Valet att inte välja

Vid en del typer av beslut finns möjligheten att välja att inte fatta ett aktivt beslut. I Sverige gäller detta bland annat premiepensionen och organdonation. Väljer vi inte aktivt premiepensionssparande kommer pensionspengarna förvaltas av Sjunde AP-fonden och tar vi inte ställning till om vi vill donera våra organ förutsätts att vi vill det (om inte anhöriga tror att vi ville något annat).  Vidare är mycket lagstiftning dispositiv och fungerar som en slags ”standardavtal” om vi inte har avtalat något annat — till exempel kan man skriva ett civilrättsligt avtal i stället för att ingå äktenskap (vilket Knut Wicksell valde att göra en gång i tiden). En aktuell fråga just nu på detta tema är valet av elleverantör. När vi inte aktivt väljer elleverantör tilldelas vi en leverantör som debiterar en särskild och hög tillsvidare-taxa.

Anledningen till att vi avstår från att välja aktivt är att det tar tid och uppmärksamhet, till exempel för att man måste ta till sig komplex information om olika elleverantörers prissättning (som tycks bli alltmer komplicerad). Det kan därför vara fullt rationellt att avstå från att välja om man tror denna kostnad överstiger de eventuella fördelarna med ett aktivt val. Ytterligare ett skäl till att inte fatta ett aktivt beslut är att man inte litar på sin egen förmåga att välja rätt leverantör (den här studien visar att många verkar sakna denna förmåga). Ett hett ämne just nu inom både makro- och beteendeekonomi handlar om vad vi väljer att fästa uppmärksamhet vid. Detta val förutsätts ofta vara rationellt, vilket kräver att vi har en korrekt förväntan av fördelen med att fatta ett aktivt beslut.

Det finns också en hel del som tyder på att valet att inte välja styrs av någon slags rationalitet. Till exempel fann författarna i en färsk experimentell studie att graden av uppmärksamhet deltagarna ägnade ett visst beslut berodde på hur bra standardalternativet var. Såsom framkommer av en ny rapport (se sektion 5) är det framförallt kunder med låg elförbrukning som inte aktivt väljer elleverantör. En jämförelse mellan de nordiska länderna tyder också på andelen som aktivt väljer elleverantör i stor utsträckning beror på hur bra standardalternativet är.

I Sverige verkar andelen passiva elkonsumenter ha stabiliserats kring 20 procent. Regeringen verkar inte tro att detta reflekterar ”rationell passivitet” och funderar just nu därför på lämpliga politiska åtgärder (se t.ex. Energimarknadsinspektionens åtgärdsförslag). Knäckfrågan står mellan huruvida man ska försöka förmå fler konsumenter att göra ett aktivt val eller att mildra konsekvenserna för dem som är passiva. Ett sätt att få fler att välja aktivt är att informera tydligare, t.ex. med varningstexter som påminner om de man hittar på cigarettpaketen. Ett sätt att förbättra standardalternativet är att upphandla detta i konkurrens. Risken med det senare är att färre konsumenter kommer välja aktivt, vilket kan försämra konkurrensen på marknaden (à la Grossman & Stiglitz 1980). Sköts upphandlingen tillräckligt bra kan marknaden på sätt och vis försvinna — ingen kommer göra ett aktivt val och marknaden ersätts helt av central upphandling.

Även om elmarknaden tyder på att valet att inte välja i viss mening är rationellt, finns det andra exempel som tyder på motsatsen. Det främsta argumentet är att det verkar vara väldigt lätt att påverka vilket beslut människor de facto fattar genom att ändra standardalternativ. I boken Nudge (som jag recenserat tidigare) diskuteras utförligt flera sådana exempel, bland annat hur arbetsgivarens val av standardnivå på pensionssparandet påverkade sparbesluten. Valet att inte välja kommer därför förmodligen att fortsätta vara en het potatis inom både politiken och forskningens värld.

Comments

  1. Stämmer det verkligen att schablonen vid icke-val är att man vill donera organ? Då ska jag genast lämna detta.

    • Så här står det på Socialstyrelsens sida livsviktigt.se:

      ”Om man inte tagit ställning och tydliggjort det för de närstående eller om man inte finns i donationsregistret och vare sig sjukvården eller de närstående hittat något donationskort, blir det de närstående som får försöka uttolka den avlidnes inställning. När den avlidnes vilja är okänd utgår Transplantationslagen ifrån att man är positiv till donation​.”

    • Andreas SO says:

      lg:
      Varför det?

      • För att jag vill bestämma över vem som är potentiell mottagare och huruvida jag skänker bort ett organ eller ska ha ersättning för det. Givetvis.

      • Andreas SO says:

        Man kan väl inte välja vem man vill donera till? Bara för att det finns några personer man inte vill donera till så kan man ju inte låta alla andra lida för det.

      • Nej, och eftersom man inte får välja mottagare, påverka andra omständigheter eller sälja organ är organdonation inget alternativ. Med vilken rätt hindrar staten mig att göra vad jag vill med min kropp i detta avseende?

    • Jag skickade in en anmälan till donationsregistret för ett tag sedan om att jag vill donera allt de kan tänkas vilja ha om jag går bort. Men nu läste jag lg:s kommentar och började fundera på om jag inte skulle be om att få det begränsat till enbart individer som inte själva avböjt att vara organdonatorer, eller i alla fall att de skall nedprioriteras. Vid valet mellan lg och någon annan vill jag rädda den icke som inte är självisk och inte kan förstå hur det skulle se ut om alla agerade som henom.

      • Andreas SO says:

        ”..få det begränsat till enbart individer som inte själva avböjt att vara organdonatorer”
        Bra idé!

