Igår avgick den amerikanske ekonomiprofessorn Alan Krueger från president Obamas inflytelserika ekonomiska råd, Council of Economic Advisers. Förutom att han är en av USA:s mest framträdande arbetsmarknadsekonomer har Krueger blivit en allt högljuddare kritiker av den ökade ekonomiska ojämlikheten i USA. Tidigare i somras höll han ett anförande där han sammanfattade sin syn på samhällsutvecklingen, ojämlikheten och hur rock’n’roll kan hjälpa oss förstå varför klyftorna ökar. [Read more…]
Kvinnors ekonomiska situation i Sverige och världen
2013-03-11 av 34 kommentarer
I fredags var det Internationella kvinnodagen och dagen till ära publicerades som vanligt massa olika artiklar på temat kvinnors ekonomiska situation. Ett exempel var the Economist‘s ”Daily chart” som denna dag var ett hemsnickrat index som ska fånga var i världen man har det bäst som förvärvsarbetande kvinna. Indexet är ett viktat genomsnitt för indikatorer som skillnaden i män och kvinnors högre utbildning, skillnaden i mäns och kvinnors median lön, skillnad i medianlön, procent kvinnor i ”senior-management”, och ett mått på hur dyr barnomsorg är relativt lön. (Av någon anledning har de lite missvisande kallat sitt index för ”The glass-ceiling index”. I andra sammanhang syftar ju annars termen ”glass-ceiling” på att den oförklarade löneskillnaden mellan män och kvinnor är särskilt stor i den översta delen av fördelningen, vilket visats både för Sverige och för andra länder). Sverige ligger som vanligt i denna typ av jämförelser bra till. Tredje plats efter Nya Zeeland och Norge (och i ett ännu bredare index baserat på 29 indikatorer rankas Sverige etta) . [Read more…]
Subventionerat korttidsarbete?
2013-01-17 av 12 kommentarer
Finansdepartementet presenterade utredningsförslaget Statligt stöd vid korttidsarbete — en ny åtgärd vid djupa kriser i slutet av förra året. Utredningens förslag är att ett ramverk för korttidsarbete införs, där villkor anges för när systemet ska aktiveras. De två övergripande villkoren är: [Read more…]
Lönen är inte allt
2013-01-04 av 14 kommentarer
Redan Adam Smith framhöll att lönen inte är det enda sättet på vilket en anställd kompenseras för sina ansträngningar. Olika jobb är mer eller mindre trevliga, farliga och tråkiga. Enligt teorin om kompenserande löneskillnader kommer sådana skillnader att avspeglas i lönen; trevliga och ofarliga arbeten kommer att vara mindre välavlönade än otrevliga och farliga, allt annat lika. [Read more…]
Hur beter du dig egentligen, skattebetalare?
2012-10-30 av 23 kommentarer
Ekonomisk skatteforskning baseras på modeller där skattebetalare beskrivs reagera på ett förutsägbart sätt utifrån de skatter som läggs på dem. Men känner alla verkligen till vilken skatt de betalar? Har skatternas benämning någon betydelse för viljan att betala skatt? Vill alla alltid försöka betala så lite skatt som möjligt? Lärdomar från beteendeekonomisk forskning antyder att svaret på dessa frågor kanske inte är så givna som vi tidigare trott. [Read more…]
Den låga inflationens konsekvenser
2012-09-11 av 30 kommentarer
Riksbankens räntebeslut har som bekant kännetecknats av stora åsiktsskillnader inom direktionen under de senaste åren. Karolina Ekholm och Lars E O Svensson har förespråkat en mer expansiv penningpolitik, främst utifrån argumentet att inflationstakten då skulle komma närmare målet på två procent samtidigt som konjunkturutvecklingen skulle bli mer balanserad. Majoriteten i bankens direktion har dock avvisat dessa resonemang, ofta med argument relaterade till kredittillväxt och bostadspriser men utan tydlig koppling till Riksbankens uttalade uppdrag.
Under det senaste året har dessutom Lars E O Svensson påpekat att Riksbanken historiskt har misslyckats med att uppfylla inflationsmålet. Sedan 1997 har inflationen i genomsnitt varit ungefär 1,4 procent. Alla som har läst en grundkurs i nationalekonomi de senaste 30 åren ”vet” att den långsiktiga Phillipskurvan är vertikal, dvs att den genomsnittliga inflationstakten inte påverkar den genomsnittliga arbetslöshetsnivån. Detta gäller dock endast om inflationsförväntningarna är rationella, dvs om de är korrekta i genomsnitt.
