Varför alla dessa bindningstider?

När jag nyligen skulle bestämma mig för en ny elleverantör upptäckte jag att elbolagen börjat erbjuda abonnemang med bindningstid (även om priset är rörligt). Detta försvårade jämförelsen avsevärt och det slutade med att jag stannade kvar hos min gamla leverantör. Bindningstider förefaller dock vara allra vanligast på telekommarknaderna. I en ny rapport från Konsumentverket (se även artikel på DN Debatt) belyses att konsumenterna är missnöjda med bindningstider och att det försvårar jämförelser mellan olika leverantörer på telekommarknaderna. Det är numera förbjudet att ha bindningstider som är längre än 24 månader, men i rapporten föreslår Konsumentverket att detta eventuellt bör skärpas till 12 månader.

Varför är det då så vanligt med bindningstider för vissa typer av abonnemang? Jag misstänker att det främst handlar om att företagen försöker utnyttja våra mänskliga brister: att vi är tidsinkonsistenta och helst skjuter kostnader på framtiden och att vi har svårt att förutse sina framtida behov i synnerhet på en så föränderlig marknad som telekommarknaden. Dessutom utnyttjar de säkerligen att vi helt enkelt har svårt att överblicka vad kostnaden är för olika typer av abonnemang.

Om leverantörer inte hade bindningstider skulle de behöva ta ut en högre inträdesavgift för att täcka kostnader för administration och anslutning av en ny kund. Detta ogillas av tidsinkonsistenta konsumenter som hellre ser att kostnaden sprids ut under bindningstiden och som inte korrekt förutser det eventuella behovet av att byta abonnemang innan bindningstidens slut. (I mitt eget fall var jag nära att teckna ett långt abonnemang för mobilt bredband, vilket kort därefter skulle varit helt onödigt eftersom möjligheten att använda telefonen som mobilt bredband introducerades.)

Jag har svårt att se hur bindningstider kan vara till nytta för konsumenten (men jag ser fram emot motargument i kommentarstråden!). Denna slutsats verkar delas av Stefano DellaVigna och Ulrike Malmendier som analyserar frågan teoretiskt i en artikel från 2004 (se sektion IV) under förutsättning att konsumenterna är tidsinkonsistenta. Min förståelse av den tidigare litteraturen är att det är svårt att förstå varför företag har bindningstider om konsumenter är helt rationella (se t.ex. den här artikeln). Ytterligare en negativ aspekt av bindningstider är att det förmodligen hämmar konkurrensen — konsumenterna blir inlåsta och kan inte byta till en billigare och bättre leverantör under bindningstiden (en fråga som jag f.ö. inte tror har analyserats ordentligt i litteraturen).

Rapporten från Konsumentverket innehåller även många andra intressanta uppgifter om telekommarknaderna ur konsumentperspektiv. Den enskilt kanske mest uppseendeväckande uppgiften är att 46 procent inte alls höll med om att de jämfört flera olika alternativ innan de tecknade ett abonnemang. Med tanke på den höga förändringstakten på telekommarknaden och den stora prisvariation som finns på t.ex. mobiltelefonmarknaden (vilket en snabb titt på telepriskollen.se avslöjar) förefaller det som svenska konsumenter skulle ha mycket att tjäna på att noggrannare jämföra fler alternativ innan abonnemang tecknas.

Comments

  1. Eftersom jag arbetat på tre av de stora telekomoperatörerna och bla utvecklat produktkatalogerna vet jag det viktigaste skälet för bindningstider, och det är inte något av de du räknat upp: bundna abonnemang kan inte prissänkas under bindningstiden. Tecknar man sig för ett abonnemang på mbb som ger max 2 mbit för 199:- i månaden kan man inte, när operatören några månader senare pga konkurrensen erbjuder 6 mbit för 149:- byta upp sig. Dessutom är konsumenterna slöa och även efter bindningstiden, som de ofta glömmer bort att den löpt ut, hör de av sig och ber om omläggning av abonnemanget. Bidragande till att det är så är att de vänjer sig under det bundna året att inte ringa och fråga om billigare abonnemang osv.

    Tom när man köper ny telefon stannar många konsumenter kvar i sitt gamla abonnemang ”för då vet man ungefär vad ens konsumtion kostar”.

    Köp aldrig Aldrig ALDRIG en telefon med bindningstid (utöver de tre månader PTS stipulerar. När den ena handen osv…). Det är alltid ett sämre alternativ. Välj sedan en nisch-/virtuell operatör så kan du känna dig trygg med att du ligger som sämst kanske 10% över lägsta pris för ditt ringande.

