Det här är ett gästinlägg av Mats Persson, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet.
Nu läser vi i tidningarna att staten ska införa en speciell bankskatt för att finansiera uppbyggnaden av försvaret. Tanken på en sådan skatt kritiseras dock i tidningar och TV; olika bankekonomer intervjuas och talar om för oss att dels kommer skatten att vältras över på hushållen (till exempel i form av högre kostnader för våra bolån) och dels kommer kanske banksektorn att tvingas krympa och att avskeda personal.
Några oberoende ekonomer har dock inte intervjuats om saken. Om så hade skett, skulle tidningsläsarna och TV-tittarna ha fått höra att alla sektorer i Sveriges ekonomi är belastade med moms, utom just banksektorn. Av tekniska skäl är det svårt att lägga moms på bankverksamhet, och därför har just denna sektor blivit momsbefriad. Detta innebär att bankverksamhet är skattemässigt gynnad i jämförelse med annan verksamhet i Sverige. Därför tillsatte regeringen för några år sedan en utredning som skulle lämna förslag på hur denna asymmetri skulle kunna avhjälpas med en speciell bankskatt. Skatten var avsedd att i möjligaste mån ska imitera effekterna av momsen (Skatt på finansiell verksamhet, SOU 2016:76).
Förslaget stoppades dock av en välorganiserad banklobby i samarbete med de borgerliga partierna och kastades i papperskorgen. Men nu har försvarsuppgörelsen gjort bankskatten aktuell igen. Då kan man observera följande.
Att en moms vältras över på kunderna och konsumenterna är ingenting konstigt i sig. Att därför just banksektorn skulle vara förskonad från att beskattas på samma sätt som andra sektorer är inget argument mot bankskatten. Momsen på verkstadsprodukter vältras över på konsumenterna av verkstadsvaror – men ingen skulle väl anföra detta som ett argument för att verkstadsindustrin borde vara momsbefriad?
Om en sektor är skattebefriad, medan alla andra sektorer betalar moms, kommer denna sektor att bli alltför stor i förhållande till den övriga ekonomin. Att därför bankskatten skulle tvinga bankerna att krympa sin verksamhet är inte heller något argument i sig mot skatten. Även här är jämförelsen med vilken annan sektor som helst instruktiv. Ingen skulle väl argumentera för att momsen på verkstadsprodukter borde avskaffas, så att konsumtionen av verkstadsprodukter skulle kunna öka på bekostnad av andra sektorers produkter?
Däremot kan man naturligtvis tycka att momsen i Sverige är alltför hög generellt, och att den därför borde sänkas över hela linjen. Men frågan om det generella skattetrycket, och den offentliga sektorns storlek, är en helt annan fråga.
Ekonomistas 
Håller med om att man kan diskutera åtgärder för att hantera effekterna av bankernas momsundantag, men inlägget missar ändå några aspekter:
1. Alla finansiella tjänster är undantagna från moms, men den aviserade skatten omfattar bara bankerna (till skillnad från skatten på finanssektorn som diskuterades för några år sedan). Förklarar sannolikt varför moms inte nämnts som skäl.
2. När finansskatt diskuterades förra gången var det i form av en extra arbetsgivaravgift på finansiella företag, som en proxy för mervärdet. Regeringens bankskatt verkar inte få denna utformning, och då är det svårare att hävda koppling till momsundantag.
3. Momsundantag är inte alltid en fördel. För banker som säljer tjänster till företag innebär undantag från moms en ökad skattebörda, eftersom ingen kan dra av bankens momskostnader. (Läs mer här: https://timbro.se/skatter/konsumtion/)
1. Hur den nya skatten kommer att utformas vet vi ännu inte. En bra gissning är att den kommer att se ut ungefär som den skatt som föreslogs i SOU 2016:76. Den var utformad så att den skulle vara neutral i största möjliga utsträckning. Om regeringen nu ändå väljer att avvika från den neutraliteten i något avseende – ja, då kan vi väl diskutera det då, när vi ser ett färdigt förslag.
2. Samma kommentar här; om regeringen väljer att avvika från det genomtänkta och balanserade (men kanske något komplicerade) förslag som fanns i SOU 2016:17 får vi väl diskutera de avvikelserna när vi vet hur de ser ut.
3. Jag har svårt att se att detta skulle vara ett större problem för bankerna. Men det är klart, så snart något företag, eller någon sektor, har en skattefördel uppstår alltid asymmetrier i någon del av det ekonomiska systemet.
Emil Källström (C) har redan bekräftat att det inte kommer att bli en extra arbetsgivaravgift som i SOU 2016:76. Notera också skillnaden mellan en bankskatt och en skatt på finansiell verksamhet.
