Släpp högskoleantagningen fri

I dagens Sydsvenskan skriver jag att gymnasiebetygen blivit alltmer godtyckliga och därmed spelat ut sin roll som urvalsinstrument till högre studier. Huvudanledningen är den avreglering och konkurrensutsättning av betygssättningen som skett. Att regeringens utredare Mats Gerdau nu föreslår att även Komvux ska avregleras gör bara argumentet än mer giltigt. Lösningen är att även avreglera antagningen till högskolan, dvs låt varje högskola själv avgöra hur den vill anta sina studenter.

Uppdaterat 2008-03-12:

Idag skriver ett antal personer att högskolorna bör få större frihet över sina resurser. Tyvärr glömmer de det viktigaste: att högskolorna själv ska få välja vilka de ska anta.

Experimentera lagom

Få saker kan få det att vattnas i munnen på en empiriker som ett fullskaligt experiment ute i verkligheten. Med slumpmässigt skapade kontrollgrupper kan de exakta orsakssambanden redas ut och frågor verkligen besvaras.

Så tror många, inte minst av oss nationalekonomer. Och så trodde även polisen i Minnesota. För att utreda vilken metod som fungerade bäst vid anmälningar om bråk i hemmet slumpades polisernas handlingsmönster ut. I vissa fall skulle de båda kontrahenterna får råd och stöd av polisen, i andra fall skulle de skiljas åt, och i en del fall skulle den misstänkte (nästan alltid mannen) arresteras. Uppföljningen visade att den tredje strategin – obligatorisk arrestering av den misstänkte – ledde till en betydligt lugnare hemmiljö framöver.

Saken avgjord och delstat efter delstat anammade obligatorisk anhållning vid denna typ av anmälningar. Med konsekvensen att antalet mord mellan nära anhöriga ökade med sextio procent…

Vad som gick fel? Jo, när det blev allmänt känt att den misshandlande mannen skulle arresteras om polisen kontaktades drog sig kvinnan helt enkelt för att anmäla. Med ödesdigra följder för just dem man försökte skydda.

Experiment i all ära, men lite teori skadar aldrig som komplement.

Vad var det Naomi Klein sa?

Det visar sig att lågkonjukturer orsakade av torka kan vara en viktig förklaring till den demokratiseringsprocess som Afrika genomgått under den senaste 20-års perioden. Resultaten stämmer överens med teorier som visar att det är billigare att störta auktoritära regimer när ekonomin är på dekis.

De empiriska evidensen gör alltså att man kan tvivla på Naomi Kleins tes att ekonomiska kriser skapar utrymme för en chockterapi som folket inte önskar. Om nu inte demokratisering på något sätt skulle vara mot folkviljan.

En annan slutsats är att man mitt i den ryska oljeboomen knappast kan vänta sig en demokratisk revolution hos grannen i öster.

Det är detaljerna som avgör

Gårdagens debatt i Uppdrag granskning om hur staten ska handskas med företag som anställer människor utan arbetstillstånd var intressant. Arbetsmarknadsminister Littorin var inne på att höja böterna, medan Erland Olausson från LO ville att de illegalt anställda skulle utdömas skadestånd (motsvarande skillnaden mellan den lön de fått och den avtalsenliga).

LO:s ståndpunkt verkar först lite underlig. Varför ska den som arbetat illegalt få kompensation för detta i efterhand? Men svaret är enkelt: Varenda illegalt anställd kommer – förr eller senare – att försöka få ut sitt innestående skadestånd. Detta vet arbetsgivaren och kommer därmed inte att anställa illegal arbetskraft. Övervakningen löser sig själv.

En parallell till bostadsmarknaden kan göras. Att den som hyr i andra hand kan dra hyresvärden inför hyresnämnden och kompenseras för ”överhyra” i efterhand har lagt en död hand över andrahandsmarknaden. De flesta hyr nu bara ut till företag som – då de har sitt rykte att tänka på – inte drar hyresvärden inför rätta.

Det finns dock vissa tveksamheter med LO:s förslag, kanske främst då att det i Sverige faktiskt inte är olagligt att betala människor mindre än avtalen. Kan man vänta sig att LO snart förespråkar lagstiftade minimilöner?

Miljöpartiet – rationalitetens röst

Det är inte alltid miljöpartiet klär sig i rationalitetens mantel. När partiet nu föreslår en statlig, obligatorisk, a-kassa skiner emellertid mp som ett upplysningsljus i mörkret.

