävdar de att rasbegreppet uppstod för att legitimera slaveriet. Hoff och Stiglitz argumenterar för att eliten inte kan välja sociala konstruktioner helt fritt, utan de är trögrörliga och måste i någon mån vara konsistenta med andra vanliga föreställningar — därav begreppet ”jämviktsfiktioner”.

Ekonomen Avner Greif och statsvetaren David Laitin publicerade en artikel med liknande idéer för ett par år sedan och även ekonomhistoriken Douglass Norths är inne på samma spår i boken Att förstå ekonomisk förändring. Roland Benabou har ett också ett par teoretiska artiklar som betonar vikten av trosuppfattningar, bland annat en artikel om ideologi som kollektivt accepterade förvrängda föreställningar. Idag disputerar Erik Mohlin på Handelshögskolan i Stockholm med avhandlingen Essays on Belief Formation and Pro-Sociality och även i hans avhandling finns socialkonstruktivistiska inslag.

En av Mohlins uppsatser handlar om kategorisering — de kategorier vi använder i vårt tänkande och som präglas hur vi uppfattar verkligheten. Men vad är det som bestämmer hur denna kategorisering görs? Mohlins antar att vi har kategorier för att göra prediktioner — till exempel skiljer vi mellan ljust och mörkt öl för att vi tycker det ger en relevant indikation om ölets smak. Detta resonemang innebär att vi skulle vilja ha så snäva kategorier som möjligt. Mohlin argumenterar dock för att detta måste vägas mot kostnaden av att ha alltför snäva kategorier. Alltför snäva kategorier innebär att vi kommer ha väldigt lite tidigare erfarenhet från varje kategori, vilket gör prediktioner baserat på smala kategorier blir mindre exakta (till exempel kategorin ”belgiskt öl med låg alkoholhalt” där jag helt saknar tidigare erfarenhet). Mohlin studerar denna fundamentala avvägning teoretiskt och vad som vore optimalt utformade kategorier.

Nationalekonomer brukar vanligtvis anta att människor har korrekt kunskap om ekonomiska och politiska samband samt rationella förväntningar om andra människors beteende. Det här ofta inte särskilt realistiska antaganden, så jag välkomnar denna nya inriktning inom nationalekonomin som tar dessa frågor på större allvar.

Filed Under: Beteendeekonomi, Kuriosa, Utbildning och forskning

Mats Persson: Geologi är ingen vetenskap

2010-04-17 av 121 kommentarer

Mats Persson

Mats Persson

Gästinlägg av Mats Persson, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet.

Vulkanutbrottet på Island borde få alla geologer att skämmas. Ingen enda av dem lyckades förutsäga utbrottet. Det bevisar att geologin inte är någon riktig vetenskap.

Undervisningen i geologi på dagens universitet bygger helt på matematiska modeller, som visserligen är eleganta men som saknar all kontakt med verkligheten. Dessa modeller härstammar i regel från USA och saknar därför all relevans för vad som händer i berggrunden på exempelvis Island.

Vi måste därför överge de matematiska modellerna och i stället gå tilbaks till den geologiska vetenskapens stora lärofäder på 1930-talet för att försöka sätta oss in i hur de tänkte. Endast då kan vi förstå att jordskorpan inte rör sig på ett fullständigt rationellt och förutsägbart sätt. Endast då kan vi ta hänsyn till att jordskorpans rörelser i stor utsträckning är irrationella och till synes slumpmässiga. Endast om geologerna inser detta kan de lära sig att göra tillförlitliga prognoser på framtida vulkanutbrott. Därigenom kan mycken fördumning undvikas i universitetens undervisning, och vi skulle slippa onödigt mänskligt lidande.

Filed Under: Kuriosa

Är nationalekonomi en vetenskap?

2010-04-15 av 17 kommentarer

Dagens Nyheter har låtit översätta en text av David Brooks som tidigare publicerats i New York Times. Originaltextens avslutning, ”at the end of Act V, economics will be realistic, but it will be an art, not a science”, har i den svenska översättningen formulerats som

I slutet av akt V blir nationalekonomin realistisk, men den kommer att höra hemma i humaniora, inte bland de exakta vetenskaperna.

