Hur kan en person, mottagaren, avgöra om en annan person, avsändaren, säger, eller på andra sätt kommunicerar, något som är sant i situationer när avsändaren kan ha anledning att ljuga? Och omvänt, hur kan avsändaren göra för att övertyga mottagaren att han kommunicerar sanningen (vare sig han gör det eller inte)? Dessa fundamentala frågor är centrala inom så kallad signaleringsteori (som var en central del av forskningen som belönades med 2001 års ekonomipris till George Akerlof, Michael Spence, och Joseph Stiglitz; se Michael Spence artikel från 1973 om “job-market signaling” här och hans Nobelföreläsning här).
Signaleringsteori är också temat för European Science Days 2010, en sommarskola i Steyr, Österrike, mellan 11 och 15 juli för forskarstuderande och post-docs. Årets sommarskola organiseras av Diego Gambetta (vars bok om signaler i den undervärlden jag skrev om här i förra veckan) och kommer att handla om signaleringsteori och dess applikationer inom ekonomi, statsvetenskap, sociologi, antropologi och biologi.
Skulle jag kunna så skulle jag själv vilja delta. Sista ansökningsdag 31 mars. Sök.
Ekonomistas 
Jesper, jag tycker lite synd om dig att du ännu inte fått några kommentarer till de mycket intressanta saker du pekar på. Jag tror det beror på att du gjorde en liten tabbe: du talade om att “hur kan en person avgöra …” och “hur skall avsändaren göra …”. Den forskning det gäller handlar mest om vilka kontraktsformer och institutioner i övrigt som genererats spontant för att hantera signalseringsproblem. Det är hundraprocentigt positiv forskning av hög dignitet. De en liten smula normativa saker du av någon anledning valde att skjuta fram är inte så intressanta. Man skulle kunna såga att de redan är lösta genom den institutionsstruktur som vuxit fram.