Bankskatten är bra!

Det här är ett gästinlägg av Mats Persson, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet.

Nu läser vi i tidningarna att staten ska införa en speciell bankskatt för att finansiera uppbyggnaden av försvaret. Tanken på en sådan skatt kritiseras dock i tidningar och TV; olika bankekonomer intervjuas och talar om för oss att dels kommer skatten att vältras över på hushållen (till exempel i form av högre kostnader för våra bolån) och dels kommer kanske banksektorn att tvingas krympa och att avskeda personal.

Några oberoende ekonomer har dock inte intervjuats om saken. Om så hade skett, skulle tidningsläsarna och TV-tittarna ha fått höra att alla sektorer i Sveriges ekonomi är belastade med moms, utom just banksektorn. Av tekniska skäl är det svårt att lägga moms på bankverksamhet, och därför har just denna sektor blivit momsbefriad. Detta innebär att bankverksamhet är skattemässigt gynnad i jämförelse med annan verksamhet i Sverige. Därför tillsatte regeringen för några år sedan en utredning som skulle lämna förslag på hur denna asymmetri skulle kunna avhjälpas med en speciell bankskatt. Skatten var avsedd att i möjligaste mån ska imitera effekterna av momsen (Skatt på finansiell verksamhet, SOU 2016:76).

Förslaget stoppades dock av en välorganiserad banklobby i samarbete med de borgerliga partierna och kastades i papperskorgen. Men nu har försvarsuppgörelsen gjort bankskatten aktuell igen. Då kan man observera följande.

Att en moms vältras över på kunderna och konsumenterna är ingenting konstigt i sig. Att därför just banksektorn skulle vara förskonad från att beskattas på samma sätt som andra sektorer är inget argument mot bankskatten. Momsen på verkstadsprodukter vältras över på konsumenterna av verkstadsvaror – men ingen skulle väl anföra detta som ett argument för att verkstadsindustrin borde vara momsbefriad?

Om en sektor är skattebefriad, medan alla andra sektorer betalar moms, kommer denna sektor att bli alltför stor i förhållande till den övriga ekonomin. Att därför bankskatten skulle tvinga bankerna att krympa sin verksamhet är inte heller något argument i sig mot skatten. Även här är jämförelsen med vilken annan sektor som helst instruktiv. Ingen skulle väl argumentera för att momsen på verkstadsprodukter borde avskaffas, så att konsumtionen av verkstadsprodukter skulle kunna öka på bekostnad av andra sektorers produkter?

Däremot kan man naturligtvis tycka att momsen i Sverige är alltför hög generellt, och att den därför borde sänkas över hela linjen. Men frågan om det generella skattetrycket, och den offentliga sektorns storlek, är en helt annan fråga.

Comments

  1. Håller med om att man kan diskutera åtgärder för att hantera effekterna av bankernas momsundantag, men inlägget missar ändå några aspekter:
    1. Alla finansiella tjänster är undantagna från moms, men den aviserade skatten omfattar bara bankerna (till skillnad från skatten på finanssektorn som diskuterades för några år sedan). Förklarar sannolikt varför moms inte nämnts som skäl.
    2. När finansskatt diskuterades förra gången var det i form av en extra arbetsgivaravgift på finansiella företag, som en proxy för mervärdet. Regeringens bankskatt verkar inte få denna utformning, och då är det svårare att hävda koppling till momsundantag.
    3. Momsundantag är inte alltid en fördel. För banker som säljer tjänster till företag innebär undantag från moms en ökad skattebörda, eftersom ingen kan dra av bankens momskostnader. (Läs mer här: https://timbro.se/skatter/konsumtion/)

    • Mats Persson says:

      1. Hur den nya skatten kommer att utformas vet vi ännu inte. En bra gissning är att den kommer att se ut ungefär som den skatt som föreslogs i SOU 2016:76. Den var utformad så att den skulle vara neutral i största möjliga utsträckning. Om regeringen nu ändå väljer att avvika från den neutraliteten i något avseende – ja, då kan vi väl diskutera det då, när vi ser ett färdigt förslag.
      2. Samma kommentar här; om regeringen väljer att avvika från det genomtänkta och balanserade (men kanske något komplicerade) förslag som fanns i SOU 2016:17 får vi väl diskutera de avvikelserna när vi vet hur de ser ut.
      3. Jag har svårt att se att detta skulle vara ett större problem för bankerna. Men det är klart, så snart något företag, eller någon sektor, har en skattefördel uppstår alltid asymmetrier i någon del av det ekonomiska systemet.