Men Svensson påpekar att inflationsförväntningarna — mätta av Prospera på uppdrag av Riksbanken — har varit stabila nära inflationsmålets 2 procent under den senaste 15-årsperioden. Om inflationen systematiskt är lägre än förväntat blir den långsiktiga Phillipskurvan inte vertikal. Svenssons skattning av kortsiktiga Phillipskurvor indikerar att varje procentenhets lägre genomsnittlig inflation än förväntat medför 1,3 procentenheters ökning av den genomsnittliga arbetslösheten. Med förväntningar på 2 procents inflation och utfall på 1,4 procent har alltså arbetslösheten blivit ungefär 0,8 procent högre än om inflationsmålet hade uppfyllts.
Det bör dock påpekas att andra än Prospera undersöker inflationsförväntningarna. Prosperas undersökning baseras på telefonintervjuer med ca 250 personer (runt 50 från parter på arbetsmarknaden, 50 aktörer på penningmarknaden, samt 150 inköpschefer). I Konjunkturinstitutets barometerundersökningar tillfrågas varje kvartal 5000 högt uppsatta chefer i privata företag och 1500 slumpmässigt utvalda hushåll om sina inflationsförväntningar.
En granskning som jag gjort (se denna not) visar att förväntningarna varierar ganska påtagligt mellan dessa undersökningar. Mest noterbart är att förväntningarna i KIs företagsundersökningar är betydligt mer träffsäkra än de andra. Det som bör vara avgörande för Svenssons argument är dock inte vilka förväntningar som är mest träffsäkra utan vilka som har störst relevans för lönebildningen. Även här verkar förväntningarna i KIs företagsundersökningar mest relevanta — de innehåller mest användbar information för att förutspå den nominella löneökningstakten.
Hur skulle då Svenssons beräkningar falla ut om de istället baserades på förväntningarna från KI? Under 1997:I-2012:II var den genomsnittliga inflationen 1,44 procent medan den förväntade inflationen var 1,48 procent. Med den skattade Phillipskurvan blir den ”onödiga” arbetslösheten 0,05 procentenheter.
Det bör också påpekas att den alltför låga inflationen främst härstammar från de tidiga åren i tidsperioden. Under Stefan Ingves tid som chef för Riksbanken (sedan januari 2006) har inflationen i genomsnitt uppgått till 1,76 procent medan den förväntade inflationen har varit 1,58 procent, vilket skulle kunna tyda på att arbetslösheten har blivit lägre än normalt trots att inflationen har blivit allt för låg.
Avslutningsvis: Det är ett misslyckande att inflationen har blivit betydligt lägre än målet. Varför målet inte har uppfyllts förtjänar en närmare granskning. Även frågan om de realekonomiska konsekvenserna av det missade målet bör granskas närmare. Min — högst preliminära — not indikerar att de slutsatser Svensson har presenterat inte är självklara sanningar.
Jobbskatteavdraget omöjligt att utvärdera
2012-09-05 av 29 kommentarer
I senaste numret av Ekonomisk Debatt försöker Karin Edmark, Che-Yuan Liang, Eva Mörk och Håkan Selin att förutsättningslöst utvärdera sysselsättningseffekten av de två första jobbskatteavdragen. Författarna drar dock slutsatsen att jobbskatteavdraget inte går att utvärdera eftersom det infördes samtidigt överallt och för alla. (De tidigare utvärderingar som gjorts av jobbskatteavdraget är baserade på teoretiska modeller och det krävs stor tilltro till dessa modeller för de ska anses tillförlitliga.)
Med tanke på att jobbskatteavdraget varit huvudnumret i regeringens arbetsmarknadspolitik är detta ett ganska alarmerande budskap. Vi kan helt enkelt inte veta huruvida denna kostsamma reform hade avsedd effekt. Tyvärr tycks detta vara regel snarare än undantag i det politiska livet. För politiker som främst är fokuserade på att vinna nästa val innebär ordentliga utvärderingar ett extra politiskt risktagande som man helst är utan. På lång sikt ligger det dock i allas vårt intresse att noga utvärdera tidigare reformer och utforma politiken efter dessa lärdomar. Detta utgör alltså en slags politisk tidsinkonsistensproblematik som vi borde försöka skapa institutioner för att komma till rätta med (vilket jag skrivit om förut).