    • Mycket intressant, lg. Det verkar helt enkelt som du håller med om att konsumenterna underskattat värdet av flexibilitet (vilket jag lite luddigt uttryckte som behovet av att byta abonnemang) + att konsumenterna lider av status quo bias efter abonnemanget löpt ut. Detta stärker min uppfattning om att det handlar just att utnyttja konsumenternas bristande rationalitet.

      F.ö. håller jag med om din uppmaning att man ska vara rysligt försiktig att köpa mobiltelefon med lång bindningstid.

  2. pontus says:

    Även tidskonsistenta individer uppskattar det implicita lån en bindningstid för med sig, om dessa har svårt att får generell (och billig) konsumtionskredit på annat håll.

  3. pontus says:

    Jag gick förresten nyligen igenom några olika mobiloperatörers alternativ här i England. Månadskostnaden för ett (bindingsfritt, givetvis) kontantkort med samma fördelar som ett abonnemang (fri surf, x antal minuter i månaden etc.) var nästan på arbitragenivå med ett kontrakt samt den reduktion i inköpspris för telefon det för med sig. Den enda gången det skiljde sig någorlunda markant var på långa bindningstider (dvs. 24 månader), då konsumenten gör en lite bättre affär.

    Om man har en hammare i handen blir det lätt att man ser spikar överallt.

    • Men om lg har rätt, vilket det låter som, så missar du i din beräkning att under 24 månader hinner det komma många prissänkningar som du inte kan ta del av om du bundit upp dig.
      I Frankrike gjorde det för ont i huvudet att försöka förstå de olika alternativen…

      • Eftersom jag just befinner mig i Frankrike några månader och står i färd med att skaffa ett kontantkort – finns det något motsvarande Telepriskollen för Frankrike? Sedan jag skaffade mitt senaste kontantkort här för ett par år sedan verkar det ha tillkommit massa virtuella operatörer, Virgin, Casino mfl. Någon som har koll på franska mobilmarknaden?

    • Pontus, du glömmer att ta hänsyn till att priserna på mobiltelefontrafik har sjunkit rejält under många års tid. Förmodligen är det rörliga priset om ett år betydligt lägre än det bundna priset just nu. Det gör det ofta till en dålig affär att binda sitt mobilabonnemang.

      Du har förstås rätt angående den implicita krediten som det innebär när man får en telefon med abonnemang. Men bindningstider förekommer även när det inte är en telefon kopplat till abonnemanget.

      För övrigt är prisvariationen enorm på mobiltelefonimarknaden. Operatören Tre har regelmässigt ett minutpris på 49-69 öre per minut, medan många av de andra operatörerna ligger på 19 öre per minut. Än större blir det av att det finns många kvardröjande abonnemang, dvs abonnemang som tecknades för flera år sedan med väldigt höga priser som folk har kvar av gammal vana.

    • pontus says:

      I min beräkning så struntade jag i att diskontera (livet är för kort), så implicit tar jag i beaktande en nominell prissänkning som motsvarar den nominella räntan. Kanske 5% per år?

      • Citat från rapporten: ”Enligt PTS kostade det billigaste erbjudandet för en
        genomsnittsanvändare 148 kronor per månad i slutet av andra kvartalet 2009. Första kvartalet 2004 kostade det billigaste erbjudandet 314 kronor. Medianpriset sjönk under samma tidsperiod från 472 till 255 kronor i månaden.” Förmodligen har prissänkningarna dock planat ut på senare år, men det är inte säkert, prispress kan komma från ny teknologi. I och med iOS5 skickar till exempel iPhone automatiskt gratismeddelanden via nätet i stället för som sms (om mottagaren också har en iPhone), vilket borde pressa priser på sms rejält. Samma sak gäller videosamtal via iPhone och egentligen skulle ju all rösttelefoni också kunna gå som datatrafik (även om jag tror operatörerna förbjuder det senare i dagsläget).

  4. Niklas Bengtsson says:

    Och det finns alltså inga (rationella) skäl att som kund teckna ett abonnemang med längre bindningstid för att försäkra sig mot prisuppgångar?

    Missar jag något fundamentalt när jag påstår att bindningstider — eller långsiktiga kontrakt över huvud taget — ganska enkelt kan modelleras med helt rationella och framåtblickande individer med riskaversion?

    • Niklas, du har förstås helt rätt och jag var otydlig i mitt inlägg. Om priset varierar mycket över tid (såsom elpriser) kan det vara klokt att binda sig vid ett visst pris över en tid. På telekommarknaderna har dock priserna sjunkit under lång tid, så då ska man vara väldigt riskkänslig för att det ska bli en bra affär. När det gäller elabonnemang förekommer vad jag förstått både bindningstid och priser bundna till olika tidsperioder. Du kan t.ex. teckna ett avtal med 12 månaders bindningstid, men med rörligt pris. Det var själva bindningstiden jag avsåg i inlägget.

