Hur ojämlikt var Ryssland före revolutionen?

Ett argument mot alltför hög ekonomisk ojämlikhet som brukar bita på politiska grupperingar från vänster till höger är risken för sociala oroligheter, upplopp och i extremfallet revolution. Men hur hög måste ojämlikheten bli för att upplopp ska uppstå? Och är det enbart ojämlikhetens nivå som spelar roll eller finns andra faktorer som styr upplopp och social oro? En ny studie av ojämlikheten i tsar-Ryssland åren före revolutionen 1917 försöker belysa frågorna.

I en ny studie (tidigare gratisversion) har de amerikanska ekonom-historikerna Steven Nfaziger och Peter Lindert gått till källorna för att återskapa graden av ojämlikhet i Ryssland före revolutionen. Deras noggranna undersökning visar att detta inte alls är lätt. I avsaknad av omfattande inkomstbeskattning, den vanligaste källan till historisk inkomststatistik, använder författarna uppgifter från bland annat en folkräkning från 1897 och en regeringsundersökning av höginkomsttagare år 1900—1904. Detta har möjliggjort en uppskattning av inkomstspridningen i europeiska Ryssland år 1904.

Figuren nedan visar inkomstojämlikheten i Ryssland 1904 (grön stapel längst till vänster). Ginikoefficienten för inkomster före skatt uppskattas till 0,362, vilket inte är en exakt siffra men en indikation om ungefär på vilken nivå ojämlikheten låg i tsarens Ryssland. Figuren visar även ginikoefficienter för några andra länder vid perioden kring år 1900. Jämförelsen visar att Ryssland inte var något extremt ojämlikt samhälle, åtminstone i inkomstfördelningstermer. Både Brasilien och Storbritannien hade högre ginikoefficienter vid denna tid.

Intressant nog verkar förrevolutionära Ryssland inte ens varit extremt ojämlikt i ett historiskt perspektiv. Jämför man med nivåerna i dessa fyra länder idag var inkomsterna i det europeiska Ryssland år 1904 mer jämlikt fördelade än de är i dagens Ryssland, Kina och Storbritannien.

image

Vad innebär då dessa fakta för hur vi tänker kring sambandet mellan ojämlikhet och risken för social oro? Nafziger och Linder diskuterar frågan i sin uppsats och pekar ut en viktig utelämnad faktor som kan bidra med en förklaring: avsaknad av omfördelning. Inkomsterna som här studeras gäller spridningen före skatter och bidrag. Författarna konstaterar att Ryssland 1904 nästan inte bedrev någon omfördelning alls. Ryssland hade inte ens hade någon inkomstbeskattning, vilket skilde landet från flera samtida ekonomier. Ojämlikheten i inkomster efter skatt var därmed sannolikt relativt hög i Ryssland före revolutionen.

Comments

  1. Jag förstår inte riktigt varför någon skulle tro att Gini-koefficienten har med social stabilitet att göra.

    Ryssland:
    – Ingen privat äganderätt på 400 år (Novgorod hade det), men resten av Ryssland hade ingen privat äganderätt på säkert 700 år före revolutionen. Allting i Ryssland, även aristokraternas mark ägdes av Tsaren.
    – Inga oberoende domstolar. Ingen respekt för lagen.
    – Inga intermediära organ, som lokala eller regionala organ.
    – Ingen lokal demokrati.

    Frankrike före revolutionen:
    Privat äganderätt, men hela tiden hotad av administrationen. Godtyckliga skatter.
    – Oberoende domstolar. Men lagen är ihopblandade med administrativa påbud från Paris. Centralmakten bryter ständigt sina löften.
    – Inga intermediära organ på 1-300 år
    – Ingen lokal demokrati.

    Sverige:
    – Privat äganderätt.
    – Hyfsat oberoende domstolar. En lag som var i stort sett oförändrad mellan vikingatiden och 1734 och som begränsade statsmakten. Oerhörd respekt för lagen.
    – Intermediära organ, en allmoge utrustad för krig.
    – Lokal demokrati
    Läs gärna om hur rösträtten debatterades, resonemangen kring huruvida man skulle få rösta om man inte ägde någonting. Och argumentet för allmän rösträtt grundat på värnplikten ”ett gevär, en röst”.

    USA
    – Privat äganderätt.
    – Oberoende domstolar. Oerhörd respekt för lagen.
    – 90 procent av vuxna ägde mark.
    – Lokal demokrati sedan 1620.
    – Intermediära organ, en allmoge utrustad för krig.

