Bygg en vaccinfabrik

2009-11-04 av 41 kommentarer

PANAMA-HEALTH-INFLUENZA-VACCINATIONPå den tiden då fåglar och inte svin var ursprunget till nya farliga influensor passade mina kollegor Rikard Forslid och Mathias Herzing på att analysera behovet av en statlig vaccinfabrik. Deras analys visar att en vinstmaximerande vaccinproducent med monopolmakt inte bara har incitament att ta ut för höga priser utan även att investera för lite i produktionskapacitet.

Anledningen är att en högre produktion minskar smittspridningen och därmed efterfrågan på vaccinet. Om vaccinet släpps tidigt får epidemin aldrig fotfäste vilket påverkar företagets vinster negativt. För en producent som maximerar välfärden snarare än vinsten är produktionens påverkan på smittspridningen tvärtom en anledning att investera i större produktionskapacitet.

Utfrån denna analys har Rikard i flera sammanhang argumenterat för ett byggande av en statlig vaccinfabrik. Enligt den utredning som gjorts skulle den årliga kostnaden för en sådan ligga kring 40 miljoner kronor per år. Givet det kaos som ständigt försenade leveranser av vaccinet mot svininfluensan gett upphov till förefaller det vara väl investerade pengar.

DN123456, SvD1234, SDS12345, GP12, Exp1234, AB1234
Filed Under: Välfärd

Den stora silverbluffen

2009-11-03 av 28 kommentarer

Får det vara en flaska silver?Kvacksalveri i form av homeopati, healing och liknande försvaras ofta med att de bygger på ”beprövad verksamhet” och ”har en lång historik”. Och när deras effekt inte kan påvisas byter försvararna taktik och hävdar att ”Beprövad erfarenhet säger mig att det mesta i livet inte går att evidensbasera”. Men bakgrunden till att naturmediciner lanseras är ofta krasst ekonomisk. Kvacksalvarna vill tjäna pengar och om de kan göra det genom att ljuga eller på andra sätt lura folk att köpa deras preparat så tvekar de inte.

Ett av de senaste exemplen som tydligt visar hur ekonomiska marknadskrafter förklarar en naturmedcins uppkomst är s k kolloidalt silver. Inte hört talas om det? Det ger nittontusen träffar på svenska google, över sexhundratusen på engelska google. Och inte undra på: detta är en produkt som hävdas kunna bota allt från ”våra vanligaste infektioner” till MS, psoriasis, cancer och t o m HIV.

Medicinsk revolution? Naturligtvis inte. Detta är humbug och rena falsarier, vilket klargjordes i senaste numret av Folkvett, föreningen Vetenskap & Folkbildnings tidskrift. Docenten i toxikologisk riskbedömning Christina Rudén:

I motsats till vad som hävdats är silver inte ett ämne som kroppen behöver. Silver förekommer inte naturligt i människors vävnader och det finns inte några vetenskapliga bevis för att silver i någon dos skulle vara nyttigt för oss. Det är alltså en direkt osanning att påstå att silver är viktigt för vårt immunförsvar. Inte heller kan silver på något annat sätt lindra eller bota vanliga virusinfektioner som förkylningar.

Vad förklarar då att någon kom på den vilda idén att lansera metallen silver som hälsomedel? Rudéns hypotes landar i hederliga marknadskrafter: en vikande industriell efterfågan på silver som drev fram ett sökande av nya marknader. Till exempel användes tidigare stora mängder silver vid fotoframkallning, något som nästan helt försvunnit i takt med att digitalfotografering blivit allt vanligare. Enligt wikipedia lanserades det kollodiala silvret i början av 1990-talet. Världsmarknadspriset på silver hade då sjunkit flera åt, vilket alltså stöder Rudéns förklaring (även om priset på senare tid stigit kraftigt).

Kanske vore detta ett lovande tvärvetenskapligt projekt där naturvetare och nationalekonomer förklarar kvacksalveriets uppgång (och fall?).

