Det här är ett gästinlägg av Per Krusell, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet.
Många, med mig, har fortfarande 4-4-matchen på näthinnan. Jag såg den utomlands, på en bar i Bryssel. En helt fantastisk upplevelse. Så vad var det som egentligen hände på Olympiastadion i Berlin i tisdags?
Man vill ju förstå. Men rent allmänt också läsa om det hela, för att ”njuta kollektivt” om inte annat, speciellt jag som inte hade svenskar omkring mig just då. Så på vägen hem läste jag både Aftonbladet och Expressen, som båda hade ca 15 sidor BARA om matchen. Lägg till det att jag läst en hel del på nätet och sett och hört Anna Pohjonen som satt i en TV-soffa och pratade om matchen. Så när det gäller förståelsen, vad erbjöd all min läsning?
Sammanfattningen är att den centrala ”analysen” handlade om psykologi. Idrottspsykologi. Alltså tanken att man ibland är oövervinnelig och ibland är en loser, och att det gäller att förklara när man hamnar i dessa respektive kategorier. Så frågan, som den ställs i media, är vad det var ”mentalt” som skedde med Tysklands lag mellan de första 60 och de sista 35 minuterna, och hur psykologin fungerade för det svenska laget. Man sökte alltså förklaringen bakom Sveriges vändning med saker som Zlatans kroppsspråk och hans tal till spelarna i pausen.
Går det inte att söka förklaringar på annat sätt? Kan t ex taktiken möjligen ha spelat en roll? Jag tror absolut det, trots att media i stort sett inte alls följt denna sorts analys. Jag vill inte bli långrandig men så här ser jag på saken:
1. Sverige spelade inte så dåligt i första halvleken. Det var Tyskland som spelade exceptionellt bra, speciellt på de (inte allför många) chanser de fick. Tyskarna är världsspelare, allihop, och de klarar att springa fort och samtidigt spela klapp-klappspel, som kanske inget annat lag i världen kan. Att kritisera svenskarna för att inte klara försvaret, ja det känns lite väl tufft. Få lag i världen skulle kunnat stå emot.
2. Sverige vågade gå mer framåt i andra. Där tror jag att Hamrén bidrog taktiskt i pausen, och kanske även Zlatan: inte i det psykologiska men i att våga gå framåt. För att uttrycka det med ekonomijargong: man accepterar lite högre varians, för man ligger efter. (Denna slags strategiska avvägning i sportens värld skriver Dixit och Nalebuff om i bästsäljaren Thinking Strategically, men samma avvägning tycks även gälla företags satsningar på forskning och utveckling.)
3. Så vad hände med tyskarna efter 4-1 och 4-2? Min analys är helt enkelt att de VALDE FEL TAKTIK. Att döma av tyskarnas spel såg det nämligen ut som de tänkte så här: “OK, svenskarna lyckades göra mål men vi kan helt enkelt göra några till, vi är ju mycket bättre!”. Det ter sig kanske som en ganska rimlig reaktion, speciellt utifrån hur bra de spelat de första 60 minuterna. Men det blir allt svårare att försvara ju fler mål Sverige gör: varför inte bevaka ledningen, spela av matchen så att man får tre poäng i alla fall? De hade ganska enkelt kunnat flytta ner i banan och fokusera på att behålla bollen. Tyskland gjorde inte detta och förlorade alltså på grund av sin taktiska tabbe. Den kan man främst beskylla tyskarnas coach Joachim Löw för. I och med att tyskarna fortsatte attackera utsatte de sig för kontringar och, speciellt som Sverige bestämt att försöka spela mer framåt, så innebar detta fyra-fem stora svenska målchanser de sista 35 minuterna, inklusive en efter 4-3-målet vilken som bekant innebar kvittering.
4. Märk väl att tyskarnas strategi ”i förväntan” leder till ett bättre resultat: vid 4-2 var nog 6-2 långt mer troligt som slutresultat om man fortsatte spela offensivt än 4-4. Men det är ändå inte en risk som det är värt att ta!
5. Hur kommer det sig då att svenskarna gjorde mål på sina chanser—de hade, totalt sett, fyra skott på mål och gjorde mål på alla fyra! Var inte detta ändå psykologi? Kanske, kanske inte. Personligen tror jag den bästa förklaringen är TUR.