  5. Mårten Lewander says:

    Hej!
    Engagerande ämne Robert!

    Några följdfrågor:
    1) Hur vet man vilket ”temporalt segment” av den tidsinkonsistente individen man ska ta ställning för? Är detta verkligen så oproblematiskt?
    2) Att priserna på telefoni har fallit så kraftigt beror vad jag förstår inte på fallande marginalkostnader över tid, utan på att operatörerna har haft så extrema marginaler (25% Ebitda så sent som för några år sedan vet jag). Jag har ofta frågat mig hur denna marknad fungerar.
    a) hur kan en marknad med så extremt höga investeringskostnader och minimala marginalkostnader alls existera?
    b) om svaret på a) är att det finns implicita karteller som går att förutse på förhand (innan man bygger näten), varför ingriper inte myndigheterna? Och varför avtar styrkan i kartellerna långsamt över tid (de gradvisa prisfallen över tid)?

  6. Lars Hultkrantz says:

    Betydelsen för konkurrensen av byteskostnader (för att byta abonnemang) för konkurrensen på mobiltelemarknaden diskuteras på flera ställen i min (Lars Hultkrantz) och Lena Ewertssons bok ”Informationssamhällets institutioner. Att forma ramarna för affärsverksamhet och konkurrens inom elektronisk kommunikation”, SNS 2004, s. 125, 206f och 225. Där finns även litteraturreferenser, t ex Cambini 2001.

    • Tack för litteraturtipset, Lars. Diskuterar ni även endogent skapade byteskostnader där? Bindningstider handlar ju inte om något som ligger i ”produktens natur”, utan som företagen väljer att erbjuda konsumenterna (och som dessa nappar på).

  7. Lars Hultkrantz says:

    Det är ju precis det som är poängen. Men detta fenomen är inte unikt för mobiltelefoni; att en tur och returbiljett är billigare än två enkla; mängdrabatter som poängen på ditt SJ Prio-kort eller rabatter på just de varor du brukar köpa på ICA syftar också till att göra det dyrare att hoppa mellan olika leverantörer. En annan besläktad aspekt är konstruerade begränsningar av kompatibilitet, som låser in dig på en viss plattform (I-Phone, Android eller Windows). På mobiltelemarknaden valde de svenska operatörerna (till skillnad från i många andra länder) från början att kraftigt subventionera GSM-telefoner och samtidigt låsa in kunderna med höga byteskostnader – vilket innebar att de valde tuff initial priskonkurrens i utbyte mot svagare konkurrens på sikt. Ett viktigt inslag i de regleringar av telemarknaden och sedermera marknaden för elektronisk kommunikation i allmänhet som växte fram i samband med att dessa liberaliserades var just åtgärder för att begränsa inlåsningen av kunder. Konkurrensverket har även ingripit mot företag med dominerande ställning i olika branscher som låser in kunder, bland annat mot SAS frequent flyer-program. Som exemplet med subventioner av mobiltelefoner visar har konsumenterna inte bara nackdel av inlåsning, men de förlorar totalt sett på det, åtminstone om man bortser från indirekta dynamiska effekter av att operatörernas lönsamhet ökar (genom effekter på FoU, nätverksutbyggnad osv). Ytterligare en viktig aspekt kan vara att företag som ligger ”uppströms” (t ex Ericson) har intresse av att marknaden som helhet växer och därför kan komma att välja öppna lösningar som gör det svårt för operatörerna att låsa in kunder, om detta bidrar till att öka den totala efterfrågan.

    Trots all erfarenhet som finns av betydelsen av att vid konkurrensutsättning begränsa företagens möjlighet att låsa in kunder verkar denna aspekt återigen ha försummats vid den senaste liberaliseringen, dvs. för persontågstrafiken.

  8. Calle says:

    Oh nej! Vi har alltså en marknad där priserna sjunker så snabbt och nya bättre produkter introduceras i ett så rasande tempo att konsumenter som binder upp sig riskerar att hitta en mycket bättre deal om några månader? Jag hoppas verkligen konsumentverket reglerar detta ordentligt så vi kan få stopp på denna samhällsfarliga utveckling!

    Jag har för mig att Belgien har ett förbud mot subventionerade telefoner med bindningstider vilket lett till en av Europas äldsta mobiltelefonparker och sämre utbyggnad av nät och nya tjänster.

Trackbacks

  1. […] the article here: Varför alla dessa bindningstider? © 2011 Ekonomibloggar Powered by CTR […]

  2. […] Ekonomistas När jag nyligen skulle bestämma mig för en ny elleverantör upptäckte jag att elbolagen […]

  3. […] för att man måste ta till sig komplex information om olika elleverantörers prissättning (som tycks bli alltmer komplicerad). Det kan därför vara fullt rationellt att avstå från att välja om man tror denna kostnad […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s