Den internationella valutafonden (IMF) har i dagarna gett synpunkter på Sveriges och USAs ekonomiska politik. Trots att båda länderna får beröm för sin förda politik är IMFs synpunkter för de respektive länderna anmärkningsvärt olika. Den svenska regeringen varnas för att föra en mer expansiv politik (även om IMF verkar mena att utgiftstaket ska förses med en undantagsklausul). Om USA skriver de:
Macroeconomic policies are providing welcome support to demand. The fiscal stimulus—well targeted, timely, diversified, and sizeable—is projected to boost annual GDP growth by 1 percent in 2009 and ¼ percent in 2010. […] If necessary, additional fiscal stimulus could also be considered, focused on fast-acting measures, although this would need to be complemented by a concomitantly stronger medium-term adjustment.
Då ska man betänka att IMF i sina senaste prognoser är mer pessimistiska om konjunkturutvecklingen i Sverige än i USA och att de väntar ett budgetunderskott på 3 procent av BNP för den offentliga sektorn i Sverige i år jämfört med 13,6 procent i USA. Rensat för konjunktureffekter väntas Sverige få ett budgetöverskott på 0,2 procent av BNP jämfört med ett underskott på 6 procent i USA.
Min uppfattning, liksom IMFs och regeringens, är att de automatiska stabilisatorerna måste få verka fritt i den svenska ekonomin. För att möjliggöra den automatiken hade förmodligen kommunernas ekonomi behövt förstärkas av större statsbidrag i år (se mitt tidigare inlägg om detta). Men skillnaden mot den nu förda finanspolitiken är relativt liten. Däremot tycker jag att man bör oroas över de stora underskotten i de amerikanska offentliga finanserna. Jag har svårt att förstå hur IMF kan se ett utrymme för ytterligare finanspolitiska insatser där.
Ekonomistas 
Sverige är ett litet export- och omvärldsberoende land, medan USA är världens största ekonomi. En politik med obalanserade budgetar är väl därför mer riskfylld för Sverige än för USA, vilket man får förmoda ligger i IMF:s bedömning. En annan fråga är IMF:s allmänna hållning. Jag har ingen statistik på detta, men brukar inte IMF inta en ganska okritisk hållning mot just USA:s finanspolitik?
Thomas: Det kan vara som du säger, men mitt intryck är att IMF för närvarande ger beröm till alla regeringar oavsett vilken politik de för.
T ex kritiseras inte heller Storbritannien trots att: (i) de har skakiga offentliga finanser och ändå för en mycket expansiv finanspolitik (budgetunderskott runt 10 procent av BNP både i år och nästa år enligt IMFs bedömningar), och (ii) deras fokusering på en tillfällig momssänkning under 2009 strider mot IMFs egna rekommendationer. Enligt rekommendationerna bör eventuella finanspolitiska stimulanser vara diversifierade (man ska alltså inte förlita sig på en enskild åtgärd, se IMFs punkt 11) och momssänkningar bör undvikas (se punkt 20). Om den brittiska politiken skrev IMF nyligen: