Vem får 2009 års ekonomipris?

Idag (måndag 12 okt) meddelas vem som får 2009 års ekonomipris och vi tänkte återigen försöka spå framtiden med hjälp av Ekonomistas läsare. Förra året fick Paul Krugman priset, vilket Daniel och 14 procent av läsarna gissade. I år tror Daniel i stället på ett ”klimatpris” till William Nordhaus, som kanske kommer att delas med Elinor Ostrom och Karl-Göran Mäler. Jonas tror på Paul Romer eller Oliver Hart, men jag själv fortsätter att tro på Eugene Fama. Det vore ett utmärkt tillfälle för priskommittén att visa integritet genom att efter finanskrisen belöna upphovsmannen till teorin om effektiva finansmarknader (men eventuellt vågar kommittén inte det utan låter Fama dela priset med exempelvis Robert Shiller). Andra förutsägelser baseras på citeringar respektive vadslagningar (hos exempelvis Ladbrokes eller Pinnaclesports, men de verkar inte ha lagt ut ekonomipriset än).

Du kan avlägga din röst fram tills priset meddelas den 12/10 klockan 13:00.

Comments

  1. e.lind says:

    Gissar att det blir Ernst Fehr för hans teori om sociala preferenser.

    Kanske för ung för att få priset, men är förmodligen en av de ekonomiska forskare som kommer att förändra ämnet mest framöver.

  2. Mattias Woldu says:

    Jag tror på att Eugene Fama får det. Han har gjort så mycket inom tillgångsprisssättning och att debattera teorin om effektiva marknader.

  3. Ernst Fehr är ett namn som allt oftare nämns i ekonomiprissammanhang, men jag tror att vi kommer få vänta länge innan han får det. Det är fortfarande forskning från framförallt 70- och 80-tal som belönas, medan Fehr satte fart ordentligt under sent 90-tal.

  4. Mattias Woldu says:

    Robert; Vilken forskningsrapport/avhandling inom ekonomi är det som fått nobelpris och är kortast?

  5. pontus says:

    Mattias – John Nash maste ligga bra till har. Hans doktorsavhandling var 28 sidor och hans mest (?) framstaende artikel endast 1 sida:

    http://www.pnas.org/content/36/1/48.full.pdf+html

  6. Jag tror på en Paul i år igen, men denna gång Romer, för hans bidrag till endogen tillväxtteori. Motargumentet är väl kanske att även om han inspirerade till ett helt nytt forskningsfält så kan man delvis ifrågasätta om hand idéer var helt nya, mer fundamentalt sätt, och också om hans faktiska modeller var de bästa. Men jag tror som sagt ändå på honom.

    Jag tycker dock att det vore mycket roligt om Fehr fick priset, och särskilt tillsammans med Ellinor Ostrom, vars bok från 1990 ju i alla fall ligger lite tidigare än Fehrs främsta bidrag. Priset skulle t ex kunna vara i förståelse av mänskligt samarbete, och det skulle ju även lösa ett annat problem med priset…

    Ett klimatpris tror jag inte alls på, även om det skulle ligga rätt i tiden. Jag kan inte se att det finns någon enskild ekonom som gjort så viktiga bidrag här, och definitivt inte Nordhaus.

    Diamond vore också ett roligt val tycker jag, även om det kan vara lite svårt att säga exakt för vad han skulle få priset. Bidrag i optimal-beskattningsteori är ett alternativ, men Mirrlees och Stiglitz har ju å andra sidan redan får priset för delvis närliggande områden, och sådant som OLG-modeller kan man ju knappast få pris för. Tirole lider väl lite av samma problem.

    EMH och Fama vore mycket välmotiverat, men tajmingen skulle ju vara extremt dålig. Även om jag inte tror att kommittén tänker så mycket på sådant, så är jag rädd för att ett sådant pris vore katastrofalt detta år, och att det i sin förlängning skulle kunna innebära att det var det sista pris som delades ut i ekonomi.

  7. Jag har for lange sedan slutat intressera mig for ”Nobelpriset” i nationalekonomi. En anledning ar sjalva tanken att man ska kunna tavla i etik – vilket ar var nationalekonomi i grund och botten ar. Om man hade kunnat tavla i etik hade de gamla grekerna gjort etik till en av tavlingsgrenarna i de olympiska spelen.

    En annan orsak ar att det skett oerhort lite pa grundforskningsomradet inom nationalekonomin det senaste halvseklet. Sedan ekonometrin blev den hegemoniska metodologin har nationalekonomin blivit en overvaldigande tillampad vetenskap, i praktiken en verktygslada for social ingenjorskonst. Att nationalekonomer som Frisch, Tinbergen, Leontief, Hayek och Koopmans kan jag definitivt forsta. Samuelson och Hicks gjorde ocksa stora insatser. Men efter de forsta 15-20 prisutdelningarna borjade det bli ganska tunnsatt. Se exempelvis priset till Markowitz-Miller-Sharpe 1990. Lite tillspetsat skulle man kunna saga att deras forskningsinsatser inom finansiell ekonomi motbevisades av de finansiella marknaderna nar LTCM kollapsade nagot ar senare.