Om arbetsgivarens sjuklöneansvar
2012-08-29 av 8 kommentarer
Att arbetsgivarna ansvarar för sjukersättningen under en inledande sjukperiod beror delvis på att man vill skapa incitament för en god arbetsmiljö. Ett ytterligare argument är att arbetsgivarna är i en bättre position än myndigheterna att se till att sjukskrivningarna inte överutnyttjas. När det är staten som bär den fulla kostnaden kan både anställda och arbetsgivare ha ett gemensamt intresse av några extra sjukdagar då och då. De huvudsakliga nackdelarna med sjuklöneansvaret är att det stärker incitamenten att välja bort personer som riskerar att bli sjuka och att det kan bli dyrt för arbetsgivare som råkar ha otur.
Medan det forskats en hel del om hur ekonomiska incitament påverkar de anställdas sjukskrivningsbeteende, så finns det mindre skrivet om arbetsgivarnas incitament. En ny studie försöker fylla denna lucka genom att undersöka effekterna av en försäkring mot det två veckor långa danska sjuklönesansvaret som företag mindre än en viss storlek kunde teckna.
Den stora utmaningen för att empiriskt identifiera effekter av denna försäkring är att företag med höga sjukskrivningstal har större anledning att teckna försäkringen än företag med låga. Det finns tydliga tecken på denna typ av adverse selection och forskarna hanterar problemet genom att studera företag på olika sidor om den brytpunkt som gjorde att de överhuvudtaget kunde teckna försäkringen (de tar även hänsyn till en mängd företags- och individkarakteristika).
Resultaten är både tydliga och märkliga: försäkringen verkar ha lett till både fler och mindre långvariga sjukskrivningar, vilket tyder på att de anställda i högre grad sjukskriver sig för mindre allvarliga åkommor. Detta skulle kunna bero på att försäkringen gör arbetsgivarna mindre benägna att motverka kortare sjukskrivingar; precis den typ av moral hazard man teoretiskt skulle förvänta sig.
Vad är då märkligt? Jo, eftersom registerdata saknas för kortare sjukskrivningar har forskarna bara undersökt sjukskrivningar som är längre än två veckor. Det vill säga sjukskrivningar för vilka försäkringen inte spelade någon roll då staten ändå stod för sjuklönen. Resultaten måste alltså förklaras med att försäkrade företag blir mindre noggräknade med kortare sjukskrivningar och att detta även påverkar sjukskrivningar längre än två veckor. Inte orimligt, men samtidigt inte helt övertygande: att vara hemma en dag eller två från jobbet i onödan är ju tämligen väsensskilt från att vara hemma i mer än två veckor.
Pensionering åt alla lycka bär?
2012-06-15 av 6 kommentarer
Nationalekonomidoktoranden Martin Berlin skriver på Lyckobloggen om en studie som studerar välbefinnandet vid pensionering. Nedanstående graf är hämtad från studien och visar att långtidsarbetslösas välbefinnande ökar vid pensionering, medan de som har ett jobb inte upplever någon förändring. För en nationalekonom kan detta förefalla lite paradoxalt. Arbete antas vanligen vara ett nödvändigt ont och fritid är kul – arbetslösa som redan ”konsumerar fritid” borde därför inte uppleva någon större förändring i välbefinnande vid pensionering. Den tolkning av grafen som studiens författare fokuserar på är att det är stigmatiserande att vara arbetslös, men att man slipper detta stigma vid pensionering och därmed blir lyckligare. En annan tänkbar förklaring är att man inte längre behöver söka nya jobb eller oroa sig för att inte kommer få ett nytt jobb.
40000 arbetslösa i onödan
2012-06-08 av 14 kommentarer
Lars EO Svensson argumenterar i en ny uppsats för att Riksbankens penningpolitik medfört att arbetslösheten har varit 0,8 procentenheter högre under de senaste 15 åren än den hade behövt vara (se även Martins tidigare inlägg). Anledningen är att den genomsnittliga inflationen legat markant under inflationsmålet, men att inflationsförväntningarna inte anpassats därefter. Eftersom det nu för tiden tycks populärt att uttrycka sig i absoluta tal kan man konstatera att 0,8 procentenheter i runda slängar motsvarar knappt 40000 människor som gått arbetslösa i onödan under de senaste 15 åren.
Ekonomistas 
Senaste kommentarer