Det verkar alltmer uppenbart att EUs och IMFs stora räddningspaket till Grekland inte kommer att lösa landets statsfinansiella problem. Någon form av nedskrivning av Greklands skuld är därför trolig. Ibland föreslås också att en skuldnedskrivning ska kombineras med ett utträde ur eurosamarbetet, så att Grekland kan återfå en nationell valuta som kan falla i värde. Men är ett euroutträde överhuvudtaget möjligt att genomföra?
Det finns flera aspekter på denna frågeställning. Enligt en rapport från ECB är ett utträde (eller en uteslutning) juridiskt komplicerat, men kanske inte helt omöjligt. De praktiska aspekterna är kanske mer intressanta. Barry Eichengreen funderade på dessa redan före krisen (se även vox). En av Eichengreens slutsater var att det är tveksamt om det någonsin skulle ligga i ett lands intresse att lämna eurosamarbetet. Detta eftersom de politiska kostnaderna skulle vara stora och eftersom trovärdigheten för den framtida ekonomiska politiken skulle urholkas. Dessa argument väger nog ganska lätt för Grekland idag då landet redan har tappat allt förtroende för såväl politiken som ekonomin.
Eichengreens viktigare slutsatser rör problemen med att införa en ny valuta. Hur ska man avgöra vilka kontrakt, tillgångar eller fordringar som ska formuleras i drachmer i stället för euro? Hur ska man hantera övergången utan att förväntningarna om denna lamslår ekonomin under en längre tid? Till skillnad från en vanlig devalvering måste ju nya sedlar och mynt distribueras, datorer omprogrammeras etc. Eichengreen konstaterar att det i praktiken skulle vara mycket svårt att återinföra en nationell valuta.
De senaste månadernas utveckling i Grekland har nog varit mer dramatisk än vad Eichengreen kunde föreställa sig. Jag är visserligen benägen att instämma i hans bedömning, men jag tror att vi inte helt ska utesluta möjligheten att Grekland väljer eller tvingas att lämna eurosamarbetet. Ett utträde skulle då förmodligen behöva kombineras med frusna grekiska bankkonton och en ekonomi vars betalningsväsende lamslås under flera månader. Som sagt, detta är fortfarande en mycket osannolik utveckling. Mer troligt kommer Grekland att behålla euron men delvis ställa in betalningarna på utestående statsobligationer.
Ekonomistas 
För snart tjugo år sedan kunde fjorton stater lämna rubelområdet och skapa egna valutor samtidigt som man utropade sin självständighet. Verkar som det är praktiskt utförbart med utbrytningar alltså. Sedan fick några av dem för sig att det vore mysigt att byta sin nya fina valuta mot något som kallas euro – och så sitter de där med skägget i brevlådan och kommer inte loss!
Det skulle vara intressant att få höra mer om hur uppbrottet för rubelområdet gick till. Var det en smidig process?
Jag misstänker att problemen skulle bli större för Grekland eftersom själva poängen med att lämna euron skulle vara att få en ny valuta som blir lägre värderad. Grekerna borde därför försöka hamstra eurosedlar eller flytta pengar till konton i utlandet om det finns en risk för ett utträde. Man skulle nog behöva stänga ner banksystemet medan man ordnar övergången, ungefär som i Argentina 2001-2002.
Tror den avgörande frågan på sikt är om man kan samordna finanspolitiken på ett vettigt sätt inom eurozonen.
Om man inte lyckas med detta kommer euron att förr eller senare att spricka.
Frågan hur en utbrytning av Grekland skulle uppfattas?
Ökar sannolikt risken för en krasch om de inte samtidigt löser de underliggande obalanserna, dvs. skapar mekanismer för att samordna politiken för finansiell stabilitet.
Intressant artikel av Martin och intervju av Jonas
Jag gillar Jonas citat: “Jag är nationalekonom, jag vet inte hur man håller ordning på länder” 🙂
Har ni några kommentarer om det sista som kvinnan i radioinslaget säger, alltså att det ryktas om att Spanien kommer att behöva begära nödlån och vilka konsekvenser det skulle kunna få?
