Påverkas inkomstfördelningen av lokala skillnader i priser på varor och tjänster? Studier av globala inkomstskillnader visar att låginkomstländer också har lägre prisnivåer, vilket höjer deras köpkraft och minskar den reala inkomstskillnaden. Samma analys skulle kunna göras inom ett land. Om priserna generellt sett är lägre i låginkomstområden blir de reala inkomstskillnaderna mindre än vad den officiella, nominella, inkomstfördelningen visar. Tyvärr vet vi inte mycket om lokala prisskillnaders betydelse för ojämlikheten. I detta inlägg diskuterar jag denna fråga och redovisar ett litet experiment där jag jämför inkomster och priser på tre lokalt tillhandahållna tjänster i två av Stockholms socioekonomiskt mest åtskilda stadsdelar: Tensta och Östermalm.
Nästan all officiell inkomstfördelningsstatistik utgår från skillnader i nominella inkomster. Även om detta är naturligt för analyser inom ett land, vilar analysen på ett outtalat antagande om att medborgarna köper samma varor och tjänster oavsett hur mycket de tjänar samt att dessa varor och tjänster kostar lika mycket oavsett var man bor.
Verkligheten visar dock att detta inte stämmer. Låg- och höginkomsttagare konsumerar olika saker, både vad gäller typer av produkter och märken på samma produkter. Och priser kan skilja betydligt mellan olika delar av landet. Frågan är hur mycket av dessa skillnader i konsumtion återspeglar egna val.
Experiment: Priser på lokala tjänster i Tensta och Östermalm
I detta inlägg vill jag undersöka hur lokala prisskillnader kan påverka bilden av inkomstskillnader. För att testa detta har jag genomfört ett litet experiment där jag har samlat in priser på tre lokalt producerade tjänster i två stadsdelar i Stockholms kommun: Tensta och Östermalm. Dessa stadsdelar har jag naturligtvis valt för att de skiljer sig så mycket åt i socioekonomiskt statushänseende. Jag har inte inkluderat priser på varor eller andra tjänster på grund av svårigheter att hitta samma jämförbarhet. Jag diskuterar detta kort i slutet av inlägget.
I testet har jag valt ut tre tjänster som kan sägas har en i allt väsentligt jämförbar kvalitet:
- Skrädderi: Uppläggning av kavajärmar inklusive justering av knappar.
- Frisering: Herrklippning, kort standardfrisyr, med apparat och sax, ca 30 minuter.
- Snabbmat: Kebabtallrik med pommes frites.
Utförarna är företag verksamma i Tensta Centrum och Fältöversten/Karlaplan på Östermalm.
Tabell 1 visar att priserna på dessa tjänster skiljer sig betydligt mellan Tensta och Östermalm. Att lägga upp kavajärmar är dubbelt så dyrt i Östermalm som i Tensta, herrklippningen är 173% dyrare och kebabtallriken 52% dyrare. Huvudförklaringen till dessa prisskillnader torde vara lokala skillnader i efterfrågan. Men givetvis spelar även skillnader på utbudssidan roll. Exempelvis är lokalhyror sannolikt dyrare i innerstaden än i förorten. Vissa skillnader i kvalitet kan nog inte heller uteslutas, även om de är mindre troliga. Skattefusk kan inte heller uteslutas, även om detta nog är mindre utbrett sedan kassaregisterlagen infördes 2007.
Tabell 1: Priser på tre tjänster i Tensta och Östermalm
Inkomstskillnaderna mellan Tensta och Östermalm är också betydande. Tensta har bland de lägsta inkomsterna i Stockholms kommun medan Östermalm har de högsta. Jag har beräknat medianinkomster utifrån SCBs statistikdatabas över inkomster i så kallade DeSo-distrikt, vilka är Lantmäteriets officiella indelning av Sverige i 5984 populationsmässigt jämförbara områden. Jag använder nettoinkomster, som är summan av en persons alla skattepliktiga och skattefria inkomster minus skatt och övriga negativa transfereringar (exempelvis återbetalt studielån). Tabell 2 visar att medianinkomsten i Tensta är 15 714 kr medan den är 42 269 kr på Östermalm (Engelbrekts och Oscars församlingar), vilket är 169% högre.
Tabell 2: Löneinkomster i Tensta och Östermalm (individuell nettoinkomst, median)
Realinkomster beräknas i tabell 3 för var och en av de tre tjänsterna, vilket görs genom att dela nominella månadsinkomst med styckpriset för respektive tjänst. Detta ger tre stycken realinkomster, en per tjänst.
Jag lägger till geografisk rörlighet, dvs marknadsintegration. Medborgarna kan välja mellan att konsumera tjänsten där de bor, vilket nog är normalfallet, eller i den andra stadsdelen. Detta ger tre ytterligare realinkomster, där inkomsten delas med priset på tjänsten i den andra stadsdelen.