Filed Under: Kuriosa Tagged With: , , ,

Tveksamt pris för ekonomijournalistik

2009-10-30 av 10 kommentarer

Igår tilldelades DNs Maria Crofts Sjunde AP-fondens Journalistpris för 2009. Hon får priset för ”sina många privatekonomiskt inriktade artiklar med speciell inriktning på frågor som berör de väldigt mångas sparande”.

Att skapa intresse för till exempel pensionssparande är förstås viktigt men just på detta område tycker jag också att det finns en del problem i sådant som Maria Crofts skrivit. För några veckor sedan publicerade hon en artikel där vi alla uppmanades att vara mer aktiva i våra pensionsval. I ljuset av den forskning som finns på området så var argumenten minst sagt tveksamma. Bland annat påstods att ”möjligheten att få ett rejält tillskott i kassan är mycket större för den som engagerar sig” och att det för att få högre avkastning än i ickevalsalternativet ”krävs ett visst mått av intresse”.

Vad jag vet så finns inga studier som visar att de som ”engagerat sig” får en högre avkastning. Det finns däremot flera exempel på motsatsen (till exempel figurerar just det svenska PPM valet som problematiskt exempel i boken Nudge som Robert skrivit om här). Vad gäller frågan om vad som krävs för att få en bättre avkastning än ett väl konstruerat ickevalsalternativ så är det nog ingen överdrift att påstå att forskningen skulle svara ”mycket mer än ‘ett visst mått av engagemang'” (och väldigt många skulle svara ”det går inte överhuvudtaget”). Några referenser till denna forskning finns i ett inlägg jag skrev för några veckor sedan som du hittar här.

Jag kan bara hoppas att mer av denna forskning kommer figurera i Maria Crofts fortsatta skrivande och jag kan inte tänka mig annat än att detta också är vad Sjunde AP-fonden skulle vilja präglade ekonomijournalistiken.

Filed Under: Finans, Utbildning och forskning, Välfärd Tagged With: , ,

En allt självgodare disciplin?

2009-10-29 av 13 kommentarer

Två av höstens Ekonomistas-teman har varit att statsvetaren Elinor Ostrom fick årets ekonomipris och att utbildningen av nationalekonomer kritiserats i finanskrisens spår. Priset till Ostrom signalerade en vetenskaplig vidsyn, men den verkar inte vara allenarådande.

I ett utskick från Geoff Hodgson, ekonomiprofessor vid Hertfordshire-universitetet, återges kommentarer till årets ekonomipris som skrivits av forskarstuderande i olika länder på den välkända ekonomiryktessidan Economics Job Market Rumors. När man läser några av dessa anonymt skrivna kommentarer slås man av deras aggresiva tonläge, antiintellektualism och högdragenhet. Några exempel:

  • Nobel BULLSHIT!!!! Who the fuck are these idiots? Never heard of them … ever. What kind of bullshit is this? This year is the worst.
  • A stupid Nobel pick to accompany a stupid job market this year. Our field is falling apart
  • This girl seems to be a political scientist. I dont think she has published original research in any major economics journal.
  • Multidisciplinary?? Other disciplines are all rubblish. Why let them conteminate our purity?
  • Economics is superior. Don’t let political science conteminate us!
  • The fact that most of us have not heard about her says enough about her contributions.
  • This is the problem with Affirmative Action: last time a woman tried to go to the moon, the Challenger exploded 73 seconds after the launch. now, this is the end of Economics.

Men det finns undantag:

  • Seriously, this is a sensible and insightful award to an original and careful researcher whose work is widely cited precisely because it is original. To those of you who have never heard of her: you might start by asking why your lazy micro teachers inflict a narrow range of material on you that typically consists of selected papers from their own back catalog, the work of their buddies and one or two classics they themselves were forced to swallow in grad school. To those of who complaining that’s she’s never published in your favorite ‘top journal’: yes, despite that shameful handicap she is one of the most cited social scientists around, by economists and non-economists alike.
  • These postings really do show the narrow training of many economists. In fact, economics departments in most universities are highly isolated places in the larger world of social science. To trash a scholar as serious and insightful as Ostrom is a shame.

