Det har väl knappast undgått någon att det ofta är stora skillnader i pris på till exempel flyg- och tågresor beroende på när man bokar. Det är ofta ytterst svårt att på förhand veta vad en resa kommer att kosta. När det gäller andra varor tycks snarare det motsatta gälla, det vill säga att det finns en ovilja att ändra priser. Till exempel har jag tidigare skrivit om priset på smör som livsmedelsbutikerna tycks ovilliga att justera när det uppstår ”brist” (samma sak tycks för övrigt just nu gälla keso). En del ekonomer hävdar att detta kan förklaras med att konsumenter tycker att vissa prisförändringar är ”orättvisa”, till exempel om paraplyförsäljare höjer priset när det regnar.

Det finns dock tecken på att den obskyra och föränderliga prissättningen på tåg- och flygresor även har spritt sig till andra varor. Nedanstående bild (från Wall Street Journal) visar prisutvecklingen på en mikrovågsugn under en enda dag (!) hos tre amerikanska näthandlare.

Förmodligen är ovanstående figur inte representativ och man kan tänka sig flera bakomliggande förklaringar. Men en tänkbar förklaring är att priserna automatiskt justeras beroende på att kunder som handlar vid olika tider på dagen är olika priskänsliga, samt att priserna automatiskt justeras beroende på förändringar hos konkurrenter.

Hur det ser ut här i Sverige kan man bilda sig en uppfattning om med hjälp av den svenska prisjämförelsesajten Prisjakt som redovisar historisk prisstatistik (välj en vara och klicka på ”Statistik” ). Det verkar höra till ovanligheterna att priser justeras flera gånger dagligen, men däremot sker prisförändringar påfallande ofta (mest extremt verkar dagspris.se vara som ändrar pris så gott som varje dag).

Amerikanska konsumenter kan numera få hjälp att hantera den här utvecklingen med hjälp av prisjämförelsesajten Decide.com som gör förutsägelser av framtida prisförändringar och ger rekommendationer när det är läge att köpa en produkt. Däremot är det svårare att föreställa sig vilken hjälp som kommer att stå att finna om även fysiska butiker börjar justera priserna oftare. Många livsmedelsbutiker har numera elektroniska prisskyltar och skulle därmed i princip kunna ändra priserna hur ofta som helst (även om det lär uppstå juridiska komplikationer om priset ändras under tiden man är på väg från hyllan till kassan).

För något år sedan skrev jag om experiment som visar att vårt beteende påverkas av att observeras av andra så till den grad att en bild på ett par ögon påverkar hur generösa vi är. Laboratorieexperiment har visat att det till och med räcker med tre prickar som är placerade som ett par ögon och en näsa för att påverka vårt beteeende. Den närmast liggande tolkningen av detta är att vi är programmerade att reagera instinktivt när vi observeras av andra.

Trots att det finns ett par studier som finner en sådan effekt verkar sista ordet inte vara sagt. I en ny studie (gratisversion här) som är under publicering i Experimental Economics visar nationalekonomidoktoranden Mathias Ekström att en bild på ett par ögon inte påverkar huruvida vi väljer att skänka pengar till välgörenhet när vi pantar tomburkar. Mathias satte slumpmässigt upp bilder på ett par ögon på pantmaskiner i ett flertal Konsum-butiker i Stockholmsområdet. På pantmaskinerna finns sedan ett antal år två valmöjligheter efter att man petat in burkar och glas — en knapp om man vill ha ett tillgodokvitto på slantarna och en annan knapp om man vill skänka pengarna till välgörenhet. Med hjälp data från 16775 knapptryckningar från pantmaskinsföretaget kunde Mathias konstatera att andelen som skänkte till välgörenhet inte påverkades av ögonmanipulationen.

En tänkbar förklaring till varför ögonen inte hade någon effekt i den här studien är att det beror på att man redan känner sig observerad i livsmedelsaffärer (trots att pantmaskiner ofta brukar vara ganska avsides belägna i butikerna). I linje med denna förklaring antyder data att ögonen hade en effekt under dagar då det var få andra som pantade (och förmodligen färre personer i butiken), men den effekten är mindre än i tidigare studier och inte helt tillförlitlig.

En annan tänkbar förklaring är att bilden på ögonen i tidigare studier snarare påmint om mottagaren för ens välgärning än känslan av att vara observerad (i pantstudien är mottagaren en organisation som bland annat planterar träd). För att utröna den saken krävs dock mer forskning och fler experiment. Och just det är ju den bekväma slutsats som vi forskare alltid brukar komma dragandes med.