Varför blir LKABs olyckor riksnyheter?

Med tanke på att det 2006 (ett högst normalt år i detta sammanhang) inträffade 67 dödsolyckor på svenska arbetsplatser har det tragiska dödsfallet i LKABs Kirunagruva fått ett enormt medialt utrymme. Nu när händelsen inte länge är dagsaktuell är det värt att fråga sig varför?

En möjlighet är att arbetet i LKABs gruvor är extremt farligt. Så verkar emellertid inte vara fallet: under åren 1997-2006 omkom totalt sju personer i gruvbranschen. Detta kan jämföras med de 135 dödsfall som under samma period drabbade jord- och skogsbruket. Om man tar hänsyn till antalet anställda hamnar faktiskt gruvindustrin inte ens bland de sex mest riskfyllda branscherna under 2006. Vad gäller arbetsplatsolyckor utan dödlig utgång ser statistiken värre ut, men inte heller där ligger gruvbranschen i topp.

Nej, förklaringen till uppmärksamheten ligger snarare i den monopolsituation som både facket och LKAB står inför. LKAB är dominerande arbetsgivare i två små samhällen i Norrlands inland och de förhandlar med ett starkt fack. Företagets varumärke som arbetsgivare är därför både sårbart och viktigt. Facket vill gärna få gruvjobbet att framstå som farligt, skitigt och hårt; det skrämmer bort hugade arbetssökanden och hjälper till att hålla lönerna uppe. Företaget har å sin sida starka incitament att framstå inte bara som bästa arbetgivaren i stan – där vinner man på walk over – utan som den bästa norr om Dalälven.

När en allvarlig olycka inträffar gör naturligtvis facket allt för att sprida den bild av LKAB som gynnar deras syften, och företaget svarar med den stora dementimaskinen. Det hela görs offentligt eftersom det för båda parter handlar just om bilden av gruvan som arbetsplats.

Att media dras in i denna kamp om verklighetsbeskrivningen är kanske inte så konstigt. Däremot kunde man ju begära att någon journalist läste den officiella statistiken.

Comments

  1. Eric says:

    Lite väl konspirationsteoretiskt? Kan det inte helt enkelt vara så att gruvolyckor säljer lösnummer? Bra mycket mer fantasieggande med människor som sliter långt ned under marken än folk som fäller träd och därför får det mer massmedialt utrymme? Det är väl lite samma som att de flesta fall av kvinnomöverfall sker i hemmet men ändå får man läsa om de fall som sker i parker utomhus, oftast av okända gärningsmän.

    En gruvolycka kan vara en saftig story helt enkelt och därför skrivs det om det. Jag tror inte man behöver titta längre än så.

  2. Petter says:

    Eric, jag håller med såtillvida att det är mer spektaktulärt. Men nyhetsrapporteringen har ju inte haft formen av ren rapportering om händelsen i sig, utan utgjorts av en verbal konflikt. Konflikten handlar om verklighetsbeskrivning på ett sätt som inte motsäger Vlachos hypotes.

    Kanske kan det vara så att journalisterna förväntar sig motsättningar som vardera aktör sedan skriver under på. Och då kan nyheten leva längre än vad som är motiverat (eftersom statistiken talar ett annat språk än minst den ena parten).

  3. En bra fråga och en kul hypotes.

    Jo, visst är gruvolyckor mycket mer obehagligt suggestiva än exempelvis en olycka i skogen. Brrr… jag känner klaustrofobin sätta in. (Skogsolycka: mmm, fågelsång, vackra trädkronor, tallbarrsdoft)

    Den avgörande psykologiska skillnaden tror jag handlar om ansvarsfrågan. En skogsolycka, spekulerar jag, är man mer benägen att uppfatta som självförvållad i någon mening. Kanske var man oförsiktig, kanske var man inte tillräckligt erfaren? Det är i varje fall inte skogsbolaget som bär ansvaret för att man fäller trädet på ett sådant sätt att man själv hamnar under. En gruvolycka uppfattar man mer som ett systemfel: bolaget har tvingat gubbarna att borra för djupt in i berget. När gångarna rasar är arbetarna rena offer.

    Står det i strid med hypotesen? Tja, det handlar om verklighetsbeskrivning – men finns det en rimlig verklighetsbeskrivning som framställer gruvolyckan som självförvållad, à la skogsolyckor?

  4. Mikael says:

    Det finns väl många liknande exempel på hur media ”överrapporterar” om vissa olyckstyper. Ta t ex trafikolyckor och jämför med hur många fler som dör och skadas p g a fallolyckor (hur många rubriker har du sett med: ”så här gick det med fallolyckorna i påsk”). Det sistnämnad hör man sällan, och med goda skäl, det skulle nog inte sälja så många lösnummer.

    Det stora problemet är väl inte medias snedvrida rapportering här, utan snarare Sveriges snedvridna allokering av resurser för säkerhetsarbete inom olika områden. Vi satsar 150 miljoner på att rädda 1 liv i sektor X, medan vi säger nej till satsningar i sektor Y där 1 liv hade kunnat räddas till 2 miljoner o s v. Ett enormt slöseri med människoliv som pågår år ut och år in…

  5. Tack för intressanta kommentarer. I vilken mån gruvolyckorna är mer eller mindre självförvållade än skogsolyckorna låter jag vara osagt, men det är knappast så att den enskilde medarbetaren i alla lägen i ”oskyldig” i gruvan (jag har naturligtvis ingen aning om hur det förhöll sig i det aktuella fallet). Vid ett besök i gruvan fick jag reda på att säkerhetsarbetet till stor del gick ut på att få de anställda att inte ta för stora risker. Samtidigt hyr LKAB in fristående entreprenörer som naturligtvis har ekonomiska incitament att ta stora risker och ackordslöner har samma effekt.