Min poäng är att en momsundantag (momsbefrielse är ett missvisande begrepp) lika gärna kan vara en skattenackdel som en skattefördel. Det blir en skattenackdel för företag som säljer till andra företag. Det förklarar varför i princip alla fastighetsbolag som hyr ut till företag väljer att frivilligt momsregistrera sig – på så sätt kan de dra av den ingående momsen. Det är också anledningen till att Svenskt Näringsliv föreslår detsamma för finanssektorn: http://blogg.svensktnaringsliv.se/fokus-pa-skatterna/reformera-finansmomsen-med-frivillig-skattskyldighet/
Se här exempel på hur momsundantag leder till ökad beskattning: https://twitter.com/jacob_lundberg/status/1116710128777072642
Resonemanget att banksektorn är gynnad genom momsundantaget håller inte då moms är en skatt som det säljande företagets kund betalar. Säljaren inkasserar momsen för statens räknkng. Momsen har alltså inte att göra med säljande företagets lönsamhet utan är i princip neutral. Dock ökar kostnaderna för ett momsbefriat företag då det inte har avdragsrätt för ingående moms
Jacob Lundberg skriver: “Min poäng är att en momsundantag (momsbefrielse är ett missvisande begrepp) lika gärna kan vara en skattenackdel som en skattefördel.”
Om momsbefrielsen verkligen vore en nackdel för bankerna skulle väl dessa lätt kunna komma till rätta med det problemet genom att låta sin branschorganisation uppvakta regeringen och kräva att bankerna ska beläggas med moms? Någon sådan uppvaktning har (såvitt jag vet) inte skett, varför man kan förmoda att bankerna inte känner sig särskilt missnöjda med att vara momsbefriade.
I samma anda skriver Jarl Dahlerus: “Dock ökar kostnaderna för ett momsbefriat företag då det inte har avdragsrätt för ingående moms”.
Detta är såvitt jag kan se ett missförstånd. Momspliktiga företag får dra av ingående moms vid beräkningen av underlaget för utgående moms. Om man är befriad från att betala utgående moms kan det ju knappast innebära en kostnadsökning att inte få dra av ingående moms från ett underlag som definitionsmässigt är lika med noll.
Däremot kan det innebära en konkurrensnackdel för bankerna om de säljer sina tjänster till momspliktiga företag, och konkurrerar om samma företagskunder med andra finansiella företag som är momspliktiga och som då får dra av ingående moms vid beräkningen av sin utgående moms. Jag antar att det är detta Jacob Lundberg syftar på i sitt inlägg. Konkurrensnackdelen är dock kvantitativt obetydlig om bankernas huvudsakliga kostnad är kostnaden för inlåning, finansiering och kostnader för deras egen personal, och inte (momsbelagd) kostnad för råvaror och halvfabrikat. Och skulle mot förmodan bankernas kostnader för råvaror och halvfabrikat vara så höga att detta blir kvantitativt belastande för bankerna – ja, då upprepar jag mitt svar till Jacob Lundberg ovan: då kan ju bankerna uppvakta regeringen och be att få bli momspliktiga. Regeringen skulle nog inte ha någonting emot det.
Men om bankerna skulle mena allvar med tanken att momsbefrielse är till nackdel för dem, och att de därför skulle begära att bli belastade med moms, så uppstår en del tekniska problem vid utformningen av skatten. Då får man nog ta fram den gamla SOU 2016:76 igen och utforma bankskatten efter de principerna – och sedan ordna så att bankernas företagskunder får dra av den speciella bankskatten som om den vore ingående moms för dem.
Om nu regeringen väljer att avvika från SOU 2016:76 antar jag att man anser sig ha goda skäl för detta. De skälen vill jag gärna höra innan jag tar ställning till dem. Men så länge en bankskatt följer riktlinjerna i SOU 2015:76 står jag fast vid min ståndpunkt: en sådan bankskatt är bra.
Ett argument för bankskatten är att banksektorn är skattegynnad genom momsfriheten. Om bankerna inte är gynnade av momsfriheten så faller detta argument enligt min mening..
Mats Persson skriver att om bankerna skulle mena allvar med att momsbefrielse är en nackdel för dem så skulle det begära att få bli belastade med moms. Det är här missförståndet sker: Det är inte bankerna som blir belastade med moms, det är bankernas kunder som får betala moms, som banken inkasserar för statens räkning.
Om riksdagen skulle besluta om att momsbelägga bankerna på bankernas begäran så skulle detta alltså drabba de bankkunder som inte är momspliktiga, dvs mestadels privatpersoner och närmast motsvara en höjning av räntekostnaderna för lån med momsbeloppet. Momspliktiga kunder, dvs mestadels företagskunderna skulle inte drabbas alls eftersom de har avdragsrätt för momsen.
