Deklarerad förlustaversion

Ett fenomen som många studenter tycker är lite häftigt när man redogör för är människors tendens till förlustaversion, dvs att vi tenderar att värdera det vi har mer än det vi inte har. Att detta är fallet visar t ex laboratorieexperiment där försökspersoner antingen har fått uppge hur mycket de skulle betala för t ex en kopp kaffe alternativt avstå från den kopp de har fått. Det visar sig att personerna tenderar att värdera kaffet högre om de har koppen i sin ägo än om inte har det (se, t.ex. Kahneman et. al 1990 i Journal of Political Economy).

I en ny uppsats från Uppsala universitet visar Per Engström, Katarina Nordblom, Henry Ohlsson och Annika Persson(Katarina presenterade en preliminär version av denna uppsats på den nationella konferensen i höstas) att förlustaversion inte bara är ett fenomen som dyker upp i laboratorieexperiment, utan även förekommer i verkliga beslut. Det har studerar i vilken utsträckning personer gör särskilda avdrag i sina deklarationer och i vilken utsträckning detta beror på om de har fått veta att de ska betala restskatt eller få pengar tillbaka.

image

I figuren ser vi sannolikheten för att man ska begära ett sådant avdrag och hur den förändas med det preliminära skattebeskedet. Redan av denna beskrivande figur kan man urskilja ett tydligt mönster: de som får beskedet att de kommer få restskatt gör avdrag i större utsträckning än andra. I uppsatsen analyseras detta närmare och även en ambitiös placeboanalys genomförs. Slutsatsen av analysen är att den skattade förlustaversionen ligger mycket nära tidigare estimat från laboratorieexperiment.

Till saken hör att det är tämligen riskfritt att göra avdrag. Det som kan hända är att avdraget avslås. Dessutom granskas endast ett fåtal av de avdrag som görs, så sannolikheten att få igenom avdraget får betraktas som stor.

Comments

  1. Det är föga oväntat att personer som riskerar att få restskatt gör fler kompenserande avdrag.

    Det som är intressantare när det gäller värderingar är att människor ofta jämför sin egen standard med närboende. Ens eget hus tyckas mer värdefullt om de omkringliggande är mindre värda och tvärtom. Allt är relativt, mao.

    • Men visst är det oväntat. Om man har möjlighet att söka ett avdrag, varför inte söka avdraget även om man får skatteåterbäring ändå?

      Jag är lite osäker på hur ditt husexempel passar in här, men visst finns det många exempel på hur skruttiga hus i attraktiva områden värderas högre än fina hus i avfolkningsbygder.

  2. Fast borde inte personer vara lika sugna på att få tillbaka på skatten som att slippa betala restskatt?

    • Jovisst. Men här talar vi ju om förväntade utfall, eller hur?

    • Gunnar Brandén says:

      ”Fast borde inte personer vara lika sugna på att få tillbaka på skatten som att slippa betala restskatt?”

      inte om vi tror på att pengar har en avtagande marginalnytta för folk, eller? sedan tycker jag att det finns en del som talar för att marginalnyttofunktionen är diskontinuerlig vid eller nära nuvarande inkomstnivåer, eftersom folk tenderar att planera sina liv utifrån sina förväntningar om framtida inkomst. att då ”missa målet” med sina förväntningar, pga restskatt exempelvis, innebär i så fall att nya planer måste göras och genomföras vilket kan innebära avsevärda förluster både i termer av status (kan inte hålla vad man lovat) och transaktions- och informationskostnader. dessa kostnader är rimligtvis också större per tidsenhet än de ursprungliga kostnaderna för livsplaneringen var eftersom även ”planeringstid” torde ha en avtagande marginalnytta.

      kort sagt, har vi inte ett helt batteri nationalekonomisk teori som kan förklara det förlustaversiva beteendet?

  3. Spännande! 🙂

    Kontrollerar de på ett bra sätt för att personer som får restskatt förmodligen oftare än ändra är företagare eller investerare och därför gissningsvis har en högre tendens att göra avdrag? (B.l.a. p.g.a. tillgång till ekonomisk och juridisk kompetens.)

    • De plockar bort alla som har antingen har jämkat eller betalat in skatt i förväg (inkl egenföretagare) vilket borde säkra att det inte är de som fångas upp i analysen

  4. Lars Werin says:

    Nu kommer jag bara att gagga men det är så många andra som gaggar i de här spalterna så det må väl vara hänt. Jag gjorde en gång avdrag från min förmögenhet (när det alltjämt fanns förmögenhetsskatt) för förvaltningsavgiften på ett aktiefondsinnehav. Jag trodde man fick göra det. Det gick igenom. Följande år gjorde jag detsamma, men fick bakslag, OCH DESSUTOM straffavgift. Dom sa att förvaltningskostnaderna redan hade dragits av ”hos fonden”. Jag skrev och klagade och sa att det var orimligt att ta ut straffavgift, och ställde dessutom frågan om en aktiefond (som ju är en juridisk person) inte är ett ömsesidigt bolag som anlitar ett annat företag för sin förvaltning. Om så borde förvaltningskostnaderna vara avdragsgilla för fondägarna. Jag fick brev tillbaka där dom sa att de backade ifråga om straffavgift men bara upprepade att förvaltningskostnaderna redan hade dragits av ”hos fonden”. Detta har inte så mycket med ditt problem att göra, Eva, men visar (1) att man inte kan räkna med att yrkande om avdrag är en riskfri sak, (2) att man kan fråga sig vad en aktiefond är för någonting. Det är dock en oerhört viktig bolagsform i dagens samhälle, men är det fågel eller fisk?

    • Där ser man. Får ta upp detta med risken med författarna vid tillfälle

    • Jag har gjort precis samma misstag som du! (och i god tro).

      Gjorde det i kanske fem år utan problem till jag fick backning (men jag slapp straffavgift). När jag ringde och frågade ”försa” jag mig ”men det har jag ju gjort i fem år utan problem” varpå de svarade ”vi har inte så bra koll”. Vet inte vad slutsatsen är men jag får medge att jag tappade hakan lite när de rakt av medger att de inte har så bra koll.

  5. Kan man få en liten redovisning av vad placebo innebär i det här sammanhanget?

  6. Johannes says:

    Vad jag kan läsa om saken, så delades det i Kahnemans experiment ut en (tom) kaffemugg, inte en kopp med kaffe.
    Den senare hade jag haft mkt svårt att lämna tillbaka, även mot ersättning 🙂

Trackbacks

  1. […] mer här: Deklarerad förlustaversion © 2012 […]

  2. […] Referens: Do defaults save lives? av Goldstein och Johnson, 2003. Läs mer om studien kring skatteavdrag på bloggen Ekonomistas. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s