"Alla talar svenska!"

Det svenska filmstödet har som tidigare diskuterats en utformning som skapar ännu mer kommersiellt publikfriande filmer än vad marknaden själv skulle förmå. Trots detta har man inte riktigt nått ända fram. Därför ligger en stor pott med filmstöd oanvänd, men nu ska det sättas sprätt på dessa pengar. Än mer stöd utlovas till filmer som lyckas nå de stora massorna.

Frågan är vad man försöker upp nå med denna typ av filmstöd. Uppenbart är man inte intresserad av kvalitetsfilm för i så fall hade stödet varit knutet till någon form av kvalitetsmått (exempelvis framgångar på internationella filmfestivaler), inte till ett publikmått.

Målet skulle kunna vara att just upprätthålla en filmproduktion i Sverige för sakens egen skull. Att detta är av intresse för svenska filmskapare är uppenbart men vad är värdet för oss andra? Ingen lär ändå kunna slå amerikanerna vad gäller produktionen av blockbusters, så utbudet behöver vi nog inte oro oss för. Kanske är ambitionen att även vuxna ska kunna se actionrullar och romantiska komedier där alla talar svenska?

Men vore det i så fall inte enklare att helt enkelt dubba filmerna som Hollywood förser oss med?

Uppdatering: Som påtalats av Fredrik hade en språklig tveksamhet smugit sig in i rubriken till detta inlägg varför den ändrats.

Fotbollsvåld och inbördeskrig

På senare år har nationalekonomer börjat att fästa allt större vikt vid kulturella förklaringsfaktorer. Det finns åtminstone två problem med den typen av förklaringar. För det första är ”kultur” ofta ett ganska luddigt begrepp och det är ofta oklart vad som egentligen avses. För det andra är det ofta mycket svårt att empiriskt belägga kulturella förklaringar — det är lätt att hitta korrelationer, men svårt att påvisa kausalitet. En ny NBER-uppsats tar ett lite annorlunda grepp på den här frågan. De har studerat europeisk fotboll och visar att antalet gula kort en spelare fått är relaterat till hur många år av inbördeskrig deras hemland har erfarit. Den rimligaste förklaringen till detta samband är en kulturell förklaring — att växa upp i ett land med mycket våld kan leda till mer våldsamt beteende i andra sammanhang. Inte så konstigt egentligen, men ganska politiskt kontroversiellt (eller?).

(Genetiska förklaringsfaktorer är uteslutna i detta sammanhang — det är bara antalet år av krig under uppväxtåren som spelar roll, inte hur mycket krig det varit innan dess.)