Thomas Lindh (1952-2013)

Som tidigare meddelats har professorn i nationalekonomi Thomas Lindh gått ur tiden efter en längre tids kamp mot cancer. Thomas var en välkänd profil inom svensk nationalekonomi, inte minst tack vare sin ovanliga kombination av hög akademisk nivå och aktivt samhällsengagemang.

Thomas disputerade i nationalekonomi 1991 vid Uppsala universitet och där stannade han kvar som forskare innan han i början av 2000-talet blev forskningsledare vid Institutet för Framtidsstudier. De sista åren var Thomas även verksam som professor vid Linnéuniversitetet.

Som forskare lämnade Thomas flera viktiga vetenskapliga bidrag. Hans mest kända studie, skriven med Henry Ohlsson, visar hur människor blir mer benägna att starta eget om de har bättre till finansiering. Men uppmärksamheten blev också stor när han tillsammans med Jonas Agell och Henry Ohlsson gav sig in i den livaktiga debatten om sambandet mellan ekonomisk tillväxt och storleken på den offentliga sektorn. Thomas och  medförfattare intog i en EER-artikel en skeptisk ståndpunkt gentemot de tidigare studier som påträffat en negativ tillväxteffekt av offentlig sektor. Thomas vetenskapliga bredd framgår även från hans intresse för demografi där han tillsammans med bland andra Bo Malmberg studerade effekterna av befolkningens förändrade åldersstruktur.

Själv lärde jag känna Thomas när vi båda ingick i 2010 års Konjunkturråd vid SNS. Det stod snart klart för mig att Thomas var en självständig och orädd ekonom som inte väjde för att för att föra fram perspektiv som kanske inte alltid låg i tiden. I hans kapitel i konjunkturrådsrapporten (skrivet med Dominique Anxo) var den främsta rekommendationen att möta lågkonjunkturen genom en storsatsning på offentliga jobb och arbetsmarknadsutbildning finansierad med ökad statsupplåning för att slippa höja skatterna. Förslaget avfärdades som väntat av finansminister Borg som prioriterar skattesänkningar och avbetalad statsskuld. Idag, tre år senare, finns kanske större förutsättningar att Thomas förslag kan få gehör mot bakgrund av Sveriges låga statsskuld och det växande behovet av en offentlig välfärdssektor.

Att Thomas Lindh inte längre finns bland oss är tråkigt för svensk nationalekonomi och samhällsdebatt. Men Thomas arbeten lever kvar och kommer säkert att fortsätta göra avtryck i framtiden.