Dubbla budskap i förskoledebatten

2008-08-29 av 4 kommentarer

I somras gick en ny rapport från Utbildningsdepartementet ut på remiss. Rapporten, som heter ”Barnomsorgspeng och allmän förskola för treåringar” innehåller två förslag om förändringar i Skollagen. Vad dessa förändringar ska uppnå kan ni nog gissa utifrån titeln. Man vill alltså dels utöka den allmäna (avgiftsfria) förskolan till att även omfatta 3-åringar (redan idag omfattas 4-5-åringar av denna), och dels införa en barnomsorgspeng som innebär ökad valfrihet av omsorgsform för föräldrar. Det dubbla budskapet är tydligt: å ena sidan så fastställs att förskola är bra och att det är viktigt att alla 3-åringar får ta del av denna. Å andra sidan ska föräldrarnas möjligheter att välja bort denna förskola förstärkas.

Vi känner igen detta dubbla budskap sen tidigare: Å ena sidan trycker Jan Björklund på värdet av ökade pedagogiska inslag i förskolan. Å andra sidan har alliansen gett kommunerna rätt att införa vårdnadsbidrag, dvs ersättning till föräldrar som väljer att avstå från kommunal förskola.

Men om nu förskola är så viktigt, så borde man väl inte styra föräldrar mot att välja bort detta alternativ för barnen. Det är dags att Alliansen bestämmer sig. Eftersom vi idag vet tämligen lite om förskolans effekter på barnens framtida utveckling (ett undantag är en dansk studie som jämför kommunal förskola med familjedaghem) så vore en bra början vore att underlätta för forskare att utvärdera effekter av förskolan. Jag har sagt det förut med det tål att upprepas. Detta skulle innefatta uppbyggnaden av en databas med information om familjers barnomsorgsval, och en policy att när det är möjligt testa vissa åtgärder småskaligt innan de implementeras i hela landet.

Filed Under: Utbildning och forskning Tagged With: , ,

Rätten till husdjur

2008-08-26 av 9 kommentarer

Läser i Sveriges Kommuner och Landstings tidning Dagens Samhälle att en rullstolsbunden kvinna nu har beviljats bidrag för att sköta sin katt. I egenskap av förespråkare för maxtaxa på hunddagis gläds jag och i egenskap av policyintresserad ekonom börjar tankarna vandra.

Det finns idag fungerande vaccinationer mot pälsdjursallergier, sk hyposensibilisering. När jag för ett tag sedan frågade min husläkare om jag kunde få en sådan behandling blev svaret ”Nej, möjligen om du hade varit veterinär”. Hade det nu inte varit så väl att pudel är en ras som många allergiker klarar så hade jag alltså förblivit hundlös utan hjälp av samhället. Barnlösa par däremot får hjälp av samhället: i Uppland bekostar t ex landstinget upp till 3 provrörsbefruktningar (s k IFV-försök).

”Du kan väl inte jämställa barn med djur” säger nu den kritiske läsaren. Barn är ju morgondagens arbetskraft och bidrar därför med nytta till hela samhället. Till detta har jag två svar: 

För det första så skulle jag hävda att även husdjur bidrar till samhällsnyttan (vilket jag även tidigare hävdat här på Ekonomistas). Det finns gott om exempel på hur umgänge med djur har hjälpt autistiska barn, aggressiva värstingar och senila åldringar (nu erkännes att jag inte känner till ngn kvantitativ studie som säkerställer ett orsakssamband). Det finns även många handikappade människor som klarar vardagen tack vare assistanshundar. 

För det andra så tror jag inte att det egentligen är den framtida samhällsnyttan som motiverar att samhället går in och hjälper barnlösa par. Jag tror istället att det handlar om ett samhälleligt kontrakt där vi alla accepterar att landstinget bekostar denna hjälp som en försäkring mot barnlöshet.  Borde det nu inte också vara dags för en försäkring mot djurlöshet?  Människor mår bra att vara tillsammans med djur, vilket även Kammarrätten i Sundsvall verkar ha insett när de hjälper den handikappade damen med hennes katt. Jag applåderar!

Filed Under: Offentlig sektor

Kan en liten bön tänkas hjälpa?

