Den stora silverbluffen

2009-11-03 av 28 kommentarer

Får det vara en flaska silver?Kvacksalveri i form av homeopati, healing och liknande försvaras ofta med att de bygger på ”beprövad verksamhet” och ”har en lång historik”. Och när deras effekt inte kan påvisas byter försvararna taktik och hävdar att ”Beprövad erfarenhet säger mig att det mesta i livet inte går att evidensbasera”. Men bakgrunden till att naturmediciner lanseras är ofta krasst ekonomisk. Kvacksalvarna vill tjäna pengar och om de kan göra det genom att ljuga eller på andra sätt lura folk att köpa deras preparat så tvekar de inte.

Ett av de senaste exemplen som tydligt visar hur ekonomiska marknadskrafter förklarar en naturmedcins uppkomst är s k kolloidalt silver. Inte hört talas om det? Det ger nittontusen träffar på svenska google, över sexhundratusen på engelska google. Och inte undra på: detta är en produkt som hävdas kunna bota allt från ”våra vanligaste infektioner” till MS, psoriasis, cancer och t o m HIV.

Medicinsk revolution? Naturligtvis inte. Detta är humbug och rena falsarier, vilket klargjordes i senaste numret av Folkvett, föreningen Vetenskap & Folkbildnings tidskrift. Docenten i toxikologisk riskbedömning Christina Rudén:

I motsats till vad som hävdats är silver inte ett ämne som kroppen behöver. Silver förekommer inte naturligt i människors vävnader och det finns inte några vetenskapliga bevis för att silver i någon dos skulle vara nyttigt för oss. Det är alltså en direkt osanning att påstå att silver är viktigt för vårt immunförsvar. Inte heller kan silver på något annat sätt lindra eller bota vanliga virusinfektioner som förkylningar.

Vad förklarar då att någon kom på den vilda idén att lansera metallen silver som hälsomedel? Rudéns hypotes landar i hederliga marknadskrafter: en vikande industriell efterfågan på silver som drev fram ett sökande av nya marknader. Till exempel användes tidigare stora mängder silver vid fotoframkallning, något som nästan helt försvunnit i takt med att digitalfotografering blivit allt vanligare. Enligt wikipedia lanserades det kollodiala silvret i början av 1990-talet. Världsmarknadspriset på silver hade då sjunkit flera åt, vilket alltså stöder Rudéns förklaring (även om priset på senare tid stigit kraftigt).

Kanske vore detta ett lovande tvärvetenskapligt projekt där naturvetare och nationalekonomer förklarar kvacksalveriets uppgång (och fall?).

Filed Under: Kuriosa Tagged With: , , ,

En allt självgodare disciplin?

2009-10-29 av 13 kommentarer

Två av höstens Ekonomistas-teman har varit att statsvetaren Elinor Ostrom fick årets ekonomipris och att utbildningen av nationalekonomer kritiserats i finanskrisens spår. Priset till Ostrom signalerade en vetenskaplig vidsyn, men den verkar inte vara allenarådande.

I ett utskick från Geoff Hodgson, ekonomiprofessor vid Hertfordshire-universitetet, återges kommentarer till årets ekonomipris som skrivits av forskarstuderande i olika länder på den välkända ekonomiryktessidan Economics Job Market Rumors. När man läser några av dessa anonymt skrivna kommentarer slås man av deras aggresiva tonläge, antiintellektualism och högdragenhet. Några exempel:

  • Nobel BULLSHIT!!!! Who the fuck are these idiots? Never heard of them … ever. What kind of bullshit is this? This year is the worst.
  • A stupid Nobel pick to accompany a stupid job market this year. Our field is falling apart
  • This girl seems to be a political scientist. I dont think she has published original research in any major economics journal.
  • Multidisciplinary?? Other disciplines are all rubblish. Why let them conteminate our purity?
  • Economics is superior. Don’t let political science conteminate us!
  • The fact that most of us have not heard about her says enough about her contributions.
  • This is the problem with Affirmative Action: last time a woman tried to go to the moon, the Challenger exploded 73 seconds after the launch. now, this is the end of Economics.