Kostnaderna för ett momsbefriat företag blir högre än om man är momspliktig, det är inte ett missförstånd. Det fungerar så här:
A. Banken är inte momspliktig: Banken köper in konsulttjänster för att utveckla ett it system för 10 000 000 kr i konsultarvode. Konsulten lägger på 25% moms och bankens kostnad blir således 12 500 000 kr.
B. Banken är momspliktig: Banken betalar fortfarande 10 000 000 plus moms 2 500 000 kr. När banken gör sin momsredovisning till skatteverket så får man avdrag för momsen, dvs 2 500 000 kr, vilket man får tillbaka av staten. Bankens slutliga kostnad för konsulttjänsten blir alltså totalt 10 000 000, dvs lägre än i fallet utan momsplikt.
Bankernas kostnader består till stor del av lönekostnader som inte är momsbelagda liksom finansieringskostnaden som inte heller är momsbelagd. Dock så köper bankerna in en hel del tjänster som är momsbelagda, som i exemplet ovan konsulttjänster, till en inte obetydlig del då man inte vill riskera att ha för mycket personal vid sämre tider. Det är också vanligt att köpa in tjänster såsom it drift, support vilket också är momsbelagt förutom alla andra momsbelagda kostnader lokalhyror ( i vissa fall) markadsföringstjänster, datorer, datakommunikation mm.
Bankerna åtnjuter exklusiva stöd och subventioner och det är inte bara momsfrihet. Insättargarantin brukar presenteras som en statlig försäkring/skydd av insättarnas pengar. Men allmänhetens pengar (i form av kontoinnehav) är bankernas skulder. Så insättargarantin är ett löfte från staten om att betala bankernas skulder. Om det skulle visa sig att de tagit för stora risker och blåst upp kreditportföljen för mycket, i syfte att tjäna maximalt med pengar så att de får problem att betala sina skulder, då går staten in och betalar. Jag har inget sånt löfte från staten och jag har inte lånat för att tjäna på det, utan för att få tak över huvudet. Dessutom, iom att bankerna har exklusiv rätt att äga elektronisk monetär bas och kan administrera betalningar elektroniskt, så är vi idag tvungna att låna ut våra pengar till en bank, för att kunna sköta vår privatekonomi.
Jag hoppas nu att riksbanken gör rätt med e-kronan så att vi kan sköta vår privatekonomi helt och hållet med riksbankspengar och vända bankerna ryggen och plocka ut våra pengar ur banksystemet med ett musklick. Då kan insättargarantin avskaffas och då tvingas bankerna hålla sig med kapital och erbjuda en inlåningsränta som motsvarar risken för att banken går omkull.
Detta är ett ämne som verkar röra upp känslor, se t.ex. länk https://www.realtid.se/kronika/slopa-bankskatten-stang-dorren-till-skatteparadiset?utm_custom%5Bwp%5D=33332,8&utm_campaign=Nyhetsbrev%203%20september%202019%20EM
Mats Persson menar att den svenska banksektorn är underbeskattad i jämförelse med andra sektorer. Är det inte rätt vanligt att banktjänster är momsbefriade? Är banksektorn underbeskattad även i en internationell jämförelse? Hur beskattas banker i jämförbara länder?
Ett antal relevanta påpelande men hur kan man påstå att en bankskatt är bra innan man vet hur den är utformad eller vad som händer med skattetrycket? Och hur kan man avstå från att kommentera den befängda tanken att skatten är öronmärkt för en enskild budgetpost?
Skattenivån är uttrycket vi föredrar här. Då varken noll eller hundra procent är optimalt är det svårt att ha en uppfattning om vad som är optimalt.
Tack för klargörandet Jonas. Men idéen att man inte kan diskutera skattenivån eftersom det saknas en optimal nivå är väldigt begränsade. Skulle samma regel appliceras på andra ämnen här på Ekonomistas skall bloggen bli rätt torftig.
Sant! Ville bara framföra att om nu det offentliga åtagandet ökar inom ett område (tex försvaret) så är det knappast orimligt att det medför en höjning av skattenivån. Detta sagt så håller jag såklart med om att det är tramsigt att låtsas att vissa skatter är öronmärkta.
För att utveckla kort. Om man kommer fram till att värdet av ett försvar ökat så gäller det både relativt privat konsumtion och relativt annan offentlig konsumtion. Det är såklart en politisk fråga var kostnaden hamnar men det ter sig ytterst tveksamt att enbart finansiera de ökade försvarsutgifterna med neddragningar i annan offentlig konsumtion. Alltså bör skattenivån höjas när försvaret värderas upp.
> hur kan man påstå att en bankskatt är bra innan man vet hur den är utformad
Jag påpekade att ett antal debattörer i tidningar och TV har avfärdat skatten som dålig. Inte heller de vet hur skatten verkligen kommer att bli utformad i verkligheten. Sedan påpekade jag att det föreligger ett konkret förslag till utformning av skatten, i en statlig utredning som förpassades i papperskorgen för ett par år sedan. Det förslaget har inte nämnts av någon av dem som avfärdat skatten som dålig. Jag tycker att utredningens förslag är är bra, och att det utgör en naturlig utgångspunkt för utformningen av den framtida skatten.
