Ekonomisk skatteforskning baseras på modeller där skattebetalare beskrivs reagera på ett förutsägbart sätt utifrån de skatter som läggs på dem. Men känner alla verkligen till vilken skatt de betalar? Har skatternas benämning någon betydelse för viljan att betala skatt? Vill alla alltid försöka betala så lite skatt som möjligt? Lärdomar från beteendeekonomisk forskning antyder att svaret på dessa frågor kanske inte är så givna som vi tidigare trott.
I en nyskriven forskningsöversikt menar tre forskare vid brittiska Institute för Fiscal Studies att nationalekonomisk skatteforskning måste börja ta skattebetalarnas psykologi på allvar. Forskarna hänvisar till den beteendeekonomiska litteraturen som kunnat visa att människor många gånger inte agerar på det sätt som standardmodellen förutspår, exempelvis genom att följa förenklande tumregler snarare än korrekta men komplicerade regler, att de reagerar starkare på förluster än på likvärdiga vinster, att de påverkas av sakers inramning, agerar utifrån sitt önsketänkande, frestelser etc (se även denna lättlästa översikt av beteendeekonomisk forskning).
Inom skatteområdet har dessa avvikelser från standardmodellen betydelse för utfallet. Exempelvis förefaller det uppstå en diskrepans mellan modellens och “verklighetens” skattebetalare utifrån huruvida de reagerar på genomsnittlig eller marginell beskattning. Enligt teorin borde marginalskatten spela störst roll, men studier visar att folk snarare reagerar på sin genomsnittsskatt. Skatters synlighet är ett annat exempel. Fältexperiment har visat att konsumenter handlar mindre när momsen inkluderas i prislappens pris än när den läggs på kvittot i kassan, trots att slutpriset är detsamma. Ytterligare ett exempel att höginkomsttagare förefaller agera “rationellare”, dvs i enlighet med standardmodellen, än vad låginkomsttagare gör, något som har betydelse för hur de svarar på t ex ekonomisk-politiska styrmedel.
Slutsatserna av dessa nya studier påverkar inte enbart den akademiska skatteforskningen utan även den ekonomiska politiken. Effektiviteten i skattesystemets förmåga att generera intäkter, t ex efter en reformerad inkomstbeskattning, bygger till stor del på vad politikerna tror om skattebetalarnas känslighet för beskattning. Om medborgarna inte reagerar som vi förutspått kan detta få betydande konsekvenser. Fördelningspolitiken påverkas också: riktade åtgärder kan ha olika inverkan enbart utifrån vilket namn de ges, och hög- och låginkomsttagare är ibland olika känsliga för vissa skatter vilket innebär att skatternas sammansättning spelar roll för den ekonomiska fördelningen.
Men samtidigt som dessa nya insikter säkerligen kommer att berika skatteforskningen, och kanske även den förda politiken, finns skäl att vara lite försiktig. Är det till exempel demokratiskt försvarbart att gömma undan skatter bara för att de därigenom blir mer effektiva intäktskällor? Löper inte också politiska beslutsfattare samma risker att dras med i kollektivt önsketänkande som vanliga medborgare kan göra, t ex kring synen på effekterna av vissa skattereformer? Frågor som dessa frågor förtjänar mer uppmärksamhet inom såväl skatteforskning som samhället i stort.
Ekonomistas 
Hayek skrev (LLL, vol 3, sid 127):
“[t]he theory and practice of public finance has been shaped almost entirely by the endeavour to disguise as far as possible the burden imposed, and to make those who will ultimately have to bear it as little aware of it as possible.”
Ett mycket bättre expriment vore om staten skickade ut inbetalningskort en gång i månaden. Ett för varje skattekategori:
– Kommunalskatt
– Landstingsskatt
– Statsskatt
– Moms
– Sociala avgifter
– Bensinskatt
– Dieselskatt
– Elskatt
– Skatt på koldioxid, etc.
Det viktiga är att pengarna kommer in på ens personkonto. Sedan kan man ju betala med autogiro om man vill. Totalt blir det kring 2/3 av allt man får som måste betalas.
Finge man också ett årsbesked från t ex kommunen på vad skatten har gått till skulle det bidra till öppenheten. T ex:
Du har nu betalt 475 000 kronor av beräknat totalt 1 000 000 kronor för att subventionera daghem och 510 000 kronor av beräknat totalt 1 100 000 kronor för kostnaden för grund- och gymnasieskola. Kommunalfullmäktige tackar dig för din generositet.
Men, säger säkert någon här, då skulle väl folk inte vilja betala. Skattetrycket skulle säkert gå ner igen till 7 procent som 1900 eller 12 procent som under Per-Albin. Men människor är ofta mycket generösa. När Karl Staaff vägrade finansiering för ett pansarskepp före första världskriget gick det ut en riksinsamling där folk betalade in en summa lika stor som sin statsskatt för att bygga F-båten.
