Skatter vi saknar II: Fastighetsskatten

2008-04-04 av 16 kommentarer

Om jag fick resa in i framtiden… skulle jag vilja läsa den IFAU-rapport som undersöker hur den övre medelklassens pensionsålder påverkades av sänkningen av fastighetsskatten. Genom att utnyttja att skatten sänktes mer i vissa områden än i andra kommer studien övertygande visa hur skatteomläggningen fick dessa arbetsmarknadens högpresterare att byta skepnad från arbetsmyror till drönare.

Utan tanke på klimatförändringarna gav de sig av på jorden runt-resor. Utan tanke på alternativkostnader startade de vinodlingar på Gotland och började bygga segelbåtar i trä. De upptäckte att det fanns annat i livet än att arbeta.

Och det hela kom inte som någon överraskning. Nej, sambanden var självklara för alla som läst grundkursen i nationalekonomi: genom att sänka en skatt som inte har med arbete eller andra prestationer att göra skapas en ren inkomsteffekt. Man får helt enkelt mer att leva för. Det normala sättet att reagera är då att konsumera mer. Men vad konsumera när man är runt 60 och redan har allt man behöver? Jo, man konsumerar tid.

Studien kommer även att finna en liten – knappt mätbar – ökning av arbetsutbudet bland de småbarnsmammor vars föräldrar tillhörde fastighetsskattens vinnare. Denna oförutsedda konsekvens kallas av rapportförfattarna för ”the daycare pick up-effect” och ligger till grund för flera livsstilsreportage i Mama och på DNs Insidan.

Nej, tillbaks till verkligheten. En sådan studie finns inte och det kommer att ta ett slag innan den går att genomföra. I väntan på detta får man väl drömma vidare om den utmärkta fastighetsskatt vi en gång hade.

Filed Under: Offentlig sektor Tagged With:

Nya idéer för lärarutbildningen

2008-03-31 av 2 kommentarer

Då gymnasieutredningen idag la fram sitt betänkande är det läge att rent allämnt fundera på vilka åtgärder som skulle kunna förbättra den svenska skolan. En intressant idé som testats i New York och utvärderats av Jonah Rockoff är erbjuda nya lärare mentorer. Rockoff hittar flera saker, viktigast kanske att studenter till lärare som spenderat många timmar med sin mentor presterar markant bättre i matte och läsförståelse.

En fråga som återstår att undersöka är då om även mentorernas studenterna påverkas. Vem vet, de kanske blir lidande av att deras lärare får en gröngöling som sitt ansvar.

Filed Under: Utbildning och forskning Tagged With: ,

Hyresregleringen – en segregationsmekanism

2008-03-26 av 27 kommentarer

För den som sett andra storstäder än Stockholm har argumentet att hyresregleringen är till för att minska segregationen alltid verkat suspekt. De decennielånga köerna till trots är ju innerstan väldigt – hur ska man uttrycka det – socialt och etniskt homogen.

Detta är egentligen inget att förvånas över. I varje fall inte för den som fantiserat om Studio 54 eller varit på stan en lördagskväll. När en lång kö människor vill in på samma ställe heter entrebiljetten rätt skor, rätt frisyr, rätt kön, rätt ålder, rätt kontakter, rätt sällskap, rätt bakgrund. För några extra hundralappar kanske någon oseriös vakt tillfälligt kan tänja på begreppen, men för den utan många rätt krävs en våldsam tur för att ta sig genom pärleporten.

För så fungerar bristekonomin som skapas när utbud och efterfrågan inte får bestämma priserna. När man inte får betala för att komma in, då är det dörrvaktens – eller hyresvärdens – godtycke och fördomar som bestämmer; att bara satsa på säkra kort kostar ju inget.

Nu var detta teori, men hur ser det ut i praktiken? I en artikel i Ekonomisk Debatt undersöks vem som bor i hyres- och bostadsrätt i olika delar av Stockholm. Föga förvånande tjänar de i hyresrätt i snitt mindre än de i bostadsrätt. Mer besvärande för regleringsivrarna är att kopplingen mellan inkomst och hur attraktvt område man bor i faktiskt är starkare för hyresrätter än för bostadsrätter. Ju högre inkomst, desto attraktivare område bor hyresgästerna i – trots att hyrorna inte är högre där.

