IMF presenterade nyligen sitt årliga utlåtande över den svenska ekonomin. I likhet med tidigare år blir jag irriterad av denna läsning. IMF listar sina slutsatser inom ett stort antal frågor på ett fåtal sidor. Trots att dessa slutsatser ibland är kontroversiella eller åtminstone inte självklara ges ingen närmare motivering. (Analysen och motiveringarna presenteras, får vi förmoda, i IMFs utförligare rapport om några månader.) Låt mig ge några exempel.
Riksbankens omfattande utredning kunde inte visa att de svenska huspriserna är övervärderade. Utan att nämna ev brister i denna utredning konstaterar IMF ändå just att huspriserna är övervärderade och på väg ner.
IMF verkar även avfärda finansdepartementets bedömning att jämviktsarbetslöheten kommer att sjunka till 5 procent inom några år som en följd av de reformer regeringen redan har genomfört. Enligt IMF krävs ytterligare reformer för att denna nivå ska uppnås.
IMF säger vidare att Sveriges väg genom krisen har varit unikt framgångsrik jämfört med andra EU-länder. Visst har vi klarat oss bra och fört en huvudsakligen bra politik. Men vi är knappast unikt framgångsrika, åtminstone inte enligt de utvärderingskriterier jag spontant ser framför mig. Enligt IMFs egna data och prognoser kommer BNP per capita att ha vuxit med 0,8 procent mellan 2007 och 2011 i Sverige jämfört med 2,8 respektive 1,5 procent i Tyskland och Österrike. Under samma tidsperiod väntas den svenska arbetslösheten ha ökat med 1,3 procentenheter medan den väntas ha fallit med 1,8 respektive 0,1 procentenheter i Tyskland och Österrike. Och då har jag ändå bortsett från Polen och Slovakien där tillväxten har utvecklats mycket starkt de senaste åren.
Det är möjligt att IMF har rätt i sina bedömningar, men utan tydligare och djupare motiveringar av skälen för dessa skapar IMF mer oreda än klarhet i den svenska debatten.
Ekonomistas 
Det är väl självklart att om de svenska fastighetspriserna stiger med i vissa fall upp till 48% årligen att dessa fastighetespriser är övervärderade. Självklart kommer dessa priser sjunka för att korreleras till löneökningarna om de stiger orealistiskt mycket i värde i jämförelse med inkomster. Det trodde jag man till och med lärde sig i Economics 101 i Sverige!
Ja allting är alltid självklart. Så är det ju så klart.
Vad får dig att tro att de inte var undervärderade innan prisökningen?
Fastighetspriserna är inte övervärderade så länge människor är villiga att betala ett högt pris för fastigheterna. Problemet är att det vid en okänd framtida tidpunkt sker en omvärdering av fastigheterna och priserna faller.
Omvärderingen sker när människor börjar få det ekonomiskt sämre. Människor får svårt att betala räntor och amorteringar på lånen. Bankerna får problem med stora förluster osv.
Den intressanta frågan är varför denna cykel med prisuppgångar och prisnedgångar sker? Svaret är att så länge penningmängden inte är stabil, kommer förändringar i penningmängden att förändra den ekonomiska kalkyleringen.
Samhällsekonomins styrmedel är den ekonomiska kalkyleringen. Privatpersoner, företag och offentlig sektor beräknar (bokföring, hushållskalkyler) sina historiska intäkter och kostnader. Man försöker även förutse framtida intäkter och kostnader, och då utgår man ifrån de historiska intäkterna och kostnaderna. Den ekonomiska kalkyleringen styr det mänskliga beteendet.
Det som sker vid en konjunkturuppgång är att en ökning av penningmängden artificiellt höjer försäljningsintäkter, skatteintäkter och inkomster för privatpersoner. I början av uppgången kommer försäljningsintäkterna att öka i snabbare takt än kostnaderna och företagens vinster stiger.
