Valet att inte välja

Vid en del typer av beslut finns möjligheten att välja att inte fatta ett aktivt beslut. I Sverige gäller detta bland annat premiepensionen och organdonation. Väljer vi inte aktivt premiepensionssparande kommer pensionspengarna förvaltas av Sjunde AP-fonden och tar vi inte ställning till om vi vill donera våra organ förutsätts att vi vill det (om inte anhöriga tror att vi ville något annat).  Vidare är mycket lagstiftning dispositiv och fungerar som en slags “standardavtal” om vi inte har avtalat något annat — till exempel kan man skriva ett civilrättsligt avtal i stället för att ingå äktenskap (vilket Knut Wicksell valde att göra en gång i tiden). En aktuell fråga just nu på detta tema är valet av elleverantör. När vi inte aktivt väljer elleverantör tilldelas vi en leverantör som debiterar en särskild och hög tillsvidare-taxa.

Anledningen till att vi avstår från att välja aktivt är att det tar tid och uppmärksamhet, till exempel för att man måste ta till sig komplex information om olika elleverantörers prissättning (som tycks bli alltmer komplicerad). Det kan därför vara fullt rationellt att avstå från att välja om man tror denna kostnad överstiger de eventuella fördelarna med ett aktivt val. Ytterligare ett skäl till att inte fatta ett aktivt beslut är att man inte litar på sin egen förmåga att välja rätt leverantör (den här studien visar att många verkar sakna denna förmåga). Ett hett ämne just nu inom både makro- och beteendeekonomi handlar om vad vi väljer att fästa uppmärksamhet vid. Detta val förutsätts ofta vara rationellt, vilket kräver att vi har en korrekt förväntan av fördelen med att fatta ett aktivt beslut.

Det finns också en hel del som tyder på att valet att inte välja styrs av någon slags rationalitet. Till exempel fann författarna i en färsk experimentell studie att graden av uppmärksamhet deltagarna ägnade ett visst beslut berodde på hur bra standardalternativet var. Såsom framkommer av en ny rapport (se sektion 5) är det framförallt kunder med låg elförbrukning som inte aktivt väljer elleverantör. En jämförelse mellan de nordiska länderna tyder också på andelen som aktivt väljer elleverantör i stor utsträckning beror på hur bra standardalternativet är.

I Sverige verkar andelen passiva elkonsumenter ha stabiliserats kring 20 procent. Regeringen verkar inte tro att detta reflekterar “rationell passivitet” och funderar just nu därför på lämpliga politiska åtgärder (se t.ex. Energimarknadsinspektionens åtgärdsförslag). Knäckfrågan står mellan huruvida man ska försöka förmå fler konsumenter att göra ett aktivt val eller att mildra konsekvenserna för dem som är passiva. Ett sätt att få fler att välja aktivt är att informera tydligare, t.ex. med varningstexter som påminner om de man hittar på cigarettpaketen. Ett sätt att förbättra standardalternativet är att upphandla detta i konkurrens. Risken med det senare är att färre konsumenter kommer välja aktivt, vilket kan försämra konkurrensen på marknaden (à la Grossman & Stiglitz 1980). Sköts upphandlingen tillräckligt bra kan marknaden på sätt och vis försvinna — ingen kommer göra ett aktivt val och marknaden ersätts helt av central upphandling.

Även om elmarknaden tyder på att valet att inte välja i viss mening är rationellt, finns det andra exempel som tyder på motsatsen. Det främsta argumentet är att det verkar vara väldigt lätt att påverka vilket beslut människor de facto fattar genom att ändra standardalternativ. I boken Nudge (som jag recenserat tidigare) diskuteras utförligt flera sådana exempel, bland annat hur arbetsgivarens val av standardnivå på pensionssparandet påverkade sparbesluten. Valet att inte välja kommer därför förmodligen att fortsätta vara en het potatis inom både politiken och forskningens värld.