Intressant studie om finska vårdnadsbidraget

När alliansen gick till val med löfte om att införa ett vårdnadsbidrag var känslorna heta. Vissa ansåg att detta var en kvinnofälla som skulle leda till att 50-talets hemmafruar kom tillbaka, medan andra såg det som en unik möjlighet för föräldrarna att välja den omsorgsform som bäst passade deras barn. När det efter alliansens valseger sedan blev fritt fram för kommunerna att införa vårdnadsbidrag så verkade det som det varit ”much ado about nothing” då endast ett fåtal hushåll valt att utnyttja möjligheten. En förklaring som lagts fram är att bidraget , som är på som mest 3000 kr i månaden, helt enkelt varit för lågt för att möjliggöra för föräldrar att dra nytta av det. Stämmer det, eller är det helt enkelt så att föräldrar faktiskt tycker att barnen mår bra av att delta i förskolan och att de själva mår bra av att jobba?

Förra veckan deltog jag i Society of Labor Economist‘s årliga konferens. Där presenterades bland många andra intressanta studier en uppsats om det finska vårdnadsbidraget. I uppsatsen utnyttjar Toumas Kosonen det faktum att de finska kommunerna kan toppa upp det statliga allmänna vårdnadsbidraget med en extra valfri summa, vilket många kommuner har valt att göra. Det ordinarie vårdnadsbidraget ligger på 300-500 euros per månad och det genomsnittliga kommunala tillägget på 200 euros per månad.

Studien visar att storleken på vårdnadsbidraget spelar stor roll för det kvinnliga arbetsutbudet; ett kommunalt tillägg på 100 euros leder till att det kvinnliga arbetsutbudet sjunker med 10 %.  Däremot finner studien inga effekter för pappor. Det verkar alltså som om det svenska vårdnadsbidraget hade fått större genomslag om ersättningen hade varit några tusenlappar större.

Den mest intressanta frågan kvarstår dock, nämligen om vilken effekt ett vårdnadsbidrag får på barnen. Mår de bra av att vara hemma med sina föräldrar en längre tid, eller gynnas barnens utveckling av förskolans pedagogiska verksamhet? Detta är en mycket angelägen fråga för framtida forskning

Dubbla budskap i förskoledebatten

I somras gick en ny rapport från Utbildningsdepartementet ut på remiss. Rapporten, som heter ”Barnomsorgspeng och allmän förskola för treåringar” innehåller två förslag om förändringar i Skollagen. Vad dessa förändringar ska uppnå kan ni nog gissa utifrån titeln. Man vill alltså dels utöka den allmäna (avgiftsfria) förskolan till att även omfatta 3-åringar (redan idag omfattas 4-5-åringar av denna), och dels införa en barnomsorgspeng som innebär ökad valfrihet av omsorgsform för föräldrar. Det dubbla budskapet är tydligt: å ena sidan så fastställs att förskola är bra och att det är viktigt att alla 3-åringar får ta del av denna. Å andra sidan ska föräldrarnas möjligheter att välja bort denna förskola förstärkas.

Vi känner igen detta dubbla budskap sen tidigare: Å ena sidan trycker Jan Björklund på värdet av ökade pedagogiska inslag i förskolan. Å andra sidan har alliansen gett kommunerna rätt att införa vårdnadsbidrag, dvs ersättning till föräldrar som väljer att avstå från kommunal förskola.

Men om nu förskola är så viktigt, så borde man väl inte styra föräldrar mot att välja bort detta alternativ för barnen. Det är dags att Alliansen bestämmer sig. Eftersom vi idag vet tämligen lite om förskolans effekter på barnens framtida utveckling (ett undantag är en dansk studie som jämför kommunal förskola med familjedaghem) så vore en bra början vore att underlätta för forskare att utvärdera effekter av förskolan. Jag har sagt det förut med det tål att upprepas. Detta skulle innefatta uppbyggnaden av en databas med information om familjers barnomsorgsval, och en policy att när det är möjligt testa vissa åtgärder småskaligt innan de implementeras i hela landet.