Leif Pagrotsky har låtit utreda de reala försvarutgifternas utveckling över tiden. Trots årtionden av nerskärningar har utgifterna bara sjunkit från 39 miljarder per år under 1980-talet till 34 miljarder förra året. Tretton procent är alltså allt man lyckats kapa, slopad värnplikt (i praktiken) och regementsnedläggningar till trots.
Något att förundras över? Knappast. Det är helt enkelt en orsak av två mäktiga krafter. Den första är att lönerna stiger när produktiviteten i samhället stiger. Även försvaret måste då höja sina löner, vilket gör att försvarets lönekostnader – i reala termer – stiger med sisådär 2-3 procent varje år. Om anslagen inte höjs innebär det alltså i praktiken en minskning av försvarets personalbudget. Fenomenet går även under namnet Baumols lag.
Den andra kraften är att försvarets teknologi blir allt mer avancerad och därmed allt dyrare.
Sammantaget är detta precis samma problem som sjukvården står inför. Lönerna måste stiga även om inte arbetskraften blir mer produktiv. Dessutom blir den medicinska teknologin blir allt dyrare. Om sjukvårdskostnadernas andel av BNP ligger still betyder detta att vi i praktiken minskar sjukvårdens resurser.
Ekonomistas 
Kul med en blogg om nationalekonomi!
Funderar på jämförelsen mellan försvaret och sjukvården. Om sjukvårdskostnadernas andel av BNP är konstant kompenseras väl för löneökningar i andar delar av ekonomin? Baumols lag kommer i så fall bara från den andra “kraften” (teknologiförbättring fördyrar) som jag ser det (om nu Baumols lag omfattar även teknologiförbättringar).
Måste verkligen sjukvårdens resurser minska om kostnadsandelen är konstant? Inflödet av pengar till sjukvården kommer ju via skatteintäkter som ökar vid positiv ekonomisk tillväxt. Det blir ju både högre intäkter och högre lönekostnader, allt annat lika. Problemet är väl främst när löner ökar på övrig arbetsmarknad (ökade alternativkostnader), utan att tillväxttakten svarar mot ökningen.
Ser att Camilo von Greiffs kommentar är precis i linje med vad jag skrev. Notera Camilo att din kommentar fortfarande väntade på moderation och inte syndes när jag gjorde mitt inlägg.
Jag håller med om att det blir en intressant blogg att följa.
Med anledning av Petters senaste kommentar vill jag från Ekonomistas sida säga att vår ambition är att släppa in alla kommentarer direkt och sedan moderera i efterhand i de fall det är motiverat. Anledningen till fördröjningen av publiceringen av Camilos och Petters kommentarer från i eftermiddags var en inställning som krävde Ekonomistas godkännande av kommentarer från debattörer som ännu inte kommenterat på bloggen. Nu har vi tagit bort denna regel så att ingen kommentar fördröjs.
Om arbetskraftens produktivitet i andra delar av ekonomin ökar snabbare än i försvaret/sjukvården kommer försvarets/sjunkvårdens lönekostnader att öka som andel av BNP för en given personalstyrka, givet att försvaret/sjukvården är mer arbetskraftsintensiv än andra delar av ekonomin. Om inte skatteintäkternas andel av BNP ökar kommer under antagandet om skillnader i arbetskraftsintensitet inte de ökade skatteintäkterna att räcka för att kompensera för de ökade kostnaderna.
Jonas:
i) Möjligen en naiv fråga, men hur mäts produktivitet i försvaret? Vad exakt är det som produceras och hur mäts det?
ii) Personligen tycker jag att försvaret bör läggas ned (förutom militärparader, vilka dock kostar betydligt mindre än 34 mdr kr).
Teknikutvecklingen inom såväl sjukvård som militären borde väl innebära en ganska kraftig produktivitetstillväxt? Man kan tex tänka sig att hjärt-lungräddningsmaskiner gjort att komplicerade operationer kan genomföras med färre närvarande läkare/sjuksköterskor? Eller att autonoma missiler kan användas för att slå ut fientliga installationer och att en missiloperatör kan hantera fler missiler/fientliga mål än vad en pilot tidigare kunde när varje mål krävde manuell bombning?
Det som hänt är väl att samtidigt som produktiviteten ökat har också kraven ökat på bättre sjukvård/effektivare militära insatser? Både sjukvård och militär verksamhet har, till skillnad från tex grundskoleundervisning, väldigt stort teknikinnehåll. Mao är väl utbildning ett bättre exempel på “omotiverad” löneinflation än sjukvård/försvar?