Om a-kassan är frivillig kommer framförallt de med hög risk för arbetslöshet att gå med. Premien stiger och de med låg risk anser det inte längre lönt att vara med. Fenomenet kallas adverse selection och beror på att försäkringstagarna har bättre koll på sin risk än försäkringsgivarna. Genom att alla tvingas vara med förbättras därför riskspridningen i ekonomin, vilket framförallt gynnar dem med låg risk. Denna grupp kommer antingen att stå helt utan skydd i ett frivilligt system, eller så får de betala en saftig överpremie.

Socialdemokraterna och vänstern är redo att offra denna lösning då de anser att a-kassan främst ska användas för att hålla fackförbundens medlemsantal uppe. Detta argument mot en vettig socialförsäkring är nästan befriande i sin cynism.

Regeringen är däremot skeptisk då den vill att fackförbunden ska ta visst ansvar för arbetslösheten inom respektive avtalsområde. Om kostnaden för denna helt kan vältras över på skattebetalarna – som i mp:s förslag – är risken stor att avtalen blir lite väl generösa vilket driver upp arbetslösheten (fenomenet kallas moral hazard).

Nu ser man regeringens dilemma: Hur utformas en obligatorisk a-kassa som samtidigt tvingar respektive fackförbund att ta ansvar för arbetslösheten? Vore jag exempelvis fiskare skulle jag på alla sätt försöka snylta mig in i SACO:s billiga a-kassa. SACO skulle å sin sida kämpa med näbbar och klor för att hålla folk med min arbetslöshetsrisk borta. Att regeringen har svårt att hitta regler som hanterar denna motsättning är inte svårt att förstå. Alternativet kanske är att ha en obligatorisk a-kassa fast med olika avgifter beroende på risken. En sådan modell finns i Norge och borde vara intressant för Finansdepartementet att studera .

Finns det ingen lösning får vi ställa oss frågan vilket problem som är störst: adverse selection eller moral hazard? Svaret är inte givet men man kan konstatera att varken dagens system eller socialdemokraternas förslag förmår hantera problemen. Så tillsvidare blir det till att hålla på mp.

Skandalprivatiseringen

Svenska kyrkan byggde under många århundraden av tvångsbeskattning upp en ansenlig förmögenhet. Av någon anledning tillföll denna förmögenhet enbart medlemmarna när kyrkan privatiserades år 2000.

Som icke-medlem i detta samfund kanske det är gnidet att klaga på en sådan sak, men nog är det anmärkningsvärt att medlemmarna inte fick köpa ut oss andra. Mormor och morfar var ju trots allt tvungna att köpa skog åt svenska kyrkan ända fram till 1951. Annat var det när Telia såldes ut – då blev man minsann utköpt om man inte ville vara med.

Någon blivande präst borde tacka oss skattebetalare för sin utbildning och skriva en avhandling om hur kyrkan rodde en sådan skandalprivatisering i hamn. Ett särskilt kapitel om etiken bakom det hela efterlyses!

Försvarets problem är sjukvårdens

Leif Pagrotsky har låtit utreda de reala försvarutgifternas utveckling över tiden. Trots årtionden av nerskärningar har utgifterna bara sjunkit från 39 miljarder per år under 1980-talet till 34 miljarder förra året. Tretton procent är alltså allt man lyckats kapa, slopad värnplikt (i praktiken) och regementsnedläggningar till trots.

Något att förundras över? Knappast. Det är helt enkelt en orsak av två mäktiga krafter. Den första är att lönerna stiger när produktiviteten i samhället stiger. Även försvaret måste då höja sina löner, vilket gör att försvarets lönekostnader – i reala termer – stiger med sisådär 2-3 procent varje år. Om anslagen inte höjs innebär det alltså i praktiken en minskning av försvarets personalbudget. Fenomenet går även under namnet Baumols lag.

Den andra kraften är att försvarets teknologi blir allt mer avancerad och därmed allt dyrare.

Sammantaget är detta precis samma problem som sjukvården står inför. Lönerna måste stiga även om inte arbetskraften blir mer produktiv. Dessutom blir den medicinska teknologin blir allt dyrare. Om sjukvårdskostnadernas andel av BNP ligger still betyder detta att vi i praktiken minskar sjukvårdens resurser.