Nationalekonomi är förstås ingen exakt vetenskap. Men nationalekonomi är och ska vara en samhällsvetenskap, inte humaniora.

Filed Under: Kuriosa, Metod

Snygga politiker och kompetenta direktörer?

2010-04-05 av 12 kommentarer

Det är sedan länge känt att snygga personer tjänar mer.  Niclas Bergren, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara visar i en artikel som just publicerats i Journal of Public Economics att skönhet verkar vara viktigt även för politiker. Ju snyggare finska politiker är, desto större är chansen att de blir valda. En ny studie av några amerikanska forskare visar dock att skönhet inte verkar vara lika viktigt för direktörer — för dem är det viktigare att se kompetenta ut. Direktörer tenderar att se mer kompetenta ut än icke-direktörer och direktörer som ser mer kompetenta ut har högre lön och basar över större företag.

Filed Under: Arbetsmarknad, Kuriosa

Korkade vänsterhänta pojkar?

2010-03-25 av 3 kommentarer

Är vänsterhänta personer smartare än högerhänta personer? Eller friskare? Frågor om hänthetens ursprung och betydelse har ägnats betydande uppmärksamhet av forskare, men givet de minst sagt spretiga rön som florerar verkar inga definitiva svar påträffats. Ekonomers intresse i denna fråga ligger främst i hänthetens eventuella inverkan på hälsa och kognitiv förmåga, vilka båda har betydelse för människors arbetsmarknadsutfall. Och eftersom detta är något som ju trots allt berör hela befolkningen kan det vara väldigt samhällsekonomiskt relevant.

Det finns olika teorier om hänthetens ursprung. Vissa pekar på genetiska orsaker till varför en tiondel av befolkningen konstant är vänsterhänt. Andra teorier lyfter fram yttre faktorers inverkan, några redan under fosterstadiet medan andra understyrker den sociala uppväxtmiljöns betydelse. Tidigare empirisk forskning har dessvärre lidit av tillgång till relativt små datamängder och begränsad tillgång till viktiga bakgrundsvariabler.

En ny studie, Handedness, Health and Cognitive Development: Evidence from Children in the NLSY,  skriven av en grupp australiensiska ekonomer verkar kunna överbrygga några av dessa problem. Den amerikanska lognitudinellla enkätundersökningen NLSY används, där en stor grupp barn har följts sedan slutet av 1970-talet och där det även finns information om föräldrar och syskon att tillgå. Just denna kompletterande kunskap om övriga familjemedlemmar (och även oobserverbara familjefaktorer) som forskarna utnyttjar i sin analys.

Studien finner, till skillnad från flera tidigare undersökningar, inga signifikanta skillnader i vare sig fysisk eller mental hälsa mellan vänster- och högerhänta. Däremot påträffas skillnader när det gäller barnens kognitiva förmågor. Dessa förmågor mäts på flera sätt, bl a genom matematik- och minnesprov, läskunnighet, läsförståelse och verbal förmåga. Vänsterhänta barn presterar konsekvent sämre på dessa prov (förutom läsförståelse), och skillnaden är lika stor i olika delar av barnens utveckling. Intressant nog är fördelningen av förmågor densamma för för vänster- och högerhänta. Detta antyder alltså att skillnaden inte drivs av att vänsterhänta är överrepresenterade i någon del av fördelningen, utan av att hela fördelningen ligger längre ned på utfallsskalan.

Ett annat spännande resultat är att vänsterhänthet inte verkar ha någonting att göra med den sociala uppväxtmiljön (mätt som huhsållsinkomsten eller föräldrarnas utbildningsnivå). Hänthet verkar därför vara förhållandevis exogent vilket kan utnyttjas av andra forskare i studier av barns socioekonomiska utfall.

Naturligtvis är inte denna studie sista ordet i diskussionen om hänthetens orsaker och betydelse. Däremot verkar det vara en av de mer trovärdiga på området.

