"Alla talar svenska!"

2008-06-13 av 3 kommentarer

Det svenska filmstödet har som tidigare diskuterats en utformning som skapar ännu mer kommersiellt publikfriande filmer än vad marknaden själv skulle förmå. Trots detta har man inte riktigt nått ända fram. Därför ligger en stor pott med filmstöd oanvänd, men nu ska det sättas sprätt på dessa pengar. Än mer stöd utlovas till filmer som lyckas nå de stora massorna.

Frågan är vad man försöker upp nå med denna typ av filmstöd. Uppenbart är man inte intresserad av kvalitetsfilm för i så fall hade stödet varit knutet till någon form av kvalitetsmått (exempelvis framgångar på internationella filmfestivaler), inte till ett publikmått.

Målet skulle kunna vara att just upprätthålla en filmproduktion i Sverige för sakens egen skull. Att detta är av intresse för svenska filmskapare är uppenbart men vad är värdet för oss andra? Ingen lär ändå kunna slå amerikanerna vad gäller produktionen av blockbusters, så utbudet behöver vi nog inte oro oss för. Kanske är ambitionen att även vuxna ska kunna se actionrullar och romantiska komedier där alla talar svenska?

Men vore det i så fall inte enklare att helt enkelt dubba filmerna som Hollywood förser oss med?

Uppdatering: Som påtalats av Fredrik hade en språklig tveksamhet smugit sig in i rubriken till detta inlägg varför den ändrats.

Filed Under: Kuriosa, Offentlig sektor Tagged With: ,

Varför påminner EU mer om Hotel California än om krogen?

2008-06-12 av 2 kommentarer

När vi som individer ingår olika förbund, må det vara äktenskap eller en anställning, så vet vi för de mesta att det finns lagar och regler som kommer att underlätta om vi någon dag skulle önska upplösa detta förbund. Dessa lagar och regler gör att den eventuella separationen förenklas och minskar kostnaderna i samband med detta. I förlängningen kan det öka vår villighet att ingå i förbundet.

Det finns dock många exempel på viktiga förbund där det helt enkelt saknas regler för hur ett eventuellt uppbrott ska gå till. EU och EMU är exempel på detta, och även många enskilda länders konstitutioner saknas regler för hur ett fredfullt uppbrott ska äga rum. Detta riskerar att leda till mycket kostsamma uppbrott, ivärsta fall inbördeskrig. Dessutom kan dessa höga upplösningskostnader medföra att unioner håller ihop även efter det är optimalt för deltagarna att göra så. Så varför är det på detta sätt (som Astrids rumpnissar så klokt undrade)?

I en artikel i European Economic Review förklarar Massimo Bordignon och Sandro Brusco detta för oss.  Svaret till gåtan är som så ofta annars asymetrisk information. Givet att det endast är de enskilda aktörerna (t exnationalstaterna i EU) som känner till hur det faktiskt går för dessa, så finns risken att aktörerna frestas ljuga för att på så sätt dra vinningar på de andra medlemmarnas bekostnad. Bordignon och Brusco poängterar att detta kan vara möjligt inom EU där det ju är det enskilda lander som ansvarar för insamling in och redovisning av statisktik om t ex inkomst.  Detta gör det svårarare att hålla ihop federationen. Ett sätt att lösa detta problem är helt enkelt att göra det kostsamt för medlemmarna att brya federationen, vilket i sin tur minskar lockelsen för enskilda stater att dölja sin privata information, eftersom detta skulle kunna leda till att andra länder vill bryta sig ur federationen/unionen, vilket medför kostnader för det ”ljugande” landet.

 

Filed Under: Internationellt, Offentlig sektor Tagged With: , ,

Med ökade förlustavdrag ska fler våga ta chansen

2008-05-27 av 1 kommentar

Idag släpptes regeringens Globaliseringsråd den senaste i en serie underlagsrapporter: Skatter, entreprenörskap och nyföretagande, författad av lundaekonomen Åsa Hansson.

