Lärarens dröm?
Fråga en nationalekonom och det finns ingen utredning, ingen myndighet och inget verk som har tillräcklig nationalekonomisk kompetens. Fråga en präst och det finns inga sammanhang där dennes förmodade kunskaper om etik och mänskliga villkor inte förtjänar större utrymme. För de flesta intressen är det naturligt att lyfta fram värdet av sin unika kompetens; inte minst kan det ju öka efterfrågan på de tjänster man har att erbjuda. Intressant är därför att Lärarnas Riksförbund (LR) verkar ha en annorlunda syn på saken.
Det är kommentarerna till regeringens förslag om en ny gymnasieskola som visar att ämnesläraras fackförbund välkomnar en tydligare yrkesinriktning på yrkesprogrammen. Detta trots att förslaget rimligen innebär minskad efterfrågan på ämneslärare. Hur kan man förstå detta beteende?
En studie av bland andra den norske ekonomen Hans Bonnesrönning ger en möjlig förklaring. Den visar nämligen föga förvånande att det är svårt för skolor i ekonomiskt och socialt utsatta områden att attrahera lärare. Eric Hanushek mfl visar vidare att det är svårt att med hjälp av lönen locka lärare från välbärgade medelklassområden till områden där eleverna kan förväntas vara mindre studiemotiverade. Det verkar helt enkelt som att studiemotiverade elever är en väldigt attraktiv löneförmån för lärare.
Med ens framstår LRs agerande i tydligare ljus. De har helt enkelt gjort en klassisk facklig avvägning mellan mängden arbetstillfällen och dessa arbetstillfällens attraktivitet. Visst, det blir förre tjänster till ämneslärarna men vi slipper åtminstone undervisa de där omotiverade eleverna på yrkesprogrammen, verkar LR ha resonerat. Helt i linje med det fackliga uppdraget, men det pekar på faran med att grunda politik på åsikter framförda av särintressen.
Som tur är finns det annan forskning som tyder på att regeringens förslag faktiskt är vettigt. Kanske något för LR att använda sig av i sin framtida argumentation?
Ekonomistas 
Jag tycker inte att det är så konstigt. Varför skall lärare av alla yrkesgrupper vara intresserade av att jobba med människor som inte alls är intresserade av att jobba med dom?
Om man som förälder vet att ens barn kommer klara sig i Sverige oavsett hur bra det går för dom i skolan (rent överlevnadsmässigt) så kommer man inte sätta lika stort fokus på att inpränta i dom hur extremt viktigt det är med utbildning. Det finns en anledning till att kinesiska och indiska barn är så snabba vad gäller skolan och det handlar inte om gener. Det handlar bara om motivation. Dom har lärt sig av sina föräldrar att det finns ingen annan än dom själva som kan rädda dom.
Rent sagt så kan man säga att avsaknaden av välfärd är vad som motiverat Asien att skaffa sig välfärd. Och samtidigt betyder det också att dagens generation i västvärlden tar välfärd för givet.
Mattias: Nej, det är inte konstigt, men lärare är knappast den enda yrkesgrupp som jobbar med människor som inte är intresserade av samarbete. Polisen är ett annat exempel. Detta innebär emellertid inte att vi som anställer dessa grupper nödvändigtvis måste dela respektive yrkesgrupps önskade prioriteringar. Vi bör dock vara medvetna om dem, inte minst då de påverkar vad dessa yrkesgrupper framför för ståndpunkter i olika frågor.
Jonas, lägger du inte med ditt inlägg ord i LR:s mun. Kan det inte vara så att LR faktiskt tycker att den föreslagna gymnasiereformen är vettig, utan att det för den skull finns något “ohederligt” underliggande motiv. Jag vet inte hur förbundet resonerat i frågan men din tolkning verkar, i mitt tycke, långsökt. I alla fall så länge som det finns uttalanden från förbundet som antyder motsatsen.
Med din tolkning skulle LR “sälja ut” de medlemmar som är historielärare eftersom förbundet är positivt till att elever på yrkesinriktade program ska läsa historia och att antalet timmar i historia ska ökas på högstadiet.
Läs om LR:s inställning här: http://www.lr.se/lrweb/home.nsf/indexfrmset?readform&Url=http://www.lr.se/lrweb/Home.nsf/bykey/ACNN-6YLGWG?OpenDocument
och här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_543349.svd
Jonas: Det är inte riktigt samma sak. En polis vet att det är en nästan oundviklig del av jobbet, till och med för en lapplisa.
Ett bättre exempel skulle väl vara brandmän/kvinnor som möter stenkast när dom skall rycka ut. Eller ambulanspersonal som är rädda för att rycka ut på grund av samma problem i vissa områden.
Dock så verkar människor tycka att det är hemskt att brandpersonal och ambulanspersonal möter detta men inte att lärare är tvungna att undervisa en massa elever som inte alls vill vara där. Det är enligt mig orimligt med tanke på att detta problem till skillnad från kriminalitet inte lika vanligt i östvärlden som det är i västvärlden.
Är inte en enklare förklaring att LR visserligen har medlemmar som är lärare i historia men de också har medlemmar är lärare i svetsmetoder och skärande bearbetning?
Det i reformen som det du skriver har rak bäring på är väl lärlingsutbildningen, men de stora arbetsgivarorganisationernas ointresse pekar väl på att det blir en marginell företeelse.