    Mikael: du tar upp ett extremt viktigt problem vad gäller allokeringen av resurser i samhället. Jag tror däremot att medias rapportering (som i sin tur till viss del styrs av olika särintressen) kan ge upphov till detta, vilket gör att även snedvriden rapportering är ett problem. Utan att ha några siffror på det skulle jag även bli förvånad om inte LKAB satsar mer än samhällets snittkostnad för att hindra dödsolyckor. Eftersom LKAB är statligt är detta även rent direkt en del av det problem du belyser. Det kan ju vara så att LKABs företagsekonomiska intresse av att minska olyckorna är starkare än ägarens samhällsekonomiska intresse av samma sak.

    Eric: det kanske är lite konspirationsteoretiskt, men hela min verksamhet går ut på att försöka se mönster i verkligheten. Ibland kanske de bara är hjänspöken, ibland inte. Nu var det emellertid inte bara lösnummersäljande kvällstidiningar som blåste upp nyheten. Mängder av inslag på SR och SVT var också en del av bilden, liksom att Uppdrag Granskning tog upp det. Nu är ju inte Public Service fritt från ett kommersiellt tänkande, men det talar faktiskt för min tes.

  6. Camilo von Greiff says:

    Jag tycker inte det är självklart att antalet olyckor är en rättvis jämförelse. Olika branscher kan ha olika svårt att kalkylera risker. Det intryck jag fått av de domumentärprogram som visats om Kirunagruvan, där hållfastighetsexperter uttalat sig, är att man vet ganska väl vilka risker man utsätter arbetarna för när man fortsätter borra sig längre in i berget och att man helt medvetet tänjer på dessa gränser.
    I andra branscher kan riskfaktorerna vara mycket mindre påverkningsbara av arbetsgivaren. En rättvisare jämförelse skulle möjligen kunna vara antalet olyckor som härrör från arbetsgivarens riskbeteende, vilket förstås är omöjligt att helt särskilja men jag tror ändå det kan vara en aspekt att ta in i sammanhanget.

  7. Jocke says:

    Hejsan, en väl sen kommentar här från en gruvarbetare just i Kiruna som även befann sig i gruvan vid denna seismiska händelse som orsakade stora stenutfall. Råkade surfa in här. Visst har jag själv blivit förvånad över den stora mediala uppmärksamhet som detta fick, men jag är också mer inne på att man är mer ett offer. Visst har t.ex byggbranschen fler olyckor, dödliga och icke-dödliga, men jag vet inte om statistiken är per arbetare, eller från hela branschen. Antar det första.

    Sedan är det ju så att det även byggs mycket i en gruva, man driver inte bara ort och skjuter malm utan många har bygg/el och annat industrianknytet som yrke – bara det att man befinner sig i en gruva. I Kirunagruvan börjar det mer och mer kännas som att man har det där osynliga hotet över en hela. Närsomhelst kan man få några ton sten över sig, och det känns inte så trevligt alltid, speciellt nu när det är mycket sättningar och mycket seismisk aktivitet. För detta får man 1000:- mer i månaden innan skatt. Värt det? Ja, vissa tycker det och gillar att jobba i gruva ändå.

    Nu ströade jag lite från ämnet, men vad jag kortfattat vill säga är att gruvolyckor får denna uppmärksamhet för att det är något du inte alls kan styra. Du är utsatt, ett offer som som någon sa. Offer får alltid medial uppmärksamhet, speciellt i Sveriges ganska vänsterdragna media. Min uppfattning är att även mindre utländska gruvolyckor får bra med uppmärksamhet.
    När vi arbetare har påpekat dom ökade riskerna med djupare brytning och högre tempo, och det sedan sker olyckor (2 st dödsolyckor på två år, egentligen otrolig tur med hur mycket det har rasat) blir det såklart löpsedelstoff.

  8. Sven Andersson says:

    Varför blir händelser på LKAB riksnyheter?
    Jo därför att det är ett 100% statligt ägt företag vars göranden och låtande det finns ett brett samhällsintresse att bevaka och ingående syna! Under senare år har åtskilliga missförhållanden inom LKAB:s ledning kommit till allmänhetens kännedom genom Uppdrag Gransknings avslöjanden.
    Det har gällt en begränsad grupp höga tjänstemän och bland annat handlat om:
    – oegenligheter som tagande av mutor för att få leverera varor och tjänster till LKAB
    – ovanligt gynnsamma ”konsultavtal” efter pensionsavgång
    – orimliga löne- , bonus- och pensionsförmåner
    – ”tjänsteresor” och tjänstebostäder inkl förmånsbeskattning
    – produktionshets och bristande säkerhet vilket bidragit till flera allvarliga olyckor inkl två tragiska dödsfall under senare tid
    – fastighetsägare som på grund av malmbrytningen bland annat drabbats av svåra skador på sina hus och tvingats anlita juridisk hjälp för att få sina rättigheter tillgodosedda

    Vill du veta mer sök på ”uppdrag granskning lkab” eller gå in på ”uppdrag granskning temasidan” och läs om svt:s tidigare reportage!
    Det är viktigt inte minst ur demokratisk utgångspunkt att missförhållanden av olika slag inom såväl enskilt som statligt näringsliv även i fortsättningen synliggörs! För detta fordras självständiga och oberoende journalister!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s