I tisdags ordnade SITE (Stockholm Institute of Transition Economics) en konferens om Georgien. I den del som behandlade den ekonomiska utvecklingen diskuterades bland annat skattenivåerna och vilken betydelse dessa har för ekonomisk utveckling. I ett inlägg från Björn Tarras-Wahlberg hyllades Georgien för att ha sänkt ett antal skatter från låga till ännu lägre nivåer. Nu är det förstås inte förvånande att just han väljer att lägga tonvikten vid skatters negativa sidor (han är trots allt ordförande i World Taxpayers Association, ett sorts globalt Skattebetalarnas förening). Det är dock trist att det ska vara så svårt att erkänna att skatteintäkter faktiskt kan användas till bra saker, och att de sannolikt utgör en mycket viktig komponent av ett lands utveckling, speciellt då en stat står inför att bygga upp sina institutioner.
Följande figurer illustrerar detta på ett tydligt sätt. Båda visar relationen mellan det totala skatteuttaget som andel av ett lands BNP och landets privata äganderättsskydd (båda som snitt över några decennier). Dessa är uppenbarligen starkt korrelerade. I den översta av bilderna indikerar observationernas färg hur rikt landet är (rika länder är röda, fattiga länder är blå, och de ofärgade ringarna markerar mellaninkomstländer). I den undre bilden indikerar färgen i vilken utsträckning landet haft inbördeskrig under perioden (röda markeringar för ingen konflikt medan länder med blå markeringar indikerar konflikt).
Sammantaget illustrerar figurerna ett starkt samband mellan staters skattekapacitet, deras förmåga att skydda privata äganderätter och upprätthålla kontrakt, deras ekonomiska utvecklingsnivå, och avsaknaden av inre konflikter. Figurerna är hämtade från en presentation av Torsten Persson (IIES), och presentationen är i sin tur en översikt av ett pågående forskningsprojekt tillsammans med Tim Besley (LSE). Projektet spänner över fälten ekonomi, statsvetenskap och historia och dess omfång är svindlande. Ambitionen är att förklara vad som driver uppbyggnaden av staters fiskala och legala kapacitet, hur detta hänger ihop med den ekonomiska utvecklingen och hur dessa förstärker varandra i positiv riktning, för att sedan koppla dessa samband till benägenheten att lösa konflikter genom politiska processer snarare än krig. Inte ens ett mycket långt inlägg skulle kunna göra insikterna från projektet rättvisa men som tur är finns ett antal publicerade artiklar (t.ex. här, här, här, och här) som den intresserade kan läsa.
För att knyta an till Georgien har jag ingen aning om vilken skattenivå som är rätt för landet, men en sak verkar tydlig: i ett globalt perspektiv är de stater som inte har kapacitet att ta in skatt också de stater som inte lyckas klara av en stats viktigaste funktioner. Dessa stater är också de som utvecklas sämst och där risken för väpnade konflikter är störst. Att diskutera skatter i länder där grundläggande institutioner måste byggas upp utifrån ett ensidigt skatter-är-lika-med-undanträngningseffekter-perspektiv är inte bara fel utan direkt kontraproduktivt.
Ekonomistas 
Vilka bra saker menar du att skatter används till? En indoktrinerade grundskola? Ett polisväsende som mest sysslar med moraliserade lagstiftning https://www.flashback.org/t1139804 ? Stängselnämnden? Behålla ett de facto skråväsende bland kulturskaparna http://www.metro.se/se/article/2008/01/09/07/5251-62/index.xml ?
Jag vill gärna ha ett exempel på något bra med skatter. Hur har ditt eller mitt liv blivit bättre av att de förekommer?
Några av sakerna du räknar upp som skola och polisväsende är exempel på sådant jag tror skatter är bra för. Det var liksom poängen med figurerna…att illustrera att platser där det finns skatter på det hela taget är bättre än platser där de inte finns. Vilket förstås inte betyder att skatter ska vara hur höga som helst eller att det inte skulle finns incitamentsproblem och undanträngningseffekter, bara att dessa sannolikt är mindre akuta i många utvecklingssituationer än bristen på staters kapacitet att fylla viktiga samhällsfunktioner.
Jag har aldrig sett någon vettig diskussion om nivåerna på skatterna i Sverige. Det är oftast antingen- eller argument. Antingen så har skatter inget värde alls eller så ska man ha så höga skatter det bara går. Det är ganska frustrerande om man verkligen försöker bilda sig uppfattning om hur höga de bör vara..
Du ställer fel fråga Andreas. Den första frågan är vilka aktiviteter och vilken service vi efterfrågar och vill organisera gemensamt. Den andra frågan är hur effektivt vi kan göra detta. Först när vi vet svaret på de två frågorna kan vi bestämma det totala skatteuttaget.