Nu ska man förstås inte dra förhastade slutsatser utifrån dessa fåtalet åsikter (även om vi tenderar göra precis det, vilket beteendeekonomer visat). Citaten är dock träffande i den självgodhet som finns hos vissa nationalekonomer. Visst är nationalekonomi en fantastisk samhällsvetenskap, men den är långt ifrån färdigbakad. En forskare som slutar ifrågasätta sina egna utgångspunkter och slutar vara nyfiken på andras bidrag blir i längden en dålig forskare.

Filed Under: Kuriosa Tagged With: ,

SuperFreakonomics

2009-10-28 av 12 kommentarer

superfreakonomicsI förra veckan publicerades SuperFreakonomics, uppföljaren till Freakonomics, av ekonomen Steven Levitt och journalisten Stephen Dubner. I likhet med sin hyllade föregångare kännetecknas boken av att applicera ekonomisk teori på sätt och i sammanhang som provocerar på många plan. Kan man verkligen förstå aspekter av prostitution genom att resonera i termer av utbud och efterfrågan? Är det farligare att gå än att köra bil när man druckit för mycket? Kan lite strategiskt tänkande förklara varför självmordsbombare borde skaffa sig en livförsäkring?

Att blanda detaljer kring sexhandel med ”out-of-the-box” användande av statistik, gärna med slutsatser som är helt motsatta till vad läsaren trodde var fallet, kan onekligen vara både underhållande och lärorikt, och om det är något som går igen i många recensioner av boken så är det just att den (liksom sin föregångare) är en underhållande ögonöppnare.

Även om jag håller med om att boken är klart läsvärd och innehåller mycket intressant forskning kan jag dock inte riktigt stämma in i hyllningskören. Det känns som att balansen mellan att ha en bra story och en solid grund (och/eller ett oväntat resultat) tippat över för mycket till att ha en bra story. Resultatet att det skulle vara säkrare att köra rattfull än att gå full (med en faktor åtta per förflyttad mil) är ett talande exempel. Som t ex Ezra Klein på The Washington Post poängterar finns en rad anledningar till att man inte riktigt kan jämföra kilometrar som gåtts på fyllan med kilometrar som körts på fyllan. De är sannolikt olika i termer av hur många av dem som sker i stan (fler till fots i stan där trafiksituationen är farligare än på landet) de är olika i termer av hur full man är (sannolikt är personer mindre berusade när de ändå väljer att ta bilen) etc. Till skillnad från t ex Levitts studie av hur förändringar i abortlagstiftning på 1970-talet resulterade i minskad brottslighet 20 år senare som presenteras i Freakonomics, och där Levitt ägnar mycket tid åt att vrida och vända på fakta och förkasta alternativa förklaringar, tycks det som att Levitt och Dubner denna gång nöjer sig med att vrida på fakta så att slutsatsen blir överraskande.

Även resultaten kring hur utbud och efterfrågan på sex påverkat priserna på prostituerades tjänster lider av att vara mer än bra story än överraskande forskning. Resultatet att priset för sex (och då speciellt oralsex) sjunkit dramatiskt till följd av att utbudet av gratis sex (och då speciellt oralsex) ökat är, som David Runciman konstaterar i sin kritiska recension i The Guardian, knappast överraskande ur strikt ekonomisk synvinkel. Däremot är det förstås bara antydan att man kan läsa om detta i boken ett säkert kort för att sälja den. Som sagt, man kan förstå mycket genom att tänka på incitament.

Bra läsning? Ja! En källa för middagskonversation som överträffar det mesta som har ”economics” i titeln? Absolut! Så bra som man kunde ha hoppats? Nej, tyvärr…och då har jag inte ens nämnt klimatkapitlet som verkar vara det som retat de flesta. Följande korrespondens mellan Steve Levitt och Yoram Bauman ger en bra balanserad bild av respektive sidas argument.

