Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen
Fyra dagsfärska reflektioner kring den pågående eurokrisen:
1. Barry Eichengreen tror inte på en eurokrasch under 2012.
2. Felix Salmon tror på en eurokrasch och global recession.
3. Carl B Hamilton argumenterar för ett djupare svenskt engagemang i EU.
4. Nils Lundgren påminner om varför euron var en dålig idé från första början.
[…] is the original post: Lästips om eurokrisen © 2011 Ekonomibloggar Powered by CTR […]
De stora statliga stödpaketen till banksektorn har förundrat många: varför ska bilföretagen förvägras stöd medan bankföretagen badar i stödpengar? … [Läs vidare]
Nyligen rapporterades att Kunskapsskolan i Uppsala var den skola i kommunen som lyfte sina betyg mest under 2010. Skolans rektor tror att denna … [Läs vidare]
Något av den tröttsammaste läsning som åtfinns i dagstidningar är artiklar om diverse branschutmärkelser som den egna tidningen fått. Vi på … [Läs vidare]
Too big to fail är ett begrepp som ofta nämnts under de senaste årens kris, dvs att vissa banker och finansiella institut är så stora och … [Läs vidare]
Ingen kan förutspå framtiden, men många har trott att politikens utfall ganska väl har kunnat förutsägas av s k prediktionsmarknader där olika … [Läs vidare]
Ekonomistas
OK. Jag har fått det påpekat för mig på denna blogg att vad ekonomer som David Hume, Adam Smith och Friedrich Hayek skrev, att samhället är ett “komplext adaptativt system” inte är rätt sett att se världen på. Men om samhället är ett KAS kan man inte spå några detaljer om framtiden. Inte ens om man som Adam Smith är en “österrikisk” ekonom.
Tydligen är Smiths och Hayeks “österrikiska skola” inte populär bland “moderna” neo-klassiska ekonomer. Där diskuterar man istället pareto-jämvikter, “stabiliseringspolitik”, perfekta marknader, “market failures” och annat smått och gått.
Dessa belästa, moderna, ofta Nobelprisbelönta ekonomer kan dock inte ens visa varför euron är en bra eller en dålig idé. Och det är jag och Adam Smith som är “rättshaverister”…
För mig är nyckeln till hela den europeiska krisen Frankrike. Fast det franska “låset” är fastrostat. Det är antagligen det minst “liberala” landet i Europa. Ser man på makteliten, fack och media så är Frankrike det land där man tror minst på marknadsekonomin i världen efter Nordkorea och Vitryssland, och då tror jag inte jag överdriver.
Detta är grundtillståndet. Nu är det dessutom president- och parlamentsval i andra kvartalet 2012. Därför kommer ingenting ordentligt att göras. Sarkozy är en fransk “dirigist” som vill kontrollera sig ur det hela. Hollande är en socialist som gör allt för att mörka. Så reaktionen till krisen i Frankrike är hårdare regleringar, bättre skattekontroll, höjda skatter, fler skatter. Vad som händer om Hollande vinner vet man inte, men troligen ändras inte mycket.
Frankrike borde anamma delar av svensk politik, t ex pension vid 67 istället för 50, 55 eller 60, arbetsrätt som i Sverige istället för livstidsanställning, samma villkor för privat- som statsanställda, stänga postkontoren, släppa taxinäringen fri, låta affärer sälja vad de vill istället för att vara uppdelade i kategorier, avskaffa affärstidslagstiftningen, tillåta rea utan statligt tillstånd, tillåta fri prissättning (det är förbjudet att sälja lägre än inköpspriset), införa tre karensdagar för statsanställda (det ska bli 1 där nu istället för 0, och 4 istället för 3 i privat anställning), införa 40-timmarsvecka istället för 35-39 med en massa krångel, eller varför inte göra som i dagens Österrike där man har rätt att arbeta upp till 60 timmar i veckan om man så önskar.
