Sverige ur chilenska ögon

2008-05-21 av 1 kommentar

Hög kvinnlig förvärvsfrekvens, en generös föräldraförsäkring och billig barnomsorg för alla är saker som vi i Sverige inte höjer på ögonbrynen speciellt inför. Men det är lätt att glömma bort att detta system är tämligen unikt för Sverige och våra nordiska grannar. Ibland kan det därför vara spännande att se på Sverige med någon annans ögon.

Förra veckan föreläste jag om subventionerad barnomsorg för ett gäng chilenska statstjänstemän som är i Sverige en månad för att lära sig mer om det svenska välfärdssystemet. De verkar rätt förundrade över generositeten i t ex den svenska föräldraförsäkringen och utifrån deras reaktioner är jag inte säker på att de verkligen trodde mig när jag berättade att svenska föräldrar har rätt att vara hemma 16 månader med sina barn. I Chile har man rätt till 1 timma om dagen för att gå hem och amma. En viss skillnad onekligen. Endast 30 procent av kvinnorna förvärvsarbetar och landet oroar sig idag dessutom för födelsetal som börjar skjunka ner mot 2 barn per kvinna för första gången i historien. Mot den bakgrunden ter sig det svenska samhället tämligen annorlunda.

En annan anekdot från det chilenska besöket belyser andra skillnader mellan Sverige och Chile. När våra gäster fick höra att det, sen ett par veckor tillbaka, pågick en omfattande vårdstrejk i Sverige såg de nämligen mycket förbryllade ut. Var befann sig egentligen alla dessa strejkande sjuksköterskor? Inte ett enda bildäck hade de sett brinnande på Uppsalas gator. Var det verkligen en strejk som pågick.

Filed Under: Arbetsmarknad, Kuriosa, Offentlig sektor Tagged With: , ,

New York Stories V

2008-05-14 av 5 kommentarer

När videobandspelaren gjorde sin entre i de svenska hemmet höjdes varnande röster om hur videovåldet skulle öka våldsbrotten i och med att ungdomar nu fick tillgång till filmer med namn som Motorsågsmassakern och dylikt hemskt. Sen dess har uppfattningen att våldsamma filmer föder våld varit allmänt accepterad. Att det dessutom kan gå fel även när man i film försöker avskräcka från våld var något som diskuterades när antivåldsfilmen Stockholmsnatt med Paulo Roberto i huvudrollen på åttiotalet turnerade runt i Sveriges skolor. I samband med filmvisningarna vandaliserades aulor av inspirerade tonåringar sades det.

Men är det verkligen så att våldsfilmer föder våld? På SOLE-konferensen härförledes presenterades en uppsats av Gordon Dahl där han tillsammans med Stefano Della Vigna har undersökt om våldet ökar i samband med att våldsamma filmer har premiär. Förvånande vid första anblick, men intuitivt när man tänker efter, är att det visar sig att antalet våldsbrott faktiskt sjunker de veckorna när stora sk Blockbusters med våldsamma inslag har premiär på biograferna. Detta gäller inte bara under den tid då filmen pågår och våldsamma element kan tänkas befinna sig på biograferna istället för ute på gatan, utan våldet verkar även minska den efterföljande natten. Förklaringen tycks helt enkelt vara att det inte säljs alkohol på biograferna. Vid närmare undersökningar visar det sig att det nog inte är det faktum att det visas våldsamma filmer, utan snarare att det pågår en alkoholfri aktivitet som är populär hos unga män. Filmer som t ex Dum och Dummare skulle därmed förmodligen fungera lika bra.

Denna uppsats ger en ny syn på det svenska filmstödet vilket min blogg-broder och USA-medresenär Jonas diskuterade här på Ekonomistas för ett tag sedan. Han ifrågasatte i detta inlägg att filmer med höga förväntade publiksiffror också får mycket filmstöd. Givet att filmer som attraherar unga män också typiskt har höga publiksiffror så skulle man kunna argumentera att dessa filmer har en positiv extern effekt och därför förtjänar extra subventioner. Nu vet vi dock ännu inte vad som händer på lite längre sikt, eftersom det endast är vålsfilmers effekter på kort sikt som studeras i ovan nämnda uppsats. Innan vi vet mer kanske det är bäst att vänta med att sänka momsen på Xbox.

ps. den som vill träffa Gordon och diskutera kan komma till Uppsala under denna vecka då Gordon är gäst på IFAU.