Nu är det inte bara plånboken som styr vilka som får de mest attraktiva förstahandskontrakten. Att vara infödd stockholmare är en annan stor fördel. För att inte tala om att vara helsvensk: att ha utländskt påbrå innebär ett mycket stort avbräck för möjligheten att få ett schyst kontrakt på det öppna och toleranta Södermalm.

Något liknande mönster syns inte bland bostadsrätterna. Där är det bara pengarna som styr: ett höjt bud tar man emot oavsett vem som lägger det.

Så hyresregleringen är helt enkelt ett sätt att hålla lantisarna och blattarna borta från innerstan. Nu när även moderaterna officiellt tycker att detta är en bra politik, kanske man kan hoppas att vänsterpartiet ska triangulera sig till ståndpunkten att hyresregleringen är förkastlig.

För när utredningen om allmännyttans framtid snart ska lägga fram sina förslag måste väl någon tycka att segregation på andra grunder är inkomst är värd att diskutera?

Uppdaterat 2008-03-26, 09.16
Även Nonicoclolasos skriver om hyresregleringen. Han refererar till Edward Glaesers kritik av hyresregleringen på samma grunder som jag tar upp här.

Uppdaterat 2008-03-29, 08.56
Idag skriver DN om allmännyttans framtid på ledarplats. Jag ställer mig tveksam till de ”mjuka övergångregler” DN progagerar för. Som sagt ovan, en möjlighet är att göra hyressättningen fri vid överlåtelser. Detta kan kombineras med en möjlighet för den nuvarande hyresvärden att köpa ut hyresgästen ur det reglerade systemet.

Uppdaterat 2008-08-18,

Även SvD har nu hittat fram till artikeln i Ekonomisk Debatt. Givet hur viktig frågan är känns det lite jobbigt att via alla förlitar oss på en magisteruppsats när vi diskuterar frågan. Finns det inte mer forskning kring detta? Och i så fall, varför inte?

Filed Under: Offentlig sektor Tagged With: ,

Varför blir LKABs olyckor riksnyheter?

2008-03-24 av 8 kommentarer

Med tanke på att det 2006 (ett högst normalt år i detta sammanhang) inträffade 67 dödsolyckor på svenska arbetsplatser har det tragiska dödsfallet i LKABs Kirunagruva fått ett enormt medialt utrymme. Nu när händelsen inte länge är dagsaktuell är det värt att fråga sig varför?

En möjlighet är att arbetet i LKABs gruvor är extremt farligt. Så verkar emellertid inte vara fallet: under åren 1997-2006 omkom totalt sju personer i gruvbranschen. Detta kan jämföras med de 135 dödsfall som under samma period drabbade jord- och skogsbruket. Om man tar hänsyn till antalet anställda hamnar faktiskt gruvindustrin inte ens bland de sex mest riskfyllda branscherna under 2006. Vad gäller arbetsplatsolyckor utan dödlig utgång ser statistiken värre ut, men inte heller där ligger gruvbranschen i topp.

Nej, förklaringen till uppmärksamheten ligger snarare i den monopolsituation som både facket och LKAB står inför. LKAB är dominerande arbetsgivare i två små samhällen i Norrlands inland och de förhandlar med ett starkt fack. Företagets varumärke som arbetsgivare är därför både sårbart och viktigt. Facket vill gärna få gruvjobbet att framstå som farligt, skitigt och hårt; det skrämmer bort hugade arbetssökanden och hjälper till att hålla lönerna uppe. Företaget har å sin sida starka incitament att framstå inte bara som bästa arbetgivaren i stan – där vinner man på walk over – utan som den bästa norr om Dalälven.