    • Resonemanget att banksektorn är gynnad genom momsundantaget håller inte då moms är en skatt som det säljande företagets kund betalar. Säljaren inkasserar momsen för statens räknkng. Momsen har alltså inte att göra med säljande företagets lönsamhet utan är i princip neutral. Dock ökar kostnaderna för ett momsbefriat företag då det inte har avdragsrätt för ingående moms

      • Mats Persson says:

        Jacob Lundberg skriver: ”Min poäng är att en momsundantag (momsbefrielse är ett missvisande begrepp) lika gärna kan vara en skattenackdel som en skattefördel.”
        Om momsbefrielsen verkligen vore en nackdel för bankerna skulle väl dessa lätt kunna komma till rätta med det problemet genom att låta sin branschorganisation uppvakta regeringen och kräva att bankerna ska beläggas med moms? Någon sådan uppvaktning har (såvitt jag vet) inte skett, varför man kan förmoda att bankerna inte känner sig särskilt missnöjda med att vara momsbefriade.

        I samma anda skriver Jarl Dahlerus: ”Dock ökar kostnaderna för ett momsbefriat företag då det inte har avdragsrätt för ingående moms”.
        Detta är såvitt jag kan se ett missförstånd. Momspliktiga företag får dra av ingående moms vid beräkningen av underlaget för utgående moms. Om man är befriad från att betala utgående moms kan det ju knappast innebära en kostnadsökning att inte få dra av ingående moms från ett underlag som definitionsmässigt är lika med noll.
        Däremot kan det innebära en konkurrensnackdel för bankerna om de säljer sina tjänster till momspliktiga företag, och konkurrerar om samma företagskunder med andra finansiella företag som är momspliktiga och som då får dra av ingående moms vid beräkningen av sin utgående moms. Jag antar att det är detta Jacob Lundberg syftar på i sitt inlägg. Konkurrensnackdelen är dock kvantitativt obetydlig om bankernas huvudsakliga kostnad är kostnaden för inlåning, finansiering och kostnader för deras egen personal, och inte (momsbelagd) kostnad för råvaror och halvfabrikat. Och skulle mot förmodan bankernas kostnader för råvaror och halvfabrikat vara så höga att detta blir kvantitativt belastande för bankerna – ja, då upprepar jag mitt svar till Jacob Lundberg ovan: då kan ju bankerna uppvakta regeringen och be att få bli momspliktiga. Regeringen skulle nog inte ha någonting emot det.

        Men om bankerna skulle mena allvar med tanken att momsbefrielse är till nackdel för dem, och att de därför skulle begära att bli belastade med moms, så uppstår en del tekniska problem vid utformningen av skatten. Då får man nog ta fram den gamla SOU 2016:76 igen och utforma bankskatten efter de principerna – och sedan ordna så att bankernas företagskunder får dra av den speciella bankskatten som om den vore ingående moms för dem.

        Om nu regeringen väljer att avvika från SOU 2016:76 antar jag att man anser sig ha goda skäl för detta. De skälen vill jag gärna höra innan jag tar ställning till dem. Men så länge en bankskatt följer riktlinjerna i SOU 2015:76 står jag fast vid min ståndpunkt: en sådan bankskatt är bra.

      • jarldahlerus says:

