Härom veckan noterade jag en artikel i Metro: ”Fyrtiotvå procent av svenska arbetstagare anser att toppcheferna har för hög lön”, löd rubriken. Artikeln och upplägget i övrigt gick ut på att nu hade svenskarna fått nog och att missnöjet var stort. Min enda tanke var: ”Inte fler?” Rubriken kunde lika gärna ha varit: ”Inte ens hälften av svenskarna anser att toppcheferna har för hög lön” och upplägget kunde — baserat på precis samma statistik — ha gått ut på att inte ens i dessa finanskristider var en majoritet av arbetstagarna missnöjda med toppchefernas löner.

Att alternativ som i sak är identiska uppfattas som olika beroende på hur de presenteras kallas inom nationalekonomi för ”framing”. Inom journalistiken används detta flitigt. Meningar, fakta och bilder presenteras på ett visst sätt så att de ska tolkas som något som kanske inte skulle ligga närmast tillhands om presentationen var mer ”neutral”.

Ibland görs sådant på ett sätt som inte längre är att betrakta som ”framing” utan snarast ”fraud”. Härom veckan besökte Konstantin Sonin från New Economic School i Moskva Stockholm och SITE. Han talade bland annat om sin egen forskning kring hur oljepriset påverkar sannolikheten att regeringar exproprierar privata aktörer i branschen och om media och naturresurser. Men han talade också om hur rysk media gradvis blivit allt mer benägen att rapportera saker på ett sätt som framställde den förda politiken och situationen i Ryssland i ett, ska vi säga, positivt ljus. Han gav också några exempel på detta.

Titta på den översta bilden. Den illustrerar röstfördelningarna i ett politiskt val. Vid första anblick ser det ut som vinnaren fick ungefär dubbelt så många röster som tvåan. Det beror förstås på att den första stapeln är ungefär dubbelt så hög som den andra. Detta stämmer dock inte alls med siffrorna som är korrekta. Intrycket, speciellt på tv som detta exempel kommer ifrån, ger bokstavligt talat en bild av en mer överlägsen vinnare än vad som var fallet.

Den andra bilden illustrerar Gazproms gasproduktion under ett antal år. Budskapet är klart. Här går kurvorna uppåt, staplarna blir högre för varje år. Tittar man närmare på siffrorna som även i detta fall är riktiga, så ser det dock märkligt ut. I allt väsentligt har gasproduktionen varit konstant under hela perioden, men synintrycket är att produktionen mer än fördubblas över perioden. En slump? Knappast.

Det sista, kanske mest flagranta exemplet visar hur en ledande nyhetskanal presenterade att The Times publicerat en insändare som uttalade sig ofördelaktigt om Boris Berezovsky (som inte är bästis med så många i den nuvarande ryska politiska eliten). Man saxade helt enkelt ihop en egen första sida (till vänster) som till skillnad från den faktiska första sidan (till höger) hade Berezovsky som första nyhet. Det hela presenterades förstås som om det var The Times själva som stod bakom texten.

Sådant här förekommer tack och lov inte i Sverige men ibland när jag ser löpsedlar undrar jag vart vi är på väg…

Häromdagen fick årets amerikanska Nobelpristagare traditionsenligt träffa presidenten. För den som är bekant med vad ekonomipristagaren Paul Krugman tycker om George W Bush och hans administration, och vad han genom åren haft att säga om deras politik verkar detta möte helt osannolikt. Man kan bara stämma in i Justin Wolfers kommentar om mötet på Freakonomics: Man önskar att man kunde läsa kroppsspåk bättre. (En snabb genomgång av vad kroppsspråksliteraturen har att säga om respektive pose säger följande: Krugman står i en variant av en klassisk ”fig leaf pose”  (obekväm, osäker); medan Bush försöker se avslappnad ut i en ”hand-in-pocket pose” (dold agenda, stängd)).

(Den som inte är bekant med vad Paul Krugman tycker om Bush administrationen kan läsa här här här eller här eller titta på detta videoklipp bara för att ta några exempel).