Jag tycker att du tar allt för lättvint på de potentiella konsekvenser av ökade kostnader för hushållen och en krympande bransch och effekterna av dom nedskärningarna. Sure, den kanske är större än andra sektorer och större än vad den hade varit med moms(liknande avgift), men vad spelar det för roll? Det verkar som att du förringar förändringen från nuläget genom att jämföra på det sättet.
Dessutom åtnjuter bankerna särskilda privilegier som andra branscher inte åtnjuter. Jag tänker då på insättningsgaranti och det faktum att banker i praktiken inte tillåts gå under. För att inte andra aktörer som bedriver inlåning/utlåning skall drabbas av osund konkurrens är det bra att de priviligierade bankerna straffbeskattas. De betalar ju i så fall bara för vad de fått i andra änden.
Jag instämmer helt med Flavian Bergström. Bankerna åtnjuter exklusiva stöd och privilegier som inga andra, varken företag eller privatpersoner har. Tex. så åtar sig staten att betala bankernas skulder, iom insättargarantin. Om en bank tar för stora risker och expanderar kreditvolymen för mycket, i syfte att maximera sin vinst och den sedan hamnar på obestånd, så att marknaden tappar förtroendet för dem, då åtar sig staten att betala bankens skulder. Bankens skulder är som bekant allmänhetens “pengar” – i form av kontoinnehav. Dessutom “äger” bankerna betalningssystemet, eftersom de har exklusiv rätt att äga elektronisk monetär bas och kan genomföra betalningar med elektronisk monetär bas, så är vi alla tvugna att låna ut våra pengar till bankerna, för att kunna sköta vår privatekonomi.
Jag hoppas nu att riksbanken gör rätt med e-kronan så att vi kan sköta vår privatekonomi, betala räkningar, använda betalkort etc. helt och hållet med riksbankspengar. Då kan vi vända bankerna ryggen och plocka ut våra pengar ur banksystemet med ett musklick. Med detta på plats kan insättargarantin avskaffas och då tvingas bankerna hålla sig med kapital och erbjuda en inlåningsränta som motsvarar risken för att banken går omkull. Då har alla ett val: parkera dina pengar riskfritt (nåja, valutarisk) hos centralbanken till centralbanksränta (som idag är negativ). Eller, riskera att förlora dina pengar genom att låna ut dem på en bank, och erhåll en högre ränta än vad centralbanken erbjuder.
Bankerna betalar för insättningsgarantin. Staten sitter idag på 42 miljarder kr som bankerna betalat för insättningsgarantin. Dessa 42 miljarder är tänkta att betala för eventuella förluster pga insättingsgarantin.
42 miljarder, hm få se nu, sveriges penninmängd, vilket alltså till största delen är bankers skulder till allmänheten, är ca 3400 miljarder kronor. Nu omfattas inte allt detta av insättargarantin, men om vi räknar lågt att minst 1/10 av detta omfattas och hotas vid en systemisk kris, då är du nere på 340 miljarder, 8 gånger mer än dessa 42 miljarder. Men visst, “bankerna betalar för insättargarantin”… Utan denna garanti, på en fri marknad, så skulle bankerna behöva betala långt mycket mer för inlåning, och de skulle behöva hålla sig med långt mycket mer EK för att försäkra sig mot en uttagsanstormning. Bankernas vinster på sammanlagtr uppemot 100 miljarder per år, är subventionerade av stat/skattebetalare. Det vi har idag är INTE en fri marknad. När bank-människor får frågan varför deras EK/balansomslutning är typ 6% medan många andra företag ligger på 20-70%, då brukar man höra svar i stil med att “man kan inte jämföra banker med andra företag”…
Ditt argument är; för att något dåligt (moms) finns i alla sektorer förutom banksektorn så borde något motsvarande även finnas i banksektorn. Du har det helt bakfram.
På vilket sätt är moms dåligt? Skatter generellt har väl främst nedsidor (men så kan det ju finnas externaliteter t.e.x), men det är ju ett sätt att finansiera något som är “bra”. Moms “är bra” om det är ett effektivt(-are) sätt att finansiera vad som nu anses behövas finansieras.
Varför inte istället tvinga bankerna att jaga upp sitt egenkapital till 10-12%?
Stabilare banker med större egenkapital ger också management incitament att vara lite mer omtänksamma då det blir längre väg till skattemedel för att rädda eventuella äventyr.
Resolutionsavgiften (som föreslagits höjas) går ju ändå rätt in i det svarta hålet utan att fonderas, det finns ju så många utmaningar att finansiera.