Andreas,
haha, håller med!
Det är svårt att hinna säga något vettigt i radio… Tacka vet jag bloggen!
För att återkoppla till Martins kommentar ovan så skulle minsta misstanke om att Grekland skulle lämna Euron leda till massiva uttag av pengar ur de grekiska bankerna. I likhet med Island skulle inte den grekiska bankgarantin vara trovärdig och banksystemet skulle kollapsa. Att rädda bankerna finns det inte heller några (grekiska) pengar till. Alltså skulle ett första steg med nödvändighet vara att frysa bankernas tillgångar. Och jag vet fortfarande inte hur man håller ordning på länder i vilka staten vidtar sådana åtgärder.
Hade jag bott i Grekland hade jag för länge sedan flyttat mina sparpengar utomlands.
För de som vill höra en djupare analys av hela läget så kommer Leif Pagrotsky till Universitetet (Sthlm) på fredag för att prata just om greklandskrisen. Han gör det bla i egenskap av ekonomisk rådgivare till grekiska regeringen. På fredag altså kl 13-14 i hörsal 2A (frescati)
Hahaha, Paggan är ekonomisk rådgivare till den grekiska regeringen!? Helt plötsligt förstår jag hur de kunde hamna i denna situation…
Hej Martin! Tack för ett som alltid intressant inlägg. Vore intressant att ta del av din analys av eventuella ekonomiska effekter av bolånetakets införande. Bolånetak => R upp => P ned, då dP/dR < 0. Eller är det mer komplext än så?
Så borde det nog bli. Men priseffekten blir nog liten eftersom det nu föreslagna taket inte verkar bli särskilt begränsande. Det här blev dock lite off topic. Jag har skrivit om relaterade ämnen i ett annat inlägg. För övrigt tycker jag fortfarande att mitt förslag i det inlägget (tvinga fram längre räntebindningstider) verkar bättre än lånetak.
@Andreas: Problemen i Spanien är stora, men ändå betydligt mindre än i Grekland. En skillnad är att Spanien har en mycket mindre offentlig skuldsättning än Grekland. I länder med stor skuld kan kriser bli självuppfyllande. Om marknaden tror att landet kommer att hamna i kris stiger räntorna vilket mer eller mindre automatiskt medför att landet hamnar i en kris där IMF måste hjälpa till med finansieringen. Spanien verkar fortfarande ha chansen att på egen hand anpassa sina offentliga finanser till en situation med lägre skatteintäkter från finans- och fastighetsmarknaderna.
Problemen verkar vara större i Portugal.
Jag vet inte om grekerna skulle bli så mycket lyckligare om man lämnade euron. Det är sant att då skulle man kunna inflatera bort statsskulden, och det vore förstås bra. Men samtidigt skulle räntan i landet bli 30 eller 40 procent, och det skulle naturligtvis inte vara populärt. Om om man sedan skulle försöka dra ner inflationstakten, och trovärdighetsproblemet gör att nominalräntan ligger kvar på 30-40 procent – ja, då kommer ekonomin att lamslås av höga realräntor. Det verkar som om Grekland har att välja mellan Skylla och Karybdis…
(Skylla och Karybdis: grekiska för pest och kolera, ungefär)
Den mycket prekära utveckling som vi idag ser i Grekland, Portugal, Storbritannien, Italien och Irland visar i grunden på den hämsko som EMU utgör när dessa kristyngda ekonomier ska försöka hitta en väg ut ur krisen. Frånvaron av möjlighet att via nedskrivning av valuta och egen penningpolitik stabilisera ekonomin skapar ett fruktansvärt hårt tryck på statsbudgetarna och bäddar för de missnöjesyttringar som vi ser rada upp sig i land efter land. Historien borde förskräcka. Den här sortens förkeynesianska deflationspolitik provades under 1920- och 1930-talen och var antagligen den främsta enskilda orsaken till depressionen. Ekonomierna tog sig inte ur moraset förrän dåtidens dårskap – guldmyntfoten – kastades på historiens gravhög. Och är det egentligen inte också där EMU hör hemma?