Sysselsättningen ökar och privatpersoner kan få högre inkomster. Enligt privatpersoners ekonomiska kalkylering ser framtiden ut vara ljus. Nu är det också lätt att låna till köp av fastigheter. Priserna på fastigheter stiger därför att bankerna ökar penningmängden vid sin utlåning. Mer pengar kan användas till köp av fastigheter och priserna stiger.
Problemet är att alltfler produktionsresurser blir sysselsatta med hjälp av en ökning av penningmängden. Priserna på resurserna kommer att med tiden att bjudas upp. Det är också möjligt att inflationen börjar att stiga och att räntorna stiger. Men konjunkturnedgången kommer när kostnaderna börjar att stiga i snabbare takt än försäljningsintäkterna.
Neddragningarna inom näringslivet drabbar privatpersoners ekonomiska kalkylering och fastighetspriserna nedvärderas. Bankerna drabbas eftersom dessa också ägnar sig åt ekonomisk kalkylering. När tiderna börjar att bli bättre syns inte den framtida nedgången i ekonomin.
Svenska banker som under de senaste 40 åren fått allvarliga problem pga utlåning till svenska privatpersoner: 0.
Svenska banker som under de senaste 40 åren fått allvarliga problem pga utlåning till kommersiella fastigheter och/eller utlänningar: en rätt lång lista.
Det ska till en extremt allvarlig och långvarig krasch för att bankernas utlåning till privatpersoner ska medföra att bankerna “drabbas”, iaf om man med det menar att de riskerar att gå omkull. Däremot kan som vi har sett den kommersiella fastighetsmarknaden krascha banker.
Den Economics 101 du läste har visst missat ett och annat.
Det är inte värdet av fastigheterna som är intressant, det är kostnaden för invånarna i relation till deras disponibla inkomster som är relevant. Sedan 1994 har räntorna (och inflationen) sjunkit drastiskt, under resten av 90-talet hade vi en historiskt hög realinkomstökning, samt vi har dessutom sedan 2006 haft en rejäl inkomstskattesänkning för hushållen och avskaffad fastighetsskatt. Allt detta tillsammans har drivit upp värdet av fastigheter på ett fundamentalt och långvarigt sätt. Om det däremot vore så att räntorna stiger kraftigt igen, om vi får långvarigt sämre realinkomster, eller om – gud förbjude – vänstern återinför fastighetsskatten då kommer fastighetsmarknaden verkar överhettad och priserna sjunka.
(ovanpå detta har vi haft ganska lågt byggande som gjort att vi haft en större efterfrågan än utbud)
Sorry to say, men ni har fortfarande fastighetsskatt i Sverige, föreslår läsning av Svensk författningssamling framför än sekundär media.
Dessutom borde varje ekonom använde begreppet ‘när räntorna stiger’, inte ‘om det däremot vore så att räntorna stiger’
Semantiken här påminner starkt om Kejsaresn nya kläder
Jo fastighetsskatten är kul.
Dom FLESTA fick INGEN utdelning alls, av den ‘borttagna’ fastighetsskatten.
Medelfastigheten låg väl runt 575-tusen o dom flesta runt 300-tusen?
FR fick väl runt 30 tusen av takregeln.
Så man kan väl säga att inte var det nån i glesbygd med 100-tusen i tax-värde som prioriterade fastighetsskattereformen-takbegränsningen.
Takregeln skulle ju frigöra pengar för iaf. husägarna, men mäkklarna rekommenderade att huspriset kunde stiga så att boendekostnaden ökade typ 10-15 tusen för en 2-miljoners villa, så att kostnaden motsvarade kostnaden FÖRE takregeln.
Kärvade det kunde köparen ta halva jobbavdraget o lägga på boendekostnaden också.
Dessutom sjönk räntan.
Så visst köparna kunde acceptera nästan vilka priser som helst.
Dom som hade uppskjuten vinstskatt fick väl en hyffsad höjning av boendekostnaden?