> Varför inte istället tvinga bankerna att jaga upp sitt egenkapital till 10-12%?
Det är inte något “i stället”, Dels bör momsen vara generell (dvs omfatta bankerna), detta för att minimera momsens snedvridningar av ekonomin. Och dels bör bankerna, på grund av de speciella riskerna med bankverksamhet, ha ett stort eget kapital.
En intressant diskussion av kapitalbehovet i bankena finns i Anat Admatis och Martin Hellwigs bok “The Bankers’ New Clothes”.
Resonemanget att banksektorn är gynnad genom momsundantaget håller inte då moms är en skatt som det säljande företagets kund betalar. Säljaren inkasserar momsen för statens räknkng. Momsen har alltså inte att göra med säljande företagets lönsamhet utan är i princip neutral. Dock ökar kostnaderna för ett momsbefriat företag då det inte har avdragsrätt för ingående moms
Om bankerna nu lider på grund av sitt momsundantag finns det väl inget skäl att motsätta sig att de blir momspliktiga? Eller är resonemanget att bankerna är så gynnade av andra faktorer att momsundantaget är en avgörande inskränkning av deras möjligheter att dominera marknaden?
Jag anser inte att man kan säga att bankerna lider av momsfriheten, lönsamheten är ju god. Den som skulle motsätta sig momsbeläggning av banktjänster är snarare de som ska betala momsen, dvs bankernas privatkunder. Räntan skulle i ett slag bli 25% dyrare (förutsatt att momssatsen blir 25%). Detta skulle väl knappast någon politiker föreslå i dagens konjunkturläge. Samtidigt skulle bankernas kostnader minska.
Jämför med vissa fastighetsbolag som frivilligt kan momsregistrera sig för att få avdrag för ingående moms och minska kostnaderna.
Jarl
@Jarl. Ursäkta en möjligtvis naiv fråga. På A-kursen i nationalekonomi lärde jag mig att om man beskattar en (normal) vara så kommer en del av beskattningen matas över till totalpriset för kunden (högre pris inkl skatt) och en del av den kommer matas över till säljarens vinst (säljaren sänker sitt pris före skatt). Detta är oavsett skattens precisa utformning (vem som faktiskt betalar till staten). Finns det någon anledning att tro att denna mekanism ska vara helt frånvarande för banksektorn så att skatten bara belastar kunden (som du skriver, 25% moms leder i ett slag till 25% högre räntor). Eller har forskningen senaste åren visat att denna teoretiska insikt inte stämmer?
Förutsätts det inte i A-kursen att marknaden fungerar som en ideal marknad, och inte påverkas av oligopol-förhållanden?
Mig veterligen gäller resultatet även när det råder hel eller delvis monopolmakt. (Klart, om det är en kartell som spelar ett spel mot varandra så kan ju rubbningar i jämvikten leda till väldigt mycket olika saker eftersom dom måste koordinera om sig. Att det skulle leda just till att man håller priset före skatt precis intakt, såsom Jarl tror, är inte omöjligt men kanske inte är mer troligt än något annat. Speciellt om dom tidigare koordinerat på monopolpris vars nivå ändras av skatten.)
Kanske någon IO-person vet bättre än jag.
Det är svårt för en lekman som undertecknad att förstå varför ett oligopol eller för den delen monopol eller karteller skulle bli tvungna att ta på sig någon del av kostnaden för ett momspåslag. Fast det är ju tänkbart att detta skulle göras frivilligt av samtliga för att dölja oligopol, monopol eller kartellförhållandet i sådana fall där samordningen är inofficiell och sker via marknaden.
Monopolisten/oligopolisten kommer ta på sig en del av kostnaden för momsen, inte av tvång, utan helt enkelt för att det inte är vinstmaximirande att vältra över alla kostnader på köparen. Vinsten är ju = antal sålda enheter * vinstmarginal per enhet. Om säljaren tar hela momskostnaden själv så faller vinstmarginalen mycket. Om den omvänt vältrar över hela momsen på köparen så faller antal sålda enheter mycket. Om den väljer ett mellanting så faller vinstmarginalen lite och antal sålda enheter lite. Det sistnämnda alternativet är nästan alltid bäst. Varför kan man intuitivt(?) se genom att notera att produkten av två tal x*y är större när x och y är jämstora jämfört med om ena är stor och andra är liten (2*2 är större än 1*3). Valet säljaren står inför när momsen höjs är hur mycket den ska sänka x resp y. För att hålla produkten av dem hög är det då bäst att sänka lite på varje istället för mycket på ena.
