“Den som behärskar det förflutna behärskar framtiden; den som behärskar nutiden behärskar det förflutna” löd ett slagord i George Orwells 1984. Idag pågår otaliga dragkamper om att vinna över historiska personligheter (eller snarare deras idéer) till den egna sidan. Åsa Linderborgs Uppsala-avhandling i historia, Socialdemokraterna skriver historia, visade tydligt hur svensk socialdemokrati systematiskt inlemmat svenska historiska personer i det egna samhällsprojektet.
Ett annat exempel är det berömda John F Kennedy-citatet “A rising tide lifts all boats”, som jag nyligen fick anledning att kolla upp. Det anses allmänt beskriva hur alla i längden vinner på ekonomisk tillväxt. Enligt en artikel av språkforskaren Donald Lazere använde JFK frasen när han skulle bemöta motståndet mot ett federalt dammprojekt:
What I preach is the interdependence of the United States. We are not 50 countries—we are one country of 50 states and one people. And I believe that those programs which make life better for some of our people will make life better for all of our people. A rising tide lifts all the boats. And as Colorado moves ahead, as your steel mill produces, it is benefiting all the people, as they are benefiting
Intressant nog har citatets kraftfulla metaforik även lockat andra grupperingar att använda det i sina egna — och ofta andra än JFK:s ursprungliga — syften. Ett exempel är den konservative ekonomiprofessorn och Reagan-rådgivaren Arthur Laffer (ja, mannen bakom den berömda Laffer-kurvan). I Laffers händer (dvs i hans nya bok om att högre skatter skulle leda den amerikanska ekonomin till dess undergång) framställs JFK som en traditionell konservativ:
My dream has always been to make the poor richer, not to make the rich poorer. And, in fact, it is an added bonus if the rich get richer while the poor get richer, as well. My favorite quote on this subject is from President John F. Kennedy who said: “No American is ever made better off by pulling a fellow American down, and every American is made better off whenever any one of us is made better off. A rising tide raises all boats.
Problemet är bara att JFK aldrig sade detta. När Laffer tillfrågades av Lazere om källan till JFK-citatet kunde han inte hitta det. Istället ändrade han sig och sa att det nog var Reagan som sagt det. Men när Lazere frågade Laffer om källan till Reagan-citatet kunde han inte hitta det heller, utan sa att det fick Lazere leta upp själv!
Förutom att Laffers trovärdighet fått sig en rejäl släng är lärdomen att man bör tillämpa en rejäl nypa källkritik varje gång någon för att stärka sin egen position refererar till historiska personer.
Ekonomistas 
Ja du har verkligen rätt i att man inte bara kan lita blint på människors referenser. Dock så är hans resonemang inte fel för det. I Sverige kommer det här behöva bli en fråga som kommer upp till diskussion om landet skall unna hävda sig i den globala världen. Det verkar finnas en allmän uppfattning om att Sverige har en kunskapsbas och entreprenöriell förmåga som överträffar resten av världen och därför har råd med att ha högre skatter än resten av världen och därmed kan ha den välfärd man blivit van med.
Problemet med den uppfattningen är:
1) För att ha dom högsta skatterna i världen utan att påverka sin tillväxt negativt relativt sätt så MÅSTE Sverige verkligen ha en överlägsen kunskapsbas OCH en överlägsen etablering av entreprenörer som är villiga att både skapa sina produkter/tjänster i landet men OCKSÅ behålla dessa inom landets gränser när projekten mognar.
2) En stor anledning till att man inte kan förvänta sig att detta ska stämma är att det i dagsläget är så mycket enklare att kommunicera än för bara 15 år sedan med internet. Det går att ha videolänkar så att en forskargrupp i exempelvis Indien kan se och kommunicera med både video och ljud (i bra kvallite också) med en ledning i London, USA, Canada, etc.