Om man ska vaccinera sig i Frankrike går man till läkaren. Han skriver ut ett recept. Sedan går man 50 meter till apoteket och köper vaccinet. Läkarna är förbjudna att tillhandahålla detta. Sedan går man tillbaka till läkaren som utför vaccinationen. Det finns säkert hundratals liknande exempel på medeltida skråväsenden som lever kvar.
Man kan säkert säga upp ett par miljoner statsanställda. Frankrike har 38000 kommuner, kommunsammanslutningar (nytt), departement, regioner (relativt nytt) och staten. Fem lager varav två är nya. Fast få eller inga personer blev av med jobben i de tre gamla lagren när man lade till två. Man borde lägga ner både kommuner och departement. Trots allt tal om “decentralisering” styrs nästan allt från Paris.
Skulle Frankrike röra på sig i marknadsekonomisk riktning så skulle antagligen Italien och Spanien följa efter. Det är min gissning i alla fall. Fast chansen att detta händer är mikroskopisk.
Om en som heter ‘Lycklig Lax’ (Felix Salmon) tror att det går åt h-e så ligger vi illa till!
Åtminstone tre bra och intressanta artiklar. Har man lust och ork kan man också läsa denna: http://larspsyll.wordpress.com/2011/12/10/eurooverenskommelsen-steg-i-ratt-riktning-sa-fan-heller/
LPS:
“… När Spanien, Portugal, Italien, Irland och Grekland stramar åt får detta så klart återverkningar även på övriga EU-länders ekonomier. … ”
Det är kanske bra att de visar upp ett beteende som ger en trovärdig signal om att de avser att reducera sina budgetunderskott. ECB borde eventuellt gå än snabbare mot nollränta och låta inflationen stiga upp till maximalt fyra procent.
Finns det någon disputerad här som är kritisk mot de stimulanser som LPS, Krugman mfl efterfrågar?
JNS
“svar ja”. Fast jag tycker din fråga belyser ett vetenskapligt problem. Jag är Tekn Dr i fasta tillståndets fysik. I fysik (utanför klimatområdet) bryr man sig föga om titeln på den som publicerar något, frågan är om det man publicerar går att reproducera eller inte. Riktigt sant är inte detta, för jag har sett att teoretiska fysiker efterfrågar om saker och ting har gått genom “peer review” eller inte. Peer review är den första sållningen av vetenskapliga publikationer, varken mer eller mindre.
Darwin var en amatörforskare, självfinansierad dito. Han fick inga anslag och skrev böcker istället för pek (eller “papers” som man säger utanför Uppsala). Einstein arbetade på patentverket i Zurich när han publicerade den speciella relativitetsteorin.
“Science is the belief in the ignorance of experts” sade Feynman, en av de 2-3 smartaste personerna under 1900-talet.
I artikeln vi debatterar hänförs till fyra olika åsikter av formellt ungefär lika kompetenta ekonomer. Fast de är inte överens. Att lägga till Krugman hjälper föga. Arbetslösheten i USA skulle gå ner till 8 procent med stimulanspaketet från 2009 lovade personer med liknande lust att trycka sedlar som Krugman. Detta hände inte.
Jag spelade golf med en professor i teknisk fysik för ett par år sedan. Han Hade samma åsikt om Krugman som du har om Feynman.
Erik L: En missuppfattning från din sida av vad Krugman skrev.
“The story of Keynesian economists and the Obama stimulus, as anyone who’s been reading me knows, runs as follows: When information about the planned stimulus began emerging, those of us who took our macro seriously warned, often and strenuously, that it was far short of what was needed — that given what we already knew about the likely depth of the slump, the plan would fill only a fraction of the hole. Worse yet, I in particular argued, the plan would probably be seen as a failure, making another round impossible.”
http://krugman.blogs.nytimes.com/2011/09/27/stimulus-tales/
Angående kritik av skråväsendet i Frankrike, så delar jag den.
Nej det hände inte på grund av otillräckliga stimulanser tror jag Krugman hade svarat.
Så här i efterhand så ser jag det som att flera Euroländer inte hade den mognad som krävs för att ingå en valutaunion.
“Det går att försätta ekonomin i kris även utanför eurozonen, men det är enormt mycket lättare att ta sig ur krisen om man har en egen valuta. Och ett valutafall är ett oöverträffat sätt att sprida kostnaderna för krisbekämpningen över hela befolkningen.” skriver Nils Lundgren och jag kan bara hålla med.
Interna devalveringar kan inte matcha valutafall enligt mig. (Vilket jag har lärt mig av att läsa Krugmans blogg.)
Så vad göra nu?
Mitt recept: Samtliga länder bör försöka ta ner budgetunderskotten till under tre procent.
Den huvudsakliga metoden för detta bör vara en kombination av skattehöjningar, utförsäljningar, besparingar i socialförsäkringar samtidigt som man värnar om en acceptabel lägsta nivå för socialförsäkringarna.
Tyskarna bör övertygas om att om de även i fortsättningen vill ha en undervärderad valuta så får de acceptera Euroobligationer.
En lösning där tyskarnas ränta kommer stiga och PIIGS sjunka.
Banker som får problem hanteras med Isländsk eller Svensk metod.
Erik Lindström: Är du en vän av interna devalveringar? Har du några bra exempel på lyckade interna devalveringar?
Lars P Syll: Anser du att PIIGS inte ska minska sina budgetunderskott? Det är enigt mig nödvändigt vare sig man avser att stanna eller lämna valutaunionen.
JNS: Det är egentligen en omöjlig fråga att besvara utan angivande av blickfältets tidshorisont. I dagsläget borde det inte vara en huvudprioritet, med tanke på att det skulle minska efterfrågan ytterligare i ett läge där man från ECB försöker tvinga PIIGS länderna att genomföra ett slags intern devalvering som realiter inte är möjlig att få till stånd. Att då TROTS detta påtvinga dessa länder denna typ av åtstramningspolitik är att skriva ut ett säkert recept på katastrof [om den bristande ekonomiska “logiken” i åtstramningsförslagen se t ex http://larspsyll.wordpress.com/2011/09/29/lonesankningar-loser-ingenting/ ]
Jag har haft ett “n” överstruket i mitt namn sedan mitt första lånekort på stadsbiblioteket i Sollefteå när jag var ungefär 9 år. Med Niklas Lidströms framfart hoppades jag att detta skulle åtgärdas, men icke…
Nej, jag är inte alls anhängare av interna devalveringar. Som kanske någon här vet så är jag mot att politiker över huvudtaget pillar på penningvärdet.
Jag är istället anhängare av mycket kraftiga besparingar, så kraftiga att de kombineras med stora skattesänkningar.
Utöver vad jag skrev ovan om Frankrike så vill jag tillägga följande.
Angående pensioner så infördes t ex pensionerna i Sverige vid 67 års ålder 1913. Då var medelåldern 59 år. Om man skalar upp skulle vi pensioneras vid 85. Vid denna ålder är vi nästan alla rejält skröpliga, om vi ens är vid liv, men för ett land i verklig kris som Grekland eller i mindre utsträckning Frankrike kan väl ändå inte 67 eller ens 70 vara så farligt?
Resonemanget i Frankrike är att “när man är 60 har man gjort sitt, då ska man pensionera sig så att unga kan få arbete”. Antalet arbeten ses alltså som ett fast antal. Precis samma resonemang som motiverade 35-timmarsveckan.
Sedan får man höra att “det är omöjligt att klättra upp på ett tak och lägga skiffer när man är 62”. Min pappas morbror var i och för sig ett unikum, men han skottade rent lagårdstaket från snö vid 90. Atenarna tjänstgjorde som tungt beväpnade fotsoldater fram till 60 års ålder. Har inte hälsan förbättrats något på 2500 år?