Ja, det låter som ett övertygande resonemang rent teoretiskt. Men i praktiken borde det väl fungera så att alla oligopolisterna lägger hela momsen på produkterna väl medvetna att de andra resonerar på samma sätt. Alltså faller inte volymen inte mer för något enskilt bolag än för de andra och konkurrenssituationen blir oförändrad
Jarl, det är en bra kommentar. Det är svårt att veta hur en kartell reagerar på en ny skatt. Med risk för att någon som forskar inom industriell organisation slår mig på fingrarna skulle jag nog ändå vilja påstå det du skriver är ett (1) av flera möjliga/rimliga utfall. Om ett litet antal företag lyckas koordinera så de håller ett högt pris (en slags outalad kartell) så är frågan var de kommer hamna när de åläggs en skatt. I princip kan ett väldigt stort antal jämvikter upprätthållas av en kartell och varje jämvikt definieras av priset som kartellen sätter. Det bästa för kartellen som grupp är om de lyckas koordinera sig på priset som en monopolist skulle sätta. Notera att med ökad moms så skulle en monopolist inte vältra över hela skatten på kund. Så en möjlighet är att kartellen nu siktar på det nya monopolpriset och absorberar en del av momsen genom minskad vinstmarginal. En annan möjlighet är att de, som du säger, lägger över hela momsen på kund. En tredje, också väldigt enkel, möjlighet är att de håller priset intakt, dvs sväljer hela momsen själva. Allt detta är i teorin.
Vad som brukar hända i praktiken vet jag inte. Jag vet inte ens i vilken utsträckning banksektorn har monopolmakt och använder den.
Är verkligen momsfriheten det viktiga här? Bankverksamhet, på en fri marknad, innebär upprepade bankrusningar och bankkrasher. Räntan som en viss bank tvingas betala, på inlåningssidan, ska återspegla risken för att detta sker. För att undvika detta så har vi satt den fria marknaden ur spel och gett banksektorn exklusiva subventioner och privilegier (som inte har med momsfrihet att göra).
Klok kommentar från Daniel
Ett strålande inlägg som breddar debatten! Att bankernas ekonomer ofta ensamt i media får uttala sig om ekonomin eller ekonomiska förslag är för övrigt bedrövligt. De är ju ofta part i målet.
Bankerna är gynnade på flera sätt idag, bl.a. som nämns genom momsbefrielse, insättningsgaranti, ensamrätt att hantera digital valuta och i praktiken monopol på e-legitimationer. Därför är en bankskatt naturligtvis bra och borde åtföljas av andra åtgärder.
Det främsta argumentet mot, som motståndarna upprepar som papegojor är att bankskatten kommer vältras över på bankkunderna. Då måste man fråga sig 1. Om det nödvändigtvis är dåligt och 2. Varför det skulle vara en naturlag just inom banksektorn? Fråga 1 kräver väl mer diskussion, men man kan säga att det inte självklart är dåligt att det blir lite dyrare att låna pengar även om det är stötande att det sker när bankerna redan har extrema vinstmarginaler. Fråga 2 är mer intressant. På en normal marknad skulle konkurrensen leda till att företagen inte omedelbart kunde lägga hela kostnaden på kunden trots höga vinster. Problemet är att bankmarknaden är en dysfunktionell marknad (nu tror jag inte att man ändå kommer lägga hela kostnaden på kunden, men möjligen större del än på en fungerande marknad). De som är emot bankskatten och vi andra borde alltså fundera på hur vi kommer åt problemen med en dysfunktionell bankmarknad. Som jag ser det vore det önskvärt med incitament för att underlätta för små banker, kanske en bankdelningslag, kanske en större statlig aktör som kan pressa priserna till rimliga nivåer.
@Jarl Dahlerus: Dina resonemang håller inte. Du hävdar att momsbefrielse är negativt för bankerna. När Mats Persson invänder att bankerna knappast önskar att bli momsbelagda skriver du att det är för att momsen är neutral för banken och en kostnad för kunderna. Hur ska du ha det egentligen?
Tack för ett intressant inlägg och en bra debatt i kommentarsfältet.
Det verkar som om väldigt få förstår hur moms fungerar. @Fredrik Thorson skriver på slutet att han inte förstår. @Jarl Dahlerus: Dina resonemang håller inte. Du hävdar att momsbefrielse är negativt för bankerna. När Mats Persson invänder att bankerna knappast önskar att bli momsbelagda skriver du att det är för att momsen är neutral för banken och en kostnad för kunderna. Hur ska du ha det egentligen?
Jag vet inte om jag lyckas bättre än @Jacob Lundberg och @Jarl Dahlerus att förklara hur momsen fungerar. Men jag måste säga att jag blir bekymrad när författaren till artikeln, som är professor i nationalekonomi @Mats Persson, uppenbarligen inte förstår hur momsen fungerar. Det gör ju att hans argument för bankskatten försvagas, eftersom de delvis bygger på en missuppfattning.