Men det finns undantag:

  • Seriously, this is a sensible and insightful award to an original and careful researcher whose work is widely cited precisely because it is original. To those of you who have never heard of her: you might start by asking why your lazy micro teachers inflict a narrow range of material on you that typically consists of selected papers from their own back catalog, the work of their buddies and one or two classics they themselves were forced to swallow in grad school. To those of who complaining that’s she’s never published in your favorite ‘top journal’: yes, despite that shameful handicap she is one of the most cited social scientists around, by economists and non-economists alike.
  • These postings really do show the narrow training of many economists. In fact, economics departments in most universities are highly isolated places in the larger world of social science. To trash a scholar as serious and insightful as Ostrom is a shame.

Nu ska man förstås inte dra förhastade slutsatser utifrån dessa fåtalet åsikter (även om vi tenderar göra precis det, vilket beteendeekonomer visat). Citaten är dock träffande i den självgodhet som finns hos vissa nationalekonomer. Visst är nationalekonomi en fantastisk samhällsvetenskap, men den är långt ifrån färdigbakad. En forskare som slutar ifrågasätta sina egna utgångspunkter och slutar vara nyfiken på andras bidrag blir i längden en dålig forskare.

Filed Under: Kuriosa Tagged With: ,

SuperFreakonomics

2009-10-28 av 12 kommentarer

superfreakonomicsI förra veckan publicerades SuperFreakonomics, uppföljaren till Freakonomics, av ekonomen Steven Levitt och journalisten Stephen Dubner. I likhet med sin hyllade föregångare kännetecknas boken av att applicera ekonomisk teori på sätt och i sammanhang som provocerar på många plan. Kan man verkligen förstå aspekter av prostitution genom att resonera i termer av utbud och efterfrågan? Är det farligare att gå än att köra bil när man druckit för mycket? Kan lite strategiskt tänkande förklara varför självmordsbombare borde skaffa sig en livförsäkring?

Att blanda detaljer kring sexhandel med ”out-of-the-box” användande av statistik, gärna med slutsatser som är helt motsatta till vad läsaren trodde var fallet, kan onekligen vara både underhållande och lärorikt, och om det är något som går igen i många recensioner av boken så är det just att den (liksom sin föregångare) är en underhållande ögonöppnare.

Även om jag håller med om att boken är klart läsvärd och innehåller mycket intressant forskning kan jag dock inte riktigt stämma in i hyllningskören. Det känns som att balansen mellan att ha en bra story och en solid grund (och/eller ett oväntat resultat) tippat över för mycket till att ha en bra story. Resultatet att det skulle vara säkrare att köra rattfull än att gå full (med en faktor åtta per förflyttad mil) är ett talande exempel. Som t ex Ezra Klein på The Washington Post poängterar finns en rad anledningar till att man inte riktigt kan jämföra kilometrar som gåtts på fyllan med kilometrar som körts på fyllan. De är sannolikt olika i termer av hur många av dem som sker i stan (fler till fots i stan där trafiksituationen är farligare än på landet) de är olika i termer av hur full man är (sannolikt är personer mindre berusade när de ändå väljer att ta bilen) etc. Till skillnad från t ex Levitts studie av hur förändringar i abortlagstiftning på 1970-talet resulterade i minskad brottslighet 20 år senare som presenteras i Freakonomics, och där Levitt ägnar mycket tid åt att vrida och vända på fakta och förkasta alternativa förklaringar, tycks det som att Levitt och Dubner denna gång nöjer sig med att vrida på fakta så att slutsatsen blir överraskande.

Även resultaten kring hur utbud och efterfrågan på sex påverkat priserna på prostituerades tjänster lider av att vara mer än bra story än överraskande forskning. Resultatet att priset för sex (och då speciellt oralsex) sjunkit dramatiskt till följd av att utbudet av gratis sex (och då speciellt oralsex) ökat är, som David Runciman konstaterar i sin kritiska recension i The Guardian, knappast överraskande ur strikt ekonomisk synvinkel. Däremot är det förstås bara antydan att man kan läsa om detta i boken ett säkert kort för att sälja den. Som sagt, man kan förstå mycket genom att tänka på incitament.

Bra läsning? Ja! En källa för middagskonversation som överträffar det mesta som har ”economics” i titeln? Absolut! Så bra som man kunde ha hoppats? Nej, tyvärr…och då har jag inte ens nämnt klimatkapitlet som verkar vara det som retat de flesta. Följande korrespondens mellan Steve Levitt och Yoram Bauman ger en bra balanserad bild av respektive sidas argument.