Jag är själv anhängare av laissez-faire, men om man bara går till gråsossepolitik så skulle man i Frankrike höja pensionsålderna rakt av, och göra det mycket snabbt.
Frankrike har haft kring 10% arbetslöshet sedan den andra oljekrisen 1979. För ungdomar har den legat mellan 15 och 25% oftast. Arbetsrätten måste reformeras. I Frankrike anställer man knappt någon över 48 eftersom det är så dyrt att göra sig av med dem. Unga är inte tillräckligt produktiva för att motivera lön + livstidsjobb heller.
Vad man har gjort istället för att reformera arbetsrätten i 30 år är att lägga till specialbestämmelse efter specialbestämmelse för att “skapa jobb” och “hjälpa de unga”.
Jag räknade en gång antalet poster på mitt lönebesked och kom fram till 31 olika ersättningar, skatter och avgifter. Ibland spillde det över på två tätskrivna A4. Den minsta ensamföretagare i Frankrike är tvungen att betala 1000-1500 euro per år till en revisor för att klara av deklarationen. Det går inte att deklarera själv.
Det är en fundamental skillnade mellan Frankrike och Sverige beträffande skatternas syfte. I Sverige drivs skattetrycket i första hand av en vilja att omfördela pengar och i andra hand för att ge människor trygghet. Själv påstår jag att det inte gör någotdera, men det är inget fel på viljan.
I Frankrike drivs skattetrycket av en vilja att detaljreglera samhället. Tocqueville förklarade detta mycket väl redan 1856.
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Old_Regime_and_the_Revolution
Så i Sverige skyfflar man stora block med pengar hit och dit. I Frankrike skyfflar man massor av små belopp. För att få dessa belopp måste invånarna fylla i säkert tio gånger så många blanketter och köa på 3-4 gånger fler ställen. Mycket ofta blir det fel. Vartannat år får min fru ett brev där de säger att de upptäckt att de dragit fel summa pengar för 3-5 år sedan. Var vänlig betala oss 700 euro inom en vecka…
Om Storbritannien kan göra sig av med 710 000 statsanställda, så torde Frankrike kunna avskeda 2-3 miljoner.
Sist man lade ner några järnvägslinjer i Frankrike var precis efter andra världskriget. Med svensk politik skulle 2/3 läggas ner direkt. Bilen har blivit ganska populär de senaste 65 åren…
Där jag bor subentionerar regionen tåglinjen mellan St Malô och Rennes. Kommunerna subventionerar busslinjen mellan samma två orter. Tåg och buss stannar vid samma hållplatser med endast några minuters skillnad. På vissa sträckor kan det ta 4 timmar med tåg och 1-2 timmar med buss. Det kan vara billigare att låta folk åka taxi istället för att köra tågen.
Jag har inte missuppfattat Krugman, fast jag kan ha uttryckt mig oklart. Det var de (Obama-administrationen) som “stimulerade” ekonomin som lovade 8% arbetslöshet max. Krugman ville, och vill fortfarande, trycka långt mer sedlar än så. Obama hade inga Nobelpristagare som styrde den ekonomiska politiken, men inte var det något fel på den akademiska kompetensen hos hans team.
“The idea that austerity measures could trigger stagnation is incorrect,” declared Jean-Claude Trichet, then the president of the European Central Bank. Why? Because “confidence-inspiring policies will foster and not hamper economic recovery.”
Om Lars P Syll och Krugman har rätt, så verkar ECB var helt vilse.
Ja det borde vara bättre om aktörerna har förtroende för den förda ekonomiska poltiken än om de inte har det. Att simulera ekonomin när det inte finns förtroende (vilket jag får intryck att vissa keynsianer vill) tror jag inte på. Att skapa förtroende enbart genom stimulanser är jag skeptisk till.
Så jag får vända på det: LPS och Krugman mfl är (trots all kompetens etc) vilse!
Ja vilken ekonom vill inte simulera ekonomin? Stimulera avsågs givetvis.