“Kvinnor och barn först” hör man ofta, men hur ser det ut i praktiken? Den frågan har Mikael Elinder och Oscar Erixson försökt besvara i en studie som publiceras i Ekonomisk Debatt idag.
Elinder och Erixson har med hjälp av passagerar- och besättningslistor studerat överlevandemönster från några av de mest omfattande fartygskatastroferna under perioden 1854 till 2011. Deras studie, liksom tidigare studier, visar att uttrycket stämmer bra för Titanics förlisning. Kvinnor och barn överlevde den olyckan i betydligt större grad än män. Vid andra fartygskatastrofer har dock män överlevt i högre grad än kvinnor (se figuren nedan).
Värt att notera är att besättningen, inklusive kaptenen, har högre överlevnadssannolikhet än såväl manliga som kvinnliga passagerare. Den uppmärskammade kaptenen Francesco Schettino som tidigt räddade sig själv då Costa Concordia förliste tidigare i år utgör alltså inget uppenbart brott mot det etablerade mönstret.
Överlevnadsgrad för passagerare och besättning, dels vid Titanics förlisning, dels vid författarnas huvudurval (HU) av 16 andra fartygskatastrofer. Källa: Figur 1 i Elinder och Erixson.
Länk- och lästips
Elinder och Erixsons studie är nyligen publicerad i PNAS. Den svenska versionen för Ekonomisk Debatt hittar ni här. The Economist har tidigare skrivit om studien. Se Sea disasters: Women and children first? (4 april 2012).
Här på Ekonomistas har vi skrivit om Bruno Frey, Benno Torgler och David Savages studier av överlevande på Titanic, dock med fokus på att författarna har anklagats för (själv-)plagiering. Se Nationalekonomer anklagade för plagiat (15 augusti 2011) och Mer om Freys fusk (13 september 2011).
Ekonomistas 
Finns det någon uppfattning om hur ovanstående nuffror förhåller sig till besättningsmedlemmars, män, kvinnor och barns “naturliga” överlevnadschanser (hur man nu skulle mäta det)? För att hävda att normen att rädda kvinnor och barn först inte spelar någon roll måste man ju ha en uppfattning om vad som skulle hända om en sådan norm inte fanns.
Som du antyder är det nog svårt att ta reda på vad som är den “naturliga” överlevnadschansen. Författarna menar (vilket verkar rimligt) att män har större naturlig överlevnadschans än både kvinnor och barn. I PNAS-artikeln skriver de att de därför skulle tolka en högre observerad överlevnadsgrad för kvinnor än män som stöd för normen att män ska rädda/hjälpa kvinnor, men att även en lite lägre överlevnadsgrad för kvinnor än män kan vara en följd av att en sådan norm efterlevs. Däremot verkar de mena att de stora skillnader (till kvinnors nackdel) som faktiskt observeras inte är förenliga med normen.
Men om det är så att män har en större naturlig överlevnadschans än kvinnor och barn är det då inte viktigt att veta huruvida man överlevt genom att hoppa i en livbåt eller om man överlevt på ett annat sätt. När livbåtarna tar slut inbillar jag mig att man hoppar i vattnet och där borde då männen ha en större naturlig överlevnadschans vilket borde synas i överlevnadsstatistiken.
Fredrik: Tyvärr har författarna inte så detaljerade data. Min oinformerade gissning är dock att överlevnadschansen inte handlar så mycket om att klara sig i vattnet utan mer om att ta sig ur fartyget och in i en livbåt, och då är nog fysisk styrka en fördel. Hamnar man i vattnet är det förmodligen inte ofta man klarar sig, och jag tycker inte att det är uppenbart att män då har bättre chanser än kvinnor.
Då detta är en artikel baserad på historiska data är det också sannolikt att det vid denna tid var färre kvinnor som var simkunniga i förhållande till män än t ex idag och att kvinnorna även bar kläder så som tunga kjolar mm vilket inte kan ha förbättrat möjligheten att simma till båt/i land även om de hade förmågan.
Ja, och detta är också en hypotes som författarna finner visst stöd för. Kvinnors överlevnadsgrad var högre i den senare tidsperioden (efter första världskriget).