3) Vissa länder är faktiskt bättre på att tillgodose välfärd än Sverige per krona så att säga. Med detta vill jag ha sagt att det finns mycket mycket uttrymme för produktivitetsökning i välfärdssektorn men eftersom välfärdssektorn inte är begränsad till utbud och efterfrågan som andra marknader så blir det inte ett problem som någonsin verkar aktualiseras för verksamheternas överlevnad. Man bör jämföra hur industrin speciellt behövt öka sin produktivitet flerfaldigt dom senaste 20 åren. Kan man verkligen säga att förskolor, grundskolor, gymnasieskolan, universiteten, äldrevården, etc. blivit effektivare med dom pengar dom blivit tilldelade per capita dom senaste åren i paritet med industrins effektiviseringar? Kan man för den delen ens hävda att välfärdssektorn lyckats få hälften av industrins produktivitetsökningar?
4) Slutligen så bör man också inse att den kollektiva tanken om att bygga upp sina samhällen som fanns när samhällena i Sverige fortfarande faktiskt byggdes upp har försvunnit nu när det bara behövs underhåll så att säga. Det är bara politikerna som med skattemedel som vapen riktar in insatser för att försöka åtgärda olika problem som finns i samhället. Det fungerar oftast inte för att det dels inte bara går att åtgärda med politisk kraft utan det behövs ett stort mentalt och fysiskt engagemang av medborgarna i samhället men också för att det i grunden inte finns en känsla av “bråttomhet” som det fanns under tiden samhället byggdes för 200-100 år sedan. Det är bara att kolla på vad som uträttats i form av bostadsbebyggelse, arbetsproduktivitetsökning, välfärdsökning, etc. dom senaste 50 åren gentemot åren mellan 1850-1900.
Adam Smiths tanke om att den enskildes “gnet” för sig själv gynnar allmänheten som stort fungerar inte alltid.
Intressant inlägg, Daniel. Tack!
Desto viktigare bakgrundsfakta att nämna om Arthur Laffer än att han ligger bakom Laffer-kurvan, är att det är han som porträtteras i det berömda mjukporrdataspelet Leisure Suit Larry in the Land of the Lounge Lizards, samt dess uppföljare.
Som Lazere skriver har han hittat det i tre olika JFK-tal (1960, 1962, 1963). Dessutom finns den i ett Frankfurt-tal från 1963, där den används som positiv liknelse om handelsutvidgning.
Mattias – Poängen med denna bloggpost är, som jag tolkar det, inte att utröna huruvida Laffer har rätt eller inte, utan att påpeka att han lägger fram ett ogiltigt argument. Den som sympatiserar med hans åsikter borde vara först med att avråda honom från sådant som försvagar åtminstone det intryck han ger.
Att dra fram citat av erkänt goda namn som Einstein, Gandhi, Martin Luther King m.fl. är för övrigt ytterst vanligt när man vill förgylla sina argument. Mycket ofta är sådana citat obelagda eller bevisligen felaktiga.
Bra inlägg Daniel. Jag gillar den stilistiska kopplingen till Orwells.
Vilhelm Moberg är en typisk sådan svensk personlighet som några rätt olika åsiktsgrupperingar från och till slåss om att ha som “sin” i den svenska debatten.
T.ex. http://sv.wikipedia.org/wiki/Motståndsmannen_Vilhelm_Moberg
Ytterligare en aspekt av det allmäna fenomenet:
Det omvända, dvs att man vill påskriva sina motståndare kopplingar till erkänt dåliga förebilder, är också vart att nämna i sammanhanget. T.ex. har jag ibland sett diskussioner om huruvida A) national socialisterna var ett högerparti och kommunisterna ett vänsterparti (förespråkas oftast av vänstersympasitörer), eller om B) båda ska klassas som samma sorts (kollektivism-)parti (förspråkas ibland av högersympasitörer).
Det är intressant att det som kända citat brukar ha gemensamt är att de faktiskt inte alls är citat.
Aristoteles har aldrig sagt (skrivit) att “Mina vänner är mig kära men sanningen är mig kärare”. “Play it again Sam” sägs aldrig i Casablanca. etc