Inlaggt 15/6: Idag skriver även DN Kultur om kopplingen TV-spel, men Ekonomistas var först som alltid

Filed Under: Beteendeekonomi, Kuriosa Tagged With: , ,

Kan 68-revolten guida oss i utformingen av gymnasieskolan?

2008-05-07 av 5 kommentarer

När gymnasieskolan i början av 90-talet reformerades så att samtliga linjer gav högskolebehörighet var min ryggradsreflex att vara skeptisk.  Är det verkligen så att det bara är akademiker som behövs i framtidens Sverige, eller är det egentligen inte så att det idag är svårare att få tag på en rörmokare än en lektor? Därför välkommnade jag också när regeringen förra året tillsatte en utredning för att förelså en ny gymnasieskola där yrkesutbildningarna skulle lyftas. Utredningen som kom för drygt en månad sedan  föreslår också att återigen dela upp gymnasiet på yrkesprogram och högskoleförberedande program.

Men tänker jag och regeringen rätt? I årets första nummer av Journal of Labor Economics visar nämligen Eric Maurin och Sandra McNally att sänkta intagningskrav till högre utbildning kan ha positiva effekter för individen. En följd av 1968-års studentrevolution i Frankrike var nämligen att kraven för det årets examinationer sänktes, för att inte missgynna studenter som engagerat sig för ”en bättre skola” inte skulle bli drabbade.  Detta innebar att fler individer fick tillgång till högre utbildning, vilket medförde såväl högre lön för individerna själva och bättre skolresultat för deras barn.

Kan man utifrån dessa resultat dra slutsatsen att 1991-reformen som gav fler tillgång till högskolan har gynnat studenterna och på sikt även deras barn? maurin & McNally poängterar att 1968-fallet endast innebar ett temporärt skift i antagningskraven. Ett permanent skift påverkar troligen även lärarnas undervisning såväl som resursfördelningen till högre utbildning och det är svårt att sia om hur detta slår.  Det skulle vara otroligt intressant att se en seriös utvärdering av 1990-talets gymnasiereform som kan hjälpa oss ”tyckare” att avgöra om vi har haft fel hela tiden.

Filed Under: Utbildning och forskning Tagged With: , ,

Inkomstskatt – för kärlekens skull

2008-04-29 av 9 kommentarer

Att vi ekonomer är mer förtjusta i skatter än folk i allmänhet skulle förmodligen min man skriva under på. Det är inte utan att våra ögon ibland tåras när vi funderar över hur en Pigou-skatt kan rätta till en externalitet eller hur små snedvridningarna skulle vara om vi hade poll-taxes.

Nu visar Kai Konrad och Kjell Erik Lommerud i ett nytt Working Paper från CEPR att inkomstskatter också förbättrar matchningen på äktenskapsmarknaden, vilket gör det mer troligt att vi gifter oss med en person som vi är emotionellt matchade mot, snarare än med en person med samma inkomst som vi själva. Kort sagt – inkomstskatter kan nu även förespråkas av romantiker.

Vad bygger då detta på? Jo, antagandena är att vi alla vill gifta oss med någon som vi älskar och som dessutom är rik, och att det kommer att äga rum en viss omfördelning av inkomst inom ett äktenskap. Alltså, en rik som träffar någon som är fattig kanske avstår från äktenskap fast personerna är perfekta för varandra rent emotionellt, eftersom hon eller han har mycket att förlora ekonomiskt.

Konrad och Lommerud visar också att behovet av inkomstskatter är mindre i länder där folk oftare möter individer i sin egen inkomstklass, t ex i samhällen med inkomstsegregad skola och bostadsområden. (Jag skulle dock tro att det i denna typ av samhällen finns behov av omfördelande skatter av andra orsaker). Om det däremot är så att par oftare möts när de t ex utövar sina intressen, så ökar behovet av inkomstskatter för att känslorna ska få styra matchningen på äktenskapsmarknaden.