Om vi finansierar aktiviteter gemensamt eller enskilt borde vara fullständigt irrelevant – det är ju nivån på produktion och produktiviteten som är avgörande. Någon som funderat över hur vi ska förbättra produktionen istället för att bara tjata om priset (skatterna)? Det är avvägningen pris/kvalitet som är intressant, men det verkar inte gå fram – ekonomer har samma intresse för den offentliga produktionen som tonåringar har för defekta varor hos Elgiganten under mellandagsrean – ju billigare desto bättre. Väx upp och lär er efterfråga och betala för kvalitet.
Alltså, inget kritik mot inlägget eller inläggaren, men det är chockerande att det behövs ett inlägg där nationalekonomerna måste påminna varandra om kopplingen mellan skatter och ett fungerande samhälle.
Hur var det nu, ÄR Ig en av skribenterna vid Badlands Hyena eller är han utsänd av vänstern för att misskreditera allmänhetens syn på högerdebattörer?
Du bidrar med detta inlägg INTE till en vettig diskussion..
Jo, det gör jag – nu ska vi bli arroganta här. Det krävs bara lite för att fatta det.
Tänk på välfärd på samma sätt som på elektronik; ju mer man betalar, desto bättre grejer får man. Den kostar att utveckla. Man producerar det numera betydligt bättre på andra ställen i världen än i Sverige.
Att fråga vad skatterna ska vara är lika begåvat som att fråga vad en mobiltelefon ska kosta; det beror på vad vi vill ha och hur bra vi är på att producera det. Capiche?
Jag förstår inte varför du alltid ska gå till personangrepp. Du får gärna förklara vad av det du sa som bidrog till en vettig diskussion? Du har inte framfört något som jag inte redan visste.
Det som är chokerande är att någon fortfarande skriver på detta forum när man uppenbarligen tycker så fruktansvärt illa om allt som skrivs här.. Det är för mig ett mysterium.
Jag kommer inte svara dig nymnchen på denna tråd om du svarar mig något. Jag lägger min energi på något annat istället.
Själv väntar jag ivrigt nu på att analysen av privatiseringarnas effekter skall komma ut! Kalla det privatiseringar när skattebetalarna betalar privata aktörer kan upplevas lite märkligt. Särskilt när försvararna säger att effektivitetsvinsterna oavkortat skall få behållas av de nya aktörerna. Då har ingenting förändrats till det bättre. På engelska kallas det “renting” eller “extracting value”. Bidrags-pengen inom alla privatiserade näringar fortsätter väl upp.
Personangrepp? Inte kasta sten i glashus. Det var faktiskt inte alls ett personangrepp att påpeka att efterfrågan på servicenivå och kvalitet är sådant som man måste beakta innan man godtyckligt sätter priset. En skattediskussion som inte ta med dessa aspekter är fullständigt poänglös. Det är ju jättebra att du vet det, då kan vi byta ut uttryck som “skattesänkning” mot kvalitetssänkning och “skattenivå” mot funktionsnivå, så blir det lite klarare.
Som sagt, inget fel med bloggposten. Vi kan nu konstatera att man får den kvalitet och funktion man man betalar för – även när det gäller samhällsfunktioner. Surprise.
Emirati, gud, nej, inga fler troll här!
Man kan alltså dra slutsatsen att med för låga skatter har staten inte råd att respektera den privata äganderätten.
Snarast är slutsatsen att stater som inte förmår dra in skatter inte heller – i genomsnitt – förmår garantera äganderätten. Sedan är det ju naturligtvis ett visst problem att mäta förmågan att uppbörda skatter med faktiskt skatteuttag. Man skulle ju kunna tänka sig att två stater med samma uppbördsförmåga ändå hamnar på olika faktiska skattenivåer beroende på innvånarnas preferenser.
Haha, jag som tänkte trolla och kalla författaren för kommunist för att få lite fart på kommentatorsfältet läste de redan publicerade kommentarerna och insåg att festen redan var igång.
Men helt utan skatter så blir väl landet beroende av enskilda förmögna “mecenater”?
När det gäller skatter så bör det tydliggöras att skatter inte nödvändigtvis används för att betala de institutioner som nämns ovan.
I princip idag lägger OECD länderna lika mycket på välfärdstjänster inklusive rättsväsende, runt 45 %. Det som skiljer Sverige från länder som Japan och USA är att 90 % finansieras via skatter emedan 30 % finansieras via skatter i Japan och USA. Det beror på att i Japan och USA. Alltså USA och Japan läger lika mycket av BNP på vård, skola och omsorg som Sverige, det som skiljer är att i USA är det inte tvingande, inte auktoritärt/paternalistiskt tvångssparande.
Sverige och USA blev inte världens rikaste och mest välmående länder pga av en stor stat och höga skatter. I själva verket var grundförutsättningen för den utveckling som USA hade fram till 1970 och USA fram till idag ett lågt skattetryck och en mycket liten statlig byråkrati.
Jag läste en studie att USA år 1776 hade en lika korrupt byråkrati och politiker kår som i dagens Afrika. Skillnaden var att i USA 1776 styrde korrupta politiker och byråkrater över 2 % av BNP i Afrika idag över 60 %.