Filed Under: Arbetsmarknad, Kuriosa Tagged With: , , ,

Koder i den undre världen

2010-03-12 av 3 kommentarer

Snabba Cash och maffiafilmer i all ära men den som verkligen vill lära sig något om  hur den undre världen fungerar ska läsa Diego Gambettas forskning. Diego Gambetta är sociolog verksam vid universitetet i Oxford. I hans senaste bok Codes of the Underworld studerar han hur kriminella indikerar sina intentioner och hittar kumpaner i situationer där öppen kommunikation inte är ett alternativ.

Antag att man, som George Fallows, vill mörda sin fru och letar efter någon som kan utföra dådet, eller att man, som i fallet med den oheliga alliansen av kriminella från Rom och sicilianska och kalabriska mafiosi, kommit över radioaktivt material som man vill sälja, då är alternativet att sätta ut en annons inte gångbar. Istället handlar det om att hitta en lämplig partner utan att avslöja vad man har i görningen, då den man kommer i kontakt med i själva verket kan vara en lagens väktare (något både George Fallows och de italienska gangstrarna fick erfara).

I sådana situationer blir bra signaler nyckeln till framgång. Dessa signaler kan handla om kläder och språkbruk men endast dessa är, som Gambetta visar, inte mycket värda då de är lätta att imitera (förutsatt förstås att de som skapat t ex klädkoden inte lägger ner stor möda på att straffa dem som klär sig på ett sätt som bara är ok för de invigda). Då är vilka man umgås med, var man hänger på dagarna och mer permanenta ”märken” som t ex tatueringar bättre signaler. Information om vad som gäller är förstås viktig för polis och andra som önskar infiltrera kriminella organisationer. Exemplet Joseph Pistone, FBI-agenten som framgångsrikt infiltrerade två maffiafamiljer i New York under namnet Donnie Brasco, är ett bra exempel på hur man framgångsrikt kan använda förståelse för hur man bygger trovärdighet (men också på hur mycket som krävs för att göra det). Det i och för sig fiktiva, men fullt realistiska exemplet, Jerry Lundegaard (spelad av William Macy) i filmen Fargo illustrerar hur det kan gå när man inte kan koderna.

Precis som i hans tidigare fantastiska studie om den sicilianska maffian visar  Gambetta på ett övertygande sätt hur rationell analys kan fördjupa vår förståelse och hitta mönster där andra endast ser mystiska ritualer och och oförklarliga beteenden. Han gör det dessutom på ett fantastiskt underhållande sätt och med ett minimum av jargong. Mycket läsvärt och varmt rekommenderat.

Filed Under: Beteendeekonomi, Kuriosa, Metod

Ekonomistas två år!

2010-02-22 av 21 kommentarer

Idag är det två år sedan vi startade Ekonomistas och det gångna året har präglats av ”business as usual”. Vi har skrivit något färre inlägg (292 stycken) än under det första året, men vi har haft fler läsare och fler kommentarer (3314 kommentarer). Det mest lästa inlägget under året skrevs av Bo Rothstein och handlade om Elinor Ostrom. Det var också också uppmärksamheten kring ekonomipriset som ledde till rekord när det gällde antalet besök. Enligt bloggverktygets sätt att räkna hade vi 2509 besökare den 12:e oktober då ekonomipriset tillkännagavs. Vi avser att fortsätta blogga om nationalekonomi, politik och samhälle här på Ekonomistas, men kom gärna med förslag på hur vi kan bli bättre i kommentarstråden!

En sammanfattning av det första året hittar du här.

Filed Under: Kuriosa

Tänk att vara Melissa Dell

2010-02-17 av 9 kommentarer

Ekonomistas har varit sparsmakade med idolporträtt. Det närmaste vi kommit är nog Roberts inlägg om Roland Fryer för snart två år sedan. Men i en tid då alltför många betraktar ”Idol-Jocke”, Robinson-Laila” (eller var det också ”Idol-Laila”?) och Paradise Hotel-Bosse” som de ultimata förebilderna känns det både bra och angeläget att lansera ett alternativ; Melissa Dell, doktorand i nationalekonomi vid MIT.

