Karl-Gustaf Löfgren (1943-2021)

Som tidigare meddelats gick professor Karl-Gustaf Löfgren bort hösten 2021. I detta gästinlägg skildrar Thomas Aronsson och Runar Brännlund, båda professorer i nationalekonomi vid Umeå universitet, sin före detta kollega och vän.

Karl-Gustaf Löfgren, eller Kalle som han kallades, föddes i Holmsund, Västerbotten, 1943, där han också växte upp. Han började studera nationalekonomi, matematik och statistik vid Umeå universitet 1963, vilket resulterade i kandidatexamen 1968, licentiatexamen 1972 och doktorsexamen 1977. Två år efter sin disputation, d.v.s. 1979, blev Kalle utnämnd till professor i skogsekonomi vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå. Där stannade han till 1988 då han tillträdde en professur i nationalekonomi vid Umeå universitet. Kalle erhöll många utmärkelser under sin karriär. Han valdes in som ledamot av Kungliga Skytteanska Samfundet 1995, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien 1996 och Kungliga Vetenskapsakademien 1999. Dessutom blev han utnämnd till hedersdoktor både vid Helsingfors universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet.

Kalle var en mycket produktiv forskare under hela sin karriär, och hans vetenskapliga produktion omfattar ett stort antal artiklar, bokkapitel och böcker liksom flera olika delar av det nationalekonomiska ämnet som makroekonomi, arbetsmarknadsekonomi, skogsekonomi, miljöekonomi och välfärdsteori. Mycket av Kalles forskning tidigt i karriären handlade om arbetsmarknaden och hade ofta en makroekonomisk koppling. Ett exempel är hans doktorsavhandling om bestämningsfaktorer bakom arbetslöshet och inflation.

När Kalle tillträdde professuren i skogsekonomi 1979 var hans erfarenhet av skogsekonomiska frågor ganska begränsad (åtminstone av hans CV att döma). Trots det kom skogsekonomi att bli hans kanske viktigaste forskningsområde under karriären. Till de främsta bidragen hör analyser av hur bioteknologisk utveckling påverkar omloppstider och markvärden, bestämningsfaktorer bakom utbudet av virke i ett antal olika modellmiljöer samt studier över virkesmarknadernas funktionssätt. Dessutom innefattar hans forskning normativa aspekter på skogsekonomi. Genom att integrera skogsekonomi i modern mikroekonomisk teori kunde Kalle adressera en rad frågor som inte fullständigt behandlas i tidigare forskning. Detta gjorde honom till en världsledande forskare inom skogsekonomi. Hans lärobok ”The Economics of Forestry and Natural Resources” (skriven tillsammans med Per-Olov Johansson) som utkom 1985 är idag ett standardverk inom området.

På 1990-talet sökte sig Kalle till ett för honom nytt forskningsområde; nämligen hur man kan mäta välfärd och hållbar utveckling på aggregerad nivå. Forskningsområdet handlar bland annat om välfärdsekonomiska fundament för gröna nationalräkenskaper; till exempel, hur nettonationalproduktsmåttet bör modifieras för att fånga alla för samhället relevanta aspekter på konsumtion och kapitalbildning, och under vilka förutsättningar genuint sparande mäter välfärdsförändring. Kalle bidrog till forskningsområdet på framför allt två olika sätt. Det ena var att integrera marknadsimperfektioner av olika slag liksom teknologisk utveckling i analysen, och visa att dessa fenomen kan ha stor betydelse för det sätt på vilket välfärd och välfärdsförändring bör mätas. Det andra bidraget var att överföra mått på välfärd och välfärdsförändring från nyttometrik till penningmetrik.

Utöver Kalles forskning vill vi också gärna nämna hans pedagogiska bidrag och förmåga att bygga upp forskningsmiljöer. Han spelade en central roll för den forskningsmiljö i skogsekonomi som byggdes upp vid Sveriges Lantbruksuniversitet på 1980-talet och en likaledes central roll för den miljö som byggdes upp i nationalekonomi vid Umeå universitet på 1990-talet och i början av 2000-talet. Han bidrog också signifikant till att två relativt sett små institutioner kom att få väl fungerande och framgångsrika forskarutbildningar. Som gästprofessor utomlands, bland annat i Berkeley och Madison-Wisconsin, insåg Kalle att en av nycklarna till en framgångsrik forskningsmiljö är ett brett internationellt kontaktnät och ett intellektuellt flöde, både in och ut ur den egna forskningsmiljön. Ett resultat av hans insatser är att flera generationer studenter i skogs- och nationalekonomi i Umeå har getts möjlighet att spendera delar av sin doktorandtid vid utländska universitet.

Avslutningsvis kan konstateras att Kalle var unik på många sätt. Alla trivdes i hans sällskap, oavsett om du tillbringade dina dagar som hamnarbetare i Holmsund, som fotbollstränare i Sandviks IK, professor i nationalekonomi eller som nybakad student. Vi kommer att sakna honom djupt.