Ung och rik är rationell

Vi människor är begränsat rationella och tenderar därför ibland att fatta felaktiga beslut. Ofta är det dock svårt att veta om felaktiga beslut beror på begränsad rationalitet eller på brist på information, märkliga preferenser etc. Vi vet också lite om vilka människor som är mest begränsat rationella. Detta är en viktig fråga, i synnerhet i tider då allt mer ansvar flyttas från stat till individ när det gäller allt från skolval till pensionssparande. De grupper som är mer begränsat rationella kan råka illa ut helt enkelt på grund av att de riskerar att fatta felaktiga beslut i större utsträckning.

Forskarna bakom ny studie försöker besvara dessa frågor genom att ställa ett representativt urval av holländare inför 25 olika valsituationer (m.h.a. den så kallade CentER-panelen som använts i ett par experimentella studier). I varje situation fick deltagarna välja hur mycket de ville köpa av två olika tillgångar, men priset och hur mycket pengar de hade varierade för varje situation.

För varje deltagare undersöktes sedan huruvida personens val var konsistenta. Något förenklat är ens val konsistenta om man föredragit 8 äpplen och 2 bananer framför 7 äpplen och 3 bananer i en situation och inte i något annat av de 25 fallen valt 7 äpplen och 3 bananer framför 8 äpplen och 2 bananer. Om ens val är konsistenta i denna bemärkelse kan man säga att man är rationell, eftersom valen då kan betraktas som om de vore resultet av maximeradet av en nyttofunktion.

I figuren nedan visas ett mått på hur konsistenta deltagarnas val var i olika grupper (värdet 1 innebär att valen var helt konsistenta). De med högre inkomst och längre utbildning är mer rationella och unga är mer rationella än äldre. Författarna till studien visar också att graden av rationalitet samvarierar positivt med förmögenhet, även när man kontrollerar för en mängd bakgrundsfaktorer.

Comments

  1. Kristian Grönqvist says:

    Det måste ju finnas en förklaring till att den ene alltid blir rikare än den andra…eller?
    Tur…?

    Ingemar Stenmark till journalist:

    ”ja ha märkt att ja ha mer tur ju mer jag träna”

    • Rik blir man genom arv eller på andra människors arbete.

      På sitt eget arbete kan man bli välbeställd om man föds in i ett sammanhang som tillåter/möjliggör en uppväxt som i sin tur ger möjligheten att välja en väg mot ett sådant arbete.

      Om man inte ärver rikedom och inte äger resultatet av andras arbete, och dessutom valt ett arbete som inte ger någon särdeles uppseendeväckande lön, så kan man lika väl vara högst rationell och – viktigare – en samhällsstöttepelare. Typ sjuksyrra, ambulansförare, brandman, o.s.v.

  2. Alex II says:

    Jag tycker titeln på studien säger allt: ”Who is (more) rational?”!

    Robert skriver att

    Vi människor är begränsat rationella och tenderar därför ibland att fatta felaktiga beslut.

    Det är en ”sanning” med kraftig modifikation vilket denna studie tydligt visar.

    Robert har rätt i att vi ibland fattar irrationella beslut, med betoningen på ibland, men det är så att de flesta av oss den mesta tiden fattar rationella beslut. När vi fattar irrationella beslut sker det i situationer där vi har dålig information, inte har tränat på situationen eller situationen inträffar sällan, såsom val av investeringar (inom olika pensionssystem. (När det gäller gamla och unga tror jag att denna studie har ett fel. En 70 åring född 1940 kan inte jämföras med en person född 1990, utbildningsnivån och den teknologiska kunskapen är helt annorlunda. År 2060 om testet gjordes om tror jag att de födda 1990 skulle uppvisa i princip samma rationalitet.)

    Vidare är det så att ju mer du tränar desto mer rationell blir du, den fria marknaden är en perfekt inlärningsmiljö vilket visats i två studier. I den ena när experimentet fattade 75 % av de deltagande (unga 6-18 år) irrationella beslut efter att marknadsspelet pågått fattade 75 % rationella beslut. Vidare visar den andra studien att kognitiva bias som beteendeekonomer funnit försvinner efter deltagande i marknaden. (Källa: Niclas Berggren)

    När det gäller att veta vilka människor som är irrationella är det som studien ovan inte svårt att lista ut, det är intuitivt. Ju lägre kognitiv förmåga du har (direkt korrelerad med låg inkomst och liten förmögenhet, vilket ju studien visar) ju irrationellare är du. ( 10 % av befolkning konsumerar 50 % av alkoholen mm)

    Det jag undrar det kommer sig att beteendeekonomer inte studerar dessa grupper mer samt istället för att förespråka mjuka eller hårda paternalistiska reformer för alla istället fokusera på de 10-20 % som för det mesta fattar irrationella beslut och vilka kostar skattebetalarna stora pengar.

