Med undantag för förespråkare av en platt skattesats vill de flesta att skatter ska vara progressiva, dvs att de som tjänar mer ska betala en högre andel i skatt. Att höra någon argumentera för regressiva skatter, alltså skatter som huvudsakligen betalas av dem med låga inkomster, hör inte till vanligheterna. Men i en ny uppsats visar och Ben Lockwood och Dmitry Taubinsky att regressiva skatter är vanligare än vad vi kanske tror.
I uppsatsen används en modell där beskattning på ”syndiga” varor används för att korrigera människors icke optimala beteende. Ett exempel på ett sådant icke optimalt beteende kan enligt dem vara att människor som röker inte tar hälsoriskerna som är förknippade med rökning i beräkning när de blossar. Därför röker därför mer än vad de optimalt sätt skulle göra.
Sådana här korrigerande skatter kombineras i Lockwoods och Taubinskys modell med preferenser för omfördelning, dvs att människor i samhället har en önskan om att i någon grad omfördela resurser från dem som har mer till dem som har mindre. Problemet som då blottläggs är att beteenden som politiker kan vilja ”korrigera” (som att röka, äta för fet mat, äta för mycket socker, etc) ofta är negativt korrelerade med inkomst. Skatterna på de ”syndiga” varorna blir därmed regressiva.
Slutsatsen är dock inte så enkel som att omfördelningsmotiv med nödvändighet gör att de korrigerande skatterna bör vara lägre. Lockwood och Taubinsky visar att resultatet kan gå åt båda hållen. Avgörande är priselasticiteten på den ”syndiga” varan. Om priselasticiteten är låg så blir den korrigerande effekten av t.ex. en skatt på cigaretter ändå inte särskilt stor, och då tar de omfördelande motiven överhand och säger att den korrigerande skatten bör vara låg eller tas bort. Är priselasticiteten å andra sidan hög kan den korrigerande skatten ha en stor positiv effekt och t.ex. minska rökningen kraftigt. Då är det värt att betala priset som en regressiv skatt innebär.
Lockwood och Taubinsky använder amerikanska data och kalibrerar sin modell för att få ut vilken skattenivå som är den optimala. Den visar sig vara lägre än vad den i nuläget är i flera amerikanska stater. Givet att Sverige har höga ambitioner vad gäller omfördelning, jämfört med resten av världen och i synnerhet i jämförelse med USA, är det alltså inte troligt att vi, enligt deras modell, bör behålla vår nuvarande tobaksbeskattning. Den är helt enkelt alltför regressiv för att gå ihop med de ambitiösa svenska målen för omfördelning.
Ekonomistas 
Intressant. I vilken utsträckning har denna negativa omfördelningseffekt diskuterats när exvis tobak- och alkoholskatter höjts?
Inte alls tror jag.
Menar du att det vore “optimalare”att sänka tobaksskatten? Men även fattiga människor bör väl få ta konsekvenserna av dåliga (frivilliga) val?
Precis. Och det är ännu värre. Läste just filosofen James Ottesons “The End of Socialism” som sammanfattar det (klassiskt) liberala argumenten väl.
För det första, som Hayek påpekade i The Use of Knowledge in Society så kan ingen utomstående, vare sig ekonom eller politiker, veta vad en enskild individ vet om vad som är bra eller dåligt för honom eller henne.
För det andra, med vilken rätt lägger jag mig i hur du lever ditt liv? Är makt rätt? Har majoriteter rätt att förtrycka minoriteter? Hjälpa dem mot deras vilja?
För det tredje, när man föreskriver vad andra ska göra förnekar man att en individid rätten att använda sig av sin fria vilja.
Men även om man anser att en majoritet eller “experter” har rätt eller skyldighet att hjälpa människor mot deras vilja, så klarar de ofta inte ens av att avgöra vad som är bra eller dåligt i genomsnitt.
Ifall mycket salt är farligt är inget som man är överens om:
http://www.washingtonpost.com/blogs/wonkblog/wp/2015/04/06/more-scientists-doubt-salt-is-as-bad-for-you-as-the-government-says/
Nyligen tog den amerikanska regeringen bort varningarna för att äta för mycket kolesterol:
http://edition.cnn.com/2015/02/19/health/dietary-guidelines/
För att får reda på sådana saker behöver man faktiskt en massa människor som gör “fel” saker att jämföra med.