Filed Under: Internationellt, Kuriosa, Utbildning och forskning

Dessa rubriker

2009-10-27 av Kommentera

Finanspolitiska rådet (där jag är ledamot) presenterade i går en kort kommentar till regeringens budgetproposition. Vanligen presenterar vi en årlig rapport i maj, men pga lågkonjunkturen fann vi anledning att ge vissa synpunkter redan nu. Eftersom det finns ett stort tryck på att höra vad vi (särskilt rådets ordförande, Lars Calmfors) anser om den ekonomiska politiken verkar det värdefullt att klargöra vad som är rådets gemensamma uppfattning. Våra synpunkter sammanfattas bra i två artiklar i Dagens Nyheter, men jag kan inte låta bli att förundras över hur vår rapport kan ge upphov till rubrikerna Godkänd krispolitik (ledarsidan) och Budgeten sågas av Borgs expertråd (förstasidan i DN ekonomi) i en och samma tidning.

Filed Under: Makro

De rikas återkomst

2009-10-23 av 24 kommentarer

Hur har de rika påverkats av finanskrisen? Drabbades de och deras finansiella förmögenheter hårdare än andra eller lyckades de ställa om sina positioner i tid? Denna fråga har diskuteras runtom i världen (se referenser i slutet) men fortfarande har inga övertygande svar getts. En indikation på situationen i Sverige kom igår när Veckans Affärer presenterade årets listning av Sveriges miljardärer. Listan visar att finanskrisens negativa effekt på de rika varit överraskande kortvarig.

Jag har sammanställt förmögenhetslistningar i Affärsvärlden, Månadens Affärer och Veckans Affärer sedan de började publiceras på 1980-talet. Följande diagram visar hur de rikas förmögenheter utvecklats sedan 1990-talets början. Närmare bestämt visas den procentuella förändringen i de rikaste ca 100 svenskarnas förmögenhetssummor (i 2009 års priser) och hur de påverkats av finanskriserna och IT-kraschen.

image

Som bilden visar drabbade förra årets börsnedgång de rika ytterst kraftigt; de 100 rikastes förmögenhetssumma krympte med nästan en tredjedel år 2008, vilket mer än under den förra finanskrisen 1990-92. Återhämtningstakten verkar dock högre denna gång. Redan i år har deras tillgångar ökat med en fjärdedel. Exakt hur mycket av detta som drivs av börsuppgången eller andra faktorer, som t ex en förändrad sammansättning i toppen där t ex IT-folk ersatts av riskkapitalister är dock inte helt klart. Mätproblemen är dessutom stora, särskilt av de rikas skulder. Ingvar Kamprad är utelämnad i analysen, främst pga att VA:s skattningar av hans förmögenhet varit omdiskuterad (bl a av Forbes) men även för att den är så enormt mycket större än alla andras

Att de rika påverkas kraftigt av finanskriser inte särskilt överraskande. Historiskt sett innebar både 1920- och 30-talens finanskriser tapp för topparna i både inkomst- och förmögenhetfördelningarna (vilket bl a visas i denna studie). Orsaken ligger till stor del i att de rikas förmögenheter ligger i finansiella tillgångar (i Sverige ägde år 2007 den rikaste procenten mer än tre fjärdedelar av alla privatägda börsaktier). Och på samma sätt som en börskrasch minskar klyftorna kan årets börsuppgång alltså förklara en stor del av återhämtningen. Men att vi bara drygt ett år efter ”den värsta finanskrisen sedan 30-talet” upplever en närmast total återhämtning i förmögenhetstoppen är dock klart överraskande — och mycket intressant.

Mer läsning: Se bl a artiklar i The New Republic, Wall Street Journal, New York Times, Washington Post och the Economist. Och VA,SvD,DI,Exp,AB12.

Filed Under: Makro, Välfärd Tagged With: , ,

Dagis, ett jobbavdrag

2009-10-22 av 12 kommentarer

Min kollega Ann-Sofi Kolm poängterade häromdagen att dagis egentligen fungerar precis som ett rejält jobbskatteavdrag. Den som inte arbetar eller studerar får ta hand om sina barn själv. Den som däremot arbetar får en subvention i form av dagisplats värd ungefär 100000 kronor per barn och år vilket borde ge starka incitament att gå från bidragsförsörjning till arbete.