    Ett exempel pa hur priset har belonat verktygsutveckling snarare an grundforskning ar Engle-Granger 2003.

    Den sista stora grundforskningsinsats som belonats var val Kahneman, vars forskning jag sjalv anvande till en del i min doktorsavhandling. Ironiskt nog undervisas inte studenter i nationalekonomi i hans forskningsmetodologi darfor att den inte anses ”ekonometrisk” nog.

  8. Fredrik P says:
  9. Micke says:

    Jag kan inte se att kollapsen för LTCM motbevisade Markowitz-Miller-Sharpe. Min bild, kraftigt influerad av Lowensteins ”When Genius Failed” är denna:

    Herrarna på LTCM hade en idé om hur man tjänade bra med pengar på vissa typer av räntearbitrage. De teorierna var korrekta, och de tjänade riktigt mycket pengar under en tid. Efter ett antal år hade man dock två problem. Det ena var att andra också lärde sig detta, så konkurrensen blev hårdare och marginalerna tunnare. Det andra var att man blivit så framgångsrika att man hade så mycket kapital att förvalta att detta kapital vida översteg investeringsmöjligheterna inom ursprungsområdet.

    Man kunde då ha sagt ”game over, vi blev mångmiljonärer men kanske inte miljardärer”, och lagt ner fonden. Det gjorde man fröstås inte. Istället satsade man enorma summor på olika bets där man inte längre hade ett informationsövertag på marknaden, t.ex. på M&A-marknaden. Och till ingens förvåning visade det sig att när man avvek från grundidén så gick det inte alls bra.

    Jag kan inte se att detta på något sätt motbevisar Markowitz-Miller-Sharpes teoretiska resonemang.

    (Och, för att vara tydlig: ja, det är förstås så att ”till ingens förvåning” är en efterhandskonstruktion. Om man hade haft 100% insyn i fondens affärer hela tiden är det säkert många som skulle ha påpekat riskerna, men det var det förstås ingen som hade. Jag tror inte att särskilt många innan smällen ens visste att fonden i så stor utsträckning hade ändrat placeringsinriktning.)

  10. Christoffer Rydland says:

    Quintus Pfuffnick, för sina goda ambitioner och att han förmedlat hopp. Eller jag, kanske?

    http://gregmankiw.blogspot.com/2009/10/first-year-grad-student-wins-nobel.html

  11. Nu också i TV! Ca 0.49 sek in i inslaget kommer Robert in.

    http://svtplay.se/v/1725004/nobelpriset_i_ekonomi_tillkannages_idag

  12. Det ær væl uppenbart att Obama får ekonomipriset. Læs hær så førstår ni: http://blogs.princeton.edu/mccarty/2009/10/my_prediction_for_the_nobel_prize_in_economics.html

  13. First-Year Grad Student Wins Nobel Prize in Economics!

    From the Associated Press (with some light editing):

    Pfuffnick’s Nobel Economics Prize triumph hailed by many

    LONDON — The surprise choice of first-year graduate student Quintus Pfuffnick for the Nobel Prize in Economics drew
    praise from much of the world Friday even as many pointed out the youthful economist has not yet published anything in
    scholarly journals.

    The new PhD candidate was hailed for his willingness to tackle difficult problems, his commitment to improving the
    economic system, and his goal of bringing efficiency and equality into harmony.

    Professor Paul Krugman of Princeton, who won the prize in 2008, said Pfuffnick’s award shows great things are expected
    from him in the coming years.

    ”In a way, it’s an award coming near the beginning of the first year in grad school of a relatively young economist that
    anticipates an even greater contribution towards making our economy a better place for all,” he said. ”It is an award
    that speaks to the promise of Mr Pfuffnick’s message of hope.”

    He said the prize is a ”wonderful recognition of Pfuffnick’s essay in his grad school application.”

  14. Erik M says:

    Jag gillar verkligen också Fehr men ni som tror på honom, exakt vad för bidrag är det ni vill belöna?

    * Hans modell av ojämlikhetsaversion? Den var inte först; se Rabin 1993 och Levine 1998 exempelvis.

    * ”Stark reciprocitet” — att man straffar normbrytare även i anonyma engångsinteraktioner när man inte har något att vinna på straffa. anske det, men det är ju fortfarande kontroversiellt.

    * Att han ”öppnade” fältet neuroekonomi. Det är ju lite taskigt mot alla i social neurscience.

    * Eller Enskilda studier i neuro? Som att man aktiverar regioner relaterade till belöning när man straffar? Det är spännande men kanske inte så stort ändå.

Trackbacks

  1. […] följt av Krugman, Bhagwati och Diamond med vardera 13 procent. Krugman fick priset.  Vid omröstningen 2009 trodde 20 procent av läsarna på tillväxtteoretikern Paul Romer, medan 19 procent trodde på […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s