Jag förstår argumentet när det gäller snusning och fetma-relaterade problem (vi exkluderar här genetiska avarter då de är i minoritet och skatter inte påverkar deras fysiologi nämnvärt, t.ex. genetiskt förhöjda kolesterolnivåer). Främst för att de bara skadar sig själva och sin familj. (Då kan man diskutera barnens rättigheter, men vi skippar det här.) Skillnader med cigaretter är att de skadar omgivningen mer än rökaren. Rökaren exponeras för nikotin, som är giftigt, men det är självvalt. Däremot exponeras omgivningen för cigarettröken, vilken är värre.
Cigarettrök är de facto ofullständigt förbrända kolföreningar. Majoriteten är radikaler och därmed extremt reaktiva (en radikal kommer att försöka ta en elektron från den första molekyl som den stöter på). Vi (forskarvärlden) har identifierat >4000 cancerogena substanser i cigarettrök. Det sanna värdet är troligtvis högre, men pga deras reaktivitet hinner vi inte isolera dem. Det här är problematiskt när man ser till en individs rättigheter. Rökaren må ha “rätt” att långsamt döda sig själv, men har rökaren rätt att göra detsamma mot dem i sin omgivning? Mot främmande människor på gatan?
När en organism upprepat exponeras för giftiga molekyler kommer den att försöka mobilisera ett försvar. Hos en rökare är försvaret uppreglerat sedan länge, men tillfällig exponering räcker inte för en sådan uppreglering. Detta leder till att radikalerna kan löpa amok i en icke-rökares cellulära system. Förmågan att reglera dessa försvarsmekanismer kommer inte heller förrän vid (i snitt) 4 års ålder. Alla barn under 4 år står därmed försvarslösa. Har rökaren rätt att exponera andras barn för röken?
Detta försvar mot främmande molekyler (the xenobiotic metabolizing pathway) leder även till oxidativ stress för kroppens celler. Oxidativ stress är bland det farligaste som finns för enskilda celler (sök på reactive oxygen species vid intresse). Det tros bl.a. vara den främsta orsaken till störning av cellernas proteostasis och även en av de främst bidragande orsakerna till varför vi åldras.
Det jag ville säga var egentligen; vi VET bortom alla tvivel att rökning är farligt. Och då framför allt passiv rökning. Vems rättigheter väger då högst? Rökarens eller “de andra”?
Citerar här Spock “the needs of the many outweighs the needs of the few or the one”.
(Jag har fokuserat på de fysiologiska aspekterna, men jag gissar att många skulle vilja tillägga de “livskvalitet”-relaterade aspekterna också, t.ex. att kunna vistas offentligt eller njuta av sommarsolen i parker/på uteserveringar.)
Hos filosofer som Ottesons och ekonomer som Hayek verkar hela ansvaret ligga i detta fall på rökaren. Att tobaksbolagen har lagt ner enorma summor på marknadsföring och forskning för att göra varan beroendeframkallande tycks inte utgöra något problem för dem. Så eftersom enligt samme Hayek “ingen utomstående, vare sig ekonom eller politiker, (kan) veta vad en enskild individ vet om vad som är bra eller dåligt för honom eller henne”, bör då samhället inte försöka heller att förbjuda eller reglera vapen- och knarkförsäljningen????
Det där om eget ansvar är ett grovt feltänk och det är rätt jobbigt att se detta feltänk leta sig fram överallt. Om en människa pga fattigdom har det väldigt dåligt så bör han få samhällets hjälp oavsett ifall hans fattigdom beror på hans egna misstag i livet eller inte. Om du inte håller med om det så har du missförstått syftet med att hjälpa människor. Visst kan det i vissa sammanhang i vissa diskussioner vara relevant att prata om eget ansvar men inte i det här sammanhanget. Eget ansvar har inte något med saken att göra i den här kontexten.