Hennes studie verkar gedigen och de empiriska samband som visar att skatter hämmar nyföretagande verkar hyfsat robusta (hennes egna skattningar på svenska data lider dock av en hel del endogenitetsproblem). Särskilt intressanta är hennes policyslutsatser:

  • Privat förmögenhetsbildning bör bli skattemässigt gynnat
  • Minska inkomstskattens progressivitet så att framgångsrikt entreprenörskap uppmuntras
  • Öka företagens förlustavdrag (som idag är mycket små)

Är dessa förslag något för finansminister Borg? Kanske det. Nu svarar inte Hanssons studie på vilka effekterna de föreslagna (helt ofinansierade) skattesänkningarna har i allmän jämvikt. Och exakt hur ska privat kapitalbildning uppmuntras (ska vi skifta ut statliga bolag som vissa har föreslagit)? En del arbete återstår.

Filed Under: Offentlig sektor Tagged With: , ,

Vad är en rättvis fördelning mellan generationer?

2008-05-27 av 15 kommentarer

Regeringen har som mål att i genomsnitt ha ett överskott i den offentliga budgeten. En motivering till överskottsmålet utgår från ekonomisk effektivitet. Dagens överskott möjliggör jämna skattesatser över tiden om generositeten i den offentliga sektorn ska behållas när de offentliga finanserna utsätts för påfrestningar från åldrande befolkningar.

I budgetpropositionerna kan man vanligen läsa att överskottsmålet även bidrar till en rättvis fördelning mellan generationer. Underförstått avser man förmodligen att det är rättvist att olika generationer erbjuds ungefär lika generösa välfärdssystem.

Men framtida generationer kommer med all sannolikhet att ha högre inkomster, längre livslängd, och i övrigt större möjligheter än nuvarande generationer. Är det då inte rimligt och rättvist att försöka omfördela resurser från kommande generationer till de äldsta i den nuvarande befolkningen? Assar Lindbeck har utifrån sådana argument förespråkat att överskottsmålet bör skrotas så att nuvarande generationer kan gynnas genom höjda offentliga utgifter.

Ekonomer kan knappast avgöra vilken handlingsplan som är mest rättvis.1 Men vi kan belysa konsekvenserna av de olika alternativen. Lindbeck är tydlig med att hans förslag medför framtida problem. Till Dagens Nyheter säger han: ”hur framtidens välfärd ska finansieras får man klara av längre fram”. Och i en kommentar till Finanspolitiska rådets rapport argumenterade han för att den framtida välfärdsstaten följaktligen måste bli mindre omfattande.

Har då ekonomerna lyckats belysa konsekvenserna av de olika alternativen? Jag tvivlar. Vänsterpartiet verkar gilla Lindbecks tankar…

—————
1) Vissa insikter kan vi möjligen bidra med. Diskussionen om Easterlinparadoxen och lyckoforskningen är t ex central för denna frågeställning. Om framtida generationer inte blir lyckligare av högre inkomster kan man ifrågasätta om det är rättvist att skapa offentlig-finansiell oreda för dem.

Filed Under: Makro, Offentlig sektor

Slaget om pensionärerna fortsätter

2008-05-21 av Kommentera

Som Ekonomistas tidigare noterat verkar pensionärerna bli en populär väljargrupp i 2010 års val. Oppositionen har redan lovat dem pengar och några regeringspartier har försökt bjuda över. Idag presenterade finansminister Borgs det senaste lockropet: sänkt fastighetsskatt för pensionärer som alltså är rika men har låg pension. Förutom att förslaget är fördelningsmässigt tveksamt och ökar komplexiteten i skattesystemet är det ytterligare ett oroande bevis för ett tilltagande röstfiske i svensk rikspolitik.

Filed Under: Offentlig sektor

Vägar till billig barnomsorg

2008-05-21 av 8 kommentarer

I förra inlägget beskrev Eva den förundran generositeten i den familjepolitiken kan väcka hos utländska betraktare. Lika förundrade är vi svenskar över att människor utanför Norden överhuvudtaget kan skaffa barn — och kombinera detta med ett yrkesliv. Hur lyckas exempelvis hårt arbetande amerikaner egentligen nå upp till nästan samma födelsetal som vi?