Filed Under: Internationellt, Kuriosa, Utbildning och forskning

Är dyrare mjölk godare?

2009-10-13 av 12 kommentarer

Att vi tycker att vin som vi tror är dyrare smakar bättre har vi tidigare skrivit om här på Ekonomistas. En förklaring till detta fenomen som Ekonomistas-Jonas lyfte fram var att vindrickande är behäftat med status och att vi är osäkra på vår egen förmåga att bedöma viner. Men kan detta även gälla en så simpel vara som mjölk?

ages

Fantomen dricker helst mjölk från de djupa skogarna

I september höjde Milko priset på s.k. landskapsmjölk med en krona. Detta är mjölk som är närproducerad, men i övrigt inte skiljer sig från vanlig mjölk. Det visade sig dock att efter prishöjningen så gick efterfrågan på denna produkt upp. Vad kan denna konstiga reaktion bero på? Man kan visserligen tänka sig att individer är beredda att betala mer för närproducerad mjölk på samma sätt som vissa (läs: inte Ekonomistas-Jonas) är beredda att betala mer för Rättvisemärkt kaffe. Men här fanns ju landskapsmjölken redan innan prishöjningen. Är det så att folk plötsligt tyckte att landskapsmjölken blev godare när den blev dyrare? Troligen inte. Gåtans lösning ligger förmodligen i att Milko gjorde tydligt att den extra kronan skulle gå direkt till den lokale mjölkbonden och att de lokala mjölkdrickarna gärna gick in och stödde det lokala öppna landskapet.

Filed Under: Kuriosa Tagged With: ,

Ekonomipriset till Ostrom och Williamson

2009-10-12 av 27 kommentarer

Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2009 går till Elinor Ostrom och Oliver Williamson. Daniel hade tippat Elinor Ostrom och fick alltså rätt i år igen och jag har tidigare uttryckt en önskan om att hon skulle få priset, men tvivlat att hon skulle få det inom ”överskådlig framtid”. Anledningen till att jag är förvånad är inte att hon är kvinna (vilket DN, SvD, SVT och E24 basunerar ut på sina förstasidor), utan att hon är statsvetare, empiriskt orienterad och väldigt metodologiskt bred samt att hennes främsta verk skrevs så sent som 1990. Av läsarna här på Ekonomistas var det heller ingen som tippade Ostrom och endast en person som tippade Williamson. Oddsen för dem båda var skyhöga på Ladbrokes och båda gav häromdagen så mycket som 50 gånger pengarna där. Vi lär ha anledning att återkomma till årets pristagare här på bloggen, men tills dess följer resultaten från omröstningen.

[Read more…]

Filed Under: Kuriosa

Viljan att behärska det förflutna — fallet Laffer

2009-10-08 av 6 kommentarer

”Den som behärskar det förflutna behärskar framtiden; den som behärskar nutiden behärskar det förflutna” löd ett slagord i George Orwells 1984. Idag pågår otaliga dragkamper om att vinna över historiska personligheter (eller snarare deras idéer) till den egna sidan. Åsa Linderborgs Uppsala-avhandling i historia, Socialdemokraterna skriver historia, visade tydligt hur svensk socialdemokrati systematiskt inlemmat svenska historiska personer i det egna samhällsprojektet.

Ett annat exempel är det berömda John F Kennedy-citatet ”A rising tide lifts all boats”, som jag nyligen fick anledning att kolla upp. Det anses allmänt beskriva hur alla i längden vinner på ekonomisk tillväxt. Enligt en artikel av språkforskaren Donald Lazere använde JFK frasen när han skulle bemöta motståndet mot ett federalt dammprojekt:

What I preach is the interdependence of the United States. We are not 50 countries—we are one country of 50 states and one people. And I believe that those programs which make life better for some of our people will make life better for all of our people. A rising tide lifts all the boats. And as Colorado moves ahead, as your steel mill produces, it is benefiting all the people, as they are benefiting