Jag instämmer i den ökade skepsis gentemot eurosamarbetet som är resultatet av problemen i Sydeuropa. I dagens SvD konstaterar Assar Lindbeck att det kanske var fel att ha med medelhavsländerna i EMU. Det finns helt enkelt för stora skillnader mellan euroländernas grundläggande synsätt och institutionella ramverk avseende hur ekonomisk politik, demokrati mm ska hanteras.
Samtidigt är det nog för tidigt att kasta EMU på “historiens gravhög”. En samlad bedömning av EMU bör ju även inkludera dess inverkan på handel, tillväxt, välfärd etc. Jag är ingen expert på området, men en snabb websökning gav vid handen att det flera studier funnit ganska tydliga positiva (men oklart hur stora) effekter av EMU på just dessa områden. Fast, det är klart, då finns ju inte den senaste krisen med…
Och hur bedömer man Spaniens och Portugals problem? Om Grekerna fuskat med redovisningen så kan ju även andra länder gjort det i större omfattning än man tror idag. Uppenbarligen finns det incitament.
Lars P Syll:
“Den mycket prekära utveckling som vi idag ser i Grekland, Portugal, Storbritannien, Italien och Irland visar i grunden på den hämsko som EMU utgör när dessa kristyngda ekonomier ska försöka hitta en väg ut ur krisen. Frånvaron av möjlighet att via nedskrivning av valuta och egen penningpolitik stabilisera ekonomin skapar ett fruktansvärt hårt tryck på statsbudgetarna och bäddar för de missnöjesyttringar som vi ser rada upp sig i land efter land.”
Ja, jag håller verkligen med Lars P Syll om att EMU utgör en fruktansvärd hämsko på Storbritannien, som inte har någon möjlighet att skriva ner sin valuta och föra en egen penningpolitik.
Mats Persson:
Kul kommentar!
Fast ännu roligare än att ironisera över att
Storbritannien av bara farten tydligen råkade slinka med i uppräkningen av EMU-länder med problem (vilket väl mest bara visar att länder uppenbarligen kan ha problem med sina ekonomier även utanför EMU, vilket jag nog tror de flesta redan var varse) hade varit om du förhållit dig till frågan jag ställde i min lilla kommentar – visar inte dagens monumentala problem för EMU att projektet borde skrotas och att dess kritiker nu i grunden visat sig ha rätt i sin kritik? Precis som de nyligen timade finanskriserna visat att kritiken av “hypotesen om effektiva marknader” i grunden varit riktig!?
Nej, jag tror att Grekland skulle ha haft stora problem även om landet inte varit med i EMU. Man kan inte bara låna och låna utan att råka in i problem. Att lämna EMU är ingen mirakelkur som kan bota en i grunden dålig politik. Greklands problem är reala, inte monetära.
Vad gäller hypotesen om effektiva marknader.
Från wikipedia får man följande definition av den effektiva marknadshypotesen (och den är korrekt):
“Effektiva marknadshypotesen antar priset på en tillgång återspeglar all tillgänglig information och att priset därmed är riktigt i den meningen att det återspeglar den kollektiva analysen hos alla investerareinvesterare. Hypotesen säger därmed att det inte är möjligt att konsekvent vinna över marknaden genom att använda någon information som marknaden redan känner till.”
Kanske är det jag som inte är tillräckligt kunnig, men enligt mig så har inte finanskrisen på något sätt visat att finansiella marknader inte är effektiva om man ser till denna definition.
Mats:
Självklart har Grekland och andra EMU-länder reala problem. Kritiken handlar om att dessa problem delvis emanerar ur – och förvärras av – EMU-medlemskapets autonomibegränsningar. Medlemskapet underlättar inte lösandet av dessa problem, eftersom deflationspolitik och frånvaro av möjlighet att bedriva egen valuta- och penningpolitik gör det näst intill omöjligt att få fart på efterfråga och export.
