Destruktiv konkurrens – och ett modest förslag

Att konkurrens och ekonomiska incitament kan vara positiva krafter behöver knappast en nationalekonom övertygas om. Däremot finns det fall när kombinationen är rent destruktiv. Detta är inte minst viktigt när offentligt finansierad verksamhet läggs ut på privata aktörer. Kollegan Erik Lindqvist drar slutsatsen att privat drift av offentligt finansierad verksamhet framförallt är lämplig då det är enkelt att definiera och övervaka kvaliteten på det som produceras (läs även gärna Henrik Jordahls översikt av forskningen).

Vilket kanske inte är fallet när det gäller gymnasieutbildning. Förhoppningen då är att upphandlaren – dvs elever och föräldrar – ska sköta kvalitetsgranskningen, vilket kanske inte är en så dum idé. Om det inte vore för att elever gillar höga betyg – även om inte kunskapsnivån kan motivera dessa. Konsekvenserna är förutsägbara: Konkurrensutsatta skolor, ibland med vinstmotiv, lockar till sig elever med hjälp av låga betygskrav.

Eftersom skolverket inte är kapabelt att hantera granskningen av vår vildvuxna djungel av gymnasieutbildningar krävs det att eleverna själva ges incitament att övervaka kvaliteten. Som jag tidigare argumenterat kan detta åstadkommas genom att den centrala antagningen till högskolan avskaffas. Den osäkerhet som skapas när varje högskola själv får välja antagningssystem gör att eleverna kommer att efterfråga gedigna kunskaper. Betygen kan finnas kvar men får då den roll som ”kontrollstationer” som de är tänkta att ha.

Skandalen IT College of Sweden är helt säkert bara isbergets topp, så något måste göras åt dagens system. Skolpengen och det fria gymnasievalet är troligen för populära för att kunna avskaffas och de har trots allt en mängd positiva effekter. Att förbjuda vinstdrivande skolor skulle bara delvis hantera problemen då även icke-vinstdrivande skolor konkurrerar om eleverna. Ett alternativ till mitt förslag är att helt centralisera antagningen med hjälp av en gymnasieexamination. Denna lösning har dock problemet att olika utbildningar ställer olika krav på studenterna.

Betygssättning är myndighetsutövning. Vi skulle knappast drömma om att konkurrensutsätta skattemyndigheten och sedan låta varje ”kund” själv få välja skattekontor. Men i skolan är detta av någon anledning helt i sin ordning. Varför?

Kan 68-revolten guida oss i utformingen av gymnasieskolan?

När gymnasieskolan i början av 90-talet reformerades så att samtliga linjer gav högskolebehörighet var min ryggradsreflex att vara skeptisk.  Är det verkligen så att det bara är akademiker som behövs i framtidens Sverige, eller är det egentligen inte så att det idag är svårare att få tag på en rörmokare än en lektor? Därför välkommnade jag också när regeringen förra året tillsatte en utredning för att förelså en ny gymnasieskola där yrkesutbildningarna skulle lyftas. Utredningen som kom för drygt en månad sedan  föreslår också att återigen dela upp gymnasiet på yrkesprogram och högskoleförberedande program.

Men tänker jag och regeringen rätt? I årets första nummer av Journal of Labor Economics visar nämligen Eric Maurin och Sandra McNally att sänkta intagningskrav till högre utbildning kan ha positiva effekter för individen. En följd av 1968-års studentrevolution i Frankrike var nämligen att kraven för det årets examinationer sänktes, för att inte missgynna studenter som engagerat sig för ”en bättre skola” inte skulle bli drabbade.  Detta innebar att fler individer fick tillgång till högre utbildning, vilket medförde såväl högre lön för individerna själva och bättre skolresultat för deras barn.

Kan man utifrån dessa resultat dra slutsatsen att 1991-reformen som gav fler tillgång till högskolan har gynnat studenterna och på sikt även deras barn? maurin & McNally poängterar att 1968-fallet endast innebar ett temporärt skift i antagningskraven. Ett permanent skift påverkar troligen även lärarnas undervisning såväl som resursfördelningen till högre utbildning och det är svårt att sia om hur detta slår.  Det skulle vara otroligt intressant att se en seriös utvärdering av 1990-talets gymnasiereform som kan hjälpa oss ”tyckare” att avgöra om vi har haft fel hela tiden.