    Storbritannien.
    – Privat äganderätt.
    – Hyfsat oberoende domstolar. Oerhörd respekt för lagen.
    – Mycket spridd äganderätt. Mark köps och säljs fritt av bönder sedan 1300-talet.
    – Erfarenheter av religionskrig, och förtryck av minoriteter gör rätten att bära vapen en stadfäst ”urgammal” rättighet för alla engelsmän från 1688-89.
    – Inte så mycket till lokal demokrati.

    Atens demokrati var grundad på bönder med privat egendom. Roms regler för privategendom var så strikta att expropriering inte existerade.

    Tocqueville, ”Den gamla regimen och revolutionen” förklarar det mesta:
    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173531758

    Om skillnaden mellan England och Ryssland skriver Richard Pipes i Property and Freedom
    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0375704477

    • kgb35 says:

      Intresant inlägg och bra replikerat under tallen.
      Sedan skall man inte glömma de extraordinära förhållanden som kriget innebar med massdöd och svält, samt de pengar tyska generalstaben pytsade in till Lenin & Co mot löfte om fred.

      Samt att vinnaren skriver historien, Ryssland och Österrike-Ungern var, enligt något jag läst, de inblandade länder med störst BNP ökning. I historieböckerna läser man att de var på fallrepet.

  2. Martin Kolk says:

    Har svårt att se hur man kan använda Ginikoefficient som ett mått i ett samhälle dominerat av subsistensjordbruk, där för 80% allt eller det mesta av produktionen sker utanför marknaden. Framför allt jämförelser över tid blir väldigt svåra. I största allmänhet är inkomstfördelning ett ganska underligt mått när en stor del av befolkningen lever nära existensminimum och definitionsmässigt inte kan understiga den (eftersom de då svälter ihjäl). Riktigt så illa var det väll inte i Ryssland 1900 men det är ändå problematiskt.

    Det vore mer belysande att titta på ojämlikhet i land/kapital.

  3. Mats E says:

    Verkar lite enkelspårigt att fokusera på inkomstspridning som enda skäl till att folk skulle vilja göra revolution. Brist på rättvisa och frihet är väl också tänkbara skäl till att man vill göra revolution? Eller varför inte ekonomisk standard?

    Blir nästan lite komiskt när forskarna kliar sig i huvudet över den låga inkomstspridningen i Ryssland och istället pekar på frånvaron av omfördelning som revolutionsorsak. Det verkar inte falla dom in att ryssarna kanske i första hand ville ha demokrati och frihet.

  4. Björn says:

    Ojämlikheten i inkomster var bara en av många orsaker till ryska revolutionen. Andra orsaker till revolutionen, var en extremt inkompetent och svag tsar, En överklass som mest var intresserad av att roffa åt sig makt och bråka sinsemellan istället var att utveckla ett demokratisk funktionellt system, vilket ökade konflikten mellan arbetare/soldater och överklassen efter att tsaren blev avsatt under februarirevolutionen. Motståndet mot Rysslands insats i första världs kriget vilket lede till stora förluster var en huvudorsak. Ryska revolutionen var till stor del ett soldat uppror. Soldaterna som kom från arbetar familjer behandlades ofta dåligt av officerare som kom från överklassfamiljer. Soldaterna insåg att dom kunde skapa en makt position i samhället, deras situation var desperat på grund av förlusterna i första världskriget. Det skapades en masspsykologi effekt när dom stora regementena runt och i Petrograd (St Petersburg) gjorde uppror samtidigt. Ett jordägare problem i övriga Ryssland och Lenins och Trotskijs karisma och intellekt var andra viktiga orsaker. Revolutionen var en stegvis process. Klass konflikten i Ryssland härstammar mycket från ett kulturellt klassamhälle från det gamla strängt konservativa Ryssland och inte bara från klass skillnader i form av ojämlikheten i inkomster.

  5. Men nu föresätter man ju att det kommunistiska maktövertagandet rörde sig om en ”revolution”. Det gjorde det ju givetvis inte. Det var en statskupp. Det hade varit mycket mer intressant att titta på om ojämlikhet skapar breda folkliga uppror som i typ Bolivia.

    Se förövrigt denna bok som bekräftar bilden av en statskupp:

    http://press.princeton.edu/titles/7611.html

    • Per S says:

      Inlägget preciserar inte om det avser februarirevolutionen eller bolsjevikernas statskupp (”oktoberrevolutionen”), men för att rimma med studiens syfte torde det vara den förra som är relevant.

      • Jo fast Frankrike, helt utan intermediära maktcentra, gick igenom en serie av revolution, massakrer, terror, inbördeskrig, massor av krig, statskupp, diktatur etc. Det hade ingenting med Gini-koefficienter att göra förstås, men likheten med den ryska situationen är slående.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s