Eller, det var så det fungerade från början. Rätten till förskola har gradvis utökats till att gälla även dem utan arbete. Inom kort ska exempelvis alla 3-åringar garanteras en kostnadsfri förskoleplats. Regeringens proposition gör klart att det handlar om att lyfta barnen ur vad som riskerar att vara en intellektuellt och språkligt torftig hemmiljö. Att förskolan kan ge värdefull stimulans till barn från just sådana miljöer har Eva skrivit om här, här och här.

Enda frågan är hur det går med arbetslinjen? Samtidigt som finansdepartementet kämpar för att höja nettoavkastningen på arbete med ett par tusenlappar per år så driver utbildningsdepartementet igenom reformer som med stor kraft verkar i motsatt riktning. När utbildningsdepartementet vill mildra effekterna av ”utanförskapet” bidrar man alltså samtidigt till att upprätthålla det.

Eller? Nja, totaleffekten beror ytterst på hur värdefull de arbetslösa föräldrarna anser förskoleplatsen vara. Även om det kan det vara skönt att ha några timmar för sig själv och även om det är bra att barnen får någon att leka med så är nog den privata betalningsviljan betydligt lägre än den offentliga subventionen. Är betalningsviljan bara tillräckligt låg så kommer effekterna av jobbavdraget dominera.

Tänk att man för en gångs skull går och hoppas att det offentliga inte ger valuta för pengarna.

Filed Under: Arbetsmarknad, Utbildning och forskning

Konsumerar folk mer om de får mer pengar i kristider?

2009-10-21 av 6 kommentarer

När jag tidigare här på Ekonomistas kommenterade höstbudgeten så ifrågasatte jag huruvida ett förstärkt jobbskatteavdrag skulle leda till ökad konsumtion, med tanke på att det är högst troligt att folk i dessa orostider väljer att spara sina extra slantar snarare än att spendera dem direkt. I kommentarstråden nämnde Martin upp evidens från USA som tyder på att den marginella konsumtionsbenägenheten ligger på 0.3, dvs av en dollar ökade inkomster använder individerna bara en tredjedel för konsumtion.

Nu har det också kommit ut en australiensisk studie på samma tema. Forskaren bakom studien, bloggaren Andrew Leigh finner att australiensarna verkar vara lite mer spendersamma än sina amerikanska bröder; resultaten tyder på en marginell konsumtionsbenägenhet på 0.4. Notera dock att den största delen av den ökade inkomsten som konsumenterna får av stimulanspaketen går till annat än direkt konsumtion.

Vilketav dessa värden som ligger närmast det svenska är naturligtvis svårt att uttala sig om. Däremot så är det troligt att den marginella konsumtionsbenägenheten vad avser inhemska varor är betydligt lägre i en liten öppen ekonomi som Sverige. Min huvudpoäng, dvs att förstärkta jobbskatteavdrag förmodligen är ett ganska trubbigt instrument när det gäller att stimulera efterfrågan består därför.

Filed Under: Offentlig sektor

När började lärarkårens utarmning?

2009-10-20 av 21 kommentarer

Dagens förslag om återförstatligande av skolan motiveras bland annat av att kommunaliseringen sägs ha sänk lärarkårens status. En studie av Erik Grönqvist och mig (som jag bloggat om tidigare) visar att nedgången i olika mått på de nyblivna lärarnas förmågor sammanfaller ganska väl med kommunaliseringen, så det kan ligga något i detta.

hs_larare_bild

Även om bilden är slående kan det naturligtvis även finnas andra faktorer bakom nedgången. Men då Göran Perssons självbiografi tyder på att en proletarisering av lärarkåren var ett motiv till kommunaliseringen så kanske åtminstone någon är nöjd med utvecklingen.

Dagens samhälle, HD 2, AB, SvD, SDS, UNT, GP.
Filed Under: Utbildning och forskning
«Föregående sida
Nästa sida»