För dem som missade det presenterade två av Ekonomistas skribenter, Jesper Roine och undertecknad, i torsdags rapporten Globalisering och inkomstfördelning för regeringens Globaliseringsråd.

Rapporten berör i korthet hur frihandel, fria kapitalrörelser och arbetskraftsmigration påverkar inkomstspridningen i Sverige. Globaliseringen är bra för ekonomin som helhet, men allra mest gynnas personer med stort kapital. Om vinsterna fördelas för skevt kan det leda till antiglobaliseringskrav, vilket vore olyckligt. 

För den intresserade kan rapporten laddas ned gratis från Globaliseringsrådets hemsida. Alternativt kan man lyssna på inslag i SR:s Ekot eller läsa debattartikel i Östgöta Correspondenten.

Ett av SIDAs huvuduppdrag är att främja jämställdhet mellan könen. Detta kan göras på flera sätt men förutsätter ofta att djupgående kulturella mönster bryts. Nu är detta lättare sagt än gjort men ett par nya studier tyder på att SIDA kanske borde börja sända kabel-TV för att uppnå sina målsättningar.

Afganska normer i förändring

Via TV kommer vi i kontakt värderingar och livsstilar som kan vara oss väldigt främmande. Inte minst om man bor i en isolerad by i ett genomsnittligt utvecklingsland. Att då plötsligt översköljas av världens alla såpor, nyheter och matlagningsprogram kan vara en omtumlande upplevelse som väcker frågan ”varför gör vi på detta viset?”.

Med hjälp av detaljerad data från den indiska landsbygden visar Robert Jensen (ja, han med Giffen-varorna) och Emily Oster att kvinnors ställning stärks markant efter att kabel-TV kommer till byn. Fler flickor sätts i skola, färre barn föds och kvinnor får mer att säga till om hemma. Inget tyder på att att byarna som fått kabel-TV är annorlunda än andra utan sambandet verkar vara kausalt. En tolkning är att TV visar upp ett annat — ofta relativt jämställt — sätt att leva.

Resultaten bekräftas i en studie som finner att barnafödandet bland fattiga kvinnor i Brasilien går ner markant efter att de via kabel fått tillgång till novelas, enormt populära tv-såpor. Forskarna går ett steg längre än Jensen och Oster och påstår att detta beror på att idealfamiljen i en novela är liten. Såpa-stjärnorna blir förebilder värda att ta efter. Det låter rimligt men just denna koppling är knappast något studien leder i bevis.

Är det då bara för SIDA att börja producera såpor med lämpliga budskap och dela ut paraboler? Nja, det finns naturligtvis baksidor. En sådan är att Benjamin Olken funnit att utbyggnaden av TV-nätet i Indonesien ledde till minskat deltagande i sociala aktiviter och kraftigt ökad misstro människor emellan. Vilket ju inte låter så kul.

TV verkar alltså göra oss till jämställda, välutbildade soffpotatisar som sitter i våra små kärnfamiljer och misstror omvärlden. Kan något biståndsprojekt skryta med att ha skapat samma grad av modernitet?

Uppdatering 2008-10-24: Niclas Berggren vänder på steken och konstaterar att tv-såpor där huvudpersonerna har massor med barn kan vara ett billigt sätt att stimulera barnafödandet. Om man nu skulle vilja göra det.

DN skriver idag att det pågår ett väldigt resursslöseri med vatten i världen. Till exempel nämns världsvattenpristagaren Tony Allans beräkningar som visar att det går åt 140 liter vatten för att producera en kopp kaffe. Det var säkerligen många som satte sitt morgonkaffe i vrångstrupen när de läste tidningen i morse. 140 liter vatten för en kopp kaffe låter onekligen lite slösaktigt, men vad innebär det egentligen att något är ”slöseri”? Mängden färskvatten är begränsad, men vatten är fortfarande så billigt att producenter uppenbarligen inte behöver snåla med vattnet. Vad består det slösaktiga i egentligen?

Utifrån nationalekonomisk teori kan man egentligen bara tänka sig en form av slöseri. Detta är att priset på färskvatten är för lågt satt i förhållande till vad som är långsiktigt hållbart. Därmed kan min kaffekonsumtion skada framtida generationer som inte kommer att få tillgång till vatten och av hänsyn till detta kanske jag borde tänka på hur mycket vatten jag egentligen konsumerar.

Även om det finns goda skäl att tro att vatten är felprissatt så misstänker jag dock att det inte är framförallt detta som vi tänker på när vi säger att vi slösar med vatten. Det vi förmodligen upprörs över är att jag utan att blinka kan konsumera 140 liter vatten medan detta skrivs samtidigt som det finns andra som inte har råd med tillräckligt med vatten för att tillfredsställa sina grundläggande behov. Detta är alltså i grund och botten ett uttryck för hur ojämlikt världens resurser är fördelade snarare än en fråga om just vattenförbrukning. Det är den oerhörda globala jämlikheten vi i första han bör blir upprörda över, snarare än de 140 liter vatten jag just ”slösade” bort.