6. Tydde tyskarnas spel de sista 35 minuterna på mental kollaps? Nej. De spelade egentligen inte så mycket sämre än tidigare. Svenskarnas avslut var helt fantastiska, och att flera bollar gick mellan tyska ben är just otur—för Tyskland—och inte något spelarna kan skyllas för. Det exempel som framhålls för att visa hur ”skärrade” tyskarna var är Schweinsteiger då han maskade och fick ett gult kort. Men det var ju tvärtom bara smart: han försökte helt enkelt skydda de tre poängen!
Det finns saker som är svåra att förstå, men att då automatiskt söka lösningen i psykologi är ofta fel väg att gå. Ekonomer kallar i stället det man inte förstår för ”residualer” eller slumptermer, och det är bättre terminologi, för det är neutralt. Ibland kan förklaringen bara vara ”slumpens skördar”, helt enkelt; Källströms passningar gick ju precis, precis rätt: var det p g a av hans sinnesstämning eller i stället, som jag gissar, bara ren flax?
Jag tror dock, som jag försökt visa med fallstudien här, att det går att förstå en hel del som man, utan att tänka efter, eller utan kunskap om ett ämne, kallar just psykologi. Så här är det med ekonomi också. Men när det händer något oväntat så tolkas det i media ofta i termer av psykologi, speciellt kanske när det gäller att förstå de finansiella marknaderna, vilka faktiskt ofta kan vara svåra att analysera utan specialistkunskaper. Vad det egentligen handlar om då är bara det att journalisten inte besitter dessa kunskaper.
Även inom den nationalekonomiska forskningen ges psykologiska förklaringar ibland en framskjuten plats, t ex i det som kallas keynesianska efterfrågechocker: de specifika termerna är investerares ”animal spirits” och konsumenters ”confidence”. Enligt teorin förklarar dessa faktorer konjunktursvängningar och är av ondo (när de innebär negativa chocker) och bör motarbetas, precis som det är av ondo i svenska landslaget att inte tro på sig själv när man spelar mot Tyskland. Jag tolkar makroekonomisk forskning under de senaste 40 åren som olika försök att gå lite djupare än så.
Ekonomistas 
Mot denna analys kan man ställa detta att tyskarna återkommande försökte maska – det är ovanligt med så många varningar och tillsägelser. Om Professorns tes ovan att man trodde på 6-2 stämmer borde de rimligen inte försökt “undvika att förlora” i sådan stor och tydlig utsträckning.
Dessutom bör Källströms passar inte kallas tur, snarare kan det belägga att det är bättre taktik att ha honom inne än en bulldozer från Ryssland som inte kan hatta bollen till mer än fyra.
Jag tror inte Pers inlägg handlar om matchen…
jo lite gör den det…
Jag tror flera av de tyska spelarna i stort sett fattade vad som var smart, och därför maskade när de kunde, men alla gjorde det inte och deras order var tvärtom att gå till 6-2.
När det gäller Källström är det intressant att notera att han hade markant svårare med sina passningar på Färöarna. Var det den psykologiska faktorn? Nej! Det var brist på träning på konstgräs. Det är oursäktligt—ja, Hamrén, det är det—att spelarna bara fick en dag på sig att vänja sig vid konstgräset. Mycket nära att de förlorade poäng. Återigen finns en förklaring att tillgå som inte har med psykologi att göra, och det finns till och med någon att skylla på!
Jag håller för all del med dig om att uttrycket ”det är mycket psykologi i det där” är ungefär samma sak som att säga ”jag har ingen aning om vad som nyss hände’.
Jag gissar att psykologforskare inte uppskattar den sortens användning av ordet ”psykologi” (det skulle i alla fall inte jag göra om jag var psykologforskare). Ändå får jag känslan av att de som använder termen på det sättet liksom vill visa på relevansen som psykologi som vetenskap. Fast egentligen är det ju precis tvärt om.