Andreas:
I den traditionella (neoklassiska) ekonomiska klokskapen har hypotesen om effektiva marknader länge varit central. Hypotesen – där laissez-faire ideologins evighetsblomma bragts till ny blomstring – säger i korthet (och denna explikation tror jag säger mer än wikipedias “definition”) att de priser som etableras på finansiella marknader motsvarar ekonomins fundamentala värden eftersom alla investerare är rationella och eliminerar förekomsten av priser som avviker från fundamenta.
Finansiell beteendeteori har kunnat visa att dessa antaganden påfallande ofta inte stämmer med verkliga förhållanden. Bilden av investerare som rationella är svår att förena med fakta hämtade från verkliga finansmarknader. Investerare verkar handla mer med utgångspunkt från brus än information. De extrapolerar utifrån korta tidsförlopp, är känsliga för hur problem presenteras, är dåliga på att konsistent uppdatera sina sannolikhetsskattningar och ofta överkänsliga för humörsvängningar. Följden blir att priser inte omedelbart rör sig mot fundamentalvärdena utan kan avvika från dessa under en längre tid. Irrationalitet är inte irrelevant på finansmarknader.
Den senaste finanskrisen visar med eftertryck att aktievärdenas svängningar var väsentligen högre än vad som är förenligt med hypotesen om den effektiva marknaden. Människor på finansmarknaden är mindre rationella än vad den traditionella ekonomiska teorin förutsätter. Och när olika aktörstyper interagerar med varandra kan vi inte alltid förvänta oss att marknaden är effektiv. För att förstå vad som händer på finansmarknaden måste vi försöka få kunskap om hur verkliga investerares försanthållanden och värderingar skapas på marknader där arbitragemöjligheterna aldrig är obegränsade. Finansiell beteendeteori har redan tagit oss en bra bit på vägen.
Att inte inse att den nyligen timade finanskrisen för alltid borde tysta alla som påstår att hypotesen om effektiva marknader är en rimlig “benchmark” eller arbetshypotes för att beskriva finansiella marknader är för mig liktydigt med intellektuell kollaps. Att vara både blind och döv för vad som utspelar sig mitt för våra ögon är inte rätt attityd om man vill upprätthålla ens det minsta av vetenskaplig attityd till sin samtid!
Eftersom det uppenbart är så att marknaden inte är effektiv, och du dessutom vet precis på vilka sätt, föreslår jag att du utnyttjar det till att tjäna en fantastisk summa pengar. Ta så mycket av det som du behöver till dig själv och familjen, och skänk resten till välgörenhet.
Se här på alla fördelarna:
1. Du och din familj får precis den levnadsstandard ni förtjänar.
2. De välgörenhetsorganisationer som du tycker förtjänar det kommer att få en fantastisk chans att verkligen förändra världen på ett positivt sätt.
3. Du får chansen att säga “vad var det jag sa” så fort du tjänat din första miljard.
Det enda vi begär av dig är att du inte under tiden kommer hit med mer eller mindre beskäftiga och tvärsäkra uttalanden om sakernas tillstånd. En ytterst liten uppoffring du säkert är beredd att göra för den goda saken?
Jag förstår ju också att du inte kommer att nappa på detta ernjudande, men jag förstår allvarligt inte varför, och vill gärna veta hur det kommer sig att du är så tvärsäker på att marknaden inte är effektiv, men inte utnyttjar detta faktum till att förbättra världen. Hade jag trott att jag kunde slå marknaden hade jag inte tvekat en sekund att göra det!
Lars:
Ja.. om man inte håller med dig så har man drabbats av en intellektuell kollaps.
Jag antar att ingen någonsin kommer att kunna “bevisa” hur effektiv marknaden är. Men den är ju varken 100% effektiv eller 100% ineffektiv. Jag tror definitivt att den är mer effektiv än ineffektiv dock. Den definition som jag gav är det man menar med den effektiva marknadshypotesen så då får man ju utgå från den när vi diskuterar och ingenting annat.