I ditt inlägg tar du dessutom feltänket till ytterligare en nivå. Du vill på artificiell väg ha ytterligare en negativ konsekvens för rökning (hög beskattning) utöver den negativa konsekvens som redan är given av naturen (sämre hälsa) och denna orättvisa försvarar du sedan med att dom får skylla sig själva då det är deras eget ansvar att inte röka. Men att människor har ett eget ansvar är inget skäl till att medvetet skapa fler negativa konsekvenser för människor. Det är som att vilja misshandla alla som vurpar på cykeln och motivera det med att cyklisten har ett eget ansvar att inte ramla! Använd gärna det klassiska argumentet för höga skatter på tobak nämligen att det är skadligt och att höga skatter kanske kan få ner konsumtionen, det är ett bra argument, men att börja prata om eget ansvar är irrelevant.
Intressant och viktigt ämne Johanna! Jag är dock mycket tveksam till slutsatserna, som jag misstänker följer från en tveksam teoretisk modell (ser ingen länk till själva uppsatsen oven). Jag förmodar t ex att de positiva fördelningseffekter som följer av låginkomsttagarna tjänar mest i termer av hälsoeffekter av en högre tobaksskatt är, medan höginkomsttagarna (som ju rimligen är betydligt mindre priskänsliga i termer av en priselasticitet) påverkas betydligt mindre och därmed får mindre positiva hälsoeffekter.
Såg att den tredje (sista) meningen ovan blev fel. Så här skall den vara: “Jag förmodar t ex att de inte beaktat de positiva fördelningseffekter som följer av att låginkomsttagarna tjänar mest i termer av hälsoeffekter av en högre tobaksskatt, medan höginkomsttagarna (som ju rimligen är betydligt mindre priskänsliga i termer av en priselasticitet) påverkas betydligt mindre och därmed får mindre positiva hälsoeffekter.”
Vill minnas att följande referens bl a diskuterar detta:
Gruber, J., and B. Koszegi (2004): “A Theory of Government Regulation of Addictive Bads: Optimal Tax Levels and Tax Incidence for Cigarette Taxation,” Journal of Public Economics, 88(9–10), 1959–1987.
Uppsatsen finns inte ute ännu tyvärr, därför ingen länk. Men de använder Grubers och Koszegis data också, så det blir intressant när det hela kommer ut i sin helhet.
Intressant studie. Rimligen borde “dåliga vanor” som generellt är vanligare i högre inkomstsegment vara minst lika höga. Har sådana vanor identifierats i studien?
När det gäller slutsatsen att det är priselasticiteten som är avgörande för summeringen av välfärdseffekt är jag inte övertygad. Många dåliga vanor är förknippade med beroenden. Exempelvis är priselasticiteten på alkohol låg för en alkoholist, Att slutsatsen då skulle vara att dra ned på eller avskaffa skatt på alkohol känns inte given.
“Intressant studie. Rimligen borde ”dåliga vanor” som generellt är vanligare i högre inkomstsegment vara minst lika höga. Har sådana vanor identifierats i studien?”
Det är en vackert egalitär tanke att det ligger någonting bakom “summan av lasterna är konstant”, men av alla felaktiga ordspråk torde detta ha en särställning som allra mest felaktig. Få saker är så korrelerade som “goda vanor”: äta bättre, röka mindre, träna mer, spara och studera är såvitt jag kan bedöma samtliga korrelerade. Jag har inte sett studier för alla par, men jag har definitivt inte sett några studier som pekar på motsatsen heller.
Fast det vore naturligtvis intressant om jag hade fel. Några motexempel, någon?
Det vore intressant att veta hur man hanterar välfärdseffekterna av att undvika exempelvis rökningen. En väl avvägd skatt, även om den minskar konsumentöverskottet, borde väl samtidigt öka individens hälsa. Om rökaren inte är rationell, dvs inte korrekt värderar nyttan av framtida förbättrad hälsa, så skulle väl nettot för rökaren av minskad rökning ändå kunna bli positivt?
Om priselasticiteten är noll, så får förstås en korrigerande skatt ingen större påverkan på människors beteende. Och då kan man möjligen argumentera för att skatten bör vara låg eller avskaffas. Men den mer långsiktiga priselasticiteten torde sällan vara noll eller ens nära noll. Vad gäller tobak, så förefaller höga skatter vara ett ganska effektivt sätt att minska benägenheten för unga att röka, även om de som redan röker kanske inte röker så mycket mindre.