Möjligtvis har psykologerna grävt sin egen grop, i och med deras fäbless för ointuitiva och icke-rationella resultat. Kahneman skrev precis ett öppet brev som delvis tangerar detta:
http://www.nature.com/news/nobel-laureate-challenges-psychologists-to-clean-up-their-act-1.11535
Jag kan inget om fotboll och såg inte matchen, men din analys låter vettig tycker jag. Men det du inte förklarar är varför den tyska tränaren gjorde ett misstag. Behöver vi inte en psykologisk förklaring till det? Varför gör människor misstag av denna typ? Lite sömn, tuff barndom, låg intelligens, macho-hybris, bråkat med pojkvännen? Visst kan man tänka sig ekonomiska faktorer här också, t ex att de hade sånt överläge att det därför inte är så viktigt att fatta rätt beslut, men det behöver ju inte vara så. Kanske kan man till och med vända på hela argumentet: i grunden av den djupsinniga makromodellen finns trots allt människor av kött å blod. Har vi inte rätt förståelse förderas psykologi har vi inte förstått makroekonomin på djupet…
Jag tror absolut inte att alla alltid beter sig rationellt. Varför Löw gjorde detta misstag vet jag inte. Kanske behövs en förklaring, fast om det krävs en “psykologisk” sådan vet jag inte—men det kanske beror på vad man lägger i begreppet.
Jag är inte alls emot tanken att det finns psykologiska aspekter i beslutsfattande, varken vad det gäller fotboll eller makroekonomi. Jag tycker nog bara att det är viktigt att tänka lite djupare än att dra till med psykologiska tolkningar av vad som händer (för det mesta utan direkt evidens för dem), och när man tänker lite djupare kommer man ofta fram till att det finns mer “normala mekanismer” som skulle kunna förklara det vi ser.
Robert, glömde säga en sak: enligt min bedömning finns det smarta fotbollsspelare och mindre smarta fotbollsspelare, och detsamma gäller coacher. Många av Hammarbys spelare under de senast åren har tydliggjort att de är mindre smarta spelare, definierat som att de inte är i närheten av att maximera sannolikheten att vinna poäng.
Vid ett tillfälle nyligen blev Figueroa hjälte hos fansen för att ha kvitterat en match på ett långskott när det var en knapp minut kvar (bollen satt dessutom i krysset—Robert, FYI, detta innebär att målet var snyggt :)). Enligt min mening borde han bli utskälld av coach och medspelare och ogillad av fansen för han borde absolut inte skjutit därifrån: det var uppskattningsvis en chans på 10 att skottet öht skulle gå på mål och en chans på 500 att den skulle gå i mål (och går bollen till inspark kommer motståndarlagen kunna maska bort resten av tiden), medan ett inlägg mot någon av sina lagkamrater som var nära motståndarlagets mål hade gett betydligt högre kvitteringssannolikhet. Man kan möjligen hävda att Figueroa var rationell för att just Hammarbys fans speciellt gillar fotboll som går ut på att någon gång var femhundrade försök lyckas med någonting dumdristigt men häftigt. Men jag tror ändå inte det.
Så när det gäller Löw tror jag han helt enkelt inte är någon bra analytiker. Man måste ju också tänka snabbt som coach för att just kunna ändra taktik utifrån hur motståndarlaget spelar osv.—det kallas att vara en bra matchcoach. Han kanske har andra kvaliteter? En imponerande lugg har han i alla fall, skulle inte ha något emot lite av en sådan själv.
Tack för svaret, Per, det verkar som vi är rörande överens, till och med när det gäller Löws lugg (som jag nu har googlat och beundrat).
Det går inte att ge én psykologisk förklaring varför en match gå som den går!
Det som däremot går att analysera är hur människor har uppfattat matchens lyckliga utgång. Tur, peptalk i pausen, tyskarna tänkte fel osv. Observera den optimistiska förklaringsstilen som ofta kan ses i snack om idrott. Om man förlorar beror det på otur eller något annat opåverkbart och vinner man beror det på att man är bra.
Är det inte helt enkelt så att Sverige i andra halvlek gjorde det som Tyskland gjorde i första halvlek? Spelade bra och hade tur.
Håller med men poängen var att försöka förstå varför. Även att “spela bra” kan definieras på olika sätt. Spelar man bra om man skjuter och gör mål från 100 meter, t ex? Jag skulle säga att det är att inte spela bra för det är att göra något ganska korkat (Robert och eventuellt andra som inte vet så mycket om fotboll, FYI, det är osannolikt att skjuta mål från 100 meter), även om man ex post skulle ha turen att bollen av någon anledning går in.