2008-08-22 av 3 kommentarer

Nej, blir svaret på frågan i titeln om man får tro Jim Heckman. En liten bön kan till och med göra saker värre, medan mycket bönande lönar sig och får Gud att bli mer vänligt inställd mot mänskligheten.

”Vad är nu detta?” frågar sig vän av ordning. Det gjorde jag också när jag såg titeln ”The Effect of Prayer on God’s Attitude Toward Mankind” på ett nyutkommet Working Paper från IZA. Har det snurrar runt totalt för den gamle Nobelpristagare?

Vad är det då som sker? Jo, Heckman antar att Guds attityder till mänskligheten är en oobserverbar variablel (känns rimligt!)  (Y) som antar värdet 0 till 1. Han antar vidare att intensiteten i människornas ”bönande”  (X)också går mellan 0 och 1, men att denna fördelning kan observeras . Om man sedan antar att den beroende fördelningen av X givet Y ser ut på ett speciellt sätt så kan man ”enkelt” ta fram hur sambandet mellan X och Y ser ut, givet att man känner till fördelningen av människors ”bönande”. Lyckligtvis estimerades denna redan 1972 av Father Greeley.

Verkar detta vettigt? Knappast, men förhoppningsvis är hela poängen med uppsatsen att illustrera vikten av att kritiskt granska sina grundläggande antaganden innan man tror allt för starkt på sina empiriska resultat.

Filed Under: Metod Tagged With: , ,

Ska kommunerna ansvara för socialbidragen?

2008-08-06 av 1 kommentar

I dagens eko konstaterar SKLs chefsekonom Clas Olsson att kommunerna har att förvänta sig högre utgifter för socialbidrag om arbetslösheten stiger, som en följd av A-kasse-avhoppen. Detta aktualiserar frågan om hur ansvaret för välfärdspolitiken bör fördelas mellan stat och kommun.

Rent historiskt har kommunerna, eller om vi går längre tillbaka, socknarna, ansvarat för fattigvård, medan socialförsäkringssystemet kom att bli statligt. Hur vettigt är egentligen denna uppdelning? Inte särskilt verkar det som när man betänker hur åtstramningar på statlig nivå leder till ökade utgifter på lokal nivå. Här ser vi exempel på en uppenbar målkonflikt, som knappast gynnar medborgarna.

Dessutom talar första kapitlet i de flesta läroböcker i Fiskal Federalism också om för oss att den centrala nivån bör ta hand om omfördelning, eftersom det inte är troligt att detta kan skötas på lokal nivå, p g a bland annat migrationsströmmar mellan kommuner.  Matz Dahlberg och Karin Edmark visar också i en studie, accepterad i Journal of Public Economics, att det verkar finnas ett ”race to the bottom” i den kommunala socialpolitiken: om en kommun sänker sin bidragsnivå med 100 kronor kommer grannkommunerna sänka nivån med 59 kr.  Detta kommer med stor sannolikhet innebära att generositeten i välfärdssystemet blir lägre än vad invånarna egentligen önskar.

Kanske är det dags för en ny Ansvarskommitte som vågar ifrågasätta den traditionella fördelningen av uppgifter mellan stat och kommun.

Filed Under: Offentlig sektor, Välfärd Tagged With: ,

Att välja bort flickor = att välja högre kriminalitet

2008-06-24 av 5 kommentarer

I dagarna har vi i flertal medier kunnat läsa att antalet födda flickor relativt födda pojkar minskar i Indien. Rika familjer väljer abort av flickfoster efter ultraljudsbehandling, och i fattiga familjer råder hög dödlighet bland flickebarn som försummas eller överges skriver bl a UNT. Om detta kan man tycka vad man vill (*). Jag ska denna gång undvika fällan att, som tidigare här på Ekonomistas, låta känslorna ta över utan vill istället peka på vilka effekter detta kan tänkas få på lite längre sikt.

För den enskilda familjen kan det mycket väl vara rationellt att föredra pojkar. I avsaknad av ett nordiskt välfärdssamhälle är det t ex viktigt att ha en son som kan försörja en på äldre dar, medan flickor snarare kan bli en börda om de inte blir bortgifta. Men vad kommer då att hända i ett samhället där antalet födda flickor minskar i relation till födda pojkar?