Och vill man omfördela konsumtionsutrymme finns det kanske bättre vägar att gå än att sänka skatten på tobak.
Först, tack för en intressant blogg. Hittade nyligen hit, men det är kul att läsa vad ni alla skriver.
Jag förstår att ovan artikel är skriven ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Men jag tycker att man trots detta bör antingen 1) ta in vissa andra aspekter, t.ex. hälsoeffekten, eller 2) ta hänsyn till resulterande kostnader för vissa beteenden.
I just fallet rökning är exempel på ytterligare kostnader (som rökare till skillnad från icke-rökare) belastar samhället med: ökade städutgifter, negativ miljöpåverkan och enorma vårdkostnader. Jag har inga problem alls med att låta de som är orsaken till dessa samhällskostnader betala för dem – oavsett inkomstnivå. Tvärtom, idag håller inte argumentet “jag är outbildad och vet därför inte hur farligt det ena eller andra är”. Information är relativt lätt att få tag på och mycket är “allmän kunskap”, t.ex. rökning är cancerogent på många nivåer, snusning är cancerogent, passiv rökning är cancerogent, för högt kaloriintag leder till fetma, fetma leder till hjärt- och kärlsjukdomar. Inget av det här är några nyheter och därför ser jag inget problem med att konsumtion inom dessa områden beskattas högt. (Skatter kan vara ett sätt att stimulera ett visst sorts beteende. Då är det lika bra att använda det eftersom människor ändå inte lyssnar på forskare.)
(Nu är jag ju biased åt ena hållet i den här frågan och för ett totalt förbud av vissa varor. Nontheless, det var väldigt intressant att läsa din text.)
Jag håller med. Informationsbrist är dock bara en teori, den kanske stämmer mer överens med hur det ser ut i tex USA eller tredje världen, men som du säger så håller det nog inte i Sverige. Däremot kan man förklara det som så att människor som tillhör en lägre socioekonomisk klass i större utsträckning har tråkiga och understimulerande jobb, de känner inte att de gör någonting viktigt med sina liv och därför blir de mer benägna att ta till riskfyllt beteende som rökning, alkoholkonsumtion och ohälsosam mat för att uppnå någon slags lycka.
Jag köper ditt resonemang. Frågan är då om man inte kan stimulera till en “bättre fritidssyssla” på något sätt? Om vi då fokuserar på regressiva skatter (som är ämnet), och då speciellt på momsen (som någon påpekade var ett annat exempel på en regressiv skatt); skulle man kunna tänka sig ett scenario där man antingen sänkte, eller helt avskaffade, momsen på varor som har en tydlig koppling till något som är “hälsosamt” eller “förhöjer livskvalitén”. (Citationstecken då detta i mångt om mycket är godtyckliga begrepp.) Exempelvis, fysisk aktivitet (idrotter av olika slag, cykling, bowling, fiske, etc. Här är fördelen att man kan kombinera det med friskvårdsbidraget och då komma ganska långt även som låginkomsttagare.) eller, mat och dryck (somelierutbildningar, kokklasser, o.dyl. Här tänker jag mig att man med tydliga regler skulle kunna inkludera “upplevelsepaket” i form av restaurangbesök eller något.) Det här var sådant som jag kunde komma på nu direkt, men jag gissar att det kan finnas många andra områden. En fördel med att momsbefria vissa produkter, t.ex. utbildningar inom mat och dryck, är att jag inbillar mig att det kanske även kan bidra till att skapa jobb? Det finns säkert människor som tycker att sådant är intressant. (Jag insåg när jag skrev det här att jag inte har så många andra intresseområden än mitt jobb. xD)
“Givet att Sverige har höga ambitioner vad gäller omfördelning, jämfört med resten av världen och i synnerhet i jämförelse med USA, är det alltså inte troligt att vi, enligt deras modell, bör behålla vår nuvarande tobaksbeskattning. Den är helt enkelt alltför regressiv för att gå ihop med de ambitiösa svenska målen för omfördelning.”