För många år sedan när USA slog Sovjet i OS-finalen hörde jag en intervju med en av USA:s spelare. . Han ansåg att på viss nivå kan vilket lag som helst slå ett annat lag. Förutsättningen är att man slår passningar i rätt ögonblick, och att medspelaren är på rätt plats i rätt ögonblick. Om alla i laget lyckas med dessa synkroniseringar under samma tidsperiod så kan vem som helst vinna mot vem som helst. Frågan är dock hur man kan få detta att ske. Jag tycker att detta liknar frågeställningen var ekonomisk utveckling kommer från. Helt plöstligt är alla förtusättningar rätt i ett land, och ekonomisk uteckling kan ta fart. Men ingen kan egentligen säga vilken faktor som var den avgörande.
Dessutom är det så att tur kan man bara ha om man försöker. Den som aldrig skjuter från 100 meter kan aldrig göra mål från 100 meter. Men likaväl som man har tur ibland att bollen går i mål, kan man ha otur att den gick utanför. Om bollen tar i stolpen säger vissa att det är otur. Själv skulle jag anse att det var tur att bollen kom så nära mål.
Poängen är att det finns andra handlingar än “skott från 100 meter” och många av dessa skulle vara mycket bättre utifrån målet att maximera antalet poäng i en match. (Man ska förstås “försöka” men försöka något annat!)
På samma sätt finns det många slags ansatser till att skapa utveckling i ett fattigt land och jag anser att vi vet en hel del om vad som fungerar och, framför allt, vad som INTE fungerar (alltså motsvarigheten i utvecklingspolitik till skott från 100 meter). Självklart behöver vi dock forska vidare förstås.
Jag nominerar Per Krusell som ersättare till Eva Mörk!
5 är relevant och korrekt. Resten är, hur ska jag finkänsligt uttrycka detta, “kanske inte i alla delar fullt empiriskt verifierbart”.
XKCD har som vanligt redan beskrivit detta: http://xkcd.com/904/
Följde länken men förstod inte var jag skulle läsa/hur det hela kopplade till vad jag hade skrivit.
Jag håller med om en hel del, som att börskommentatorer ofta tolkar börsens utveckling som nervositet eller annan kvasipsykkologi, även i fall när det är oerhört enkelt att förklara börsens utveckling med logiska resonemang, som att börsen t ex gick ner kraftigt när risken för en förestående finanskris ökade.
Seriös psykologisk forskning har även studerat människors felaktiga tolkningar av idrottsfenomen. T ex tenderar folk att överskatta flyt och självförtroende som skulle kunna ge upphov till s k “hot hands” i basket, d v s att man får flyt och nästan inte kan missa. Mycket av detta kan helt enkelt förklaras av slumpmässig variation, där ju människor tenderar att se systematiska mönster även i slumpmässighet (den evolutionära förklaringen till detta är uppenbar; bättre att se ett lejon som inte finns än att missa ett lejon som finns).
Dock, jag tror att psykologi faktiskt spelar en ganska stor roll i fotboll, av flera skäl.
1. Hemmalag vinner betydligt fler matcher än bortalag, även då de fysiska förutsättningarna i termer av planens egenskaper etc är de samma. Forskare har bl a funnit hormonella skillnader som påverkar den fysiska prestationen med fördel för hemmaspelarna. Att publiken hurrar ser alltså ut att påverka den fysiska prestationen, via psykologiska mekanismer.
2. När ett lag ligger under med två mål och det är, säg, 10 minuter kvar förefaller de ofta vara ganska kraftlösa. Om de då får ett slumpmål t ex efter en feldömd straff uppfattar man ofta att de verkar få förnyade krafter och springer mycker mer de sista minuterna än vad lag som inte får ett slumpmål i liknande situation gör. Om matchen är relativt oviktig kan det förklaras med enkel kostnads-nytto-analys: Varför plåga sig och ta ut sig maximalt om den förväntade nyttan av detta är liten? Dock, och här kommer det märkliga, jag tycker mig se exakt samma mönster i helt avgörande matcher i VM-slutspel och Champions League. I sådana matcher borde lite smärta förknippat med att anstränga sig maximalt väga lätt. Det förefaller mig som om de helt enkelt, via olika mekanismer helt enkelt får “extra energi” eller en ökad prestationsförmåga på riktigt av ett mål.
Baserat på ovanstående finner jag det inte alls osannolikt, utan tvärtom ganska sannolikt, att lag som är på väg att tappa en stor ledning påverkas negativt prestationsmässigt av detta, via psykologiska mekanismer (t ex genom förändringar av olika hormoner), medan lag som är på väg att hämta upp en stor ledning påverkas positivt.