Räntenivå och disponibel inkomst påverkar naturligtvis bostadspriserna, ja. Men sjunkande ränta och ökande disponibel inkomst trycker bara priserna uppåt på en bristmarknad. Själva grundorsaken till prisutvecklingen är ett för lågt byggande i förhållande till befolkningsutvecklingen i storstadsområdena. Priset på villor överstiger vida produktionskostnaden, likaså för bostadsrätter. Ofta flera gånger om. Vår rätt trista miljonprogramslägenhet i stockholmsförorten betingar ett pris som motsvarar nyproduktionskostnaden av en lägenhet i samma storlek av betydligt högre standard; 20 kkr/m2. Då jämförs dessutom äpplen och päron, eftersom priset på vår bostadsrätt är priset för rätten att bo och inget annat. Det finns dessutom en underliggande belåning (3500 kr/m2).
Skälen till att det inte byggs i större omfattning är politiska. Inte tekniska. Tvärtom är det gott om plats i Stockholm och lättbyggt m.a.p. topografi, markbeskaffenhet, avvattning, o.s.v. Det är det t.ex. inte i Amsterdam, Venedig eller Rio. Därför finns det all anledning att hävda att bostadsmarknaden är övervärderad. Lägg därtill att låg ränta och hög disponiel inkomst kombinerat med låg tillgång och hög efterfrågan på bostadsmarknaden borde stimulera till byggande. Ändå byggs det inte.
En politisk majoritet som verkligen företar sig att bygga bort bostadsbristen kommer att utradera enorma spekulativa värden. Situationen är gravt olustig eftersom ingen verklig plan finns för hur vi ska förse framtida generationer med bostäder. Har man som jag barn som skall ut ur boet tämligen snart så, ja, det är lätt deprimerande.
Räkneexempel (rätta gärna om jag gör uppenbara vurpor i tänkandet): 100 000 lägenheter borde utradera bostadsbristen. Antag en genomsnittlig storlek om 60 m2 för dessa och en produktionskostnad på 20 kkr/m2. Det ger en kostnad på 120 miljarder. Vad är det samlade värdet på borätter i Stockholm? Det finns knappt 400 000 st lägenheter bara i Stockholms Stad. Antag att hälfen är bostadsrätter. (Hittar faktiskt inte siffror på detta. Dock så finns det ca 3000 brf:er. Det skulle göra knappt 70 lägenheter per brf i snitt, vilket känns någorlunda rimligt). Antag dessutom en genomsnittlig storlek om 70 m2 och ett genomsnittligt pris på 35 kkr/m2 (Storstockholm jan 2011). Det ger ett totalt värde på 490 miljarder. Bara på bostadsrättsmarknaden. Satte man igång att producera hyresrätter så att bostadsbristen verkligen försvann så skulle stora delar av det värdet gå upp i rök. Sedan 1998 har vår lägenhet stigit i värde med en faktor 7. Tar vi hälften av den faktorn och låter den äta upp våra 490 miljarder så skulle 350 miljarder gå upp i rök. (Med det menar jag att om priset föll tillbaka baserat på en värdeökning med en faktor 3.5 så skulle brf-beståndets värde falla till 140 miljarder).
Visst, mycket antaganden. Men jag har försökt avrunda och antaga “nedåt”. Dessutom har inte tagits i beaktande effekter på villapriser och hyresfastigheter. Finns det en fastighetsekonom i läsekretsen kan kommentera detta på ett mer fackmannamässigt sett skulle jag bli mycket lycklig.
Å nej, marknadshyror har inte med saken att göra, och vill man ändå införa dessa så är det en synnerligen korkad idé att göra det när efterfrågan på boende är skriande i förhållande till utbudet.
Jag ser tre problem.
1. “Buy land, they don’t make it anymore”. Jag håller inte med om att det finns *så* mycket land kvar, med mindre än att man förtätar avsevärt, och det finns det verkligen ingen opinion för.
2. Jag är rätt säker på att dina antagna byggkostnader är lägre än den standard folk vill ha, och dessutom förefaller bygga på att tomterna är gratis. Det är de inte.