Tabell 3: Nominella och reala inkomstskillnader: Östermalm delat med Tensta
Nominella och reala inkomstskillnader mellan mediainkomsttagarna i Östermalm och Tensta beräknas i tabell 4. Nominell inkomstskillnad var 169% (tabell 2). Reala inkomstskillnader är betydligt mindre när folk handlar sina tjänster där dom bor. I fallet kebabtallrikar sjunker realinkomstskillnaden nästan två tredjedelar, till 76%. Om man enbart konsumerar skrädderitjänster sjunker realinkomstskillnaden den till 35%, en minskning med fyra femtedelar. Om allting går till herrklippning försvinner realinkomstskillnaden helt, och blir rentav lite negativ. I detta fallet är realinkomsterna högre i Tensta än på Östermalm.
Skulle folk istället resa till varandras stadsdelar för att köpa tjänsterna, det vill säga att Tenstabon reser till Östermalm för att klippa sig och äta kebab medan Östermalmsbon far till Tensta Centrum för att göra detsamma, blir effekten den omvända. Realinkomstskillnaderna blir i dessa fall betydligt större än den nominella inkomstskillnaden. Störst blir ökningen i fallet hårklippningskonsumtion, då den reala inkomstskillnaden ökar nästan fyrfalt. Resultaten i tabell 4 visas även grafiskt i figur 1.
Tabell 4: Nominella och reala inkomstskillnader: Östermalm mot Tensta
Figur 1: Nominella och reala inkomstskillnader: Östermalm delat med Tensta
Ytterligare perspektiv på regionala prisskillnader, konsumtionsmönster och inkomstfördelningen
Experimentet ovan handlar om priser på lokalt utförda tjänster och hur de påverkar realinkomster i olika regioner. Men dessa tjänster utgör givetvis bara en del av den totala konsumtionen och det finns flera ytterligare perspektiv att beakta.
Matvarors priser: Jag försökte göra jämförelsen även för matvaror, men insåg snabbt att detta inte var så lätt. Att hitta representiva varor kanske går, men priserna ändras ofta och prisjämförelserna blir därför lätt felaktiga. När jag besökte butiken “Matvärlden” i Tensta Centrum var min känsla var att vissa kända varor såsom Bregott och Skogaholmslimpa kostade lika mycket som i ICA Esplanad på Östermalm. Frukt och grönt kändes dock klart billigare i Tensta. En komplicerande faktor är att Tenstabutiken saluförde en hel del andra märken än de som finns på Esplanad. Jag försökte även kolla https://web.matpriskollen.se/ som innehåller prisjämförelser på butiksnivå, men hittade få exakta varu-pris-matchningar för att göra meningsfulla analyser (med det är möjligt att detta kan göras).
Kinaimport: En kanal genom vilken varupriser kan påverka inkomstskillnader är billig import från Kina. En uppmärksammad studie från USA fann att importen från Kina dämpade inflationen i de varor som framför allt amerikanska låginkomsttagare konsumerar, vilket dämpade ökningen i reala inkomstskillnader. Belägg visar även att prisökningstakten för dyra varor har varit betydligt högre än för övriga varor.
Billigare varor av okänt märke: En annan studie har undersökt effekten av lågprisvaruhusens utbud av produkter från okända märken som till ett lägre pris erbjuder låginkomsttagare möjlighet till nästan samma konsumtion som höginkomsttagare. Analysen undersöker den amerikanska lågpriskedjan Walmart och slutsatsen är att Walmart-effekten minskar de reala inkomstskillnaderna. IKEA, H&M, Lidl eller ICA Basic, och “Matvärlden” i Tensta C, är liknande exempel på hur billiga men bra varor minskar de reala inkomstskillnaderna. Kvalitetsskillnader finns såklart mellan dessa billiga produkter och deras dyrare, lyxigare alternativ. Men mycket av prisskillnaderna torde ändå ligga i den subjektiva värderingen (som kan vara nog så viktig).
Boendekostnader: Boendekostnader är hushållens största enskilda utgift, och regionala skillnader i bostadspriser och hyror är betydande. I en välkänd studie av ökande amerikanska löneskillnader mellan hög- och lågutbildade visades att löneskillnaderna krympte när hänsyn togs till att boendekostnaderna hade ökat mer i de områden där högutbildade bor. De reala löneskillnaderna hade inte ökat lika mycket som de nominella löneskillnaderna. Resultatet stod sig även efter att hänsyn tagits till att dyra bostadsområden har andra värdehöjande egenskaper som exempelvis utbud av restauranger, nöjen eller jobb.
Det svenska finansdepartementet har vid några tillfällen genomfört analyser av hur regionala prisskillnader påverkar inkomstfördelningen. I den fördelningspolitiska redogörelsen till vårpropositionen 2004 beräknades inkomstskillnader mellan regioner i Sverige före och efter hänsyn tagits till boendekostnader. Exempelvis fann utredningen att faktorinkomsterna var 25% högre i Stockholm än i mellersta Norrland, men att inkomstskillnaden försvann helt när hänsyn togs till det faktum att också bostadskostnaderna var 25% högre i Stockholm än i mellersta Norrland.