        Ett argument för bankskatten är att banksektorn är skattegynnad genom momsfriheten. Om bankerna inte är gynnade av momsfriheten så faller detta argument enligt min mening..
        Mats Persson skriver att om bankerna skulle mena allvar med att momsbefrielse är en nackdel för dem så skulle det begära att få bli belastade med moms. Det är här missförståndet sker: Det är inte bankerna som blir belastade med moms, det är bankernas kunder som får betala moms, som banken inkasserar för statens räkning.
        Om riksdagen skulle besluta om att momsbelägga bankerna på bankernas begäran så skulle detta alltså drabba de bankkunder som inte är momspliktiga, dvs mestadels privatpersoner och närmast motsvara en höjning av räntekostnaderna för lån med momsbeloppet. Momspliktiga kunder, dvs mestadels företagskunderna skulle inte drabbas alls eftersom de har avdragsrätt för momsen.
        Kostnaderna för ett momsbefriat företag blir högre än om man är momspliktig, det är inte ett missförstånd. Det fungerar så här:
        A. Banken är inte momspliktig: Banken köper in konsulttjänster för att utveckla ett it system för 10 000 000 kr i konsultarvode. Konsulten lägger på 25% moms och bankens kostnad blir således 12 500 000 kr.
        B. Banken är momspliktig: Banken betalar fortfarande 10 000 000 plus moms 2 500 000 kr. När banken gör sin momsredovisning till skatteverket så får man avdrag för momsen, dvs 2 500 000 kr, vilket man får tillbaka av staten. Bankens slutliga kostnad för konsulttjänsten blir alltså totalt 10 000 000, dvs lägre än i fallet utan momsplikt.
        Bankernas kostnader består till stor del av lönekostnader som inte är momsbelagda liksom finansieringskostnaden som inte heller är momsbelagd. Dock så köper bankerna in en hel del tjänster som är momsbelagda, som i exemplet ovan konsulttjänster, till en inte obetydlig del då man inte vill riskera att ha för mycket personal vid sämre tider. Det är också vanligt att köpa in tjänster såsom it drift, support vilket också är momsbelagt förutom alla andra momsbelagda kostnader lokalhyror ( i vissa fall) markadsföringstjänster, datorer, datakommunikation mm.

  2. Mats Lindqvist says:

    Bankerna åtnjuter exklusiva stöd och subventioner och det är inte bara momsfrihet. Insättargarantin brukar presenteras som en statlig försäkring/skydd av insättarnas pengar. Men allmänhetens pengar (i form av kontoinnehav) är bankernas skulder. Så insättargarantin är ett löfte från staten om att betala bankernas skulder. Om det skulle visa sig att de tagit för stora risker och blåst upp kreditportföljen för mycket, i syfte att tjäna maximalt med pengar så att de får problem att betala sina skulder, då går staten in och betalar. Jag har inget sånt löfte från staten och jag har inte lånat för att tjäna på det, utan för att få tak över huvudet. Dessutom, iom att bankerna har exklusiv rätt att äga elektronisk monetär bas och kan administrera betalningar elektroniskt, så är vi idag tvungna att låna ut våra pengar till en bank, för att kunna sköta vår privatekonomi.
    Jag hoppas nu att riksbanken gör rätt med e-kronan så att vi kan sköta vår privatekonomi helt och hållet med riksbankspengar och vända bankerna ryggen och plocka ut våra pengar ur banksystemet med ett musklick. Då kan insättargarantin avskaffas och då tvingas bankerna hålla sig med kapital och erbjuda en inlåningsränta som motsvarar risken för att banken går omkull.

  3. Mats Persson menar att den svenska banksektorn är underbeskattad i jämförelse med andra sektorer. Är det inte rätt vanligt att banktjänster är momsbefriade? Är banksektorn underbeskattad även i en internationell jämförelse? Hur beskattas banker i jämförbara länder?

  4. Patrik Wahlén says:

    Ett antal relevanta påpelande men hur kan man påstå att en bankskatt är bra innan man vet hur den är utformad eller vad som händer med skattetrycket? Och hur kan man avstå från att kommentera den befängda tanken att skatten är öronmärkt för en enskild budgetpost?

    • Skattenivån är uttrycket vi föredrar här. Då varken noll eller hundra procent är optimalt är det svårt att ha en uppfattning om vad som är optimalt.

      • Patrik Wahlén says:

        Tack för klargörandet Jonas. Men idéen att man inte kan diskutera skattenivån eftersom det saknas en optimal nivå är väldigt begränsade. Skulle samma regel appliceras på andra ämnen här på Ekonomistas skall bloggen bli rätt torftig.

      • Sant! Ville bara framföra att om nu det offentliga åtagandet ökar inom ett område (tex försvaret) så är det knappast orimligt att det medför en höjning av skattenivån. Detta sagt så håller jag såklart med om att det är tramsigt att låtsas att vissa skatter är öronmärkta.

      • För att utveckla kort. Om man kommer fram till att värdet av ett försvar ökat så gäller det både relativt privat konsumtion och relativt annan offentlig konsumtion. Det är såklart en politisk fråga var kostnaden hamnar men det ter sig ytterst tveksamt att enbart finansiera de ökade försvarsutgifterna med neddragningar i annan offentlig konsumtion. Alltså bör skattenivån höjas när försvaret värderas upp.