Ett svar ges i en studie av Patricia Cortes som i morgon presenteras vid en konferens i Vaxholm. Hon visar tämligen övertygande hur den stora inflyttningen av lågutbildad arbetskraft till USA pressat kostnaderna för hushållsnära tjänster. Detta har i sin tur fått högutbildade kvinnor att arbeta mer. De riktigt stora effekterna på arbetsutbudet finner Cortes främst hos läkare, advokater och liknande grupper. Andelen kvinnor som arbetar mer än 50 timmar i veckan ökar även den markant där inflödet av billig arbetskraft varit stor.

Sättet Cortes identifierar orsakssambanden på är dock inte klockrent. Hon utgår från att nya immigranter söker sig till städer där det redan finns många invandrare. Detta är rimligt, men samtidigt har de tidigare immigranterna sökt sig till dessa städer av en anledning. En sådan anledning är antagligen att det där redan tidigare funnits en stor efterfrågan på barnpassning och trädgårdsarbete.

Vi väntar därför med spänning på en kreativ IFAU-rapport som analyserar effekterna av avdraget för hushållsnära tjänster på det svenska arbetsutbudet. Har vi nått den grad av jämställdhet att även män börjar arbeta mer när man kan leja ut dagishämtandet?

Filed Under: Arbetsmarknad, Offentlig sektor Tagged With: , ,

Sverige ur chilenska ögon

2008-05-21 av 1 kommentar

Hög kvinnlig förvärvsfrekvens, en generös föräldraförsäkring och billig barnomsorg för alla är saker som vi i Sverige inte höjer på ögonbrynen speciellt inför. Men det är lätt att glömma bort att detta system är tämligen unikt för Sverige och våra nordiska grannar. Ibland kan det därför vara spännande att se på Sverige med någon annans ögon.

Förra veckan föreläste jag om subventionerad barnomsorg för ett gäng chilenska statstjänstemän som är i Sverige en månad för att lära sig mer om det svenska välfärdssystemet. De verkar rätt förundrade över generositeten i t ex den svenska föräldraförsäkringen och utifrån deras reaktioner är jag inte säker på att de verkligen trodde mig när jag berättade att svenska föräldrar har rätt att vara hemma 16 månader med sina barn. I Chile har man rätt till 1 timma om dagen för att gå hem och amma. En viss skillnad onekligen. Endast 30 procent av kvinnorna förvärvsarbetar och landet oroar sig idag dessutom för födelsetal som börjar skjunka ner mot 2 barn per kvinna för första gången i historien. Mot den bakgrunden ter sig det svenska samhället tämligen annorlunda.

En annan anekdot från det chilenska besöket belyser andra skillnader mellan Sverige och Chile. När våra gäster fick höra att det, sen ett par veckor tillbaka, pågick en omfattande vårdstrejk i Sverige såg de nämligen mycket förbryllade ut. Var befann sig egentligen alla dessa strejkande sjuksköterskor? Inte ett enda bildäck hade de sett brinnande på Uppsalas gator. Var det verkligen en strejk som pågick.

Filed Under: Arbetsmarknad, Kuriosa, Offentlig sektor Tagged With: , ,

Barnvänligheten lockar stjärnor till Sverige

2008-05-19 av 2 kommentarer

Sverige må vara ett land med höga svenska skatter, men trots det förmår vi locka hem många högpresenterande stjärnor från välavlönade positioner i utlandet. Inom idrotten har t ex hockeystjärnorna Mikael Renberg och Dick Tärnström allas vår Kajsa Bergkvist kommit hem igen. Ryktet säger också att det nationalekonomiska stjärnforskarparet Douglas Almond och Lena Edlund är på väg till IIES respektive HHS. Vilken är den gemensamma nämnaren för dessa hemvändare? Om man ska tro stjärnorna själva så är den: barnen. Sveriges barn- och föräldravänliga atmosfär lockar t o m hit sådana som av skatteskäl inte borde välja att flytta hit.