3. Det finns helt säkert “dynamiska effekter”. Finns det fler bostäder finns det också fler som vill bo här. Idén om att det saknas “x” bostäder är mest propaganda (från planekonomiskt håll om x är högt, från marknadsekonomiskt håll om x är lågt). Du skulle behöva bygga bostäder för minst 500.000 människor för att signifikant påverka priset. (500.000 ~= 25% ökning av Storstockholms befolkning).
Det sagt håller jag med om att det borde byggas betydligt mer i Stockholm. En 10-20 hus av skatteskrapans storlek skulle vara en bra start. Men tro inte att det gör att priserna skulle rasa.
Ja, jag underskattade produktionskostnaden för flerfamiljshus. Den är i Stockholm 32 kkr/m2 OCH den inkluderar marken. http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/scb/pressrelease/view/priser-foer-nyproducerade-bostaeder-priserna-foer-nybyggda-bostaeder-har-oekat-544857
I Stockholm har konsekvents byggts färre bostäder än befolkningsökningen de senaste 20 åren. Det ackumulerade behovet är enormt. Se t.ex. http://www.stockholmsbf.se/UserFiles/Publikationer/Byggsiffran/OvrigStatistik//Bostader-befolkning.pdf eller sidan 15 i http://www.boverket.se/Global/Boende/Dokument/BMA%202010/Stockholm.pdf.
Historien visar att villor är värdebeständiga och brf:er mkt lättflyktiga i pris. Bygger man bort lägenhetsbristen så rasar borätternas pris i botten. Relativt sett höga priser kommer att kvarstå på de borätter som kan karakteriseras som i någon mening fint. T.ex. innanför tullarna, strand- eller skärgårdsnära, o.s.v. Nya villaområden anläggs öht inte i Stockholm (hårddraget) så där finns all anledning att tro att prisutvecklingen kommer att vara stabilt uppåt över tid när allt fler Stockholmare skall bjuda på dessa.
Hur menar du att det skulle vara propaganda att påstå att det saknas bostäder? Jag har svårt att ta ett sådant påstående på allvar än mindre föstå hur du tänkte där. Bristen blir väldigt påtaglig när man har barn som inte finner någonstans att bo.
I Hongkong är det ont om mark. I Stockholm är det extremt gott om mark. Vi kan bygga hela nya förorter – och kommer bli tvungna därtill om befolkningen skall fortsätta öka. Mälaröarna är i stort sett oexploaterade, likaså stora delar av Huddinge kommun på södra sidan stan. På norra finns hur mycket byggbar mark som helst i Sollentuna, Uppland Väsby och t.o.m. delar av Stockholms Stad. Endast den som är relativt tekniskt oförstående eller har dålig geografisk kännedom kan påstå att det inte skulle vara gott om plats i Stockholm för att bygga fler bostäder. Herregud, hur gjorde man i kontinentala Europa i alla städer som gick igenom denna process för flera decenier sedan? Hur kunde man på 50-, 60- och 70-tal bygga så pass mycket som man gjorde när produktiviteten samtidigt var så mycket lägre och samhället totalt sett betydligt mindre rikt än idag?
“Du skulle behöva bygga bostäder för minst 500.000 människor för att signifikant påverka priset. (500.000 ~= 25% ökning av Storstockholms befolkning).” Eh, nej du har fel.
… – Så du har barn som har svårt att hitta boende? Antar att de är födda runt 1990? Hur var bostadssituationen då? Jo, ungefär som idag. Varför ställde du inte dina barn i bostadskö när de föddes? Skulle kostat 200-300:- per år i dagens penningvärde och inneburit att de kunde få smålägenheter på attraktiva adresser i Stockholm idag. Hur kunde du vara så snål att du inte hjälpte dem med detta?
Om jag räknade rätt skulle nuvärdet av denna årskostnad hamna någonstans mellan 5100:- och 7700:-, (200-300:-/år, 2% realränta) per barn – dvs ungefär en tiondel av vad en kvadratmeter bostadsrätt i samma område skulle kosta idag. Hur är det med din kognitiva förmåga som inte insåg detta?