    • Mats Persson says:

      > hur kan man påstå att en bankskatt är bra innan man vet hur den är utformad

      Jag påpekade att ett antal debattörer i tidningar och TV har avfärdat skatten som dålig. Inte heller de vet hur skatten verkligen kommer att bli utformad i verkligheten. Sedan påpekade jag att det föreligger ett konkret förslag till utformning av skatten, i en statlig utredning som förpassades i papperskorgen för ett par år sedan. Det förslaget har inte nämnts av någon av dem som avfärdat skatten som dålig. Jag tycker att utredningens förslag är är bra, och att det utgör en naturlig utgångspunkt för utformningen av den framtida skatten.

  5. Jag tycker att du tar allt för lättvint på de potentiella konsekvenser av ökade kostnader för hushållen och en krympande bransch och effekterna av dom nedskärningarna. Sure, den kanske är större än andra sektorer och större än vad den hade varit med moms(liknande avgift), men vad spelar det för roll? Det verkar som att du förringar förändringen från nuläget genom att jämföra på det sättet.

  6. Flavian Bergström says:

    Dessutom åtnjuter bankerna särskilda privilegier som andra branscher inte åtnjuter. Jag tänker då på insättningsgaranti och det faktum att banker i praktiken inte tillåts gå under. För att inte andra aktörer som bedriver inlåning/utlåning skall drabbas av osund konkurrens är det bra att de priviligierade bankerna straffbeskattas. De betalar ju i så fall bara för vad de fått i andra änden.

    • Jag instämmer helt med Flavian Bergström. Bankerna åtnjuter exklusiva stöd och privilegier som inga andra, varken företag eller privatpersoner har. Tex. så åtar sig staten att betala bankernas skulder, iom insättargarantin. Om en bank tar för stora risker och expanderar kreditvolymen för mycket, i syfte att maximera sin vinst och den sedan hamnar på obestånd, så att marknaden tappar förtroendet för dem, då åtar sig staten att betala bankens skulder. Bankens skulder är som bekant allmänhetens ”pengar” – i form av kontoinnehav. Dessutom ”äger” bankerna betalningssystemet, eftersom de har exklusiv rätt att äga elektronisk monetär bas och kan genomföra betalningar med elektronisk monetär bas, så är vi alla tvugna att låna ut våra pengar till bankerna, för att kunna sköta vår privatekonomi.

      Jag hoppas nu att riksbanken gör rätt med e-kronan så att vi kan sköta vår privatekonomi, betala räkningar, använda betalkort etc. helt och hållet med riksbankspengar. Då kan vi vända bankerna ryggen och plocka ut våra pengar ur banksystemet med ett musklick. Med detta på plats kan insättargarantin avskaffas och då tvingas bankerna hålla sig med kapital och erbjuda en inlåningsränta som motsvarar risken för att banken går omkull. Då har alla ett val: parkera dina pengar riskfritt (nåja, valutarisk) hos centralbanken till centralbanksränta (som idag är negativ). Eller, riskera att förlora dina pengar genom att låna ut dem på en bank, och erhåll en högre ränta än vad centralbanken erbjuder.

    • Anders Lindbäck says:

      Bankerna betalar för insättningsgarantin. Staten sitter idag på 42 miljarder kr som bankerna betalat för insättningsgarantin. Dessa 42 miljarder är tänkta att betala för eventuella förluster pga insättingsgarantin.

  7. Anton says:

    Ditt argument är; för att något dåligt (moms) finns i alla sektorer förutom banksektorn så borde något motsvarande även finnas i banksektorn. Du har det helt bakfram.

    • På vilket sätt är moms dåligt? Skatter generellt har väl främst nedsidor (men så kan det ju finnas externaliteter t.e.x), men det är ju ett sätt att finansiera något som är ”bra”. Moms ”är bra” om det är ett effektivt(-are) sätt att finansiera vad som nu anses behövas finansieras.

  8. Erik P says:

    Varför inte istället tvinga bankerna att jaga upp sitt egenkapital till 10-12%?

    Stabilare banker med större egenkapital ger också management incitament att vara lite mer omtänksamma då det blir längre väg till skattemedel för att rädda eventuella äventyr.

    Resolutionsavgiften (som föreslagits höjas) går ju ändå rätt in i det svarta hålet utan att fonderas, det finns ju så många utmaningar att finansiera.

  9. Mats Persson says:

    > Varför inte istället tvinga bankerna att jaga upp sitt egenkapital till 10-12%?

    Det är inte något ”i stället”, Dels bör momsen vara generell (dvs omfatta bankerna), detta för att minimera momsens snedvridningar av ekonomin. Och dels bör bankerna, på grund av de speciella riskerna med bankverksamhet, ha ett stort eget kapital.