Som jag har förstått det så diskuteras det bland finansiella ekonomer hur väl grundad beteende-kritiken är och att kritiken ofta är ganska ostrukturerad, vilket leder till att i stort sett vilken avvikelse som helst kan förklaras med hjälp av någon kombination av irrationella egenskaper av så kallade kognitiva biaser. Det finns ingen konsistent eller enhetlig beteendeteori som kan förklara en rad olika anomalier. Du som tycker om att referera till andras arbeten kan läsa “Market Efficiency, Long-Term Returns, and Behavioral Finance” av E.F. Fama
Andreas:
Famas artikel, med 13 år på nacken, har de flesta av oss nog både läst och undervisat på vid flertal tillfällen. Fama som ju till stor del är upphovsman till hypotesen om effektiva marknader är tyvärr också ett exempel på en forskare som ofta hellre “tittar åt andra hållet” än är beredd att på allvar utsätta sina älsklings-hypoteser för verkligheteens stålbadstest. [Notera dock att Fama & French i sin “Disageement,Tastes and and Asset Pricing”, från år 2007, (motvilligt) faktiskt accepterar stora delar av Shleifer & Vishnys kritik av EMH.] De flesta andra accepterar att – som Gunnar Myrdal brukade säga – fakta sparkar.
Låt mig få reciprokera med ett betydligt intressantare och nyare litteraturtips, Time-kolumnisten Justin Foxs “The Myth of the Rational Market: a history of risk, reward, and delusion on Wall Street” (Harper 2009). Bra bok som visar att en påläst och vidsynt ekonomijournalist faktiskt kan ha mer att erbjuda än en trångsynt och skygglappsförsedd ekonom.
För investerare så kan väl frågan om marknadseffektivitet reduceras till om kvalificerade investerare konsekvent kan tjäna abnormala avkastningar. De studier jag har sett visar att de flesta fondförvaltare inte presterar bättre än fonder passiva strategier.
Ni pratar om olika hypoteser. Micke, du hoppar in och börjar prata om någon helt annat. Varför? Jo onekligen för att förstöra en intressant och lärorik debatt. Jag föreslår att du håller dig till enbart läsandet.
Lars och andra: Själv har jag aldrig undervisat på den refererade artikeln av Fama, och som forskare i bl a beteendeekonomi så tror jag så klart inte på bilden av investerare (eller några andra heller) som fullständigt rationella, och även om inte behavioral finance är mitt område så förefaller det väl belagt att det finns och har funnits ett antal anomalier även på finansmarknaden.
Detta innebär dock inte i sig att teorin baserad på EMH är en dålig teori. Teorin förklarar ju, vad jag kan se övertygande, t ex varför s k teknisk analys i allmänhet inte fungerar, varför aktieplaceringstips i dags- och veckotidningar inte har något värde, samt varför högutbildade fondplacerare inte får nämnvärt bättre avkastning vid en given risknivå än en apa som kastar pil.
Jag känner inte till några alternativa teorier som kan förklara dessa fenomen på ett någorlunda övertygande sätt, men om det finns sådana teorier så vill jag gärna informeras om dem!
För övrigt så anser jag att Greklands problem huvudsakligen skapats av dem själva, men också att EMU, och andra system med fasta växelkurser, kraftigt försvårar anpassingar vid assymetriska chocker.
Jag lutar åt att dessa nackdelar dominerar de icke-försumbara fördelar som EMU ger bl a i termer av lägre transaktionskostnader och valutarisker.
OJ-S,
kan inte många priser avvika från fundamentan men att psykologiska faktorer (som tex flockbeteende och rädsla) omöjliggör struktureringen av att utnyttja arbitragemöjligheterna? Om dom då avviker eller inte kan man iom detta ha olika åsikter om.
isna, du har naturligtvis helt rätt i att priserna kan avvika från fundamenta, men att en enskild person ändå inte kan tjäna pengar på att veta detta om han/hon av någon anledning inte tror att priserna kommer att röra sig i riktningen mot fundamenta.
How Do You Rate A Country? http://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=126579512 Folkbildningskanalen Planet Money
Väldigt godtyckligt gissar jag med tanke på att Spanien har AAA-rating för tillfället. Finns en artikel om det idag i Svd.