Jag gör ett försök att förklara hur moms fungerar:
Eftersom banken har momsbefriad verksamhet betyder det att de inte lägger på skatt när de säljer sina tjänster och produkter. Kolla ditt senaste avi för ränta på lån så ser du att det inte är moms pålagt. Men det betyder samtidigt att när banken köper in tjänster som t ex konsulttjänster då lägger det företaget på moms 25%. Eftersom banken inte har utgående moms (till sina kunder) så kan de heller inte dra av ingående moms på tjänster som de köper. Som det står i ett tidigare inlägg får banken betala hela momsen. Jämför med ett verkstadsföretag som är momspliktigt. Det lägger på 25% moms på de varor de säljer (som deras kunder om de är företag kan dra av, medan slutkunden som är en privatperson inte kan dra av momsen utan betalar varans pris plus 25% moms). Verkstadsföretaget kan dra av ingående moms.
Exempel: Verkstadsföretaget säljer varor för 20 miljoner och lägger på 25% moms alltså 5 miljoner. Totalt belopp på fakturan blir då 25 miljoner. Om verkstadföretaget köper in material för 10 miljoner så lägger leverantören på 25% moms och verkstadsföretaget betalar 12,5 miljoner. Varje månad ska verkstadföretaget stämma av momsen och betala överskottet till Skatteverket; utgående moms 5 miljoner minus ingående moms 2,5 miljoner. Netto 2,5 miljoner till Skatteverket. I resultaträkningen syns intäkt 20 miljoner och kostnad 10 miljoner. Momsen skickas bara vidare i varje förädlingsled till det kommer till en köpare som inte betalar skatt.
När banken köper in material (kanske papper till skrivaren eller konsulttjänster) för 10 miljoner så lägger leverantören på 25% moms och banken ska betala ut 12,5 miljoner. De får inte dra av momsen utan kostnaden för banken blir 12,5 miljoner. För bankens leverantör är det bara 10 miljoner som stannar kvar i verksamheten eftersom leverantören i sin tur ska betala in sitt överskott av moms (utgående minus ingående moms) till Skatteverket. Om verkstadsföretaget köpt in varor (kanske papper till skrivare) för 10 miljoner får de dra av momsen och kostnaden som hamnar i verkstadsföretagets resultaträkning blir alltså 2,5 miljoner lägre för exakt samma vara när den köps in av banken. Alltså är det en nackdel för banken att inte sälja momsbelagda tjänster eftersom det innebär högre kostnader. Om banken skulle ta ut moms på sina tjänster skulle kostnaden hamna hos de kunder som inte kan dra av moms som privatpersoner, försäkringsbolag och andra momsbefriade verksamheter. Den som betalar moms flyttar bara kostnaden vidare i förädlingskedjan, därför kan man säga att momsen är neutral för det företaget som betalar moms. Momsen syns inte heller i resultaträkningen i företag som betalar moms.
Jag skulle önska att alla gymnasieungdomar fick möjlighet att driva ett företag inom Ung Företagsamhet. När man själv drivit ett företag kommer man att förstå hur momsen fungerar. Och många andra viktiga principer för att bygga välstånd med hårt arbete.
Hej Mona, bra redogörelse för hur momsen fungerar. Ber om ursäkt för min otydlighet med att momsen är neutral, vad jag menade är att om banken skulle vara momspliktig så är den neutral.
I övrigt håller jag helt med dig, lite orväckande att professorn inte verkar ha full kunskap om detta ämne. Jag hoppas på en kommentar från professorn.
Är inte Unga Företagare momsbefriade?
För att förklara tydligare för Mona Gustafsson: I en momsbelagd bransch läggs 25% på alla varor, dvs priset på varan blir 25% dyrare för den slutliga konsumenten än vad den skulle ha varit om momsen inte hade funnits. I en momsbefriad bransch, där vi antar att företaget inte köper in några varor eller tjänster från några underleverantörer, blir det ingen moms på det pris den slutliga konsumenten betalar; varan blir därför i motsvarande grad billigare för den slutliga konsumenten.
I en bransch som är momsbefriad men (likt bankerna) köper vissa varor från momspliktiga underleverantörer kan det momsbefriade företaget inte dra av den moms som underleverantörerna lagt på. Detta blir en kostnad för banken som denna vältrar över på sina slutliga kunder. Däremot lägger inte banken på någon egen moms för det förädlingsvärde som banken själv skapar; den enda moms som belastar de hushåll som är bankens slutliga kunder är således den moms som lagts på av bankens underleverantörer. Resultatet blir att den totala momsen i konsumentledet på bankens tjänster blir lägre än 25%.