    En intressant diskussion av kapitalbehovet i bankena finns i Anat Admatis och Martin Hellwigs bok ”The Bankers’ New Clothes”.

  10. jarldahlerus says:

    Resonemanget att banksektorn är gynnad genom momsundantaget håller inte då moms är en skatt som det säljande företagets kund betalar. Säljaren inkasserar momsen för statens räknkng. Momsen har alltså inte att göra med säljande företagets lönsamhet utan är i princip neutral. Dock ökar kostnaderna för ett momsbefriat företag då det inte har avdragsrätt för ingående moms

    • Tobychev says:

      Om bankerna nu lider på grund av sitt momsundantag finns det väl inget skäl att motsätta sig att de blir momspliktiga? Eller är resonemanget att bankerna är så gynnade av andra faktorer att momsundantaget är en avgörande inskränkning av deras möjligheter att dominera marknaden?

      • Jarl Dahlerus says:

        Jag anser inte att man kan säga att bankerna lider av momsfriheten, lönsamheten är ju god. Den som skulle motsätta sig momsbeläggning av banktjänster är snarare de som ska betala momsen, dvs bankernas privatkunder. Räntan skulle i ett slag bli 25% dyrare (förutsatt att momssatsen blir 25%). Detta skulle väl knappast någon politiker föreslå i dagens konjunkturläge. Samtidigt skulle bankernas kostnader minska.
        Jämför med vissa fastighetsbolag som frivilligt kan momsregistrera sig för att få avdrag för ingående moms och minska kostnaderna.
        Jarl

    • Daniel Spiro says:

      @Jarl. Ursäkta en möjligtvis naiv fråga. På A-kursen i nationalekonomi lärde jag mig att om man beskattar en (normal) vara så kommer en del av beskattningen matas över till totalpriset för kunden (högre pris inkl skatt) och en del av den kommer matas över till säljarens vinst (säljaren sänker sitt pris före skatt). Detta är oavsett skattens precisa utformning (vem som faktiskt betalar till staten). Finns det någon anledning att tro att denna mekanism ska vara helt frånvarande för banksektorn så att skatten bara belastar kunden (som du skriver, 25% moms leder i ett slag till 25% högre räntor). Eller har forskningen senaste åren visat att denna teoretiska insikt inte stämmer?

      • fredtorssander says:

        Förutsätts det inte i A-kursen att marknaden fungerar som en ideal marknad, och inte påverkas av oligopol-förhållanden?

      • Daniel Spiro says:

        Mig veterligen gäller resultatet även när det råder hel eller delvis monopolmakt. (Klart, om det är en kartell som spelar ett spel mot varandra så kan ju rubbningar i jämvikten leda till väldigt mycket olika saker eftersom dom måste koordinera om sig. Att det skulle leda just till att man håller priset före skatt precis intakt, såsom Jarl tror, är inte omöjligt men kanske inte är mer troligt än något annat. Speciellt om dom tidigare koordinerat på monopolpris vars nivå ändras av skatten.)
        Kanske någon IO-person vet bättre än jag.

      • fredtorssander says:

        Det är svårt för en lekman som undertecknad att förstå varför ett oligopol eller för den delen monopol eller karteller skulle bli tvungna att ta på sig någon del av kostnaden för ett momspåslag. Fast det är ju tänkbart att detta skulle göras frivilligt av samtliga för att dölja oligopol, monopol eller kartellförhållandet i sådana fall där samordningen är inofficiell och sker via marknaden.

      • Daniel Spiro says:

        Monopolisten/oligopolisten kommer ta på sig en del av kostnaden för momsen, inte av tvång, utan helt enkelt för att det inte är vinstmaximirande att vältra över alla kostnader på köparen. Vinsten är ju = antal sålda enheter * vinstmarginal per enhet. Om säljaren tar hela momskostnaden själv så faller vinstmarginalen mycket. Om den omvänt vältrar över hela momsen på köparen så faller antal sålda enheter mycket. Om den väljer ett mellanting så faller vinstmarginalen lite och antal sålda enheter lite. Det sistnämnda alternativet är nästan alltid bäst. Varför kan man intuitivt(?) se genom att notera att produkten av två tal x*y är större när x och y är jämstora jämfört med om ena är stor och andra är liten (2*2 är större än 1*3). Valet säljaren står inför när momsen höjs är hur mycket den ska sänka x resp y. För att hålla produkten av dem hög är det då bäst att sänka lite på varje istället för mycket på ena.