Dessa 2 % i USA anno 1776 räckte uppenbarligen till trots den stora korruptionen av ha ett rättsväsende som lyckades upprätthålla Rule of Law och äganderätten. I annat fall hade inte USA eller Sverige gått från att vara en av världens mest underutvecklade länder 1865 till att vara 100 år senare världens mest utvecklade länder med högst BNP, USA 1 och Sverige 4 år 1970.
I Afrika styr den staten 60 % av ekonomin och har gjort det sedan 1960, vi ser resultatet av en stor stat, den stoppar utveklingen och tillväxten eftersom byråkrater och politiker talar om vem som ska tjäna pengar, endast den som betalar mutor eller ger poliitkerna tjänster har rätt att driva företag och får sina avtal upprätthållna.
Jag är tveksam på om Tarras-Wahlberg:s anförande var så banalt att han berömde Georgien enbart pga av de sänkt skatterna. Jag misstänker att han sa att de länder i forna Östeuropa som haft en kraftig tillväxt och extrem snabb välfärds utveckling har haft mycket låga och platta skatter såsom Estland mfl. emedan länder som valt den socialdemokratisk högskatte och välfärdsstats modellen har haft en mycket lägre relativt välstånd och välfärd.
Skatter är ointressant i sammanhanget men det vore intressant att ha en diskussion i två plan.
1. Vilka välfärdstjänster ska staten stå för? Är det verkligen nödvändingt att staten tar in skatt av indivdne för att sedan återbetala denne över sin livstid med 80 %, dvs ett tvångsparande. Vore det inte bättre att istället göra det till ett obligatorisk sparande men med fritt val av välfärdsproducent.
2. Vilken höjd på skatten bör vi ha för att ha en optimal tillväxt? (Jag anser personligen att skatter inte ska användas i ideologiska syften utan för att öka den ekonomisk effektivitet samt finansiera de välfärdstjänster medborgaren är överens om att ha. Ideologisk inkomstomfördelning har historiskt sett varit ett misslyckande. Det har skadat tillväxten samt försämrat situationen för de till vilka omfördelning skett. )
Vad är ett optimalt skattetryck?
USA år 1776 2 %
USA efter Roosevelts reformer 25 %
USA 2010 ca 35 %
EU15 snitt ca 40 %
Sverige anno 2010 ca 50 %
Sverige anno 1968-93 ca 60 % (Det Galna Kvartseklet)
Vi vet en sak att Sverige 1968-1993 var en katastrof för tillväxten, utvecklingen och välfärden. Sverige föll som en sten från 4-17 plats på BNP listan och jämfört med Schweiz fick genom snittsvensken sin levnadsstandard sänkt med ca 40 %.
Min hypotes, som delvis styrks av Det Galna Kvartsseklet, är att gränsen för ett skattetryck går vid runt 50 % av BNP Jag skulle tro att mer optimalt skattetryck ligger runt 30-40 % men om de delar av skatterna som är tvångssparande tas bort kanske skattrycket kan sänkas till 15-20 %.
Jag kanske ska återuppta min nedlagda utkast till en doktorsavhandling i juridik och skriva om detta. Utvecklingen i Sverige från 1870-1968, 1968-1993, 1993-2010 och göra en jämförelse med USA och Schweiz.
Men det får bli en LL.D i USA istället för en jur.dr.
Du har helt rätt i att Tarras-Wahlberg inte bara berömde Georgien för de sänkta skatterna utan även kommenterade skattestruktur och framhöll hur bra det var med just platta skatter. Min invändning var dock inte heller fullt så banal att jag skulle ha sagt att högre skatter alltid är bättre (tvärtom tycker jag nog att den kampanj som Tarras-Wahlberg en gång ledde under rubriken hälften kvar var helt på sin plats i den svenska kontexten på 80-talet). Jag ville bara poängtera att en diskussion som tar avstamp i problemen med skattekilar som de Sverige haft på 70 och 80-talen kanske inte var ideal för att diskutera situationen i Georgien (eller andra länder i liknande situationer).
Jag jag är inte förvånad över korrelationen. Självklart är en stor stat bra för ett land i flera avseenden. Speciellt då en samhällelig vinst vida överstiger individuella preferensers förmåga att skapa. Jag tänker på skola, sjukvård, rule of law, omfördelning av inkomst från rika till fattiga etc.
Jonas,
vill du förklara vad du menar med uppbördsförmåga i sammanhanget?
Bra inlägg! Jag läste Persson & Besleys paper “The Origins of State Capacity” för något år sen och gillade det, men hade inte uppfattat att det ingick i ett större forskningsprojekt..
Jo ett ganska omfattande projekt är det med flera artiklar så här långt och fler på väg. Du kan också se fram emot en bok från Besley och Persson som kommer under nästa år….
Säg det till de gamla romarna att höjda skatter bidrog till utvecklingen
http://blog.svd.se/historia/2013/04/14/skattevasendets-undergang/