Om endast en liten del av bankens kostnader är inköp från underleverantörer blir den totala momsen för bankens hushållskunder nära noll. Om i stället en stor del av bankernas kostnader avser inköp (av datorer, konsulttjänster, papper, pennor m.m.) från momspliktiga underleverantörer blir den totala momsbelastningen för bankens kunder i motsvarande grad högre, men fortfarande under 25%. Eftersom den största delen av bankernas kostnader utgörs av personalkostnader och upplåningskostnader (som inte belastas med moms) blir den totala momskostnaden för bankens hushållskunder nära noll – men inte exakt noll, eftersom banken alltid köper in en del datorer, konsulttjänster, papper m.m. från momspliktiga utomstående.
Ovanstående resonemang gäller när banken levererar tjänster till hushåll, t.ex. bostadslån. Ett delvis annorlunda resonemang gäller för de fall banken säljer tjänster till momspliktiga företag. Det är endast i detta speciella fall som bankernas momsbefrielse ibland kan sägas fördyra för (de momspliktiga) kunderna.
För den som vill veta exakt hur momsbefrielsen fungerar för bankerna hänvisar jag än en gång till den statliga utredningen SOU 2016:76. Där finns allt förklarat. Och där finns realistiska beräkningar av hur mycket bankernas momsbefrielse faktiskt är värd under olika scenarier.
Vad jag förstår av SOU 216:76 så gör utredningen ett rätt så halsbrytande antagande när man skriver om den skattefördel ”…som sektorn kan antas få till följd av att omsättning av finansiella tjänster har undantagits från mervärdesskatt.” Detta är en ren spekulation som bygger på antagandet att konsumenterna skulle minska sin konsumtion av finansiella tjänster till en viss grad om priset skulle stiga till följd av ökad moms. Bankerna försäljning antas gå ner och därigenom skulle bankernas lönsamhet minska och statens momsintäkter öka. Beräkningarna bygger på antaganden om priselasticitet för finansiella tjänster som är mycket osäkra och bygger på 20 år gamla data med ett helt annat ränteläge och inkomstläge. Utredarna skriver själva om detta men tycker att man trots detta kan avvända gamla data utan att motivera detta, se citatet nedan.
”Assarsson (2004)11 har beräknat slutkonsumenters långsiktiga elasticitet för försäkringstjänster med fler finansiella tjänster12 till -0,82 för perioden 1994–1998. Det är den elasticitet som kommer att an- vändas som huvudalternativ av denna utredning. I brist på annan information används den också som huvudalternativ för produ- centernas efterfrågeelasticitet på finansiella tjänster. Detta huvud- alternativ är dock behäftat med osäkerhet som när det gäller slutkonsumenter främst hänger samman med att det är beräknat för en period som ligger omkring 20 år bakåt i tiden samt att tjänster förknippade med in- och utlåning inte ingår.
Mycket har hänt på de finansiella marknaderna sedan dess och nya finansiella tjänster utvecklas. Det innebär att den elasticitet vi söker delvis rör ett annat slags tjänster än den som beräknades för 1990-talet. Sedan 1990-talet har även den generella inkomstnivån stigit och inkomstfördelningen förändrats, vilket också kan ha påverkat elasticiteten, eftersom elasticiteten för samma (represen- tativa) individ kan vara olika vid olika inkomstnivåer. Trots dessa förbehåll anser utredningen att elasticiteten beräknad för perioden 1994–1998 kan användas som en värdefull indikation på hur hög den bör vara idag.”
I verkligheten torde bankerna vid ökad beskattning stäva efter att bibehålla nuvarande nivå på avkastning på eget kapital genom att öka sina marginaler även om volymen skulle minska. Hur stor volymminskning som kommer att ske blir rena gissningar. Följden skulle bli att bankskattekostnaden skulle vältras över på privatpersonerna och bankernas lönsamhet skulle påverkas mycket litet.
Bra kommentar från Mona och ursäkta min otydlighet om att momsen är neutral. vad jag menade är att den är neutral för ett företag som är momspliktigt.
I övrigt håller jag med dig om att det är oroväckande att professorn inte verkar ha full kunskap om momsen.. Emotser gärna en kommentar om dettA
Det verkar stämma att Ung Företagsamhet inte är momsskyldiga, @Johan Richter. Tack för rättelsen.
Det jag menar är att när man driver företag får man en känsla för att det måste komma intäkter för att företaget ska gå runt, vikten av att sälja, varför lönsamhet är nödvändigt och mycket mer som alltför många i samhället inte verkar förstå. Politiker, anställda på Skatteverket och många andra som misstror företagare utan att förstå grundprinciperna. Men för att förstå moms måste man ha ett riktigt företag.
Dessutom tror jag mig minnas att finansminister Magdalena Andersson också sa något när hon kommenterade förslaget om ny bankskatt, att bankerna hade en lägre beskattning eftersom de inte är momsskyldiga. Det vore ju ännu värre om hon inte förstår hur moms fungerar än professorn. Så jag hoppas att jag minns fel.
Du minns inte fel, se min tidigare kommentar om samma sak