      • Jarl Dahlerus says:

        Ja, det låter som ett övertygande resonemang rent teoretiskt. Men i praktiken borde det väl fungera så att alla oligopolisterna lägger hela momsen på produkterna väl medvetna att de andra resonerar på samma sätt. Alltså faller inte volymen inte mer för något enskilt bolag än för de andra och konkurrenssituationen blir oförändrad

      • Daniel Spiro says:

        Jarl, det är en bra kommentar. Det är svårt att veta hur en kartell reagerar på en ny skatt. Med risk för att någon som forskar inom industriell organisation slår mig på fingrarna skulle jag nog ändå vilja påstå det du skriver är ett (1) av flera möjliga/rimliga utfall. Om ett litet antal företag lyckas koordinera så de håller ett högt pris (en slags outalad kartell) så är frågan var de kommer hamna när de åläggs en skatt. I princip kan ett väldigt stort antal jämvikter upprätthållas av en kartell och varje jämvikt definieras av priset som kartellen sätter. Det bästa för kartellen som grupp är om de lyckas koordinera sig på priset som en monopolist skulle sätta. Notera att med ökad moms så skulle en monopolist inte vältra över hela skatten på kund. Så en möjlighet är att kartellen nu siktar på det nya monopolpriset och absorberar en del av momsen genom minskad vinstmarginal. En annan möjlighet är att de, som du säger, lägger över hela momsen på kund. En tredje, också väldigt enkel, möjlighet är att de håller priset intakt, dvs sväljer hela momsen själva. Allt detta är i teorin.
        Vad som brukar hända i praktiken vet jag inte. Jag vet inte ens i vilken utsträckning banksektorn har monopolmakt och använder den.

  11. Mats Lindqvist says:

    Är verkligen momsfriheten det viktiga här? Bankverksamhet, på en fri marknad, innebär upprepade bankrusningar och bankkrasher. Räntan som en viss bank tvingas betala, på inlåningssidan, ska återspegla risken för att detta sker. För att undvika detta så har vi satt den fria marknaden ur spel och gett banksektorn exklusiva subventioner och privilegier (som inte har med momsfrihet att göra).

  12. Jarl Dahlerus says:

    Klok kommentar från Daniel

  13. Fredrik Thorsson says:

    Ett strålande inlägg som breddar debatten! Att bankernas ekonomer ofta ensamt i media får uttala sig om ekonomin eller ekonomiska förslag är för övrigt bedrövligt. De är ju ofta part i målet.

    Bankerna är gynnade på flera sätt idag, bl.a. som nämns genom momsbefrielse, insättningsgaranti, ensamrätt att hantera digital valuta och i praktiken monopol på e-legitimationer. Därför är en bankskatt naturligtvis bra och borde åtföljas av andra åtgärder.

    Det främsta argumentet mot, som motståndarna upprepar som papegojor är att bankskatten kommer vältras över på bankkunderna. Då måste man fråga sig 1. Om det nödvändigtvis är dåligt och 2. Varför det skulle vara en naturlag just inom banksektorn? Fråga 1 kräver väl mer diskussion, men man kan säga att det inte självklart är dåligt att det blir lite dyrare att låna pengar även om det är stötande att det sker när bankerna redan har extrema vinstmarginaler. Fråga 2 är mer intressant. På en normal marknad skulle konkurrensen leda till att företagen inte omedelbart kunde lägga hela kostnaden på kunden trots höga vinster. Problemet är att bankmarknaden är en dysfunktionell marknad (nu tror jag inte att man ändå kommer lägga hela kostnaden på kunden, men möjligen större del än på en fungerande marknad). De som är emot bankskatten och vi andra borde alltså fundera på hur vi kommer åt problemen med en dysfunktionell bankmarknad. Som jag ser det vore det önskvärt med incitament för att underlätta för små banker, kanske en bankdelningslag, kanske en större statlig aktör som kan pressa priserna till rimliga nivåer.

    @Jarl Dahlerus: Dina resonemang håller inte. Du hävdar att momsbefrielse är negativt för bankerna. När Mats Persson invänder att bankerna knappast önskar att bli momsbelagda skriver du att det är för att momsen är neutral för banken och en kostnad för kunderna. Hur ska du ha det egentligen?

  14. Tack för ett intressant inlägg och en bra debatt i kommentarsfältet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s