Fast självfallet spelar slumpen en stor roll i fotboll (och en betydligt större roll än i lagsporter där det blir betydligt fler mål, som i handboll och basket).
Intressanta och bra kommentarer. När det gäller punkten ett: jag tror faktiskt också att hemmalaget “känner planen bättre”. Det är uppenbart när det gäller konstgräslag, men även en faktor annars också skulle jag säga. Återigen, det är inte det att jag vill säga att psykologiska faktorer inte spelar någon roll alls. Frågan är förstås hur kvantitativt relevanta olika förklaringar är (hur stor del av det vi observerar som varje faktor förklarar).
Intressant inlägg. Man kan ju börja med att konstatera att Svenska Spel gjorde bedömningen (enligt någon av deras oddssättare) att sannolikheten att Sverige skulle få oavgjort precis innan zlatan gjorde mål var 1 på 6000. Om än osäkerheten är väldigt stor i den här typen av bedömningar så ger det en klar fingervisning. På förhand var sannolikhetsbedömningen cirka 70-20-10 för 1 X 2 i matchen. Så vi kan nog med säkerhet säga att den största anledningen till att Sverige fick oavgjort var TUR!!
Felet många gör när man analyserar fotboll och även andra sporter är att man rättar analysen efter resultatet. Man vill alltid hitta en förklaring till varför saker sker utifrån 1 observation. Eftersom allt på en fotbollsplan (även av de bästa spelarna) görs långt ifrån med hundraprocentig säkerhet på en fotbollsplan så måste man ju introducera sannolikheter och därmed slumpfaktorer. I genomsnitt går exempelvis 3 av 4 straffar i mål. För att citera Taleb så tror jag många blir “fooled by randomness”.
Om vi antar att Svenska Spels bedömning av sannolikheten 1 på 6000 är korrekt. Då blir ju den intressanta analysen om Tysklands tränare (eller Sveriges tränare) kunde ha gjort några taktiska drag för att justera denna sannolikhet till deras fördel. Det man som tränare alltid bör göra är ju att maximera sannolikheten att få ett fördelaktigt utfall i matchen. Detta är givetvis en omöjlig uppgift att bedöma om detta skedde med en observation, men hade Tyskland och Sverige spelat 100.000 matcher där Sverige hade legat under med 0-4 kanske vi hade kunnat dra slutsatser om tränarnas taktisk drag var kloka eller ej. Det kan ju faktiskt vara så att Hamrens taktisk drag (tex att byta in Sana) minskade sannolikheten att Sverige skulle få oavgjort.
Med lite konspirationsteoretiskt tänkande kanske detta är tidernas största bedrägeri inom spel. Antag att Sverige och Tyskland spelar så att Tyskland kommer upp i 4-0, och oddsen sätts till 1 på 6000. Sedan satsar Merkel och Reinfeldt 10% av respektive lands budget på ett kryss. Merkel verkade inte alltför ledsen då Sverige kvitterade.
Nu gick det väl inte till så, men kan inte den här typen av svängningar i spel och odds öppna upp för ökad korruption?
Mats: Spelmarknaden är väl just den marknad där vi kan upptäcka korruption i en viss match. Vid läggmatcher så kommer det ofta in oproportionerligt mycket spel på ett visst tecken. . Vid de spelskandaler som varit i Sverige så har väl just detta fenomen iakttagits. Även om Svenska Spel i dessa fall inte alls velat kommentera detta men det har utländska bolag gjort. Bara för något år sedan var det väl knappt något bolag som erbjöd spel på svensk basket, anledningen till det var säkert att de bedömde riskerna för korruption alltför höga.
LarsN, håller helt med dig! (Och jag tror faktiskt också inbytet av Sana minskade chanserna till oavgjort…)
Öht skulle man vilja se mer statistisk analys av fotbollsspelare och fotbollstränare. Inom den amerikanska idrotten är det mycket vanligare att statistik används aktivt; jag vet inte varför detta inte slår igenom i europeisk fotboll! Fotbollsfantaster ter sig, tycker jag, som en väldigt konservativ grupp—man är väldigt skeptisk mot varje form av förändring. Jag tycker t ex inte Lagerbäck som förbundskapten varit speciellt bra alls, men det är klart, som alla brukar genmäla när jag säger detta, vi gick ju vidare till ett antal slutspel när han ledde laget. Var det dock på grund av honom, eller av andra skäl—som t ex att spelarna var bra och gick vidare TROTS hans ledarskap? Hade Sverige kanske t o m TUR, dvs vi gick vidare TROTS att vi inte var bra på något sätt? Jag tror det skulle gå att göra mycket statistisk analys för att närma sig svaret, men det finns inte tillstymmelsen till sådan vad jag vet. Tills vidare håller jag därför fast vid min egen informella bedömning (genom att ha sett matcher, uttagningar, taktiska drag under matcher osv), dvs att Lagerbäck bidrog negativt till svenska landslaget.
