Vid en presentation av Finanspolitiska rådets rapport i förra veckan slogs man av ett märkligt fenomen. Ekonomer som Assar Lindbeck vill öka politikernas frihet genom att dela upp statsbudgeten i en drifts- och en investeringsbudget. Därmed skulle staten, liksom företag och hushåll, kunna behandla långsiktiga investeringar på ett annat sätt än rena löpande kostnader.

Det skulle helt enkelt bli möjligt för staten att behandla ett lån för en kostnadsbesparande tilläggsisolering på annat sätt än ett lån för att dra iväg till New York över helgen. Vilket på något sätt känns rimligt.

Förslaget mötte hårt motstånd från…gissa vem…finansminster Anders Borg. “Vi kommer aldrig att hantera det där”, tycks Borg säga. “Vi kommer att manipulera budgetposter. Kalla representationsmiddagar för infrastruktur och regionalpolitik för strategisk spjutspetsforskning. Snälla, ge oss inte detta förtroende, vi kommer att missbruka det.”

Det är lätt att känna förtroende för finansminstern, vilket då innebär att man måste misstro hans yrkeskår. Vem i hela världen kan man lita på?