Vart leder då allt detta? Jo, förmodlingen så kommer Christer Sjögrens bidrag till nästa års melodifestival att vara en lovsång till inkomstskatterna, eller vad tror ni?

Filed Under: Offentlig sektor, Välfärd Tagged With: ,

Frukostflingor, statistisk signifikans och kausalitet

2008-04-23 av 8 kommentarer

”Ät rejält – få en son” Detta är budskapet som möter en i dagens DN. Speciellt flingor verkar vara effektiva för att se till att det blir en pojke:

”Mammor som åt frukostflingor en eller flera gånger om dagen hade 59 procents chans att få en pojke, medan den mor som bara åt en skål flingor i veckan hade endast 42 procents chans att få en pojke”

Själv är jag vid första anblick mycket skeptisk. Det här borde ju innebära att det skulle födas betydligt fler pojkar i Sverige där vi ju frukosterar rejält än på kontinenten där en kaffe och en croissant får räcka för att starta dagen.  Dessutom funderar jag över statistik signifikans och kausalitet.

För att förstå om min skepsis är grundad eller inte går jag till orginalkällan, en artikel just publicerad i Proceedings of the Royal Society: Biological Sciences. Vad har då hänt? Jo 740 gravida kvinnor har fått redovisa sina kostvanor under den tid då de blev gravida. Forskarna har sedan med hjälp av faktoranalys konstruerat två index som mäter näringsinnehållet i den intagna födan.

Min första tanke, dvs att skillnaderna knappast är statistiskt signifikanta visar sig vara felaktig. Faktor 1 visar sig vara en statistikt säkerställd prediktor av barnets kön med ett p-värde på 0.00095). När forskarna lämnar faktor-världen och går ner och studerar enskilda födsloämnen visar det sig att det enbart är flingor som biter signifikant.

Min andra ryggradsreflex var huruvida det handlar om en kausal effekt eller om näringsintaget är korrelerat med ngt annat som också påverkar barnets kön. Det forskarna gör för att övertyga läsaren om att så inte är fallet är att de undersöker huruvida andra faktorer, så som rökning, socio-ekonomisk status eller BMI kan förklara barnets kön, men finner inga statistiskt signifikanta samband.

Är jag då övertygad? Nja, jag skulle vilja se lite mer regressionsanalys, ha en större tro på faktoranalys och helst kunna kontrollera för mamma-specifika effekter innan jag är beredd att tro på ett orsakssamban mellan vad storken levererar och vad mamma äter till frukost, men så är jag ju också forskare, dvs skeptisk av naturen

 

Filed Under: Kuriosa, Metod Tagged With: , , , ,

Kan en kund ha fel?

2008-04-22 av 3 kommentarer

I dagens DN Debatt presenterar Försäkringskassan och FUT-delegationen gemensamma åtgärder mot felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen. Det rör sig om 20 miljarder som varje år betalas ut felaktigt.

Samtidigt kallar Försäkringskassan i allt större utsträckning de försäkrade medborgarna för kunder. Om man t ex går in och läser om Försäkringskassans förnyelse och söker på ordet kund så hittar man detta 11 gånger på 2 sidor.

Försäkringskassans språkbruk är ngt som bl a Språkrådet vänder sig mot. I sin bulletin Klarspråk skriver de bl a att 

”De flesta anser att kund inte är lämpligt att använda i myndighetstexter som riktar sig utåt, till allmänheten”

Själv undrar jag hur Försäkringskassans språkbruk och FUT-delegationens siffror om fusk och felaktiga utbetalningar går att förena med den gamla kända devisen

Kunden har alltid rätt!’

Filed Under: Kuriosa Tagged With: , ,

Skatter vi inte saknar I: Hundskatten

2008-04-15 av 14 kommentarer

En av de skatter som numera tack och lov är avskaffade är Hundskatten.  för denna skatt måste ju rimligen de administrativa kostnaderna vida överstigit skatteintäkterna.