När en allvarlig olycka inträffar gör naturligtvis facket allt för att sprida den bild av LKAB som gynnar deras syften, och företaget svarar med den stora dementimaskinen. Det hela görs offentligt eftersom det för båda parter handlar just om bilden av gruvan som arbetsplats.

Att media dras in i denna kamp om verklighetsbeskrivningen är kanske inte så konstigt. Däremot kunde man ju begära att någon journalist läste den officiella statistiken.

Filed Under: Arbetsmarknad

Skatter vi saknar I: Arvsskatten

2008-03-13 av 24 kommentarer

Ett av förra mandatperiodens mest överraskande beslut var att avskaffa arvsskatten. Enligt ryktet fattades beslutet i strid rekommendationerna från finansens tjänstemän. Antagligen föll s-regeringen till föga för småföretagarintressen som ville underlätta överlämnandet av företagen till nästa generation.

Helt fel skäl, med andra ord.

Att låta nära släktingar ta över familjeföretaget har nämligen visat sig vara ett effektivt sätt att förstöra kapital. En studie av amerikanska företag dokumenterar hur aktiekursen sjunker när den tillträdande VDn är släkt med den avgående eller med någon av de större aktieägarna. Och marknaden reagerar rätt: efter att släkten tagit över presterar företagen betydligt sämre än då en utomstående VD rekryterats.

Nu är det inte slumpen som avgör vem som tar över ett företag. Kanske det är svårt att hitta en extern VD till företag på väg utför? Kanske familjen ställer upp när ingen annan är villig? Visst, det är möjligt. En smart analys av danska företag visar emellertid att det är betydligt vanligare att företag stannar inom familjen då grundarens förstfödda barn är en pojke snarare än en flicka. Då könet bestäms i naturens stora lotteri är beslutet att låta företaget gå i arv delvis slumpmässigt. Precis som i USA visar resultaten från Danmark att företagen går betydligt sämre när äldste sonen tagit över än då en VD utan familjeband anlitats.

Vad är det då som går snett? Jo, det verkar som om arvtagarna inte vet så mycket om moderna produktionsmetoder eller hur man systematiskt arbetar för att effektivisera verksamheten. Dessutom har de dålig koll på målstyrning och vet varken hur man ska rekrytera bra personal eller motivera sina anställda. Kort sagt, många av dem verkar inte vara några bra företagsledare.

Arvsskatten ledde till skatteplanering och skumma transaktioner, men dess avskaffande kommer att föra kostnader med sig. För medan företag må gå i arv, gäller detsamma inte nödvändigtvis förmågan att driva dem.

Filed Under: Företagande, Finans

Summan av riskerna är konstant?

2008-03-13 av 9 kommentarer

Så Peltzmans gamla resultat att många tar större risker i trafiken när regleringar och teknologiska landvinningar gör bilkörningen säkrare verkar stå sig. I takt med att olika skydd blir vanligare blir skidåkningen allt vildare.

Detta beteende verkar vettigt eftersom risktagande kan vara både roligt och praktiskt (man kommer fram snabbare om man kör fort). Men samtidigt är det lite underligt. Varför ökar skidhjälmar risktagandet just i skidbacken? Man skulle lika gärna kunna tänka sig att minskade risker i pisten får oss att ta större risker i trafiken. Men så verkar inte folk fungera. Så medan olika risker inom ett område hyfsat rationellt vägs emot varandra, så gäller inte samma rationalitet för livets hela riskportfölj.

En annan komplikation är att riskerna inte säkert tar ut varandra. Folk har ju gjort feldedömningar förut.

Filed Under: Beteendeekonomi, Kuriosa

Att försöka slå marknaden är inte gratis

2008-03-11 av 6 kommentarer

Kostnaden för amerikanska investerare att försöka prestera bättre än aktieindex har nu uppskattats till ca 100 miljarder dollar årligen (länk via Marginal Revolution). En stor del av denna kostnad är de avgifter som folk betalar för sina aktivt förvaltade aktiefonder i stället för att välja billiga indexfonder. Det vore intressant om någon räknade ut motsvarande siffra för Sverige.