Ett mycket bra förslag!
Att manipulera människor till att göra av med mer pengar borde ju i det långa loppet bara göra samhället i stort ineffektivare. Bästa vore väl ändå att göra människor så medvetna som möjligt, så de gör rationellare val.
Vi blir inte bara “manipulerade” då skatterna ska betalas. Vi manipuleras säkert även då pengarna används. Om vi såg skatterna tydligare skulle vi som medborgare sannolikt även ställa högre krav på effektivt användande av pengarna.
Angående fältexperimentet: Priser inkl. skatt (dvs. högre prislapp) minskar efterfrågan med 8%, inte tvärtom som du skriver.
Givetvis. Slarvigt skrivet. Ändrat. Tack!
Vilka är ”vi” i blogginlägget?
Du och jag! Skämt åsido, alla som känner igen sig. Och av den aktuella forskningen att döma är “vi” ganska många…
Daniel, jag tvivlar på att du gick runt och trodde att det var ”givet” att folk vet vilka skatter de betalar innan du stötte på Ray Chettys forskning. Och jag tvivlar på att forskare inom offentlig ekonomi gjorde det.
Att brist på information påverkar trögheten i ekonomiska styrmedel är knappast en ”ny insikt” inom nationalekonomin, utan återkommer i teman som ”fiscal illusion”, ”flypaper effect”, ”menu cost” och ”bounded rationality”, etc. Även om dessa koncept på senare tid har formaliserats och identifierats empiriskt på ett spännande sätt, låter din presentation av ämnet här väldigt yrvaken och naiv (fast jag vet att du inte är det).
Det är klart du har rätt. Den studie jag länkar till om att folk snarare agera utifrån sin genomsnittliga skatt än marginalskattesatsen publicerades 1995. Det var förstås inte meningen att svartmåla ett helt forskningsfält eller trampa på ömma tår, men samtidigt tycker jag ändå att huvudfåran i fältet är påtagligt ointresserat av dessa “anomaliska” aspekter av skatters betydelse för såväl ekonomisk aktivitet som den förda politiken.
Hur tänker ni kring reklamen på den här sidan. Det känns som läsare lite märkligt att läsa texter från universitetsprofessorer och samtidigt titta på reklam. Det skiftar mitt fokus från texten och väcker, kanske positiv, skepticism kring en opartiskhet
(Uppdaterat svar): Ragnar, vi har inte själva lagt in reklam utan det är något som WordPress eller Google gör unilateralt (t ex om man besöker bloggen via deras sökmotor). Vi undersöker om vi kan slippa detta inslag på bloggen.
Ragnar, detta hör visserligen inte till den här tråden, men hur ofta ser du reklam på vår sida? Mig händer det nämligen nästintill aldrig och det är därför jag inte brytt mig om det. Det finns en möjlighet för oss att köpa oss fria från reklam (från WordPress, inte Google), men hittills har jag som sagt själv upplevt att det sker såpass sällan att det inte är värt det.
Det inkom ytterligare klagomål från läsekretsen, så nu har jag sett till så att reklamen ska försvinna.
Hur snåla kan läsarna vara? Vad kryllar det av runt texten när Jonas Vlachos skriver på någon av de stora morgontidningarnas debattsidor, oavsett om man läser det i pappersupplagan eller på nätet? Skillnaden är?
Jag håller med lg. Fattas nu bara att sidans huvudmän har fått betala (köpt sig fria) för att slippa reklamen. Först får vi en kanonsida kostnadsfritt, och sedan ska vissa ställa krav. Visst är det trist med reklam, men för min del överväger innehållet från författarna och de som skriver intressanta inlägg.
Jag har läst den här bloggen i flera år och aldrig sett reklam. När ser ni den?
Reklamen kommer när en blogg blir populär. Så grattis!
Reklamen kommer in när jag besöker sidan via mobilen. Men det var lite synd att tråden kapades av reklamdiskussion. Det var inte min tanke, tack för en utvecklande blogg ni och alla som kommenterar
Tycjker ni bör göra en koll hos “skattebetalarna” i verkligheten, angående Alliansens skrytande över påstår sig sänkt “skatten” genom jobbskatteavdragen.
Vad jag märkt. är att massor av skattebetalare fortfarandee aldrig sett röken av Alliansen skrytsama jobbskatteavdrag.
Alla som jobbar och har en löneinkomst bör ha “sett” att de får mer kvar efter skatt. Däremot är det sannolikt många som inte kopplar att det beror på jobbskatteavdraget.