    Jag förstår var vi som klarar av att fatta beslut ska få våra val inskränkta alternativt varför en medelklass, i synnerhet akademiker, ska slippa besväret att välja, konsekvensen av ett dåligt pensionsval får inte speciellt svåra konsekvenser för skattebetalarna, endast lägre konsumtion för individen.

    • Att människan är begränsat rationell är ett faktum som kanske enklast bevisas av att vi fortfarande ägnar oss åt att spela schack. Vore vi fullständigt rationella skulle vi alltid spela den strategi som garanterar vinst (eller remi om motparten också är rationell).

      Detta är dock naturligtvis ett specialfall (även om en del ekonomiska modeller föresätter rationalitet som är i nivå med schakexemplet) och jag tror liksom du att vi i de flesta situationer agerar rationellt. Jag tror också på inlärning och att vi kan lära oss av våra egna misstag. Marknaden kan säkert fylla en viktig funktion för att lära oss vissa saker. När det gäller regelbundna aktiviteter som att välja rätt varor i livsmedelsaffären så tror jag vi lär oss detta kvickare än ögat. I andra fall gör marknaden allt för att motverka inlärning, till exempel genom ”i smyg” ändra förpackningsstorlek.

      När det gäller andra saker som vi inte haft samma möjlighet att lära oss genom erfarenhet, till exempel att välja skola, husköp, försäkringar och livspartner, tror jag felaktiga beslut är vanliga — antingen för att vi är begränsat rationella, inte har tillgång till information eller har felaktiga trosföreställningar.

      Jag håller med om att vi borde fokusera på de 10-20% du nämner om nu så vore fallet. Jag är dock långt ifrån övertygad över detta och först måste vi undersöka om du verkligen har rätt i denna föresats (vilket är ett bidrag med den här studien). Jag tvivlar starkt på det. Av alla yttre kriterier att döma borde jag själv vara rationell och välinfomerar, men jag fattar ofta dumma beslut. 😉

      För övrigt misstänker jag också att rationalitet som det mäts i den här studien är rysligt starkt korrelerat med IQ, men tyvärr visar de inte detta. Det var en formulering i uppsatsen som lät som att de kanske hade sådan data (eller att det kommer att dyka upp) så jag hoppas vi kan få svaret på det så småningom.

      • Alex II says:

        Robert,

        (När jag talar om paternalism menar jag det i en objektiv mening, inte pejorativ.)

        Studien visar att nära 50 % uppvisar en hög grad av rationalitet, CCEI över 0,95, samt nästan 25 % är fullt rationella, ”Homo Economicus”.

        Av de andra som är mindre rationella ca 50 % är det sannolikt så att 25 % minst rationella. Dock är förlusten i inkomst endast 18 % för de minst rationella. Den genomsnittliga inkomstförlust pga ”felaktiga” val är 12 %.

        När det gäller spannet mellan de med hög kognitiv förmåga, kraftigt korrelerad med hög inkomst, jämfört med de med låg kognitiv förmåga, kraftigt korrelerad med låg inkomst, så är skillnaden endast 10 % förlorad inkomst.

        När jag läser denna studie som hastigast hur kan en allomfattande högskatte välfärdsstat legitimeras vare sig politiskt eller moraliskt när 50 % av medborgarna fattar rationella beslut, hur kan man legitimera att de 25 % som alltid fattar rationella beslut ska drabbas av att tvingas in i en kollektivt system som minskar deras val?

        Nej, det går inte. Den slutsats som kan dras är den helt delegitimerar den skandinaviska välfärdsmodellen med staten som sköter individens val från vaggan till graven.