Är inte det ett jättehopp till den slutsatsen? En samhällelig jämlikhetsnorm innehåller ju inte enbart jämlikhetsmål i ekonomiska termer utan i andra resurser där hälsa och livslängd är viktiga komponenter.
Intressant! Politikens dilemma att inget är svart eller vitt…
Den verkligt stora skattekorrigeringen av människors syndiga beteenden gäller inte tobak utan konsumtion i största allmänhet. Momsen ger ca 30 procent av statens totala skatteintäkterna och är dessutom dubbelt regressiv. Det är bara den som har (betydligt) större inkomster än vad som krävs till livets uppehälle som har möjlighet att spara och därigenom undandra en del av inkomsten från momsen. Någon jämförbarhet med USA finns icke då deras Sales tax beslutas av delstaterna och inte ger mer än ca 10 procent av de lokala skatteinkomsterna. Därmed kommer väl också jämförelsen av den eventuella strävan efter omfördelning och effektiviteten av denna att bli annorlunda?
Den korrekta siffran är 21%, inte “ca 30%”.
Aldrig riktigt förstått argumentet om momsens allmänna regressivitet. Att spara gör man väl för att konsumera i framtiden, alt. för att investera för generera nya intäkter att konsumera i framtiden. Man får ju inte ut ngt av pengarna förrän man konsumerar dem, och då åker man på moms.
(Sedan finns det naturligtvis momsregressivitet i specifika fall eftersom inte all konsumtion har samma momssats. Gissar exempelvis att den reducerade momsen på böcker är regressiv eftersom högutbildade torde vara överrepresenterade både bland höginkomsttagare och bokläsare.)
En ofta förbisedd aspekt av det svenska skattesystemet är att en stor del av de statliga skatteintäkterna kommer från en i praktiken regressiv skatt eftersom mycket höga konsumtionsskatter (25% moms är världsmästarnivå tror jag) slår på en större del av inkomsten för de som tjänar minst eftersom de konsumerar upp större delen av sin inkomst omedelbart.
Jag vill ha en skatt på socker, men bra att studier görs och att debatt eskalerar. Förstår inte varför det är knäpptyst i riksdagen? Barn blir fetare och fetare av stillasittande och oändlig tillgång till socker och fett! Varför inte göra dessa dyrare? Tobak och alkohol kostar sjukvård men även socker och jag tror en rejäl punktskatt på socker löser några knutar!
Intressant, men vilket jättehopp i slutsatsen — “Givet att Sverige har höga ambitioner vad gäller omfördelning, jämfört med resten av världen och i synnerhet i jämförelse med USA, är det alltså inte troligt att vi, enligt deras modell, bör behålla vår nuvarande tobaksbeskattning. Den är helt enkelt alltför regressiv för att gå ihop med de ambitiösa svenska målen för omfördelning.” Verkar ju inte alls rimligt -försåvitt vi nu inte, som övligt, ska betona den där lilla passusen “enligt deras modell” …
Lockwoods och Taubinskys modell – samt dagens praxis i de flesta länderna – innebär att man beskattar offren för hanteringen men inte förövarna som profiterar på andra människors beroende. För några år sedan läste jag en underdånig och fullständigt okritisk intervju i DI med en nyutnämnd VD i ett svenskt tobaksbolag. Han strålade av glädje och lovade att han visste hur han skulle skapa “aktieägarvärde”. Vilka andra samhälleliga värden skapar ett sådan verksamhet? Är aktieägarna verkligen värda de vinster de inhöstar?
Jag köper inte preferensen i teorin, som helt undantar t.ex. rökaren ifrån ansvar.
Om elasticiteten är är hög så påverkas inte rökarens beteende. Externaliteten i form av sjukhuskostnader, sjukpenning kompenseras därmed i viss grad av skatten även om den inte påverkar beteendet hos rökaren.
Intressant inlägg. Jag vill minnas att Knut Wicksell dryftade liknande frågor i början av förra seklet och var emot skatt på alkohol eftersom den var regressiv – arbetarklassen var mer benägen till dryckenskap än de mer besuttna i samhället. Han argumenterade också mot att tullar på finare viner och konjak var lägre än tullar på vanligt brännvin. Återigen med anledning av att systemet var av en föredelningspolitisk regressiv natur. Finns säkert något skrivet om detta men vill man veta mer om Knut Wicksell kan man läsa den fantastiska biografin “Rebell i det nya riket” av Torsten Gårdlund.