Om det lönar sig? Inte en chans. Med så många människor som analyserar all tänkbar informationen är det svårt för någon att systematiskt slå marknaden under en längre period.

Filed Under: Finans Tagged With: , ,

Det katastrofala läraröverskottet

2008-03-10 av 5 kommentarer

I en rapport har McKinsey jämfört vad som särskiljer lyckade skolsystem från misslyckade. Inte minst är diskussionen om hur man lockar de mest talangfulla till läraryrket intressant. Slutsatsen är att de länder som lyckats begränsa antalet plaster på lärarutbildningarna så att utbudet matchar efterfrågan lyckats bäst. Högpresterande studenter har ingen anledning att välja lärarbanan om risken för arbetslöshet efter avslutad utbildning är stor.

Vad som händer när de duktigaste studenterna väljer bort lärarutbildningen är att kraven där sänks för att passa de nya studenterna. Utbildningen blir allt sämre vilket gör den mindre användbar utanför läraryrket. Detta gör den än mindre attraktiv för studenter med alternativ. Lärarutbildningen fylls succesivt med lågpresterande personer som valt utbildningen då de inte kunde komma in någon annanstans. Så paradoxalt nog går en försämrad lärarutbildning hand i hand med att alldeles för många studenter söker sig dit.

Att lärarutbildningen i Sverige har problem visste vi redan. Att vi även har ett stort läraröverskott verkar också allt mer uppenbart.

McKinseys resonamang bygger på en del antaganden, tex att en duktig student inte trovärdigt kan signallera till framtida arbetsgivare att just hon borde bli anställd. Alternativt kan det bero på att rektorerna inte bryr sig om vem de anställer. Att den svenska betygsångesten verkar frodas som bäst på lärarhögskolorna är alltså precis vad man kunde förvänta sig.

Spelar det någon roll att lärarstudenterna blir allt sämre då? Faktum är att vi inte vet. Ännu…

Filed Under: Utbildning och forskning Tagged With: ,

Är det verkligen egenföretagare vi vill ha?

2008-03-08 av 4 kommentarer

Ställ dig först frågan vilken grupp länder som kan anses vara mest framgångsrik: Danmark, Irland och Frankrike eller Portugal, Grekland och Italien.

Läs sedan denna artikel i DN och klicka på grafiken. Intressant nog verkar regeringen anse att det är Grekland, Portugal och Italien som är den stora förebilden – de har ju en hög andel kvinnliga egenföretagare. Antagligen har de en hög grad manliga egenföretagare också, men denna siffra förtigs av DN.

Kan inte alla härmed sluta använda andelen egenföretagare som mått på ekonomisk framgång?

Filed Under: Arbetsmarknad, Företagande

Bush – miljöpresidenten?

2008-03-07 av 10 kommentarer

Det som känns mest hopplöst med klimatfrågan är dess genuint globala karaktär. Om någon minskar efterfrågan på fossila bränslen kommer priserna att sjunka. När priserna sjunker kommer någon annan att konsumera mer. Kanske inte exakt lika mycket mer, men å andra sidan stannar koldioxid så länge i atmosfären att skillnaden troligtvis inte är särskilt betydelsefull. Om denna problematik skriver EEAG vilket refereras i dagens DN.

Alltså är de mest effektiva klimatåtgärderna antagligen att minska utbudet av fossila bränslen, inte att påverka efterfrågan. Idealt borde klimatpolitiken därför gå ut på att köpa upp fossila bränslereserver och sedan se till att dessa inte används. Då detta låter både dyrt och svårgenomförbart är det frågan om det finns några alternativa sätt att uppnå samma sak?

Kanske är det att föra ett lågintensivt och utdraget krig i oljerika regioner? Det borde ju funka. Mycket riktigt har oljepriserna nästan tredubblats sedan USA anföll Irak.

Al Gores engagemang i all ära, men frågan är om han hade lyckats med vad Bush helt faktiskt – och får man gissa, helt oavsiktligt – åstadkommit för att minska den globala uppvärmningen?

Filed Under: Miljö
«Föregående sida
Nästa sida»