Intressant nog har citatets kraftfulla metaforik även lockat andra grupperingar att använda det i sina egna — och ofta andra än JFK:s ursprungliga — syften. Ett exempel är den konservative ekonomiprofessorn och Reagan-rådgivaren Arthur Laffer (ja, mannen bakom den berömda Laffer-kurvan). I Laffers händer (dvs i hans nya bok om att högre skatter skulle leda den amerikanska ekonomin till dess undergång) framställs JFK som en traditionell konservativ:

My dream has always been to make the poor richer, not to make the rich poorer. And, in fact, it is an added bonus if the rich get richer while the poor get richer, as well. My favorite quote on this subject is from President John F. Kennedy who said: “No American is ever made better off by pulling a fellow American down, and every American is made better off whenever any one of us is made better off. A rising tide raises all boats.

Problemet är bara att JFK aldrig sade detta. När Laffer tillfrågades av Lazere om källan till JFK-citatet kunde han inte hitta det. Istället ändrade han sig och sa att det nog var Reagan som sagt det. Men när Lazere frågade Laffer om källan till Reagan-citatet kunde han inte hitta det heller, utan sa att det fick Lazere leta upp själv!

Förutom att Laffers trovärdighet fått sig en rejäl släng är lärdomen att man bör tillämpa en rejäl nypa källkritik varje gång någon för att stärka sin egen position refererar till historiska personer.

Filed Under: Kuriosa

Vem får 2009 års ekonomipris?

2009-10-03 av 15 kommentarer

Idag (måndag 12 okt) meddelas vem som får 2009 års ekonomipris och vi tänkte återigen försöka spå framtiden med hjälp av Ekonomistas läsare. Förra året fick Paul Krugman priset, vilket Daniel och 14 procent av läsarna gissade. I år tror Daniel i stället på ett ”klimatpris” till William Nordhaus, som kanske kommer att delas med Elinor Ostrom och Karl-Göran Mäler. [Read more…]

Filed Under: Kuriosa

Vem blir ny chef på SNS?

2009-09-07 av 3 kommentarer

Det finns få fristående institut i vårt land som är så etablerade som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). Sedan 1940-talet har SNS bildat opinion i frågor som berör samhällsekonomi, näringsliv och politik och haft såväl toppchefers som ministrars fulla uppmärksamhet.

I somras meddelades SNS att dess nuvarande chef Stefan Lundgren avgår (och blir ny gd på SCB). Vem som ska efterträda honom är för mig helt okänt. Ryktet säger att styrelsen är nere på fem namn, men vilka det är kan jag (och gärna ni!) bara spekulera om.

En uppenbar kandidat är Pontus Braunerhjelm, professor på KTH, vd på FSF och tidigare vice VD på SNS och IUI och dessutom nyss chef för Globaliseringsrådet. Det torde vara få som har sådan erfarenhet av närkontakt med såväl akademiker, politiker som näringslivsrepresentanter.

En annan kandidat som det glunkats om är Torbjörn Becker, chef på SITE vid Handelshögskolan, med flera års erfarenhet som IMF-ekonom. Han torde sedan starten på SITE år 2006 ha byggt ett stort nätverk inom statsförvaltning och företag intresserade av ekonomisk utveckling i särskilt Östeuropa.

I övrigt vet jag inte vilka som kan vara aktuella. Susanne Ackum, chef för Ekonomiska avdelningen på finansdepartementet (vilket f ö Stefan Lundgren också varit!) och tidigare gd på IFAU borde vara högintressant. Det gäller nog även Tore Ellingsen, tung professor vid HHS, tidigare medlem av Ekonomiska Rådet och sedan flera år aktiv i SNS:s olika verksamheter.

Eller är jag helt ute och cyklar?

Filed Under: Kuriosa Tagged With: ,

Strategisk delegering – en nyhet inom filosofin?

2009-06-15 av 3 kommentarer

250px-Slavoj_Zizek_in_Liverpool_croppedDNs kultursida hade i förra veckan en liten notis om hur ”superfilosofen”  Slavoj Žižek sågade Barak Obamas tal i Kairo förra veckan.