Per: Jag håller med dig om att det behövs betydligt mer statistiska analyser inom idrott. Framförallt i de stora idrotterna där det är så mycket pengar inblandat. Anledningen är säkert att kompetensen på detta område är förvånansvärt låg. Det är sällan man hör tränare göra kloka uttalanden vid analyser av en match. För lite akademiskt tänkt inblandat och för mycket gamla spelare tror jag.
När det gäller amerikansk idrott som exempelvis baseboll och amerikansk fotboll är det kanske lite enklare att använda statistiska analyser också. Det är i regel väldigt många isolerade situationer som uppkommer hela tiden. Tex kastaren eller slagmannens prestation i baseboll är säkert enklare att göra statistiska analyser över och använda dessa för att öka chanserna för ett fördelaktigt utfall.
Men man blir ofta irriterad över många påstående som används inom idrotten.
“Ett lag är aldrig så känsligt att släppa in mål som när de själv precis har gjort mål”
” Man ska spela heta spelare i slutet av en hockey match”
“Psykologiskt att göra mål precis innan pausvilan”
“Aldrig ändra på ett vinnande lag”
Det är möjligt att dessa stämmer men i sådan fall får man ju belägga på ett bättre sätt. Tex med en statistisk analys.
Men jag tror det kommer mer och mer akademiskt tänk inom fotbollen. Enligt Niva på aftonbladet så anlitade ju Tyskland 1 professor och 30 studenter för att analysera Sveriges senaste 15-20matcher. Detta kokade bland annat ner till en 500 -sidig lång rapport om hur svenskarna beter sig.
Haha, och jag som tror att Lagerbäck bidrog positivt till att Sveriges prestation. Jag saknar honom verkligen nu. Men jag håller med om att det borde undersökas mer noggrant!
Helt enig på alla punkter Per!
Om alla idrottslag börjar använda sig av vetanskapliga metoder så kommer alla lag på lång sikt ha samma underlag för sin taktik. I det läget skulle det vara rationellt att vara irationell. Det finns mycket att lära i Dixit & Nailbuf.
Eh, nej? Det bygger väl på att den rationella taktiken är exploaterbar. Så kan ju vara fallet, naturligtvis, men jag kan inte se att det måste vara så. I väldigt många spel finns en optimal taktik som inte kan mötas med att vara irrationell.
Hej Per
Jag har själv idrottat på halvhög nivå och även om du har helt rätt i en del av dina kommentarer om taktik etc så tror jag att du underskattar psykologin, framför allt tyskarnas sida av den. När man kommer in i en dålig period blir allt det som tidigare känts lätt svårt. Och framför allt tar man längre tid på sig i beslutssituationer. Istället för att slå den enkla sidledspassningen ser man en motståndare i ögonvrån, börjar fundera en extra tiondels sekund och då är de bra alternativen borta och man väljer mellan de halvbra istället. Hade man bara halvbra så börjar man ta de dåliga besluten. Jämför det med när man är i “zonen”. Då behöver man inte tänka, man ser var bollen är på väg, och hur man ska springa för att ta den och göra mål. Och lyckas man dessutom så växer känslan att man är oslagbar. Sen är det såklart så att om skillnaden mellan lagen rent skicklighetsmässigt är för stor så hjälper inte det. Man kan göra sitt livs match och ändå förlora (om man t.ex. är Färöarna och möter Sverige), men just känslan att allt fungerar (eller att ingenting gör det) är bisarr. Titta gärna på Sveriges handbollslandslag de senaste turneringarna. Väldigt ofta har det varit så att spelarna inte “vågar” ta skott. Att ta skott i fel läge (dvs där sannolikheten att göra mål är säg under 75 %) kostar i handboll. Men om man bara tar 95%-skotten kommer man tappa bollar och bli avblåst för passivt spel. När psykologin slår till så gör man felbedömningar (tror att ett 80%-skott är ett 60%-skott) och håller i.