Slutord
Inkomstskillnadernas välfärdseffekter beror delvis på hur folk konsumerar. Den konventionella fördelningsanalysen jämför inkomster hos boende i Tensta och Östermalm och finner då att skillnaden är stor. Men om man tar hänsyn till att levnadsomkostnaderna är lägre i Tensta så innebär det att köpkraftsskillnaderna är mindre än vad den konventionella analysen visar.
Hur stora effekter lokala priser har på människors välfärd och dess skillnader beror på en rad faktorer, men vår kunskap om detta är begränsad. Den lilla undersökningen som presenterades i denna text antyder att prisvariationen kan vara betydande, och om dess resultat skulle ha en bredare giltighet vore det önskvärt att SCB och finansdepartementet tog större hänsyn tas till lokala variation i levnadsomkostnader när inkomstfördelningen studeras.
Ekonomistas 
Intressant och viktigt att du fortsätter att bidra med nyansering i frågan. Borde helt klart vara värt en större och mer systematisk studie.
Intressant! Funderar dock lite kring urvalet och här kommer en spretande kommentar.
Det verkar framför allt handla om personalintensiva tjänster, kan det påverka inkomstfördelningen givet att den som avlönas möjligen får lägre inkomst?
Undrar även om dessa mindre vardagliga tjänster påverkas i mindre utsträckning av skillnader i mobilitet jämfört med mer vardaglig baskonsumtion såsom livsmedel (t.ex. storhandling med bil)? Viktiga saker som mat, kläder och transport (ska man räkna med restid till arbete, storhandel?) kanske inte skiljer sig väsentligt. Bostäder nämns även i slutklämmen, men när det handlar om de allra största skillnaderna kanske hyreskostnad/kvm inte ger så oerhört lägre boendekostnad jmf. med ägandekostnad/kvm i höginkomstområden?
Misstänker att konkurrens med svartarbete, hemtjänster eller reciproka tjänster påverkar klippning olika mellan områdena. Vad avser skrädderi är det inte osannolikt att konkurrens med tjänster i hemlandet spelar roll i Tensta.
Med detta sagt hade jag gärna tagit del av forskning kring frågan om reella skillnader i inkomstrelaterad levnadsstandard – inklusive kapitalinkomster.
Viktigt oavsett är dock att inte glömma bort andra forskningsfält, där det finns mängder av forskning om konsumtionens sociala dimension (inkl. varumärken) som påverkar människans välbefinnande och möjligheter. Att exempelvis bära H&M kläder kan vara helt otänkbart för unga även från mindre bemedlade områden pga vikten av social tillhörighet.
De lägre inkomsterna ligger väl helt enkelt bakom de lägre priserna på tjänster (som för övrigt är en liten del av varukorgen)? Individer med låga inkomster blir då hänvisade att konsumera i ett område där andra också har låga inkomster. Då kvarstår ju perspektivet att det faktiskt är de nominella inkomstskillnaderna som har betydelse, tänker jag.
Intressanta resonemang. Jobbar med en rapport som undersöker regionala skillnader i levnadsomkostnader. Den kommer publiceras senare under våren.
Finner att resultatet från den fördelningspolitiska redogörelsen inte stämmer längre och att det beror på att den regionala ojämlikheten idag är större än de regionala skillnaderna i levnadsomkostnader (i relativa termer).
Håller med om det Robin, Åsa-Pia och Martin skriver. Mitt syfte var att lyfta en aspekt som sällan diskuteras, dvs hur köpkraften påverkas av vilka levnadsomkostnader människor möter i sin vardag. Mina prisexempel är ganska speciella, och en fullt balanserad varu- och tjänstekorg skulle inte alls ge lika stora prisskillnader.
Samtidigt är det ett faktum att hur vi konsumerar spelar roll. Vissa hånade riksbankschefen för att han uppmanade till lågpriskonsumtion. Men den kritiken var ju ganska löjeväckande. Självklart är justerade konsumtionsmönster en första strategi att möta en dyrare omvärld. Vi byter från fina märken till okända märken för att kunna få (nästan) samma varor. Ännu bättre om vi byter från dyrt rött kött till linser — billigare och nyttigare! Vi sparar på elen när elen blir dyrare, vilket dämpar effekten av det högre priset.
Tyvärr saknas bra data över konsumtion i våra fina registerdata. Så detta blir lite av skuggboxning och gissningslek. Men här finns å andra siden möjlighet för viktig kommande forskning!
Erfarenhetsmässigt brukar dyra saker vara billigare i ‘rika områden’ och billiga saker vara billigare i ‘fattigare områden’. Exempel: dyr fransk ost kostar mindre på Östermalm än i Skärholmen, men tomaterna är billigare i där. Sen så skiljer sig boendekvaliteten åt, så där är det inte bara en prisskillnad. Att bo centralt minskar tiden som går åt till transporter – men ökar ofta kostnaden. Alla betalar heller inte fullt pris – det är enklare att pruta hos torghandlaren än hos Esplanad, det är enklare att pruta hos landsmän. Så det finns avvägningar att göra beroende på preferens och inkomst.
Intressant inlägg som fyller ditt syfte på ett bra sätt. Tack!