Vägar till billig barnomsorg

I förra inlägget beskrev Eva den förundran generositeten i den familjepolitiken kan väcka hos utländska betraktare. Lika förundrade är vi svenskar över att människor utanför Norden överhuvudtaget kan skaffa barn — och kombinera detta med ett yrkesliv. Hur lyckas exempelvis hårt arbetande amerikaner egentligen nå upp till nästan samma födelsetal som vi?

Ett svar ges i en studie av Patricia Cortes som i morgon presenteras vid en konferens i Vaxholm. Hon visar tämligen övertygande hur den stora inflyttningen av lågutbildad arbetskraft till USA pressat kostnaderna för hushållsnära tjänster. Detta har i sin tur fått högutbildade kvinnor att arbeta mer. De riktigt stora effekterna på arbetsutbudet finner Cortes främst hos läkare, advokater och liknande grupper. Andelen kvinnor som arbetar mer än 50 timmar i veckan ökar även den markant där inflödet av billig arbetskraft varit stor.

Sättet Cortes identifierar orsakssambanden på är dock inte klockrent. Hon utgår från att nya immigranter söker sig till städer där det redan finns många invandrare. Detta är rimligt, men samtidigt har de tidigare immigranterna sökt sig till dessa städer av en anledning. En sådan anledning är antagligen att det där redan tidigare funnits en stor efterfrågan på barnpassning och trädgårdsarbete.

Vi väntar därför med spänning på en kreativ IFAU-rapport som analyserar effekterna av avdraget för hushållsnära tjänster på det svenska arbetsutbudet. Har vi nått den grad av jämställdhet att även män börjar arbeta mer när man kan leja ut dagishämtandet?

Sverige ur chilenska ögon

Hög kvinnlig förvärvsfrekvens, en generös föräldraförsäkring och billig barnomsorg för alla är saker som vi i Sverige inte höjer på ögonbrynen speciellt inför. Men det är lätt att glömma bort att detta system är tämligen unikt för Sverige och våra nordiska grannar. Ibland kan det därför vara spännande att se på Sverige med någon annans ögon.

Förra veckan föreläste jag om subventionerad barnomsorg för ett gäng chilenska statstjänstemän som är i Sverige en månad för att lära sig mer om det svenska välfärdssystemet. De verkar rätt förundrade över generositeten i t ex den svenska föräldraförsäkringen och utifrån deras reaktioner är jag inte säker på att de verkligen trodde mig när jag berättade att svenska föräldrar har rätt att vara hemma 16 månader med sina barn. I Chile har man rätt till 1 timma om dagen för att gå hem och amma. En viss skillnad onekligen. Endast 30 procent av kvinnorna förvärvsarbetar och landet oroar sig idag dessutom för födelsetal som börjar skjunka ner mot 2 barn per kvinna för första gången i historien. Mot den bakgrunden ter sig det svenska samhället tämligen annorlunda.

En annan anekdot från det chilenska besöket belyser andra skillnader mellan Sverige och Chile. När våra gäster fick höra att det, sen ett par veckor tillbaka, pågick en omfattande vårdstrejk i Sverige såg de nämligen mycket förbryllade ut. Var befann sig egentligen alla dessa strejkande sjuksköterskor? Inte ett enda bildäck hade de sett brinnande på Uppsalas gator. Var det verkligen en strejk som pågick.