  2. Per S says:

    Min vana trogen skulle jag nog vilja hävda att det viktigaste är högkvalitativa defaultalternativ i skola och förskola.

    • Jag håller förstås med, men ett alternativ skulle kunna vara att se till att den närmaste kommunala skolan/förskolan är så dålig (outbildad personal, knäckebröd till lunch och mögliga lokaler) att alla föräldrar gör ett aktivt val och väljer bort den. 😉

  3. Mathias says:

    Ett problem är väl att default-alternativet kan ”informera” oinformerade/ointresserade individer om vad man kan förvänta sig att finna i ett aktivt (och tidskrävande) val. Ex. höjer man avgiften för PPM-fonden för att öka aktivt val kommer vissa byta men andra endast tolka det som att avgifterna är så höga oavsett. I en labsituation, eller i andra fall där sökkostnaden är låg, tror jag ”dåliga” defaults har mer att bidra med.

    • Intressant, du har nog rätt i att det inte är så entydigt vilken effekt standardalternativet kan tänkas ha om folk använder standardalternativets utformning för att göra en inferens om vad ett aktivt val kan tänkas innebära. Svenskar är nog i gemen invaggade i tron att standardalternativet (åtminstone när pappa staten tillhandahåller det) är bra jämfört med andra alternativ…

      • När det gäller icke-valsalterantiv för de tjänster som omfattas av lagen om valfrihetssystem (LOV) måste den upphandlande myndigheten tillhandahålla ett ickevalsalternativ som ska vara ett kvalitativt fullgott alternativ. Dessutom måste de behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet, ömsesidigt erkännan-de och proportionalitet när de tillämpar valfrihetssystem. Konkurrensverket är tillsynsmyndighet. Se exempel på beslut om att ett ickevalsalternativ inte är förenligt med LOV.
        http://www.kkv.se/beslut/09-0451.pdf

      • Mathias says:

        Efter att ha tänkt lite till verkar det ändå orimilgt att ett riktigt uselt defaultalternativ (typ ditt skolexempel eller elkostnader som motsvarar en måndslön) inte kommer få även ointresserade att reagera. Tyvärr får,det väl anses politiskt självmord att föreslå något sådant, och företag kommer ju aldrig självmant gå åt det hållet när det finns pengar att tjäna på att hålla människor inaktiva. Kvar är alternativet om varningstexter, etc. Borde kunna gå att testa hur effektiva dem är i ett fält- eller labexperiment…

  4. Skulle man kunna tvinga elbolaget att tillhandahålla uppgifter som gör det närmast trivialt att välja?

    bakgrund: Se:http://www.swedroid.se/forum/showthread.php?t=58208
    Relevant utdrag mellan anföringstecken.
    ”Har utvecklat en App som tar reda vad det skulle kostat att ha en viss prisplan (både abonnemang och kontantkort) baserat på telefonhistoriken (samtal/sms/mms). Data trafik kan anges manuellt.
    Använder prisplanerna från telepriskollen.se (en oberoende sida som tillhandahålls av Post- och Telestyrelsen). Efter beräkningen så visas samtliga planer i en lista sorterad på pris. Om en prisplan är av typen kontantkort eller pott-abonnemang och det potentiella priset överstiger dess maxbelopp, så visas den i en separat lista sorterad på överstiget belopp. Går att gå till prisplanens sida på telepriskollen genom att klicka på resultatet.”

    Ifall detta lyckas för telemarknaden varför inte elmarknaden. På något sätt (myndighet/nätägare/elleverantör/annan) finns elhistoriken tillgänglig på tex nätet. Därefter kan man lätt åstadkomma en tjänst där man kan räkna fram exakt pris för en viss abonnent.

    Skulle en sådan ”lätthetsökning” öka andelen som väljer?

    • Om jag minns rätt är detta en typ av åtgärder som diskuteras i Energimarknadsinspektionens rapport som jag länkar till. Men jag skulle nog tycka att det vore en bra idé att tvinga leverantörerna att ange lägsta pris på marknaden med nuvarande förbrukning. Det försvåras dock en del av el trots allt inte är en helt homogen vara — det finns rörliga och fasta priser, avtal med och utan bindningstid, miljö-el och nu även el med timmätning.

  5. anonym av hälsoskäl says:

    Lösningen på problemet är enkel.
    Inför timdebitering, förbjud alla bundna avtal.
    Alla får köpa elen direkt av nordpol utan mellanhand.
    Men det kommer aldrig att ske för det är så lönsamt med nuvarande regler.

  6. Olof Johansson-Stenman says:

    Robert, har inte läst Energimarknadsinspektionens rapport men det förefaller komplicerat praktiskt/juridiskt ”att tvinga leverantörerna att ange lägsta pris på marknaden med nuvarande förbrukning” av de skäl du nämner. Däremot skulle man kunna tvinga dem att ange vad det lägsta rörliga priset, som är tillämpligt för kunden ifråga, är i dagsläget, samt viken leverantör som kan tillhandahålla detta. Rimligen skulle en myndighet som Energimyndigheten ha ansvar för att hålla koll på lägsta pris i dagsläget samt ange detta.

    Detta pris skulle naturligtvis variera en del, och vem som tillhandahåller det skulle även variera kraftigt eftersom det skulle ha ett mycket stort värde för en elleverantör att vara just den som tillhandahåller det lägsta priset, vilket i sig skulle vara starkt konkurrensdrivande.

Trackbacks

  1. […] ett intressant inlägg om elmarknaden skriver Robert Östling, doktor i nationalekonomi verksam vid Stockholms Universitet, att det kan […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s