Dessutom skulle det skickat en signal till ansvariga med ytterligare ett par personer i bostadskö.
@lg: “Så du har barn som har svårt att hitta boende? Antar att de är födda runt 1990? Hur var bostadssituationen då?” Jag vet inte vem du riktar denna förmodan mot, men låt mig ändå invända mot dina resonemang.
För det första måste man vara 18 år för att få stå i Stockholms bostadskö. Jag tror att det har varit så under lång tid.
Dessutom måste man ha svenskt personnummer. Många som idag vill bo i Stockholm hade inte det 1990. Om jag inte minns fel har det tidvis även, åtminstone i vissa kommuner, krävts att man redan är skriven i kommunen för att få stå i deras bostadskö.
Dina ekonomiska kalkyler borde även ta hänsyn till att vi idag inte vet var vi vill bo om tjugo år, och ännu mindre var våra barn vill bo. Rimligen bör vi stå i kö (och betala för detta) på många ställen. Och vi bör även ta hänsyn till att reglerna kring bostadsköerna kan komma att ändras under dessa decennier, dvs att avkastningen på investeringen i köplats är mycket osäker.
Det har inte alltid varit så. Vet ej när denna nyordning infördes. Men inget hindrar att man ställer sina barn i tex HSB:s eller SKB:s köer. Finns flera ytterligare alternativ.
Skrivningskravet har funnits till och från. Ellipsen, som var den vars inlägg jag svarade på, förefaller ha barn med svenskt personnummer så det är en icke-fråga.
Det där är ett idiotargument för att komma från en ekonom. Om man ställer sina barn i en kö i Stockholm och de senare visar sig att de vill bo i Sandviken är det trivialt att byta sin stockholmslägenhet mot en sandviksdito. Däremot är det omvända i praktiken omöjligt. Svartkontrakt i Stockholm kostar mycket mer än bostadsrätter överallt utom i möjligen Göteborg och Malmö. Förbereder man en bostad i Stockholm åt sina barn har man alltså i praktiken gjort det möjligt för dem att bosätta sig var de vill i hela landet.
Det finns inga som helst ursäkter till att inte ställa sina barn i bostadskö omedelbart efter födseln. Är man osäker på om hyresregleringen kommer vara kvar om 20 år väljer man en ideell kö (à la HSB) men fixa kön omedelbart. Annars har man ingen rätt att klaga. Barnen kan däremot klaga på föräldrar med gravt bristande framförhållning (Cadå, kommer den där lilla människan bli fullvuxnen om thjugo år och kanske lämna oss!?!? Chockerande!) som tvingar dem att lägga ut någon miljon eller två följt av boendekostnader på sex, sju, åtta tusen i månaden när de kunde ha kommit undan med kanske 2500-3000:-.
lg.
Varför anklaga mig för att vara snål? Jag har gett mina barn en god uppväxt och de kommer ha goda möjligheter att försörja sig själva på eget huvud och arbete. Inte p.g.a. deras föräldrars kontaktnät eller feta plånbok. Däremot kan jag inte bygga hus åt dem. Där är jag beroende av resten av samhället. Liksom alla andra samhällsindivider.
Du är uppenbarligen inte insatt i ämnet. Nej, man kan inte ställa sig i bostadskö i Stockholm Stad före 18 års ålder. Man är inte heller välkommen i Solna, Sundbyberg, Täby (saknar kö), Danderyd (saknar kö), Sollentuna, Järfälla, … Kanske i Upplands-Bro eller Upplands Väsby. Lustigt är att hela Sverige är välkommen att köa i Stockholms Stads kö.
Ungarna har bott i brf hela livet och kan sålunda inte (som jag en gång gjorde) köa via den hyresvärd de bott hos med sina föräldrar.
Alternativen är alltså att köpa en bostad eller att hyra en. Köpa är inte ett alternativ med tre barn och våra inkomster. Vad gäller hyra så är vi utsatta för en enorm bostadsbrist.