Dessutom, om något så borde hundägare premieras med ett hundbidrag snarare än en skatt. Varför då, undrar ni säkert? Jo, rökare får ju betala skatt för de extra kostnaderna på hälsovården som deras beteende tillfogar samhället. Men hundägare blir ju friskare tack vare den motion de får när de rastar sina hundar! Samhällets minskade kostnderna för hälsovård är ju inget som den enskilde hundägaren tar hänsyn till i sitt beslut att skaffa hund. Alltså subvention!

Förövrigt anser jag att maxtaxa borde införas på hunddagis, men det är en helt annan historia.

Idéen med väl synliga skattemärken i halsbanden som intyg på betald skatt är däremot kanske ngt som borde övervägas för den tvåfota rasen. Det skulle åtminstone underlätta för framtida statsministrar att välja sina ministrar.

Filed Under: Offentlig sektor, Välfärd Tagged With: , ,

Vad kan vi lära från tvilling-studier?

2008-04-01 av 6 kommentarer

När vi som forskare empiriskt vill skatta effekter av olika åtgärder, t ex en viss utbildning eller en viss organisation, står vi inför utmaningen är försöka förstå vad som hade hänt i frånvaron av åtgärden. Eftersom vi inte ta tidsmaskinen tillbaka i tiden och genomföra en alternativ åtgärd och därefter jämföra de två utfallen behöver vi något annat att jämföra med. Problemet är bara att just det faktum att individerna har fattat olika beslut kan tänkas bero på bakomliggande faktorer som även kan förväntas påverka utfallet. Att därför bara jämföra två individer som fattat olika beslut kommer knappast ge en rätt uppfattning om effekter. Ett stort antal forskare har här valt att studera tvillingar.

Vid första anblick låter detta genialt. När annars kan man hitta två individer som delar såväl bakgrund, uppväxtsituaiton som genetisk uppsättning? Detta är särskilt viktigt då t.ex. Peter Nilsson häromdagen visade att redan påverkan på fosterstadiet spelar roll för framtida utfall.

 Problemet är ju bara att för att vi som forskare ska kunna uttala oss om effekter utifrån studier av tvillingar så krävs det att tvillingarna har fattat olika beslut. Om dessa inte är exogent givna utifrån (t.ex. om en tvilling vinner på lotto och inte den andra när bägge har spelat) så står vi kvar inför samma problem som tidigare. Det faktum att tvillingarna fattar olika beslut tyder på att de faktiskt skiljer sig åt, även fast vi har kontrollerat för den gemensamma bakgrunden. Kan vi vara säkra på att dessa skillnader inte också kommer att påverka utfallet? Knappast.

Man kan dessutom fråga sig vilken extern validited resultat från tvillingstudier har. Vi vet att tvillingarna typiskt väger mindre vid födseln. Det finns dessutom ett flertal studier, se t.ex Johnson & Schoeni (2007) som visar att låg vikt vid födseln leder till sämre framtida arbetsmarknadsutfall.

Så ska vi sluta att göra tvillingstudier? Jag tycker inte det, men vi bör komma ihåg svagheterna med denna typ av studier och jämföra de resultat vi får här med resultat från andra typer av studier innan vi uttalar oss med säkerhet om hur stora effekterna av olika åtgärder är.

Filed Under: Metod Tagged With: , ,

Jaså, finns det skillnader mellan kommunerna

2008-03-29 av 1 kommentar

I dagens DN Debatt konstaterar Socialstyrelsens överdirektör Håkan Ceder att det finns stora skillnader mellan äldreomsorgen i olika kommuner. Är jag förvånad? Nej, knappast. Jag hade varit mer förvånad om alla kommuner hade haft samma servicenivå

I och med ÄDEL-reformen 1992 decentraliserades ansvaret för äldreomsorg från landstingen till kommunerna. Ett av motiven till att decentralisera verksamheter är en önskan om att bättra anpassa verksamheten till lokala preferenser, prioriteringar och förutsättningar. Om vi tror att dessa skiljer sig åt, vilket vi väl gör när vi decentraliserar, kommer därmed med nödvändigthet skillnader att uppstå.