”Har ni lagt märke till, frågar Žižek, hur 1900-talet inrymde politiska handlingar som borde ha utförts av progressiva politiker, men som krävde andra agenter för att vara politiskt möjliga? […] Enligt Žižeks prognos kommer Obama att kunna spela en liknande roll, fast i motsatt riktning. I kraft av sin nyvunna vänsterauktoritet ligger fältet öppet för honom åt andra hållet. Enbart en folkkär vänsterdemokrat kan, som nu sker, genomföra monumentala skattesänkningar för företag, och komma undan med det. Den stora publiken lyssnar spänt på Žižek, håller nästan andan. Vi ska inte göra oss några illusioner, säger han: ”Obama har förutsättningar att bli Amerikas genom tiderna bästa konservativa president.”

”Håller andan”? Den gode Žižek har säkert kvaliteter men de här uttalandena känns inte särskilt banbrytande. I gränslandet mellan statsvetenskap och nationalekonomi har många studerat olika aspekter av relationen mellan väljare och politiker, till exempel i vilken utsträckning politiker är (eller kan vara) mer eller mindre extrema än vad de utger sig för att vara, men också i vilken mån väljare rationellt kan vinna på att tillsätta någon som företräder en mjukare eller hårdare linje än de själva skulle önska. (Om man till exempel skickar någon som är mer hårdför än en själv till en förhandling kanske den kompromis de kan leverera ligger närmare det utfall man själv skulle vilja ha än det utfall man själv skulle kunna förhandla fram). Så kallad strategisk delegering innehåller många intrikata möjligheter varav den Žižek tycks prata om är en. Den som är intresserad av detta kan till exempel läsa introt till Bård Harstads artikel ”Strategic Delegation and Voting Rules” för att få en överblick av literaturen (och resten av artikeln för att få en djupare inblick i en ny aspekt av strategisk delegering och dess relation till omröstningsregler).

Filed Under: Internationellt, Kuriosa

Är vi flitigare under lampans sken?

2009-06-04 av 9 kommentarer

hawthorneNästan alla samhällsvetare har förmodligen någon gång hört talas om Hawthorne-effekten. Hawthorne-effekten bygger på experiment som gjordes på 1920-talet i en amerikansk fabrik (vars namn givit upphov till effekten). Belysningen i fabriken manipulerades på experimentell väg. Det har hävdats att produktiviteten inte bara ökade vid bättre belysning, utan varje gång experimentledarna förändrade belysningen. Detta brukar användas som stöd för att uppskattning och uppmärksamhet kan vara viktigare faktorer för att motivera människor än materiella produktionsvillkor.

Hawthorne-effekten har ibland också setts som samhällsvetenskapernas motsvarighet till Heisenbergs osäkerhetsprincip, det vill säga att studieobjektet påverkas av att det observeras. (Den fantastiska norsk-svenska filmen Psalmer från köket bygger för övrigt på samma metodologiska lärdom.)

Enligt Chicagoekonomerna Steven Levitt och John List är dock Hawthorne-effekten till stora delar en myt. Någon rigorös analys av resultaten från experimentet gjordes aldrig och data från experimentet troddes länge ha varit försvunnen. Nu har dock herrarna Levitt & List (eller kanske snarare någon av deras forskningsassistenter som tackas för ”incredible research assistance”?) hittat delar av data på microfiche i ett litet bibliotek i Wisconsin samt i ett arkiv i Boston. 

Det visar sig att det inte finns något särskilt starkt stöd för Hawthorne-effekten. Det finns vissa tecken på att produktiviteten är högre under experimentperioden, men inte ens denna slutsats kan dras med säkerhet. Helt klart står dock att produktiviteten inte förändrades varje gång belysningen förändrades på det sätt som Hawthorne-effekten brukar beskrivas. 

So what? Hawthorne-effekten kommer förmodligen att fortsätta leva sitt eget liv oavsett vad som egentligen hände vid Hawthorne-fabriken på 1920-talet, i synnerhet i managementlitteraturen. En postmodern diskursteoretiker kanske till och med skulle hävda att det är irrelevant vad som faktiskt hände i experimentet för snart 100 år sedan. En inte riktig lika postmodern nationalekonom skulle dock hävda att det faktiskt spelar roll. De som använder Hawthorne-effekten som argument för sin sak måste framgent hänvisa till andra studier och experiment vars resultat förmodligen inte är lika slående som (myten om) Hawthorne-effekten.

Filed Under: Arbetsmarknad, Kuriosa, Metod
«Föregående sida
Nästa sida»