I dag släpps Långtidsutredningen 2011 som denna gång har fokuserat på sysselsättningspolitikens utformning. Trots att utredarna (till vilka jag själv hör) på det stora hela ger den svenska arbetsmarknaden ett gott betyg så identifierar vi tre områden där behovet av reformer är stort.

Det första området där vi tycker att reformer är önskvärda är anställningsskyddet. Sverige kombinerar ett mycket strikt skydd av fast anställd personal med mycket flexibla möjligheter för arbetsgivare att använda sig av tidsbegränsade anställningar. Detta skapar en uppdelning av arbetsmarknaden som knappast är effektiv.  Ett sätt att ta bort dessa stora skillnader mellan fasta och tillfälliga anställningar är att ersätta dagens system med uppsägningsavgifter som varierar med den uppsagdes anställningslängd. Uppsägningsavgifterna kan ersätta arbetsgivaravgifterna i finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär lägre totala arbetsgivaravgifter för arbetsgivare som inte säger upp någon, och högre avgifter för övriga arbetsgivare.

Det andra är ersättningen till de som inte har a-kassa.  Denna grupp är hänvisad till kommunernas försörjningsstöd (socialbidrag), vilket jag tidigare här på Ekonomistas argumenterat för är en dålig lösning. Vi föreslår därför att alla som varit arbetslösa i minst 3 månader ges tillträde till ett garantiprogram som ger rätt till en arbetslöshetsersättning som ger en inkomst som är högre än socialbidragsnormen. I princip innebär förslaget att den nuvarande jobbgarantin för unga istället används för alla sökande utan a-kassa, samtidigt som ersättningsbeloppet höjs så att det ger en skälig levnadsstandard. Detta skulle göra att de arbetssökande fick tillgång till en ersättningsform med betydligt bättre incitamentsstruktur än idag.

Slutligen tycker vi att inslagen med arbetsgivarkontakter måste bli starkare både i den kommunala yrkesutbildningen och i arbetsförmedlingens arbete. Forskningen är tydlig med att sådana kontakter är viktiga, särskilt för personer utan tidigare anknytning till arbetsmarknaden. Vi tror därför att  att ökade arbetsgivarkontakter är en bra väg att gå för att få ner arbetslösheten bland de grupper där den i dag är störst; ungdomar och nyanlända invandrare.

Se också web-sändningen från dagens konferens i Rosenbad

Dagens försörjningsstöd, det som i vardagsspråk kallas för socialbidrag, har idag två uppgifter. Dels ska det fungera som ett yttersta skyddsnät för personer som inte kan försörja sig själva, dels ska det utgöra ersättning gör personer som saknar, eller inte har tillräcklig ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Tyvärr leder denna tudelade uppgift till att systemet funger dåligt i bägge hänseendena.

Eftersom försörjningsstödet är behovsprövat uppstår stora marginaleffekter som innebär att det inte lönar sig för bidragstagare att ta kortare arbeten eller timanställningar.  Detta innebär att incitamenten att ta arbeten är dåliga och att jobbskatteavdraget inte biter för denna grupp. Alltså fungerar systemet dåligt som arbetslöshetsersättning.

Många kommuner upplever att Arbetsförmedlingen gör för lite för denna grupp, och eftersom deras kostnader för försörjningsstöd stiger när arbetslösheten går upp har det vuxit fram en kommunal arbetsmarknadspolitik vid sidan av den statliga. Om denna vet i  dagsläget väldigt lite. Dock vet vi att många kommuner betingar försörjningsstödet på att mottagarna deltar i olika aktiviteter. Detta kan säkert vara ett befogat sätt att så att säga ”testa” folks arbetsvilja. Tyvärr innebär det också att människor riskerar att hamna utanför samhällets yttersta skyddsnät. Alltså fungerar systemet dåligt även i detta hänseende.

I dag presenteras den tredje bilagevolymen till Långtidsutredningen 2011. I en av dessa bilagor diskuterar jag den problematik som jag beskriver ovan. Min uppfattning är att det är dags att skilja arbetslöshetsersättningen från det yttersta skyddsnätet. Detta kan åstadkommas genom två reformer, nämligen

• Inför en generell statlig dagpenning till samtliga individer som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen och uppfyller Arbetsförmedlingens krav på aktivitet
• Ta bort möjligheten för kommunerna att villkora försörjningsstöd på motprestationer för biståndstagaren enligt 4 kap 4 § i SoL

Jag tror att denna uppdelning skulle gynna alla. De arbetslösa får en tydligt huvudman och dessutom rätt till ersättning om de lever upp till ställda krav. Arbetsförmedlingen får incitament att hjälpa denna grupp, samt inte minst sanktionsmöjligheter om de inte lever upp till de ställda kraven. Kommunernas socialtjänst kan fokuserar på sociala problem och försörjningsstödet kan bli det yttersta skyddsnätet som det var tänkt att vara.