Ännu ett anekdotiskt exempel på detta gavs i förra veckan när den australiensiske forskaren Andrew Leigh besökte Stockholm. Så här skrev han på sin blogg:

Many of the parks have sandpits, complete with plastic shovels and buckets (not attached by strings, yet unstolen – puzzling…). On weekends, adults can take up to 6 children (aged <18 ) on the metro while paying for only one ticket. And every cafe seems to have half a dozen high-chairs available (Ikea, natch). Sweden’s taxes and prices are famously high, but strolling Stockholm, you’re not left in any doubt where the money goes.

Filed Under: Offentlig sektor, Välfärd

Vem litar på politiken?

2008-05-18 av 6 kommentarer

Vid en presentation av Finanspolitiska rådets rapport i förra veckan slogs man av ett märkligt fenomen. Ekonomer som Assar Lindbeck vill öka politikernas frihet genom att dela upp statsbudgeten i en drifts- och en investeringsbudget. Därmed skulle staten, liksom företag och hushåll, kunna behandla långsiktiga investeringar på ett annat sätt än rena löpande kostnader.

Det skulle helt enkelt bli möjligt för staten att behandla ett lån för en kostnadsbesparande tilläggsisolering på annat sätt än ett lån för att dra iväg till New York över helgen. Vilket på något sätt känns rimligt.

Förslaget mötte hårt motstånd från…gissa vem…finansminster Anders Borg. ”Vi kommer aldrig att hantera det där”, tycks Borg säga. ”Vi kommer att manipulera budgetposter. Kalla representationsmiddagar för infrastruktur och regionalpolitik för strategisk spjutspetsforskning. Snälla, ge oss inte detta förtroende, vi kommer att missbruka det.”

Det är lätt att känna förtroende för finansminstern, vilket då innebär att man måste misstro hans yrkeskår. Vem i hela världen kan man lita på?

Filed Under: Makro, Offentlig sektor Tagged With: , ,

Vår framtida pension

2008-05-15 av 7 kommentarer

Du har säkert hört att den svenska befolkningen blir allt äldre. Kvoten mellan antalet personer över 65 år och antalet personer i arbetsför ålder är i nuläget 0,31. Figuren nedan visar att kvoten väntas stiga till 0,49 inom några decennier.

Antalet personer över 65 år i förhållande till antalet personer mellan 25 och 64 år enligt SCBs befolkningsframskrivningar.

Hur tror du att pensionssystemets utgifter påverkas av den kraftigt ökade andelen pensionärer? Man skulle ju gissa att pensionsutgifterna också ökar kraftigt, men om man tittar i regeringens vårproposition ges en annan bild:

Ålderspensionssystemets utgifter väntas falla från 6,2 procent av BNP år 2008 till 6,0 procent av BNP år 2050. Vårpropositionen 2008 (bilaga 4, s 12).

Ålderspensionssystemets utgifter väntas falla från 6,2 till 6,0 procent av BNP fram till år 2050! Trots det väntade åldrandet kunde därför runt 200 miljarder kronor överföras från pensionssystemet till statskassan mellan 1999 och 2001.

Om fler pensionärer tillsammans får lägre pensionsutbetalningar måste förstås utbetalningen per pensionär falla. I dag presenterade Finanspolitiska rådet (där jag är en av ledamöterna) sin första årliga rapport. Där hittar man följande diagram:

image

Kan det verkligen stämma att pensionerna blir så mycket lägre i framtiden? Kanske. För det första tror jag att premiepensionerna inte ingår i dessa kalkyler, och de kommer i framtiden att utgöra en större andel av pensionsutbetalningarna. För det andra beror en stor del av åldrandet på att vi lever längre. I det nya pensionssystemet medför längre förväntad livslängd att den årliga pensionsutbetalningen sjunker. Men jag tror att en viktig tredje förklaring är att det nya pensionssystemet helt enkelt är betydligt mindre generöst än det gamla.

Filed Under: Makro, Offentlig sektor
«Föregående sida
Nästa sida»