Det förefaller vara en helt politisk ideologisk fråga, där Johanna inte skiljer på produktion (=inkomster) och konsumtion (=utgifter), med individuell förmögenhet som buffert över tid, för en eventuell omfördelning i samhället mellan olika grupper baserat på något ej angivet över livet för den enskilda personen. Om man även inkluderar avgifter som skatter i diskussionen, så är det mycket vanligt med en fast “inträdesbiljett” och därmed är det en regressiv skatt eventuellt med låga rörliga kostnader. Utifrån samhällsekonomisk synpunkt kan det visas att det kan vara optimalt i många fall. Dock inte fördelningsmässigt alltid. Det vore intressant om Johanna kan utveckla sina idéer utifrån detta perspektiv.
Det är inte mina idéer utan författarnas, jag vill inte få credit för ett arbete som jag inte har gjort. Det här är Dmitry Taubinskys och Ben Lockwoods arbete!
Säger Taubinsky och Lockwood något explicit om Sverige i papret eller är de sista meningarna i texten din egen värdering rörande policy i Sverige baserat på din egen tolkning och tillämpning av deras arbete? Jag uppfattade det som din egen värdering på slutet.
Jag tror att vi har (säkert paradoxala och motsägelsefulla) preferenser för omfördelning till låginkomsttagare utan syndiga vanor. Hur ska man annars förstå att många länder indexerat sina motsvarigheter till försörjningsstödet till KPI exkl. tobaksvaror?
Även den svenska fastighetsskatten är regressiv.
Bättre terminologi torde istället vara repressiva skatter.
Ser fram emot att se papperet. Ytterligare en tveksamhet (utöver att priselasticiteten rimligen varierar med inkomsten och relaterade effekter) är att det inte alls är självklart varför priselasticiteten i sig skulle vara central. I t ex Atikinson och Stiglitz klassiska rsultat från 1976 så är det avgörande istället (något som nästan motsvarar) korspriselasticiteten med fritid. Givet fritidssparabilitet hos nyttofunktionen så är det då (i en modell utan självkontrollsproblem och syndiga varor) optimalt att inte beskatta lägre de varor som fattiga spenderar en högre andel av sin budget på. Dessa grundläggande mekanismer borde gälla även i en utökad modell. Om de istället baserat sina resultat på en Ramsey-modell med oberoende efterfrågan (alla korspriselasticiteter mellan olika varor lika med noll) så skulle jag säga att resultatet har noll policyvärde.
En möjlighet är väl att man helt enkelt tycker att progressiviteten i det övriga skattesystemet är så pass stor att man helt enkelt “kostar på sig” lite regressiva skatter på exempelvis onyttiga och farliga varor.
Att man har hög ambition vad gäller omfördelning betyder väl inte att ALLA skatter och åtgärder som staten företar sig ska verka i den riktningen? Så länge som skattesystemet (och övriga åtgärder) ger ett för Sverige acceptabelt omfördelande utfall så är det väl mindre relevant hur just specifikt skatten på handelsgödsel slår i omfördelningen?
Momsen är också delvis regressiv då vissa varor (mat) är måste varor för alla människor tvingar låginkomsttagare betala en större andel av sin lön i moms för denna typ av varor. Vad har du för tankar kring det?
Resonemanget i Möllerströms referat ignorerar Harbergers resonemang från 1978 (“On the Use of Distributional Weights in Social Cost-Benefit Analysis”,Journal of Political Economy) att om man vill åstadkomma ekonomisk utjämning så bör man använda den billigaste metoden (på marginalen) för utjämning (ex genom inkomstkatt/inkomstprövade bidrag) och för övriga policy instrument bör man ignorera utjämningseffekter. Med detta resonemang är det fullt rimligt att ha ett utjämnande inkomstskatte-/bidragssystem i kombination med regressiva konsumtionsskatter där man bedömer att konsumenten inte tar hänsyn till de fulla kostnaderna av konsumtionen (externa eller interna).