F.ö. kan man tycka att t.o.m. du borde kunna räkna ut att bostadsbrist inte löses genom att köa från 3 års ålder. Hade du otur när du tänkte eller är det bara ytterligare ett uttryck för dina absurda ideér om vad föräldraansvar borde betyda?
…såg nu att du hänvisade till SKB:s kö. Lever du i en såpbubbla?
http://www.skb.org/index.php?page=medlemsutveckling
HSB? Här ser du vad HSB Stockholm förmedlat för hyresrätter under 2010; http://www.hsb.se/stockholm/vara-hyresfastigheter/fordelade-lagenheter.
Jag klippte in listan i excell, tog bort seniorlägenheter, rivningskontrakt samt lägenheter lämnade till bostadsförmedlingen. Kvar blev 205 st förmedlade lägenheter.
Nu kan du kanske lägga på minnet i fortsättningen att HSB:s hyresrätter och SKB är två fullständigt marginella företeelser i sammanhanget.
lg,
Här är du som vanligt långt ute och cyklar: att ens nämna SKB i detta sammanhang visar vilken okunskap du besitter. Att ställa sig i kön efter år -87 innebär i praktiken att du måste stå i kö i +150 år innan du kan få en lägenhet innanför tullarna. Däremot, ställde du dig innan -85 hade du haft en nu.
Nej jag tycker du kan förklara hur bra du fick på högskoleprovet eller att du fick MVG i allt på gymnasiet utan att öppna en bok – istället för att hojta att Floden är en värdelös ekonom.
Du har visst ett ansvar för bostadsbyggandet, bla genom hur du röstar. Och ser man att något är på väg åt helt fel håll har man ett personligt ansvar för att förbereda sig för detta.
DU har uppenbarligen ingen koll på hur bostadsköer fungerar. Det där med 18-årsgräns infördes (möjligen återinfördes) rätt nyligen. Och det finns som sagt andra köer.
Du borde kanske funderat på det där med din inkomst innan du skaffade tre barn? Varför ska skattebetalarna subventionera byggandet av bostäder åt DINA barn? Bostadsbrist beror endast på att hyresmarknaden inte är en marknad. Det finns ingen brist på bostadsrätter (bostadsytan ökar tom långsamt för boende i bostadssrätter). Bostadslöshet är på ett uppenbart psykosocialt problem. Din snålhet/brist på förutseende kommer alltså orsaka dina barn ett helt onödigt lidande.
Kö från 3-års ålder löser ditt problem med att skaffa bostad. Det kanske inte – omedelbart – löser alla andras problem men det är en tydlig signal till såväl politiker som byggherrar om att det finns en efterfrågan som är värd att möta. Put your money where your mouth is.
Ååh, ytterligare ett okvädingsord (“absurda”) – utan innehåll eller närmare motivering. Ska jag bli imponerad?
Spelar ingen roll. Hade du ställt dina barn i resp kö för 20 år sedan (eller varit ännu smartare, själv stått i kö samt ställt dina barn i kö och sedan hade du överlåtit din kötid till äldsta barnet som i sin tur överlåtit sin kötid till näst äldsta osv) så hade de kunnat få hyfsade lägenheter i dagsläget. Att alla andras problem inte blir lösta på det sättet är ganska irrelevant.
Jag tror inte jag nämnt innanför tullarna någonstans. Kan du peka på var jag skrev något sådant?
En bekant med knappt 20 års kötid fick häromåret en nybyggd lägenhet vid Gullmarsplan via SKB. Känns inte som ett katastrofalt dåligt läge och går förmodligen att byta mot precis vad som helst i samtliga andra svenska kommuner än Stockholm.