Jag har också idrottat ganska mycket och jag håller med om att det finns en sån effekt som du pratar om. Det är också så att en del tränare har, eller anses ha, den egenskapen att de får spelare att känna sig oslagbara och därför “spela rätt”, som du beskriver.
Dock tror jag att så mycket mer spelar roll för idrottslig framgång än att bara söka metoder för att hamna i “zonen”: träning på rätt saker, taktik, osv. På samma sätt tror jag att psykologi visst spelar roll för ekonomiskt beteende men att man inte ska tro att allt är psykologi (för väldigt mycket är det inte).
Absolut – träning, taktik och (ibland – tur) är oftast viktigare. Däremot tror jag att tron att man kan vinna är en nödvändig (men absolut inte tillräcklig) förutsättning för att vinna. Tror du att du är slagen tar du inte det där extra steget, sträcker ut den där extra metern etc. Det är därför de flesta matcher som står 4-0 blir rätt tråkiga att titta på…
Detta fenomen att vara inom “zonen” har ju undersökts inom den amerikanska basket bland annat. Där finns det ett begrepp som kallas “hot hand”. Om en spelare har satt 5 skott i rad är man het och då är tron att sannolikheten att sätta det sjätte skottet är högre än om spelaren missat 5 skott i rad. Samma resonemang vekar vara vanligt inom många andra sporter såsom handboll och ishockey men även inom spel som poker. Nu kan inte jag det samlade forskningsläget i denna fråga men jag vet att det finns forskning som visar på “the hot hand fallacy”. Se exempelvis på wikipedia här:
The hot hand fallacy visar att tvärtom vad många tror att man bör se olika skottförsök i en basketmatch som oberoende händelser som inte påverkar varandra nämnvärt. Som att kasta tärning. Enligt “the hot hand fallacy” är det INTE högre sannolikhet att sätta en skott om man satt de senaste 5 skotten. För en baskettränare skulle det här innebära att man alltid ska låta den som man tror är bäst på straffar ta straffarna oavsett om han har missat de fem tidigare eller satt dem.
glömde länken http://en.wikipedia.org/wiki/Hot-hand_fallacy
LarsN, här borde även psykologi komma in i bilden. En straffläggare som missat fem ggr i rad kanske har mer negativa tankar i huvudet än en spelare som satt sina fem senaste straffar. Därför bör val av straffläggare ställas i relation till hur viktig straffen är. Om straffen inte har matchavgörande betydelse kanske den som missat många gånger ska få chansen, för att återfå självförtroendet om han/hon sätter straffen.
Mats: Så klart det kan vara så att psykologin påverkar negativt. Men det kan lika väl vara så att psykologin inte påverkar. Det är ju en empirisk fråga att undersöka om en spelare som missat fem ggr i rad har en lägre sannolikhet att sätta en viktig straff än om spelaren hade satt fem straffar i rad. Det jag dock kan tänka mig är att när tränare/spelare/”experter” gör dessa analyser baserat på erfarenhet (snarare än bra statistiska analyser) så är det lätt att bli fooled by randomness och råka ut för confiramation bias.
Vidar, jag tycker att ditt inlägg är intressant, särskilt när du skriver “Att ta skott i fel läge (dvs där sannolikheten att göra mål är säg under 75 %) kostar i handboll. Men om man bara tar 95%-skotten kommer man tappa bollar och bli avblåst för passivt spel”.
Skillnaden på 20 procentenheter mellan risken i skotten ska då relateras till risken att bli avblåst för passivt spel.
Intressant diskussion. Vad gäller slumpens och psykologins relativa bidrag till resultatet tror jag det kan vara värt att se på varje mål för sig. 1-4 var inget att säga om. Det var helt enkelt en normal reducering. Det gäller dock inte för 2-4. Att sätta en till balja så tätt inpå vittnar om flax. Samma gäller för 4-4. Visst, mål i de allra sista skälvande sekunderna är något som händer. Men det är absolut inget man kan räkna med. Helt klart tur! 3-4 däremot var ingen slump. Efter 2-4 var det givet att tyskarnas alltmer sviktande psyke och svenskarnas pånyttfunna vittring skulle samverka till Elmanders mål. Sammantaget ser jag att avvikelsen från normalresultatet 1-4 till två tredjedelar förklaras av slumpen, medan en tredjedel kan läggas på psykologin.