Att färre kvinnor per invånare leder till minskade födelsetal på längre sikt behöver man inte vara något snille för att lista ut. Men nu är kanske inte låga födelsetal det problem Indien brottas mest med. Överskott av män kan dock ha andra effekter. I en studie av den Kinesisa enbarnspolitiken visar Lena Edlund med medförfattare på ökad kriminalitet som en följd av ökad andel män i befolkningen. För att identifiera effekterna utnyttjar författarna det faktum att enbarnspolitiken implementerades i olika regioner vid olika tidpunkter, en identifikationsstrategi som verkar vettig. Hur stor är då effekten? Jo, en sjundedel av den ökade kriminaliteten i Kina kan förklaras av att andelen män per kvinna har minskat. Effekten är alltså även ekonomisk signifikant (se tidigare inlägg här på Ekonomistas).

Så bortsett från att de indiska pojkarna inte kommer ha ha några flickor att gifta sig med (vilket kanske inte alla ser som en nackdel) så kommer de också i högre utsträckning bli kriminella. Ett faktum som borde få de indiska politikerna att reagera och försöka förbättra ställningen för kvinnor i Indien.

* bortsett från att man som ekonometriker naturligtvis blir upprörd över alla åtgärder som gör att könet på första barnet blir endogent och därigenom äventyrar validiteten av våra instrument (eller hur Jonas)

Filed Under: Internationellt, Välfärd Tagged With: , , ,

Hur står det till med SFI?

2008-06-19 av Kommentera

Idag uppmärksammar Risksrevisionen det faktum att vi har ytterst dålig kunskap om vilka effekter SFI faktiskt har på deltagarna. Detta är naturligtvis allvarligt. SFI är ett av de verktyg som Sverige använder sig av för att ge nyanlända möjligheter att anpassa sig i Sverige och etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. De borde vara av yttersta vikt att detta verktyg fungerar, då verksamheten också tar mycket tid i anspråk från deltagaren.

Allra mest välkommet i Riksrevisionnens rapport för en evidensbaserad forskare som undertecknad är kanske att ansvarig Riksvreviso Karin Lindell efterlyser mer och bättre statsitiskinsamling, samt ett utökat användande av kontrollerade experiment. Vi hoppas att regeringen följer hennes rekommendationer och att  därigenom framöver kanske kan komma till rätta med bristen på kunskap om SFIs effekter.

Filed Under: Utbildning och forskning Tagged With: ,

Fredag den 13:e – en otursdag trots allt?

2008-06-13 av 2 kommentarer

Idag bör man hålla lite extra hårt i hatten om man får tro svensk folktro.  Den evidensbaserade forskaren frågar sig dock först om det finns någon empirisk evidens för detta. På Räddningsverkets hemsida finns statistik. Det visar sig att vare sig sjukvården eller räddningsverket har mer att göra fredagar den 13:e än andra dagar.

Kan vi då pusta ut? Inte om det är så att det faktum att det är en ”otursdag” påverkar individers beteende så att de beter sig försiktigare under dessa dagar än andra. Är det så skulle snarare det faktum att antal olyckor är lika stort fredagen den 13:e som andra innebära att fredagen den 13:e faktiskt är en olycksdag, eftersom vi annars borde förvänta oss att olyckorna går ner när människor är försiktigare.

Filed Under: Beteendeekonomi, Kuriosa Tagged With:

Varför påminner EU mer om Hotel California än om krogen?

2008-06-12 av 2 kommentarer

När vi som individer ingår olika förbund, må det vara äktenskap eller en anställning, så vet vi för de mesta att det finns lagar och regler som kommer att underlätta om vi någon dag skulle önska upplösa detta förbund. Dessa lagar och regler gör att den eventuella separationen förenklas och minskar kostnaderna i samband med detta. I förlängningen kan det öka vår villighet att ingå i förbundet.

Det finns dock många exempel på viktiga förbund där det helt enkelt saknas regler för hur ett eventuellt uppbrott ska gå till. EU och EMU är exempel på detta, och även många enskilda länders konstitutioner saknas regler för hur ett fredfullt uppbrott ska äga rum. Detta riskerar att leda till mycket kostsamma uppbrott, ivärsta fall inbördeskrig. Dessutom kan dessa höga upplösningskostnader medföra att unioner håller ihop även efter det är optimalt för deltagarna att göra så. Så varför är det på detta sätt (som Astrids rumpnissar så klokt undrade)?