        Vidare är en annan slutsatsen som kan dras av studien är att den visar på att för framtiden är det en ytterst begränsad välfärdsstat som gäller, dvs där staten administrerar och endast producerar välfärdstjänster för de som saknar kognitiv förmåga att välja rätt ca 25 % av befolkningen (hård paternalism), ger stöd (med beteende psykologiska styrmedel, sk nudging, mjuk paternalism åt de 25 procent som ibland fattar ”felaktiga” beslut samt låter de 50 % rationella individerna vara och själva fritt bestämma inom det obligatoriska systemet.

        Jag är för vad som kallas Assymetric Paternalism, Camerer et al myntade uttrycket, dvs hård paternalism för de 25 % som har låg kognitiv förmåga som förorsakar samhället kostnader samt mjuk mjuk paternalism för de 25 % som fattar för den själva mindre bra beslut samt samt för de 50 % som kan välja fritt en möjlighet att opta ut från både den hårda och mjuka formen sv paternalism. (Detta kan tex lösas med kunskaps tester mm för att kontrollera att individen som optar ut faktiskt har dessa kunskaper.)

        Jag är en stark förespråkare av beteendepsykologi när det gäller att ändra beteende på mikro nivå men är djupt skeptisk till dess användning på grupper på makro nivå. Det har nämligen visat sig att istället för att ersätta hård paternalism med mjuk paternalism har den mjuka paternalismen kommit att läggas ovanpå den hårda, dvs istället för mindre regleringar och ökade frihet har den istället lett till ökade regleringar och minskad frihet.

        En annan sak jag stört mig på inom den beteende ekonomiska forskningen är att den studerade problem som i princip inte behövde åtgärdas eftersom de felaktiga valen drabbade individen och inte samhällsekonomin. Vidare studerades den övre medelklassen och inte de som samhället, skattebetalarna tvingas lägga pengar på för deras, i våra ögon, irrationella val. Hur kan man motivera en forskning som tittar på som du skriver ”att välja skola, husköp, försäkringar och livspartner” när dessa är medel- och överklass problem vars konsekvenser endast leder till marginellt förändrad framtida konsumtion och i mycket liten grad leder till en kostnad för samhället och skattebetalarna. Denna marginella konsumtions minskning som studien uppvisar ligger på runt 10 %.

        Jag ser fram emot fortsättningen av denne studie där just de saker jag tagit upp kommer att fokuseras på, de som med lägre kognitiv förmåga som kostar samhället, skattebetalarna stora summor. Kanske är det så att vi med beteendemodifiering kan helt och hållet ta bort ekonomisk omfördelning, dvs istället för att transferera kontanter ger vi dem möjlighet att öka sin och sina barns inkomster och konsumtion genom att göra rationellera val och samtidigt avveckla den paternalistisika välfärdsstaten för de av oss som kan välja rationellt.

        Eller kanske är det som de skriver om England i Reason Magazine April nummer i artikeln

        ”Nudgers vs Nannies:The civil war between British busybodies”: http://www.reason.com

        ”There is a new divide within Britain’s political classes. It’s not the old conflict of left vs. right, or a return of the 17th-century clash of Roundheads and Cavaliers.

        The new split divides those who believe the fat, feckless masses should be nudged toward better behavior and those who believe the fat, feckless masses should be nannied toward better behavior.”

  3. Hannes says:

    En grej man kan tänka spontant på kanske är hur mycket människor funderar på vad som ”är rätt” att göra. Själv har jag alltid en tendens att fundera på vad som borde vara rationellt när jag konfronteras med dylika rationalitetstest, och bereonde på dagshumör kan man tänka att man ska illustrera en poäng genom att säga vad man känner spontant, eller vara listig och tänka en gång till vad man ”borde göra”.

    Hur jobbar man i beteendeekonomi med det här problemet?

    • Jag håller helt med dig och det är ett tänkbart problem när man jämför olika befolkningsgrupper eftersom dessa kan skilja sig åt när det gäller tid och lust att tänka efter. I andra fall tenderar denna typ av ”experimenter demand effect” bara att göra att folk framstår som mer rationella än de kanske är och det kan vi nog leva med. Enda sättet jag kan se att helt undvika detta är att göra fältexperiment där deltagarna inte vet att de är med i ett experiment, men då är det ofta svårt att utesluta andra förklaringar än just begränsad rationalitet (eftersom man inte helt kan kontrollera vilken information etc folk har).

  4. Per S says:

    Jag vill se en listig kausalitetsstudie av rik och rationell i rubriken. Vilket orsakssamband är viktigast?

Trackbacks

  1. […] texter på temat på Ekonomistas här […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s