Är dessa skillnader bra eller dåliga? Enligt den klassiska Tiebout-modellen så sorterar individer in sig efter sina preferenser i olika kommuner som tillhandahåller en lämplig mix av service och kommunalskatt. Skillnader mellan kommuner skulle enligt denna modell hjälpa till med att få invånarna att avslöja sina sanna preferenser för varor som är gemensamt finansierade och därmed höja effektiviteten.

Ett problem med Tiebout-modellen är naturligtvis att den bygger på att invånarna faktistk känner till de olika serviceutbuden när de gör sina val. Detta är något som man starkt kan ifrågasätta. Därför är den Äldreguide som nu skapats ett välkommet inslag i den decentraliserade äldreomsorgen. Är det däremot så att man vill undvika skillnader till varje pris, så är lösningen på problemet givet: Centralisera!

Filed Under: Offentlig sektor Tagged With: , ,

Förskolan, Alliansen och Heckman

2008-03-19 av 8 kommentarer

Igår, på ett möte på förskolan Midgård, utlovade Jan Björklund en mängd åtgärder för att stärka det pedagogiska inslaget i förskolan.  Ny läroplan, kunskapslyft för förskolelärare och förskolan som en egen skolform var några av de förslag som höstbudgeten enligt utsago kommer att innehålla.

Nobelpristagaren Jim Heckman har under en längre tid tryckt på vikten av tidig utbildning. Den empiriska evidens som Heckman hänvisar till är randomiserade experiment utförda i USA där barn från svaga miljöer har randomiserats in i högkvalititiv förskola. Dessa studier visar långsiktiga positivia effekter. Heckam har även fått stöd i denna uppfattning av neurologer och beteendevetare. Tillsammans visar de att

  • Gener och erfarenheter formar hjärnans arkitektur och hur individen utvecklar kompetenser och färdigheter
  • Vi utvecklar kunskaper och färdigheter i en hierarkisk kumulativ process där senare färdigheter bygger på den grund som utvecklats tidigare
  • Individens kognitiva, språkliga, sociala och emotionella kompetenser är beroende av varandra och formas under barndomen. De påverkar alla produktiviteten som vuxen
  • Humankapital kan utvecklas hela livet, men fundamentet formas i förutsägbara sekvenser under ”känsliga perioder” då individen är särskilt formbar och receptiv, t ex i väldigt ung ålder

Kort sagt, lär man sig mycket som ung kommer man också kunna tillgodose sig utbildning även som äldre.

Så långt är allt bra. Frågan är dock om resultaten från de amerikanska experimenten kan överföras till Sverige som ju har en universiell förskola som inte enbart riktas till barn från riktigt svaga grupper? För några år sedan kom en Kanadensisk studie som visade på negativa hälsoeffekter för både barn och vuxna att utbyggnaden av universiell barnomsorg i Quebec. Min misstanke är att dessa negativa effekter främst berodde på dålig kvalitet i barnomsorgen i samband med den enorma expansionen som ägde rum, men sanningen är att vi vet väldigt litet om vilka effekter svensk förskola, speciellt i sin nuvarande form, har på barns hälsa och framtida utveckling.

Det finns flera metodproblem för den forskare som ska utvärdera effekter av förskola. För det första så är det inte slumpmässigt vilka barn som går i förskola och faktorer som påverkar detta har sannolikt också effekter på själva utfallen. I detta problem kan forskaren få hjälp av Reformen ”Maxtaxa och allmän förskola mm”. För det andra saknas bra data både på vilka barn som faktiskt går i förskola samt bra data på utfall. Det är min uppmaning till Jan Björklund och hans allianskamrater att i samband med höstbudgeten också avsätta en slant för att säkerställa insamling av uppgifter både på vilka barn som deltar i förskolan samt diverse test-resultat och hälsostatus redan på ett tidigt stadium.

Filed Under: Utbildning och forskning Tagged With: , , ,
«Föregående sida
Nästa sida»