I en artikel i European Economic Review förklarar Massimo Bordignon och Sandro Brusco detta för oss.  Svaret till gåtan är som så ofta annars asymetrisk information. Givet att det endast är de enskilda aktörerna (t exnationalstaterna i EU) som känner till hur det faktiskt går för dessa, så finns risken att aktörerna frestas ljuga för att på så sätt dra vinningar på de andra medlemmarnas bekostnad. Bordignon och Brusco poängterar att detta kan vara möjligt inom EU där det ju är det enskilda lander som ansvarar för insamling in och redovisning av statisktik om t ex inkomst.  Detta gör det svårarare att hålla ihop federationen. Ett sätt att lösa detta problem är helt enkelt att göra det kostsamt för medlemmarna att brya federationen, vilket i sin tur minskar lockelsen för enskilda stater att dölja sin privata information, eftersom detta skulle kunna leda till att andra länder vill bryta sig ur federationen/unionen, vilket medför kostnader för det ”ljugande” landet.

 

Filed Under: Internationellt, Offentlig sektor Tagged With: , ,

Väst – på gott och ont

2008-05-30 av 10 kommentarer

Det är mycket fokus på Kina i dessa dagar. Amnesty uppmanar den kinesiska regeringen att leva upp till sina löften om att förbättra människorättssituationen inför OS 2008. Bojkotter av OS-invigningen diskuteras av diverse västländer (se även Ekonomistas-Jonas blogg-inlägg).  För att göra en komplicerad sak enkel så går mycket av kritiken ut på att Kina borde bli mer som väst.

Det känns därför beklämmande att en av de saker som kineserna verkligen har plockat upp från väst är våra sjuka skönhetsideal. Igår visade SVT del 2 i serien Nya Tider i Kina och där fick vi se unga kinesiskor köande till ögonoperationer som skulle ge dem ”västerländska” ögon och andra som genomled månaders av plågsam sjukgymnastik efter operationer ämnade att förlänga benen.

Kanske stämmer det att man inte kan lära av andras misstag, men man hade ju ändå hoppats att det var tryckfrihet och förbud mot dödsstraff snarare än skönhetsoperationer som skulle spridas först.

Filed Under: Internationellt, Välfärd Tagged With: , ,

Är det rationellt att köpa träningskort?

2008-05-28 av 12 kommentarer

Vi vet alla att hälsosam kost, lagom med träning och så är faktorer som har effekter på hur vi kommer att må i framtiden. Ändå är det så svårt att leva upp till detta. vår diskontinering av framtiden verkar vara mycket hög när vi stressade på väg hem från kontoret med tanken att ”i morgon ska jag bättra mig och börja träna”.

Vi verkar dock själva vara medvetna om detta tidsinkonsistens-problem och gör följdaktligen det mesta vi kan för att så att säga ”binda oss vid masten”. Köp av dyra gym-kort är ett exempel på detta. Tanken verkar vara ”har jag nu betalat flera tusen för ett kort så borde jag väl kunna ta mig i kragen och faktiskt komma iväg och träna ett par gånger i veckan”. För väldigt många blir följden av detta att det blir väldigt dyra träningspass om man räknar styckkostnaden.

Men kan vi verkligen lösa problemet med tidsinkonsistensen genom att slänga ut massa pengar i början av året? Jag är tveksam. Visserligen blir marginalkostnaden för varje träningspass lägre nu när vi inte behöver betala varje gång, men jag tror knappast att det finansiella restriktionerna som hindrat oss tidigare. Snarare bör väl kostnaden för träningskortet räknas som ”sunk cost” (sorry Robert, har inget bra svenskt ord, förslag mottages tacksamt).

Är det då rationellt att köpa träningskort? Knappast. Däremot är det rationellt att sälja sådana.

Själv funderar jag för fullt på att betala 99 kr för att vara med i ”Crazy summer” som går ut på att man får registrera sina motionsspoäng löpande under sommaren och tävla om ”fina” priser. Och det är ju knappast för prisernas skull som jag överväger detta…

Filed Under: Beteendeekonomi Tagged With: , ,
«Föregående sida
Nästa sida»