Arbetsmarknaden präglas av både horisontell och vertikal könssegregering. Könssegregeringen i de två dimensionerna skulle kunna förstärka varandra: där kvinnor är underrepresenterade är det svårare för kvinnor att avancera till ledande positioner, samtidigt som få kvinnor på ledande positioner avskräcker kvinnor att söka sig till arbetsplatsen. På motsvarande vis skulle man kunna tänka sig att det är svårare för män att bli chefer på kvinnodominerade arbetsplatser, vilket Jämställdhetsmyndigheten paradoxalt nog kan vara ett exempel på.
I en färsk experimentell studie studerar nationalekonomerna Andreas Born (just nu på ”job market”), Eva Ranehill och Anna Sandberg en del av detta problemkomplex genom att undersöka hur benägenheten att ta en ledarroll i en grupp påverkas av könssammansättningen i gruppen. I studien delas deltagarna in i grupper om fyra med skev könsfördelning (dvs. tre män och en kvinna eller tre kvinnor och en man). Deltagarna får först lösa en uppgift på egen hand som sedan diskuteras i grupperna under 10 minuter. Efter dessa diskussioner får gruppen en ny uppgift som består i att lista vad som är viktigast för att överleva i öknen, men det är endast en person som får svara för hela gruppen. Deltagarna får uppge hur villiga de är att fatta beslut åt hela gruppen och bland de som är mest villiga får gruppmedlemmarna välja vem som ska lösa uppgiften. Diagrammet nedan visar hur benägna kvinnor respektive män är att fatta beslut åt hela gruppen.
Som synes i diagrammet är kvinnor mindre benägna att fatta beslut åt hela gruppen när gruppen är mansdominerad. Detta är i linje med hypotesen som nämndes inledningsvis, d.v.s. att kvinnor är mindre benägna att bli ledare i mansdominerade miljöer. Men motsvarande förhållande gäller inte män — i experimentet är tendensen att även män blir mer benägna att ta en ledarroll i kvinnodominerade grupper! Sammantaget innebär detta att en högre andel kvinnor i gruppen inte leder till en statistiskt signifikant minskning i könsskillnaden att vilja ta en ledarroll. I just det här experimentet leder alltså inte en jämnare horisontell könsfördelning till en jämnare vertikal dito.
Studien försöker också ta reda på varför kvinnors ledarskapsvilja minskar i mansdominerade grupper. Resultatet beror inte på att män och kvinnor är olika duktiga på att lösa uppgiften. Gruppen belönades utefter hur väl svaren överensstämmer med vad överlevnadsexperter har att säga om saken. Kvinnor och män är ungefär lika bra på uppgiften, men däremot tror kvinnorna att de är sämre och det gäller särskilt i mansdominerade grupper. Kvinnornas självförtroende påverkades alltså negativt i gruppdiskussioner med en majoritet män och det är detta som förklarar en del av resultatet.
En fråga som experimentet lämnar obesvarad är vilken roll den uppgift som gruppen hade att lösa spelar. Överlevnad på sjön (som den första individuella uppgiften handlade om) eller överlevnad i öknen förefaller kopplade till manlig stereotyper. Det är naturligt att studera stereotypt manliga arbetsuppgifter eftersom det är i sådana sammanhang kvinnor tenderar att vara i minoritet. Även om experimentdeltagarna inte trodde det fanns en stor könsskillnad i förmåga att lösa de två uppgifterna, är en tolkning av resultatet att kvinnorna känner sig mer hotade av könstereotyper i mansdominerade grupper. Vad resultatet skulle ha blivit med andra uppgifter går bara att ta reda på genom att göra fler experiment. Gissningsvis kommer det här experimentet leda till efterföljande studier som tar reda på den saken.
Ekonomistas 
Förstår inte – hur kontrollerar de för hur diskussionen var för den första uppgiften? Om jag var med i experimentet skulle mitt svar “att tala för gruppen” baseras på om jag i den första uppgiften hade samsyn med de övriga i gruppen.