Melissa Dell kommer ursprungligen från Enid, Oklahoma. (Inte någon av de mer centrala delarna ens av Oklahoma. Hennes morfar heter Bobbeye Buck. Jag vet; det är inte alls relevant, men medge att det ändå ger en bild av hennes hemort). Det faktum att hennes high school inte präglades av att studenter hade ambitionen att söka sig till Harvard (vilket Melissa Dell gjorde och kom in) ledde till att hon grundade organisationen ”College Matters” och skrev en bok med samma namn i syfte att hjälpa studenter från icke-akademisk bakgrund att söka sig till högre utbildning. Inkomsterna från boken går till en stipendiefond riktad till just denna grupp av studenter.

Efter att, som en del av sin magisteruppsats, ha utvärderat ett mikrokreditprojekt i Peru blev hon inspirerad att bidra även inom detta område och grundade ”A Drop in the Ocean” (ADITO). ADITO är en icke-vinstdrivande organisation som hjälper mikrokreditprojekt med rådgivning och utvärdering.

Rent akademiskt har Melissa redan två publikationer (”Productivity Differences Within and Between Countries” med Daron Acemoglu, och ”Temperature and Income: Reconciling New Cross-Sectional and Panel Estimates” med Ben Olken och Ben Jones) men framförallt en egen artikel, som kommit långt i processen att accepteras för publicering i Econometrica, om de långsiktiga effekterna av ”Mita”-lagar i Peru. Helt kort handlar det om att Spanien under perioden 1523 och 1812 hade lagstiftning som krävde att vissa områden skulle skicka en sjundedel av sin manliga vuxna befolkning till gruvorna som arbetskraft. Genom att utnyttja det faktum att ”allt annat observerbart” var lika på båda sidor om gränsen (väldigt nära gränsen) mellan områden som omfattades av Mita-lagarna och områden som inte omfattades studerar hon vilken effekt dessa lagar kommit att ha på den långsiktiga utvecklingen (så kallad ”regressionsdiskontinuitetsanalys”). Resultatet är att dessa Mita-regioner fortfarande är betydligt fattigare och mer isolerade än områden som inte omfattades av Mita-lagarna. Artikeln innehåller mycket intressant och ifrågasätter också delvis en mycket inflytelserik hypotes om vilken effekt maktkoncentration haft på institutionell utveckling i Sydamerika (en tes som lanserats i flera artiklar av Stan Engermann och Ken Sokoloff).

Nämnde jag att föresten att Melissa Dell också pysslar med ultramaraton löpning och figurerat på Sports Illustrateds A-list och Glamour Magazines lista över USAs top 10 collage female role models…?

Filed Under: Internationellt, Kuriosa, Makro

Den tjugosjunde uppgiften?

2010-02-08 av 8 kommentarer

Universiteten har tre huvudsakliga uppgifter: att undervisa studenter, producera forskning och sprida forskningsresultaten i samhället. Som alla byråkratier tenderar emellertid universiteten att expandera sina uppgifter vilket skapar vissa problem. Exempelvis har ledningen på Lunds universitet sett sig tvungen att förbjuda studenter att blogga om religion och politik via universitets eget bloggverktyg.

Om detta kan man säga mycket men jag undrar mest när det blev universitetens uppgift att tillhandahålla bloggverktyg? Lunds universitet är inte ensamt om detta; Stockholms universitet gör samma samma sak och det finns säkert fler exempel. Frågan är om universiteten har svårt att göra av med de medel de drar in via kravet på full kostnadstäckning av forskningsanslag och därmed överbemannar IT-avdelningarna? För en sak är säker: dessa bloggverktyg blir aldrig lika bra som de som WordPress eller Blogger tillhandahåller. Alldeles gratis, ska tilläggas.

Filed Under: Kuriosa, Utbildning och forskning
«Föregående sida
Nästa sida»