Jag har varken haft möjlighet eller skyldighet att ställa barn i bostadskön. Däremot har jag betalat skatt som gått till översiktsplaner, detaljplaner, byggnadsnämd, o.s.v. Skatt som finansierat en samhällsförvaltning där jag har utgått ifrån att inte behöva betala både skatt och samtidigt förvänta mig att behöva bygga hus åt min avkomma på egen hand bokstavligen. Tvärtom har där funnits en bred överenskommelse om att bostdasbyggande är en kollektiv angelägenhet. Du må själv ha valt bort barn, men du är och förblir beroende av att andra människor skaffar barn.
Du säger att jag för 17 år sedan eller så skulle satt 3-åriga barn i bostadskö för att preventivt påverka politiker att tillse att bostadsbrist inte uppkommer? Köer funkar inte speciellt bra när folk ställer sig där för säkerhets skull. (Det har dock inte varit möjligt att ställa barn i kön, påstå vad du vill. Den möjligheten togs bort just för att folk agerade på dina rekommendationer.).
Visst kan man f.ö. hävda att det inte finns någon brist på borätter. Det är rätt ointressant. Det intressanta är bristen på lägenheter. Den kan dessutom inte avhjälpas genom byggnation av just borätter. Du får själv räkna ut varför.
Vad har du egentligen för intresse att tala om för mig vad jag skulle ha gjort i en avlägsen dåtid i en diskussion som väsentligen rör tillgång kontra efterfrågan på bostadsmarknaden idag? Efterfrågan överstiger tillgången idag p.g.a. Stockholm växt ordentligt sedan millenieskiftet genom invandring och nationell inflyttning ffa, samtidigt som politiken verkar ha abdikerat från ett tidigare ansvar att tillse att bostadsbyggandet håller jämna steg. Sådana skeenden kan inte individen försäkra sig mot.
Jag trodde faktiskt att du var rätt smart om än med en rätt extrem politisk åskådning. Jag inser nu att så inte är fallet.
…föresten, i baksäteskörningskonsekvensens namn får du gärna berätta exakt hur vi skulle ha gjort och samtidigt styrka att det verkligen varit möjligt att göra så. Inte bara anekdotiskt kasta skit omkring dig baserat på vad du tror om omvärlden.
“Efterfrågan överstiger tillgången idag p.g.a. Stockholm växt ordentligt sedan millenieskiftet genom invandring och nationell inflyttning ffa, samtidigt som politiken verkar ha abdikerat från ett tidigare ansvar att tillse att bostadsbyggandet håller jämna steg.”
Exakt samma sak som hander varje endaste gang som politiken bestammer att den skall sta over prismekanismen, man trodde liksom att vi skulle lart oss nu…
Det har du visst det. Jämför: Jag har varken haft möjlighet eller skyldighet att ge mina barn mat eller, om vi går längre ner på Maslowspyramiden:Jag har varken haft möjlighet eller skyldighet att ge mina barn utbildning. Du har med stor säkerhet ansett det viktigt att de fått en utbildning (tror tom du skryter om det i ett tidigare inlägg) men utbildning kommer rimligen längre ner på behovstrappan än en vettig bostad.
Vad har skatt med dina skyldigheter gentemot dina barn att göra? Din skatt har även gått till jordbrukssubventioner, livsmedelsverk och liknande. Skulle du argumentera för att det är staten/något odefinierat kollektiv som skulle sörjt för att dina barn slapp svälta eftersom du betalat skatt till diverse livsmedelsrelaterade myndighetsfunktioner
Jag måste ge dig delvis rätt (men du har också fel): jag har nu kollat med Bostad Stockholm. Det går inte att ställa barn i deras kö. Har aldrig gått. Där hade jag fel. Däremot påpekade de, har det gått utmärkt, även för de som inte bott hos dem, att ställa barn i i kö hos de allmännyttiga bolagen (SB, FB och Stockholmshem). Vuxna har även kunnat överlåta kötid till sina barn. Mao, i teorin har man inte kunnat ställa barn i kö, i praktiken har det gått alldeles utmärkt.
Som sagt så ökar den genomsnittliga boytan/person långsamt i Stockholm. Det är ett rätt tydligt tecken på att det faktiskt inte råder bostadsbrist, bara att tillgång och efterfrågan inte möts.
Ett väsentligt intresse är att du inte ska lyckas vältra över kostnaderna för din brist på ansvarstagande gentemot dina barn på skattebetalarkollektivet.
Sedan trodde jag aldrig att jag på blogg om nationalekonomi skulle få läsa formuleringar som att efterfrågan överstiger tillgångena. Det är tydligen inte bara 90-talets svenska skola som är ett misslyckande utan även (antar jag) 60-70-talens svenska skola.
Intressant också att du skriver att politiker abdikerat från sitt ansvar. Hur är det med din egen abdikation
I brist på annat är ju personangrepp en bra lösning.
Finns ju naturligtvis flera lösningar. HSB var/är en. Tidigare var det dessutom extremt billigt att bospara för barn i HSB (25:-/månad under 18 år jämfört med 300:-/mån för vuxna – och det var alltså sparande, inte avgifter som förbrukas men gav också plats i deras hyreskö). De har dessutom särskilda ungdomslägenheter. Nu är jag måttligt förtjust i HSB av andra skäl (skäl som förmodligen gör att just du skulle gilla dem). Det fanns dessutom en annan poäng i med deras upplägg: genom att köa där får de in kapital som gör att de kan bygga mer/köpa in fler hyresfastigheter -> reducera kötiden. Klassiskt exempel på ekonomiska styrmedel.
lg
Jag kan liksom inte ta dig på allvar. Bostadsbristen är högst påtaglig oavsett om du hävdar annat. Bostadsbristen beror inte på att jag – liksom tiotusentals andra föräldrar – för sjutton år sedan ageragde på dina rekommendationer IDAG. Vad är det för aspergerargument att “tillgång och efterfrågan inte möts”? Bemödade du dig ens att kolla på mina länkar?
Du oroar dig för vilka kostnader jag vältrar över på skattekollektivet? Är det bara du som har rätt att ondgöra dig över vilken skatt du betalar? Min familj är nettobidragande, oroa dig inte. Vi är t.o.m. beredda att hjälpa till att ta hand om dig den dagen du inte klarar det själv.
Du har en gång för alla visat att du påstår en massa saker utan att ha täckning för det.
Har vi stora problem med att folk är hemlösa? Nej det kan vi nog vara ganska överens om att vi inte har. Skulle vi haft utbredd hemlöshet (som man tex hade i Tyskland efter kriget och gissningsvis efter tsunamin i delar av Indonesien 2004 resp just nu i Japan) så skulle vi haft bostadsbrist. I dagsläget har vi en marknad med konstlad prissättning som gör att tillgång och efterfrågan inte möts. Det är något helt annat.
Vad var poängen med dina länkar?
Hej!
Tycker inte siffrorna stämmer riktigt angående Sverige relativt Österrike och Tyskland.
Jmf med:
http://epp.eurostat.ec.europa.eu/tgm/table.do?tab=table&init=1&plugin=1&language=en&pcode=tsieb020
De IMF-siffror jag redovisade var för BNP per capita, till skillnad från de du hänvisar till som är för total BNP. Och för 2011 kan prognoserna förstås skilja mellan olika bedömare.
Problemet på svensk bostadsmarkand är att det byggs för lite. Utbudet växer inte i takt med efterfrågan, då går priserna upp. Att införa diverse dumma kreditbegränsningar ger bara en skadlig och felaktig prisstabilisering.
Som ett övertydligt exempel vi slutar upp med att låna ut pengar över huvud taget. Jag kan lova att priserna kommer att “falla” drastiskt men så fort normala krediter återinförs så kommer priserna baserars på vad folk har råd att betala baserat på sin inkomst inte på sin sparade förmögenhet.
Babblet om övervärdering kommer av att man inte har förstått att folk måste bo. Det är inte för skoj skull folk bjuder på hus och lägenheter i de regioner av sverige som växer sysselsättningsmässigt. De har inget alternativ för det byggs för lite.